Mellan djävulen och havet

Mellan djävulen och havet av Maria Adolfsson, Wahlström & Widstrand, 2020

Tredje boken om det fiktiva Doggerland och polisen Karen Eiken Hornby. Denna gång är det en världsartist som väljer just Doggerland för att i hemlighet spela in en skiva. Artisten Luna har hållit sig borta från rampljusen i 10 år och detta skall bli första skivan sen dess. Karens inneboende, Leo, var god vän med denna Luna då de växte upp tillsammans just på Doggerland och Karen kan inte låta bli att känna avund och avsky för denna unga vackra kvinna. På ön är det flera kvinnor som blir överfallna och ihjälslagna, samtidigt som Luna försvinner och samtidigt som Karen tror sig vara i klimakteriet fast det visar sig att hon är gravid…pappan är Leo. Utredningarna pågår parallellt, som vanligt, och bägge går mot klockan, skall de hinna före nästa överfall. Luna hör av sig med ett SMS men allt verkar inte ok då Karen skrapar lite på ytan.

Som vanligt är det den allvetande berättaren som håller i historien som jag följer som publik på en teater. Scenerna spelas upp framför mig och jag vänjer efter ett tag av berättarrösten. De båda fallen har inget med varandra att göra och det är liksom slumpen som gör att gärningsmannen blir fast, liksom hemligheten från Lunas barndom som inte ens Leo visste. Hur har de kunnat hållas hemligt på en ö…Boken är bra och jag får det jag vill ha, dessvärre är det lite för lika plottar i böckerna. Jag anar ett mönster som jag inte vill tro på men som besannas och det är lite surt.

3:a // Maria E

Inte längre min

Inte längre min av Ann-Helén Laestadius, rabén&sjögren, 2018

Fristående fortsättning på Tio över ett och Mia går i nian och mycket händer i Mias liv. Hennes hus skall inte rivas utan bara flyttas, varför kan de inte flytta tillbaka dit, då? Julia, som lovat flytta tillbaka till sin pappa i Kiruna, gör inte det. Albin som inte vill ligga utan bara vara med Mia. Morfar får en stroke, men vill inte inse hur illa det är. Och sen är det Aurora, hon som bara vill vara här och nu, ha skoj, inte grubbla för mycket, ser hon inte lite för mycket på Albin?

Jag gillade förra boken av Laestadius också, här flyter språket bra, det känns äkta. det enda jag inte riktigt köper är att 15-åringar tror det är något fel, för att man inte har sex. Albin säger ifrån och det kändes bra. Problemen i vardagen blandas med stadsflytten, inflyttade gruvarbetar barn och surdegen mellan de båda hockeylagen i Kiruna AIF och Kiruna IF. Men också avstånden för ambulansen då morfar får stroke. Visst känns sorgen i Mia då hon inser att Julia inte längre är hennes bästa vän. Det kommer aldrig att bli det samma, fast Alva är en juste kompis i den nya klassen på gymnasiet.

Klar 3:a // Maria E

Mitt storslagna liv

Mitt storslagna liv av Jenny Jägerfeld, rabén&sjögren 2019

Det var länge sedan jag läste en bra och rolig bok för 10-13 åringar. Men nu har jag det. Jaget, Sigge, och hans mamma och två syskon har flyttat från Stockholm till landet, hem till mormor i Skärblacka. Sigge ser ljust på detta, nu skall han förnya sig själv, bli populär och hitta kompisar innan skolan börjar och det är om 59 dagar. Kan man det??

Sigge skelar och bär därför ofta solglasögon, annars hänger luggen för ögat. Avundsjukt ser han hur syrran Majken snabbt hitta kompisar och funderar bara mer och mer. Hos mormor på pensionatet är det bra, mycket att se och en gäst som är kul, Krille. Tankarna i boken flyger precis hursomhelst och det är nog så sant, Sigge, och när skridskorna lades på hyllan för att han blev retad har han nu inlines. De skall gå extra fort och om han kopplar fast hunden, tar Krille till hjälp och lockar den med korv. Allt slutar i en supervurpa in i en häck där en tjej i turkost hår fotograferar allt och lägger ut på nätet. OMG!!! Journalist på Blacka News, säger hon, med två tusen följare. I frustration och ilska tar Sigge med sig en trädgårdstomte innan han haltar hem. Jorå, han finns på Blacka News och som hämnd skapar Sigge en egen sida där tomten rymmer hemifrån…succé!

Juno heter journalisten och det visar sig att de skall börja i samma klass till hösten. Juno vet inget om Sigge och tomtens planer och Sigge vet heller inte hur han skall göra då Juno verkar vara en juste kompis, som har sin beskärda del av jobbighet. Det uppdagas en dag på badstranden. Givetvis kommer sanningen om tomten fram och alla lögner också.

Jag tycker jättemycket om denna bok om hur viktig en mormor kan vara. Sigge är glad, ledsen, fundersam, förbannad, hjälpsam, fyndig men samtidigt ärlig om lögnerna och det är viktigt. Jägerfeld skriver fantastiskt enligt mig och jag tycker att språket, talat som tänkt fungerar bra, jag har inte tråkigt en sekund under dessa 59 dagar. Kan vara en toppenbok att läsa högt.

