Hobbybibliotekarien

Alla måste söderut av Marie Lindström, Wahlström&Widstrand, 2025
Pappa är död och Eva åker norrut, nästan i panik, pappan har ju alltid funnits likaså bardomsplatsen Marliden. Pappans kvinna Lena stöttar Eva i att rensa ut och begrava medan fasterns man Birger gör sitt bästa i att sko sig i tron att Eva inte visste bättre.

För 19 år sedan åkte Eva tillsammans med två väninnor till Stockholm, de fick jobb direkt och flyttbidrag för att åka. Två av dem är kvar i Stockholm, en åkte hem. Eva vet med sig vad som händer på arbetet i Stockholm, men tycker det spelar väl ingen roll om jag säger å istället för och eller e i stället för är. Det kanske låter lite mindre stramt som hennes chef säger, själv tycker jag det låter som Pygmalion. Eva märker efter besöket i Norr att hon är två personer, nästan tre; Eva i Stockholm, Eva i Arvidsjaur och nästan lite sin far också. Så vem är hon? Vem vill hon vara?
Larsa kommer in i hennes liv då hon funderar på det. Larsa är från Uppsala, har två barn och är gift med Maria och strax före jul berättar han för Maria om Eva och blir då utslängd. Maria kräver: att få se deras gemensamma lägenhet innan barnen kommer dit, att få träffa Eva före barnen, att få se Marliden om barnen skall dit och Larsa säger ja, till allt. Eva ser Marias taktik och tänker att så där skall jag inte göra. Hon ser Birgers taktik gentemot henne och dödsboet. Men inte förrän hon träffar på Anneli, som for ner för 19 år sedan börjar hon fundera på vem som var svag och stark då? De flesta tycket att det var starkt gjort att flytta söderut, men var det inte svagt att smita…?
Jag tyckte boken var väldigt bra och målande, glad över att den inte är skriven på ”helnorrländska” utan bara lite dialektal, bängligt tillexempel.. Tonen är lågmäld, precis som Eva. Eva hör och känner och inte förrän nu, då pappan är död, börjar hon också förstå sig själv och tillslut blir hon en, igen. Hon säger ifrån, tar plats och tycker inte ”låt-gå” längre. Jag gillar också hennes liknelse; att något jävla skadedjur är hon inte, som försöker krypa in mellan stammen och barken på ett träd (komma mellan Larsa och hans barn) det får ta den tid det tar, hon är ju som hon är.
Men viss ligger Lima i Peru och inte pratade Eva om Kokkola i finska Karleby, tror jag, utan om svenska Kukkola i Tornedalen.
Klar 4:a// Maria E

Killing Åre- Kaninhålet av Grimwalker Grimwalker, Bokfabriken, 2025
Killing Åre- Kiruna killer av Grimwalker Grimwalker, Bokfabriken, 2025

Två familjer, hundra är av hat och mycket pengar. Dessa böcker är parallella och bör läsas så, Caroline Grimwalker är den som skriver om Drefflings med patriarken Sam medan Leffe skriver om Miltons och matriarken Miriam. Jag vill nästa sätta The framför familjernas namn då det är som att läsa om två maffiafamiljer. Jag började med Kaninhålet och visst skall man skydda familjen och göra allt för den, eller? Miltons är i Åre och Drefflings i Kiruna, så var avtalet men nu verkar det som att någon vill åt marken som Miltons behöver för att expandera. Då tror man att det är Drefflings, å, vaffan gör de i Åre? En Polis letar efter sin bror som försvunnit och en journalist letar efter ett scoop båda går det dåligt för i Åre. Jag tycker den var alldeles för våldsam.

I Kiruna Killer ser vi allt från Drefflings sida och där är det adoptivsonen Dante som är huvudpersonen. Dante som kom till världen då hans mamma stacks ihjäl på gatan och nästan fick gravidmagen uppsprättad, men som av en händelse klarade sig barnet då hjälp kom snabbt. Men här är det samma tema, vad gör man för familjen? Allt?? Dante blir mer och mer tveksam till pappans metoder och någon verkar vilja döda dem alla. Är det bara för att de nu lämnat Kiruna och är i Åre för att utöka sina affärer? Men är det verkligen Miltons som är de som beställt bränderna och morden? Av en slump ser den anställde mördare Dante och får nu viktigare saker att tänka på än mord.
Båda böckerna är nog så våldsamma och morden nog så grymma, allt behöver inte beskrivas i ord, läsaren kan förstå ändå. Det verkar vara fler böcker på gång som också skall läsas parallellt, kan jag ana, men varför skulle jag vilja läsa om två familjer som försöker utplåna varandra med anledning av ett gammalt avtal? Kanske om jag hittar dessa på rea…
2:a för dessa två första böcker, nedan ser ni fortsättningen // Maria E

