Hobbybibliotekarien

Presidentens hatt av Antoine Laurain, Levander Lit, 2025

Vi följer presidentens hatt och även jakten på den. Vid ett restaurangbesök hamnar Daniel i bordet bredvid president Mitterrand och när denna lämnar stället blir hans hatt kvar, med initialerna FM. Daniel tänker ett tag att han skall springa ikapp presidenten men bestämmer sig för att behålla hatten som om den vore hans. Med hatten vågar han tala på jobbet och säga ifrån och blir dessutom mött med respekt. Dessvärre glömmer han hatten på tåget en dag och den plockas upp av Fanny som ser det som ett omen att hennes initialer finns i hatten. Denna hatt låter henne beskriva givaren för sin älskare som svartsjukt avslutar affären och ganska nöjd med friheten som hatten gett henne lägger hon den på en parkbänk så att näste hittare får glädjen. Pierre hittar hatten som har en doft han inte kan motstå. Som parfymmakare vill han hitta doften som inte finns men som förnimms. Men hatten passar inte med hans fyra år gamla skägg och dunjacka. Skägget rakas av, dunjackan bränns upp, låset till parfymorgeln öppnas och förmågan att skapa kommer till honom. Hatten förväxlas i en garderob och misstaget upptäcks för sent. Bernard har nu presidentens hatt och börjar ifrågasätta sitt liv och sina vänner i det borgerliga skiktet. Han byter morgontidning och går på inviter som hans fru aldrig skulle gå på och vänder upp och ned på sin tillvaro.

Daniel har hela tiden letat hatten och slutligen får han möjligheten att ta den av Bernard och samtidigt införliva löftet om att återse Venedig. Väl där stöter han på presidenten och beslutar sig för att återlämna hatten, helt diskret.

Boken var lite seg i början och jag jämförde med Nasse (Nalle Pus vän) som fick öronmuffar för att kunna åka skridskor. Hatten gjorde människorna modigare och liksom trygga i sig, att kunna se annat än där de var. Det är för många namn och platser att hålla kolla på men bortsett från det hittar jag bara ett fel i texten på sidan 12, innan jag fastnade i läsandet. På sid 153 beskrivs en fossil: har ingen teve, är förändringsobenägna, lever kvar i gamla förfäders spår. Haha.

Sot av Sara Strömberg. Modernista, 2026
Fjärde boken om journalisten Vera Bergström och nu har hon blivit sambo med Thomas och det är inte alltid så lätt. De bor i Thomas föräldrahem och Thomas gör allt för att Vera skall trivas samtidigt som Vera inte riktigt kan fatta att någon kan tycka om henne så mycket, så därför har hon kvar lägenheten som tillflyktsort. Ewa Åkerman, en designer, faller från fjärde våningen på Hotell Copperhill i Åre, Vera åker dit och kort efteråt sprängs, Niklas en, socialarbetare till döds i sin eka, hur hänger detta ihop, det kan inte vara en slump. Parallellt med detta blir psykologen Mikael kontaktad av polisen med anledning av att de sett en krossad ruta i föräldrahemmet, det hem han under många år försummat. Han åker dit, vad annars skall han göra, han och frun är skilda och ungarna vill inte träffa honom, tänker han. Han funderar på hur bra han är på att reparera andras liv, och inser han hur dålig han är på sitt eget. Väl på plats verkar det vara en fågel som flugit in i rutan men samtidigt hör han kvidande ljud och hittar en svårt skadad kvinna i uthuset, som han hjälper och plåstrar om efter bästa förmåga.
Vera börjar gräva, det måste hänga ihop, och visst gör det men Vera får gräva långt och länge, men allt hänger ihop och inget är av en slump. Jag gillar Vera, kärv men kärleksfull och när hon skall på Yoga och öppna upp sig kan jag känna igen mig i henne. Men visst tar hon en hel del risker och utsätter sig för fara som då hon tar skydd för regnet och blir instängd men också hittad av den försenade guiden. Mikael är självömkande och tror att barnen inte vill träffa honom, fast de egentligen bara har sina liv. Han spionerar på frugan och inser att hon träffat någon ny…hans liv raseras och han åker till föräldrahemmet för att kolla läget. Vera är den som drar upp liket efter Niklas och väl på land då hon ser på resterna köjdes (spydde)hon.
Sara skriver på ett sätt som tilltalar mig och då persongalleriet är begränsat, kan man hålla isär dem och man lär sig tycka om alla.
4:a // Maria E

