Minnen

Minnen av Torgny Lindgren, Norsteds, 2010

Aldrig trodde jag att jag skulle få säga något negativt om Torgny Lindgren, min favvo författare, men dessa minnen skulle han hållit för sig själv. När jag läst tidigare böcker av Lindgren, och jag har läst många, har jag alltid liksom hört hans röst inom mig. Jag har sett de landskap han målar och de människor han beskriver som för min inre syn men allt detta saknas i Minnen. Jag blir mest trött och tänker när skall detta sluta, varför berättar han detta om det inte ens är ett minne? Något krystad känns hela boken, liksom utskiten på tvång. Hoppas att Lindgren återkommer som hembygdsskildrare och berättare och att han lägger dessa minnen bakom sig, långt bakom sig.

1:a/ Maria E