Kategoriarkiv: Okategoriserade

Mrs Sinclairs resväska av Louise Walters, Lind &CO, 2014

Ett brev kan förändra allt du trodde var sant…kan man läsa på bokens omslag och att det skulle handla om brev, var inte det jag trodde då jag, faktiskt, köpte boken på grund av omslaget. Men det gör det, handlar om brev och om böcker och om Roberta och hennes pappa och farmor. Roberta som är en kvinna i yngre medelåldern och jobbar på en bokhandel som säljer både gammalt och nytt. Själv är hon mest på den avdelning som säljer gammalt och packar upp mm. Då och då hittar hon brev och vykort bland böckerna och det är det som startar Robertas funderingar om vem som verkligen är hennes farfar…Då hennes farmor flyttar in på äldreboende lämnar pappan in hennes gamla resväska med en massa saker som inte fick plats i flytten. I en av böckerna hittar Roberta ett brev från den man som hon trodde var hennes farfar, men nått stämmer inte.

I de två parallella berättelserna följer vi Farmor Dorothy, på 40-talet, och barnbarnet Roberta, 2010, och deras väg att hitta kärleken, men också om att hitta sig själv och sin plats. Varför stack mamman då Roberta var sex år? Varför kallar farmor henne för Nina?

Inget utöver det vanliga, lite lika hattaffären-boken fast med lite mer substans. Inget jag kommer att minnas om ett år, men fint omslag.

2:a // Maria E

Jag kommer ihåg av Peter Englund, Natur & Kultur, 2016

Jag kommer också ihåg en hel del av det Peter Englund kommer ihåg, men är inte alltid säker på om det är mina minnen eller om jag sett bilder av vissa saker. Jag har vuxit upp, granne med Peter och hans syskon, på Torpgärdan i Boden. Vi flyttade dit 1966 och jag tror att Englunds flyttade dit 1967, lite osäker på det. Jag kommer inte ihåg Peter så mycket, då han är sex år äldre än jag, men jag kommer mycket väl ihåg lillbrorsan Anders. Jag kommer också ihåg hur jag smälte stearin på serier i tidningar för att liksom få en avbild. Jag kommer ihåg då min pappa gjorde en höjdhoppställning bakom huset med spikar på varje 5 cm. Vi var många som hoppade. Jag kommer ihåg då bäcken nästa svämmade över och att de större barnen sa att det var hästpiss från travet som rann där. Jag kommer ihåg då vi spelade rundpingis i våran källare, vi kunde vara 10 pers från början. Jag kommer ihåg då vi blandade till en stor mängd kalisalpeter och socker och sedan hällde ut på 97:an och tuttade på.

Skulle nog kunna skriva en liknande bok men är inte säker på om någon skulle ge ut den. Skulle jag däremot basera den på mina dagböcker, skulle jag inte komma ihåg någonting…Englunds minnen känns inte lika krystade som Torgny Lindgrens i hans bok Minnen. Kan bero på att jag rent åldersmässigt kan relatera, men också på formatet med numreringen, vilket gör mig kluven, varför-då det inte finns någon kronologi i minnena, en annan sak som jag retar mig lite på är fotnötter som berättar att han minns fel…

Inte något litterärt mästerverk, men lite smårolig att läsa, och det blir en 3:a för den är, som sagt, lite smårolig // Maria E

Vem har sagt att allt ska vara roligt? Av Ulla Englsperger, Ord&visor förlag, 2016

Det var titeln som lockade till köp, jag vill minnas att det var min mormor ( eller var det mamma?)som sa så, då jag sa: ”jag har tråkigt”. Det handlar om Ulla som växer upp i Boden på 1950-talet och boken är en självbiografi. Jag känner igen miljöerna och Ulla beskriver bra sin uppväxt och oförmåga att förstå sitt eget bästa som barn…vem gör det? Trots alla försök att göra bra ifrån sig på alla fronter så är det aldrig gott nog för pappan, som inte alltid finns i familjen, eller är han? Storasyster Kajsa flyttar och Ulla blir bättre och bättre på simning och märker att det är idrott hon vill syssla med. På Kläppenbadet lär hon barn att simma och kommer in på läroverk men väljer att gå idrottsledarutbildning istället. Pappan tycker att hon borde göra något riktigt istället, ta över bokbinderiet till exempel. Pengar har det alltid varit ont om, men pappan har alltid kunnat röka och dricka och här märker man Ullas frustation över detta, men också över att mamman bara mesar med, aldrig sätter emot och alltid tar pappan i försvar. De tvingas flytta till mindre lägenhet och mamman måste skaffa jobb för att få det att gå ihop. Pappan dricker, röker och är aldrig nöjd med något…