Den som vaktar flocken av Johan Rundberg, Forum, 2025
Fru-Sanna- nytt jobb på kommunen-trasigt förflutet och känner igen sig själv i Mya och blir orolig över hennes val av kille. Jagar på helger med sin make.
Make-Martin-mäklare-fin stamtavla som ofta skäms över sin familj då han är med släkten
Dotter-Mya, 14-psykisk ohälsa- skolkare, lyckas hitta en kille som gör att hon går till skolan
Son-Teo, 16-övningskör och försöker vara neutral i bråket med syrran och föräldrarna.
Martin har satt upp larm i huset med omnejd och det finns några ”barnsjukdomar” med det. Belysningen tänds då och då utan synbar anledning, tycker de. Sanna känner sig förföljd på sitt nya jobb och på Martins jobb går det sisådär. Myas nya vän verkar vara en ensling och när det börjar spridas en film som de gjort på skoj, är det inte skoj längre. Martin märker att något är lite fel en dag och inser att en tavla är borta, de börjar kolla på inspelningar från larmkameran och konfronterar barnen, det blir ett jävla liv. Ingen litar på någon och Mya kommer på sin mamma med att snoka i hennes rum och på Flashback kommer givetvis alla ”sanningar” fram och Sanna får reda på att Martin varit in i Myas rum på natten…men varför?
När Myas vän ställer relevanta frågor till föräldrarna om Mya blir det taggarna utåt, så mycket taggarna utåt att Sanna vidtar vissa åtgärder som får Martin att tro att det varit inbrott och kontaktar en säkerhetsfirma, med basebollträn typ, och pojkvännen försvinner, för det måste ju vara han…

Jag tyckte boken var jobbig att läsa, inte fysiskt men psykiskt. Mya mår bättre med sin vän och skolkar inte så ofta, men samtidigt blir hon annorlunda och upplevs som störande, inte som tidigare, men är det inte bra, ska tonåringen inte ifrågasätta föräldrarna? För många konstiga ord dyker upp i olika sammanhang.
Allt som händer, händer inte med anledning av vännen Wilks, utan av andra orsaker. Sanna har låtit Martin tro att det var hennes pojkvän som var den som gjorde henne illa som ung och Martin är lite naiv om sin egen ungdom och inser inte att han agerar mot Wilks på samma sätt som hans pappa gjorde mot en av hans ”korky” vänner.
Teo tycker att pappan är tam och inte står upp för sin familj, det gör han tydligt i samtal med pappan efter garageporten målats med ett hårkors.
”Flickan” finns och hon har ständig ångest över vad hon varit med om men inte förstått, tills hon en dag hittar Sanna och ber om sanningen. Vi får ta del av förhören medan hon tänker; vem hade jag varit om jag blivit behandlad som en människa?

3:a // Maria E

PDV– Pågående dödligt våld, kan betyda att skolor/arbeten inryms.
Många adjektiv används för att beskriva personer som de möter, särskilt av Sanna:
Halvbakade eller lengräddade kunde vi säga om någon inte var riktigt riktig.
Förnumstigt= klok i eget tycke, självgod
Beskäftiga= fjäskig, inställsam
Imposanta= storslagna, pampig eller respektingivande
Bleksiktig= kraftlös, anemisk
Manierat= väluppfostrad och elegant i sitt uppträdande och beteende, jämför gott manér

Staben av Moa Berglöf och Joakim Zander, Wahlström&Widstarnd, 2025
Thriller står det på framsidan men jag skulle nog kalla detta för en spänningsroman.