Klar 4:a // Maria E

Daghus Natthus

Daghus, Natthus av Olga Tokarczuks, Albert Bonniers förlag

Detta är Tokarczuks andra bok på svenska och hon fick även Nobelpris 2018, om denna bok var en merit så har jag läst bättre. Jag har svårt att få grepp om vad det är jag läser. Genreöverskridande står det på baksidan, jo kanske, men det är en salig röra där jaget och Marta, granne och perukmakare i byn Piento, på något sätt berättar eller får berättat om sån´t som hände för länge sedan och mycket länge sedan i just detta område. Jag blir heller inte klok på om det är berättelser som är återberättade, kopierade eller bara påhittade och som blandats med olika svamprecept. Några med dödlig utgång.

En berättelse som är lång är om munken Paschalis som tecknar St Kummernis levnadsöde och själv vill bli kvinna, en annan om kvinnan som drömmer om Amos och sedan ger sig ut för att leta upp honom, eller om Marek Marek som blir slagen av sin far och inte får ett bra liv…

Inte så imponerad måste jag säga. Jag brukar gilla att det skall finnas en röd tråd och försöka hitta flyt i språket men nu stör jag mig på att R aldrig får ett namn och att Den och den aldrig får ett ansikte. Det tog tid men ännu en Nobelpristagare att bocka för . 2:a // Maria E

Ett hov av taggar och rosor

Ett hov av taggar och rosor av Sarah J. Maas, Modernista, 2018

Författaren till serien Glastronen har här startat en ny fantasyserie som verkar lovande. Feyre lever med sin pappa och två äldre systrar. I åtta år har de levt i armod och den som oftast ser till att det finna mat på bordet är 19-åriga Feyre. Boken börjar med att hon sitter i skogen på pass och får syn på en hjort samtidigt som en varg också får det. Hon dödar vargen och hjorten, flår vargen och tar med hjorten hem och det blir uppståndelse då pälsen visas upp. Hon hinner precis sälja pälsen då en varelse sparkar in dörren och skriker: ”Vem dödade honom?” Feyre erkänner och straffet blir att hon får korsa gränsen och leva i Prythian, ett ställe som bara fanns i sagorna. Ett liv för ett liv. Pappan vädjar; följ med och kom aldrig tillbaka.

Prythian är inget av vad Feyre trodde. Den fattigdom hon levt under saknas helt och överflöd på mat råder och efter ett tag har hon ätit upp sig och funnit sig till rätta, men något är inte som det skall vara. Och var är det för byte hon gjort och varför har alla masker för ansiktet, som om det vore maskerad?  Prythian består av sju hov där Tamlin styr över vår-hovet. Söder om muren lever de dödliga. Den otäcka varelsen Tamiln med sitt hov är mer civiliserat är det mesta i Feyres hemby och hon börjar gilla dem men något hotar deras tillvaro och döden lurar runt knutarna och när Tamlin blir bortförd och Feyre hemkörd måste hon agera och tar sig djup in i berget för att hjälpa att bryta förtrollningen.

Ännu en girlpowerbok av Maas och jag gillar denna med. Jag tycker mig känna igen en del varelser från Harry Potter berättelser, kanske har de inspirerats av samma källa eller av varandra, hur som helst har hon ett bra flyt och är bra på att beskriva människor och väsen, inifrån och ut. Klart att jag kommer att läsa del två.

4:a // Maria E

Ålevangeliet

Ålevangeliet av Patrik Svensson, Albert Bonnier Förlag, 2019

Berättelsen om världens mest gåtfulla fisk. Vad finns att veta? Hur mycket kan man veta om en ål? Tja vad svarar man på den frågan? Jag hade klarat mig bra utan all kunskap om ålen och vem som visste eller inte visste vad för länge sedan och nyss. Jag tror att Svensson själv har haft kul som letat fram fakta i gamla och nya referenser för att lägga det slutgiltiga pusslet. Mig lyckas han inte fånga. MEN däremot tyckte jag att allting mellan dessa ålkapitel var bra fast för få och för korta. Hade gärna lärt känna både pappan och farmodern samt författaren själv lite mer på djupet. Nu slingrar han sig och kanske blev det för känsligt och privat.

Inget jag läser igen 2:a blir det totala värdet

// Maria E

Hon som måste dö

Hon som måste dö av David Lagercrantz, Norstedts, 2019

En allvetande berättare, som liksom ser ner över personerna i boken ger mig känsla av att läsa ett manus, nästan. En något långsökt historia berättas, som tar oss från en park i Stockholm till Mount Everest. I parken hittas en tiggare död och det hade kunnat vara end of story. Men i tiggarens ficka finns en lapp med ett telefonnummer och det går till Mikael Blomqvist. Lisbet Salander har lämnat Sverige för att ägna sig åt att hitta sin syster före hon hittar Lisbet. Det är som i Harry Potter; för att en skall leva måste den andre dö.

Här är det två parallella historier som bara möts då Micke vill ha hjälp av Lisbet med att spåra något eller någon. Tiggaren visar sig vara en sherpa från Nepal som var med i en klättergrupp där bla försvarsministern ingick tillsammans med några till och alla hade olika agendor. Lisbets syster är inte en snäll syster och till sin hjälp har hon pappans vänner och MC-huliganer. Till slut så träffas alla under buller och bång i slutet.

En tunn story som känns krystad…Klätterstoryn- dubbelagent?? Jaha? Jag greppar inte detta riktigt och jag greppar inte heller Lisbets alla ansträngningar på att hålla sig undan. Och ännu mindre greppar jag varför scenerna från berget skall spelas upp igen, som om vi var där?

Detta var det tredje och sista(förhoppningsvis) av Lagercrantz millennium-böcker. När författarens namn blir betydligt större än titeln, skall man dra öronen åt sig.

Nej inge bra… 2:a // Maria E