Jag kommer ihåg

Jag kommer ihåg av Peter Englund, Natur & Kultur, 2016

Jag kommer också ihåg en hel del av det Peter Englund kommer ihåg, men är inte alltid säker på om det är mina minnen eller om jag sett bilder av vissa saker. Jag har vuxit upp, granne med Peter och hans syskon, på Torpgärdan i Boden. Vi flyttade dit 1966 och jag tror att Englunds flyttade dit 1967, lite osäker på det. Jag kommer inte ihåg Peter så mycket, då han är sex år äldre än jag, men jag kommer mycket väl ihåg lillbrorsan Anders. Jag kommer också ihåg hur jag smälte stearin på serier i tidningar för att liksom få en avbild. Jag kommer ihåg då min pappa gjorde en höjdhoppställning bakom huset med spikar på varje 5 cm. Vi var många som hoppade. Jag kommer ihåg då bäcken nästa svämmade över och att de större barnen sa att det var hästpiss från travet som rann där. Jag kommer ihåg då vi spelade rundpingis i våran källare, vi kunde vara 10 pers från början. Jag kommer ihåg då vi blandade till en stor mängd kalisalpeter och socker och sedan hällde ut på 97:an och tuttade på.

Skulle nog kunna skriva en liknande bok men är inte säker på om någon skulle ge ut den. Skulle jag däremot basera den på mina dagböcker, skulle jag inte komma ihåg någonting…Englunds minnen känns inte lika krystade som Torgny Lindgrens i hans bok Minnen. Kan bero på att jag rent åldersmässigt kan relatera, men också på formatet med numreringen, vilket gör mig kluven, varför-då det inte finns någon kronologi i minnena, en annan sak som jag retar mig lite på är fotnötter som berättar att han minns fel…

Inte något litterärt mästerverk, men lite smårolig att läsa, och det blir en 3:a för den är, som sagt, lite smårolig // Maria E