Julia, journalist med sikte på politiken har gjort lite övertramp och får inte mer skriva om detta ämne på tidningen Aftonposten. Hon är satt lite på undantag. Alfred, hennes sambo, blir headhuntad till jobbet som ny presschef åt stadsministern efter ett lysande framträdande i Aktuellt, där har pratade om vindkraft.
Ja, va fan, han tackar ja, det är liksom lite ”payback” efter alla år han stått bakom Julia. Inga glada miner då detta framförs och när Julia får tips om Stadsministern och lite skumma saker i Bryssel börjar hon gräva i det tysta. Dessvärre krockar detta grävande med Alfreds jobb som presschef och när han ställer frågor om vad som händer, han måste ju veta som presschef, blir han ombedd att inte forska mer i det; vet du inte så kan du ju inte ljuga. Till slut måste de berätta för varandra vad de vet och då blir förhållandet starkare men tryggheten svagare, barnen skickas iväg, Alfred fängslas och Julia övernattar på jobbet.
Makt, privatskolor och politik avslöjas. Vem håller vem bakom ryggen och varför? När sanningen är på väg att sippra ut så tar huvudvittnet livet av sig, eller blev han mördad?

Inte något supernytt tänk bakom hela historien men bra flyt, lite långrandig ibland. En kommentar gillade jag på sid 201: ”Han bor ensam?”…”Han bor själv!”. Stör mig på Julia som i slutet får frågan om hon kan komma till en kolonilott om en timme och prata med en av de mest inblandade. Hon lurar personskyddet som finns för dem och åker givetvis i väg själv…suck!
3:a // Maria E

Gravglänta av Mattias Edvardsson, Forum, 2025

Första delen i serien Brottsplats Söderslätt och vi möter PA Gunni Hilding ganska ny på jobbet och får en jobbig start på utredningsgruppen efter att varit med och hittat 8-årige Robin dödad. Alla i den lilla byn förhörs och Allan pekas ut, nä, han kan det inte vara, det måste vara snusk-Bengt.

Lekkamraterna David och Dennis förhörs på olika sätt och lockas att svara på än det ena och än det andra för och att vara duktiga säger de nästan vad som helst, slutligen erkänner de och pekas ut som förövarna, Gunni är inte lika säker. När så en förhörspsykolog tar med barnen till brottsplatsen och vallar dem där blir Gunni nästan förskräckt på hur denne lägger svaren i barnens mun. Hon vill tillbaka till ordningen igen. Fem år senare hittas en pojke död vid en campingplats, pojken är till det yttre väldigt lik Robin och Gunni befarar det värsta, nu gäller det att leta snabbt, kanske är Robins lillebror i fara. På det privata planer har Gunni ”flytt” från Jehovas, men hennes lillasyster är kvar och det oroar henne djupt.

En bra deckare som liknar fallet där två pojkar skylldes för den tredje pojkens död och först som vuxna har de fått upprättelse. Alldeles för lika…men Edvardsson skriver bra

3:a//

Gränsen av Magnus Montelius, Albert Bonnier Förlag, 2025

Vart går gränsen och har vi samma gränser? 1980 är David student, gillar att festa, gillar inte att plugga, söker stipendium för att plugga (festa) utomlands och tilldelas ett i Ungern. Det kan väl funka, tänker David. På skolan i Budapest tycker de att det är lite underligt att han kommer, utan förvarning och till en avdelning som är ganska stängd. Det blir annan lösning. Det kan väl funka, tänker David. Kamraterna vid skolan och deras vänner är ganska öppna med mycket men David har en roll att spela, som han inte förstår. Han skall rapportera till den som gav stipendiet, fast han förstår inte vad han skall rapportera så det blir till slut en hotfull situation för många, även för David. Han blir kär i Agnes och vill göra allt för henne. Till slut medverkar han i att försöka smuggla två personer från Ungern, det går dåligt, någon anger vad som händer och även ”svensken” åker fast.