…tänk vad trist en pappa kan vara och hur nöjd och stöttande han skulle kunna vara över sina fina barn. För visst blev det fina ungar. Kanske använde han sig av omvänd pedagogik? Ni vet, att om jag aldrig är nöjd, aldrig ställer krav och aldrig ger något så kommer barnen att göra allt för att jag skall bli nöjd, aldrig kräva något av mig och ständigt ge mig bevis på att de lyckas…

Faktiskt en bra bok som jag skall ge till min mamma och se vad hon tycker.

3:a // Maria E

Tio över ett av Ann-Helén Laestadius, Rabén&Sjögren, 2016

En riktigt bra bok som dessutom fått Augustpriset denna höst. Boken handlar om Maja och hennes kompis Julia och flytten av Kiruna stad som måste ske för att gruvan skall kunna leva. Majas pappa jobbar i gruvan, som så många andra, och Maja är livrädd att den skall rasa, att staden skall rasa, att hela familjen skall dö i ett stort ras. Varje natt ställer Maja klockan på tio över ett, för att vara den första som märker om sprängningarna gått fel, för då skall hon rädda sin familj. Maja vill inte flytta, hon vill att allt skall vara som vanligt och att Albin skall se henne. Hon är så inne i sig själv och sina tankar att hon inte ser att Julia inte mår bra…Julias mamma har träffat en ny och skall flytta till Luleå och sen Albin börjar i Majas bokgrupp. Nu vill inte Majas kropp längre vara med, tiden utan sömn gör sig påmind och hon på gympan får hon en panikattack. Nu är Majas hemlighet inte längre hemlig och det känns både bra och dåligt.

Jag gillar verkligen denna bok. Maja är mycket lik mig då jag var 14-15, och jag kan skratta igenkännande många gånger. Julia är en god vän som kan säga ifrån och Maja är en god vän som kan lyssna och tillsammans är de starka fast ömtåliga. Albin är den som splittrar dessa två tjejer men samtidigt är han den som hjälper Maja genom en svår tid och det gör även Julia glad, för då vet hon att Maja kommer att överleva hennes flytt. Laestadius skriver lätt och nästan självupplevt om vänskapen och den första kärleken och pirret, precis som i SMS från Soppero. Julia och Maja känns äkta och det gör Albin också, den som får Maja att inte ställa klockan.

Mycket bra!! 4:a // Maria E

Fler böcker om Agnes av samma författare: Hej Vacker! och Ingen annan är som du och Hitta hem!

6 dagar av David Bergman, Lind & Co, 2016

Johanna Lindström är nu ÖB och befinner sig på Rosendal, där man samlats för att underteckna ett föredrag om en nordisk union, då försvarsministern plötsligt säger nej. Samtidigt sker explosioner i Vasastan och stadsministern befinner sig i Ryssland. Kaos utbryter. EMP attack slår ut elektronik, betalkort slutar fungera, ryska fartyg far in i östersjön, oljeplattform tas över av terrorister och ÖB konstaterar att ”Landet är under angrepp”. Allt är för koordinerat, beordra beredskapshöjning. Men vad är det som händer egentligen, är det krig Ryssland vill ha? Stadsministern har fått ”stanna kvar” i Kaliningrad och får vara deras ”gäst” ett tag till.

Vi följer Anna Wallin och Markus Säterlund vid polisen, Unni Forsberg vid IT-stridsförbandet, Karin Brorsdotter, försvarsminister och hennes adjutant Adrian Hökberg, Syskonen Viktoria och Fredrik Maxander vid militären och självklart Johanna Lindström, ÖB i deras arbete att försöka förstå vad som händer och varför Sverige och varför just nu- hur hänger allt ihop?