Killing Åre, del 3: Vargkorset
Killing Åre, del 4: Sönernas blod
Killing Åre, del 5: Gökungarna
Killing Åre, del 6: Döttrarna

De försvarslösa av Kati Heikkapelto, Modernista, 2018

Andra boken om kriminalpolisen Anna Fekete och jag känner igen allt. Men jag kan inte hitta att jag läst den innan. Nåväl. Det var fel…jag har läst den och skrivit om den redan 2022. så nu får ni hålla tillgodo med en recension till, Hahaha, här är bok ett

Anna är ursprungligen från Jugoslavien och när en aupair från Ungern kör på en man blir hon lite indragen för att de pratat samma språk. Samtidigt följer vi Sammy från Pakistan som fått utvisningsbeslut och nu håller sig gömd då han med säkerhet kommer dödas om han utvisas. Heikkapelto, skriver återigen om utanförskapet med att vara invandrare, längta hem, inte kunna åka hem men också att aldrig riktigt passa in oavsett hur bra man är, nu har ändå Esko mjuknat lite i sin rasistiska anda.

Anna får trafikärendet, kollegan Esko utvisningsärendet men det visar sig höra ihop på mer än ett sätt. Esko har problem med sig själv, lite övervikt och begynnande KOL gör honom orolig men han är ju inte den oroliga typen, utan dricker lite för mycket i stället, men han vill inte dö. Anna inser hur mycket hon saknar hemlandet, fast det inte ens finns kvar och när farmor dör och skall begravas inom två dager hinner inte Anna inte ens dit, men hon har hjälpt sin alkoholiserade brorsa dit, tidigare, så för att dränka lite sorger går hon ”all in” på club och vaknar i en okänd säng på morgonen.

Den påkörde mannen visar sig vara död innan påkörningen, dessutom fylld med mediciner så han var nästan död innan han dog.. Den saknade kvinnan hittas också död, i soporna. Sammy som erkänner mordet på sin knarkarkompis Make, har ingen aning om vad som hänt, men erkänner allt för att få stanna i Finland. Esko utreder utvisningarna och det blir mer komplicerat då en anhörig till en eftersökt visar sig ge falska tips och informatören är rädd. Nya gäng är på gång. Anna mår illa på morgnarna…

Allt hänger ihop på ett underligt sätt och nu spoilar jag lite: Den döde, påkörde mannen hade en affär med änkan mittemot (som saknades länge men som hittats död) det gillade inte änkan ovanför men ännu sämre gillade sonen det. Mannen som fått lite för mycket medicin kunde inte sova då knarkarna nedanför spelar för hög musik men väl nere hos dem blir han lite yr och snubblar så illa att han faller och slår ihjäl sig på bordet. Sammy blir vittne och tillsammans kör de bort mannen i Makes bil. När Make sedan hittas död och spår av mannen finns i kofferten på bilen börjat det hela klarna. Sammy som tagit på sig båda dödsfallen, frias och sätts på planet ”hem”. Finland rekommenderar ingen att resa till Pakistan, men det gäller ju bara dem, utvisa personer dit går tydligen bra.

Lite roligt ändå, får lite av serien Norra Distriktet för mina ögon då jag läser. Inget superbra men lättläst helgspänning, bara konstigt att jag kände igen allt.

3:a // Maria E

Hundra dagar i juli av Emelie Schepp, Norstedts, 2025

Fristående deckare och jag gillar den. Visst, polisutredningar och förhör, näradöden upplevelser och smutsiga poliser har vi alla läst om men detta kändes ändå lite nytt.