1995 kontaktar Harald journalisten Natalie Petrini, för att avslöja Mats Smed och hans smutsiga affärer. Innan de hinner träffas hittas Harald död, tillsammans med Jozsef Farkas som har adressen till David i sin ficka. David identifierar bägge; Farkas som den han bott hos i Ungern och Harald som han träffat där nere i Smeds ärenden. Nu börjar även David fundera på sanningen och vems sanning, vad hände egentligen där i Ungern, var mina vänner, mina vänner? David tar sig tid att åter besöka Ungern för att följa upp Agnes och höra med henne, vad som hände. Natalie gräver i gamla akter och pratar med folk om hur det kan komma sig att Smed alltid kommer undan med allt han gör, vad har han för hållhakar på folk?

Lite för lång bok men den ger en bra bild av hur det var 1980 i Ungern, alla är nyttiga idioter, eller ”tegelstenar”, en person som ”alla andra” fast med en särskild uppgift och alla rapporterar till någon. David är naiv och förstår inte vad Smed vill ha av honom och trots all utländsk valuta som Smed förser honom med vill han inte att Smed skall säga vad han ska och inte ska göra…han fattar inte alls. Kapitlen varvas mellan 1995 och 1980 och vi lär oss att alla har olika gränser.

3:a // Maria E

Magnus och Martina Montelius är syskon, verkar ha samma pappa…

På väg till en vän av Niels Fredrik Dahl, Natur & Kultur 2026

Men Vilgot är inte på väg till en vän, han är på väg hemifrån. När han nu 30 år senare försöker komma till rätta med vad som hände och sätta punkt för det tragiska som inledde barndomen försöker han spela filmen baklänges, det går så där, filmen hoppar fram och tillbaka lite hur som helst. Som läsare förstår vi det som Vilgot inte förstår när han är 11 år gammal; att mamman är psykiskt sjuk och pappan försöker reda i livet så gott han kan men hålls fången av sin fru. Vilgot vill att någon älskar honom och likt flickan med svavelstickorna ser han in till olika familjer som verkar ha det bra, i alla fall bättre än han. Hos greven, med allt skräp trivs han. Hem till dem kommer ingen, de går aldrig till någon, farfar och hans nya fru får han intrycket av att han inte får vara med. Så då går han till en vän… Denna gången kunde han inte hälsa på hos Mange, inte heller komma till Simen och greven öppnade inte, så han följde med colamannen. Som läsare förstår vi att det inte är bra. Greven är nu död sedan länge och Vilgot har fått ärva hans fastighet och blir erbjuden att hysa ett cirkusfölje på sin mark, mot ersättning från kommunen självklart. Dessvärre blir elefanten kvar då de åker vidare, det i sig är en sorglig historia.

Ingen feelgoodläsning, ett stackars barn tvingas söka kärlek på annat håll då föräldrarna är oförmögna att skapa ett hem för honom som han känner sig trygg och älskad i. Hur håller man liv i en elefant? Vad har elefanten med det hela att göra, egentligen? Det enda jag kan se är likheten i att vara fången som elefant där den sliter i sina kedjor varje dag, och Vilgots som hålls fången av sin skam över vad som hänt. Vet inte om jag gilla språket, kanske är det dåligt översatt från norska av Urban Andersson men tydligen ha Dahl fått Bragepriset för boken, det förnämsta litterära priset i Norge.

3:a // Maria E

Mörkrets grotta av Kate Rhodes, Printz Publishing, 2025

Detta var en resebok, snabbläst. Andra boken om polisen Ben Kitto som numera är på Scilly öarna utanför Englands västkust. Första boken handlade om knarksmuggling, denna var om marinarkeologi, skeppsvrak och vrakplundring. En kropp hittas i en av alla grottor på ön och det är den vane dykinstruktören Jude Trellon som bragds om livet på ett brutalt sätt. Undersökningar och utfrågningar börjar och det är nära på att kollegan Eddie och två andra personer får sätta livet till i letandet efter mördaren och många tror att hemligheten inte kommer fram, bara man håller tyst. Men mördaren finns närmare än de tror. Det är ganska lika scenarios som i (Dödens vik), målande miljöer, kargt och bitvis eländigt men Ben älskar det. Hunden Shadow blir han inte av med, men hunden spelar en viktig roll i boken. Nä, lättsam läsning, men nu får det bli svenskt…