Bergman skriver, precis som i förra boken, 36 timmar, på ett ingående sätt hur arbete bedrivs på olika myndigheter och hur de koordineras och ibland inte. Jag har svårt att greppa tidsuttaget även om titeln säger 6 dagar känns det längre. Ibland blir det lite för mycket utbildande av oss läsare och det känns onödigt torrt, stundtals. Jag saknar Johannas dotter, var är hon? Men själva scenariot är troligt. Hur lång tid tar det innan vi inser att vi är under angrepp? Är vi så duktiga på att samla in information och lägga pussel om det vi tycker är underligt, eller har det underliga sakta blivit normalt och vi slutat notera?

4:a. Inte riktigt lika bra som förra boken, men en spännande läsning för polis-och militärt intresserade personer.

// Maria E

Under det rosa täcket av Nina Björk, Wahlström & Widstrand, 2015

” Om kvinnlighetens vara och feministiska strategier”. Denna bok har fått stämpeln klassiker på ryggen och för att ha skrivits 1996 är det förhållandevis färskvara fortfarande, tyvärr. Jag skulle önska att mycket mer hänt under dessa 20 år, men till viss del är vi alla skyldiga till det. För att någon skall få mer måste någon annan ge mer. Skall man ge fler kvinnor plats på en viss skola/utbildning/ arbetsplats för att jämna ut den sneda könsfördelningen så är det på bekostnad av att färre män ges tillträde, oavsett om det är kvotering, positiv särbehandling eller bättre merit.

Boken är jättebra att läsa och ger många verktyg till att ifrågasätta. Björk jämför ofta de två motsatserna inom feminismen, också en anledning till att vi inte nått ända fram. Den ena varianten av feminism, som företräddes av bla Stödstrumporna, där huvudfokus var att tala om skillnaderna mellan könen- halva makten och hela lönen- var mottot. Den andra feminismen, av Björk kallad livmoderfeminism, talas om biologisk skillnad mellan könen och att vara kvinna och det kvinnliga bör högaktas och uppvärderas.

De allra flesta föds till man eller kvinna och utifrån uppväxt, arv och omgivning beter man sig manligt eller kvinnligt. En kvinna som beter sig mer manligt än kvinnligt ses inte alltid med blida ögon, inte ens bland kvinnor, medan en man som beter sig mer kvinnligt är manligt ofta når mer framgång hos kvinnor, är något jag själv erfarit.

Boken belyser kvinnan och kvinnligheten ur många perspektiv och ifrågasätter. ” Det är en kvinnlig erfarenhet att ha lägre betalda arbeten än män, eller att ha svårare att göra akademisk karriär. Men det är en feministisk åsikt att detta är fel och att detta fel inte beror på fria val, utan på strukturer i ett manssamhälle… Kvinna är inte synonymt med feminism”.

Att läsa Björks bok samtidigt med Ge ditt barn 100 möjligheter Istället för 2 skapar en bra blid av hur man skall tänka för att ge sina barn en bra grund att stå på, och inte köna in dem i flickor och pojkar alldeles för tidigt. Låt dem vara barn så länge som möjligt och ge dem bra förebilder som de kan luta sig mot, oaktat man eller kvinna.

Björks bok får en klar 4:a för att den fortfarande är aktuell

Istället för 2 får en 5:a för att den har många bra exempel och tankeväckande ideér för att hindra oss att falla i genusfällan för tidigt. En perfekt bok för alla nyblivna föräldrar.

// Maria E

Pestan av Åsa Larsson & Ingela Korsell, bild av Henrik Jonsson, Bonnier Carlsen, 2016

Del 7 i PAX-serien om barnen Viggo och Alrik som är fosterhemsplacerade hos Laylah och Anders i Mariefred. Estrids bror Hej-Henry är död, föll från taket då han skottade det. Men det tror inte Estrid, han hade ju bara tofflorna på sig och ingen ytterrock.

Viggo har dåligt samvete över att lånat ut boken till Hej-Henry, på skolan löser hyssen av varandra och Träslöjds-Thomas är allt annat än en bra vuxen. Viggo känner att han anklagas för sånt som han inte gjort men kan heller inte säga att det är impar som gör det. Alrik är arg och orolig över att Viggos tilltag skall få Anders och Laylah att tröttna på dem och oron ökar i takt med att deras riktiga barn skall komma hem till jul. Samtidigt börjar folk blöda mycket näsblod och nu tror man att det är någon form av pest som sprids av flickan( Iris) med den konstiga råttan(impen) i bur. Hur är det förresten med Maggan Migrän…vad vet hon egentligen och kan hon läsa tankar?