3:a // Maria E

Pizzeria Roma av Elin Persson, Wahlström&Widstrand, 2026
”Innerlig, vemodig och respektfyllt om ensamhet, värk och tystlåten vänskap” Står det på framsidan och denna gång håller jag med, för precis så är det. Magnus och Kenneth är barndomsvänner, arbetskamrater och känner varandra, så mycket snack blir det inte alltid, de vet ju vad den andra tänker och tycker. Kenneth är sjukskriven, exakt för vad vet inte Mange men när det skär som knivar i ryggen då han jobbar måste han undersökas, opereras och sjukskrivas. Byn är nästan tom på folket bara Roma finns kvar och där träffas ”gubbarna”, ofta äter de pizza och gör dom inte det måste de ta med eget kaffe, vilket de också gör. Det är svårt för Mange att erkänna hur illa ställt det är och att han behöver hjälp. Kenneth ser det ändå. På Roma minns de hur det var när byn var som störst och allt som fanns. Men varför måste alla dra, vad saknar dom? Mange saknar inget, men det gjorde Monica, hans ex och dottern Ronja, som försöker få honom att komma till Stockholm och hälsa på oftare. Tillsammans med Kenneth fiskar han fortfarande då och då, festar ibland, men fyllna till som sin farsa gör han aldrig. Det är Kenneth som skjutsar och hämtar honom till och från operationen och hjälper honom hemma. Men så slutar Kenneth svara i telefonen och när Magnus åker dit vill hans fru inte att de ses, han kommer en dag då hon inte är där och Kenneth är liksom eljest, vill inte titta på honom och någon dag sedan ringer hans fru och säger att Kenneth är borta…
Vad händer då jobbet inte längre finns eller om frun sticker och barnen är utflyttade? Man blir ensam, hur kan man vara ensam, utan att vara ensam? I byn är det på Roma man träffas, Bollnäs åker man bara till för att handla. Man behöver inte pratat så mycket, bara ses. Man kan vara modig…På sjukhuset träffar Mange en kvinna som får honom att tänka på en kvinna han var lite flirtig med för, typ, 40 år sedan. Han googlar henne och ringer, det är inte rätt kvinna men likafullt var det en trevlig kvinna och de ses, slumpen är ingen tillfällighet. Språket är lagom dialektalt och det får mig att tänka på min pappa. Kan tro att det måste ha rört sig många av Manges tankar i hans huvud, alla detaljer som han minns men som inte går att förklara för någon som inte varit där. Och det här med att säga känslor rakt ut är svårt. Men Magnus älskar Kenneth och Kenneth älskar Magnus, annars skulle det inte fungera så bra, det behöver man inte säga, väl, det vet vi, innerst inne. Älskar hängmatteäventyret, beskriver exakt hur svårt det kan vara…IQ-övning, haha
Klar 4:a // Maria E

Samtal från en ängel av Guillaume Musso, Nona förlag, 2020
Upptagna med sina telefoner springer två personer (Madeline och Jonathan) in i varandra på flygplatsen och tappar allt. De rafsar ihop sina saker och flyger i väg. När de upptäcker misstaget, att de fått varandras telefoner, är de långt ifrån varandra. Ska man eller skall man inte kika i telefonen? Det gör dom och svarar då det ringer mm, självklart upptäcker de hemligheterna hos varandra och samtidigt inser de två att det finns en gemensam nämnare; Alice. Alice är död, men hon lever och håller på att dö. Danny är död men lever och letar efter Alice. Danny var Madeleines stora kärlek. Jonathan räddades från att ta självmord tack vare Alice, som han träffade långt efter att hon var död. Nu måste Jonathan bevisa för Madeline att det var Alice han träffade. Madeline är inte polis längre och ”fallet Alice” är avslutat men någon vill inte att sanningen skall ut och nu börjar det bli spännande.
Tyvärr tar det för lång tid innan det händer något och jag skummar SMS och andra dialoger. Ämnet är ändå lite roligt men ganska otroligt. Blir dessa två, Jonathan och Madeline ihop i slutet, vad tror ni själva…
2:a för ¾ delar av boken 4:a för sista fjärdedelen, sammantaget en 3:a // Maria E