Jag gillar dessa böcker, jättemycket, och det beror till del på språket men också till del på upplägget. Det är inte bara spännande och mystiskt det är också mycket känslor inom pojkarna och mellan pojkarna, oro om framtiden och tro på framtiden och försöka göra sitt bästa och undvika att hamna i bråk, men det är svårt då man bara är ett barn och inte ännu har full tilltro till alla vuxna.

Klar 4:a även för denna del

// Maria E

Stjärndamm av Lars Wilderäng, Massolit förlag, 2016

Ja, vad handlar denna bok om, egentligen? Tredje delen, allt utspelar sig fortfarande på västkusten och det är Filip Stenvik, Anna Ljungberg, Joakim Sorbin och Gustaf Silverbane som det handlar om. Kapitlen är fortfarande korta och det är bra och nu handlar det om att kämpa för överlevnad och att bygga upp det som raserats igen efter nedsläckningen. Men det finns också 0 (noll) som har egna kapitel. Att 0 är en kvinna får man reda på och hon sliter strupen av människor och bryter nacken på dem för att sedan tömma dem, hon kan styra nanomiter och det är Anna hon är ute efter.

Det är zombier, vampyrer, kentaurer och stjärndamm som dödar allt som inandas det men väcker inte upp djur till zombier. De kommunicerar telepatiskt med mikrovågsantenner i hjärnorna.

Någon vaknar ur sin djupsömn och konstaterar att ”Ännu en kull är säkrad” sedan somnar hon om.

Man tar hjälp av skottar och tänker sig tillverka en vätebomb som skall levereras till Ringhals och Operation Silverbane tar vid, nu skall de slå ut fiendens elektronik och få dem ur synk.

Jag vet ärligt talat inte vad jag skall tycka när Wilderäng blandar allt från forntid till rymdteknik men varulvar och vampyrer och fantasy och kentaurer. Min hjärna får kortslutning.

1:a // Maria E

Djupgraven av Camilla och Viveka Sten, Bonnier Carlsen, 2016

”Jag lärde mig för länge sedan att de inte ville höra vad jag hade att säga” Ett kallt konstaterande av Tuva som har slutat berätta för sina föräldrar om allt hon sett i skogen och vid vattnet. Det är höst, mitten av oktober, turisterna har lämnat skärgården och skolbåten går som vanligt mellan öarna och plockar upp de barn som faktiskt bor där. Idag är det orientering på gympan och Tuva är, som vanligt, själv och hon har slutat bry sig idet. Den nya killen, Rasmus, springer med Axel och nu rullar en otrolig tjocka in. Tuva upptäcker Rasmus, ensam, i skogen samtidigt som många ljusglimtar dansar framför honom och lockar in honom i skogen. Tuva blir rädd och rycker loss Rasmus ur förtrollningen. Men det är Axel som är borta…vad har hänt? Vattnet är oroligt och farlig, Tuva får varningar om att hålla sig från vattnet, båten välter och vilka är havsfolket? Och är skolsyster Maria, den hon utger sig att vara?

Detta är första delen i en rysartriologi och den lockar mig, i alla fall. Den tar upp utanförskap i skolmiljön, smutskastning, misstroende föräldrar som avfärdar allt med att det är fantasier, vänskap  och gammal folktro. Det sistnämnda är en klar trend i barn/ungdoms litteraturen nu, nämnas bör Vattnet drar och Näcken i Pax serien. Denna bok är lite mittemellan dessa böcker och jag trivs bra med att den inte är illustrerad. Jag får ändå en klar bild av hur Tuva ser ut. Språket är bra, inte barnsligt men ändå lätt att läsa och den är berättad ur Tuvas jag-perspektiv. Hon är rädd, modig, uppkäftig, snäll, arg och väldigt vanlig i sin ovanlighet. Det skall bli kul att följa de kommande delarna.

Att Östersjön är världens mest förorenade hav, påtalas och boken avslutas med 10 tips som man kan göra för att bidra till rent vatten i Östersjön

Rekommenderas från 10 år

Klar 4:a // Maria E