Maia mår långt ifrån bra, maken är död och som arv lämnade han efter sig ett berg av skulder, Maia tvingades lämna allt och bor nu hos sin mamma och det är inte lätt. Sonen Tim ligger på hjärtintensiven och väntar på nytt hjärta och dottern Ella börjar acklimatisera sig i ny skola. Nytt jobb på polisen och Greg blir hennes partner då Sebastian sagt upp sig och hon är hans ersättare. Men bra mår hon inte men just nu känns jobbet som en befriare från alla bekymmer med att inte räcka till för någon och den ständiga oron/hoppet om det kommer ett hjärta eller inte. Ella blir ofta lämnad eller glömd och det är mamman snabb på att påpeka. Ett mord sker, eller ett självmord, exakt på dagen då Amanda försvann. Det är Amandas man, Johan som hittas döende. Men blev han mördad eller är det självmord? Allt i Amanda-utredningen kommer i ljuset igen och synas med Maias ögon denna gång. Snabbt märker hon att det finns luckor och i varje lucka verkar Greg och/eller Sebastian vara inblandad. Snaran kring Amandas försvinnande dras åt och nu börjar det bli farligt, någon känner sig hotad. Tim blir sämre och den döende Johan kan vara en lämplig donator, nu måste fallet lösas och Johan avskrivas så hans hjärta kan leva vidare.  Maia ser nästan en mördare i alla, då hon vrider och vänder på alla dokument. Greg som bott i stan hela livet tycker inte det känns 100% bra att många anklagas.

Samtidigt pågår Maias ”riktiga liv” där hon alltid har dåligt samvete vad hon än gör eller inte gör eller glömmer göra, aldrig räcker hon till, inte ens till sig själv. Det känns som hundra dagar säger Ella då hon väntar på att Tim skall få komma hem, för en natt.

Jag gillade boken för det är korta kapitel, trots sina 475 sidor var den snabbläst och Schepp får en nästan att kolla på tiduret för att se om man hinner innan hjärtat stannar. Utredningar och förhör får inte så stor vikt men det roliga är alla ”onödiga” detaljer som man skulle klara sig utan ex: ”Greg skakade på huvudet igen och bläddrade i utredningsmappen som han tagit fram. Ett rött gem lossnade och föll ner på golvet” Hela sista meningen är onödig men det är exakt dessa meningar som gör boken bra.

Klar 4:a // Maria E

Död, rik och berömd av Morgan Larsson, Polaris, 2024
Efter att blivit dissad av sin förläggare blir Rut kontaktad av Axel från bokförlaget Galacta. Han öser beröm över henne och har en marknadsföringsplan klar till Bokmässan, som blir mycket hektisk, och Axel skyr inga medel. När Axel efter mässa erbjuder henne en avkopplande resa till fjällen på Galactas bekostnad, självklart, svarar Rut jaaa och åker. Utan telefon eller Internet är bara skönt och närmsta grannen finns 1000m bort. Axel kommer med ett förslag: du kan väl ”försvinna” ett tag så kommer din bok sälja ännu mer, och det gör den. Och det gör hon, på lånat pass åker hon till Indien för att överlämna passet till Monica. Resan dit blir nervös men går bra och precis som alla andra böcker om Indien finns en vänlig man, här Vijay, som hjälper till. Väl i Indien blir hon god vän med Monica, som utrustar henne med en elpistol ifall en ond man skulle komma tillbaka. Axel å sin sida har helt andra planer för Rut, hon ska dö. Han har nu fått smak på pengar, droger och lyx och är inte ett dugg intresserad av att Rut kommer tillbaka.

Det går inte alltid som tänkt, men det kan bli bra ändå. Trots att Rut blir avslöjad och Axels mord inte genomförs, utan Monica dör och Rut tar hennes plats och tillsammans med Vijay och hans dotter planeras en hämnd på Axel, det går inte heller som tänkt, oklart om det blev bra.
Efter att läst Hänmdprojektet ter sig denna hämnd snäll men blev det en hämnd? Jag tycker nog det slutade bra för alla, utom för Mike? Inget nobelprisämne men skön slöläsning, och det behövs ibland.
3:a // Maria E

Dödens vik av Kate Rhodes, Printz publishing, 2024
På framsidan läser jag ”En klassisk brittisk deckare med ett fascinerande persongalleri, dolda hemligheter och en krypande, klaustrofobisk spänning” och ”Det här var faktiskt en helt underbar bok”. Till viss del håller jag med, om detta hade varit den första och enda brittiska deckare jag läst men nu tycker jag nog att denna mest var en upprepning på Ann Cleeves och Elisabeth George. Alldeles nyss läste jag tredje delen om kommissarie Matthew Venn och södra England, denna bok tar mig så långt västerut jag kan komma och lite till Scilly-öarna, se karta. Det var lite annorlunda, men inte så mycket mer annorlunda än Shetlands-öarna det är dessvärre en upprapning på nästan exakta scenarier som både Venn och Lynley drabbas av; mord nära vattnet, sjöräddingen, öbo/bybo skall utvisa egen rättvisa, men ingen yppar sanningen, tidvattnet, polis som kommer tillbaka till sitt ursprung. Ja, ni hör. Historierna är så lika att de skulle kunna vara AI-genererat där man bara bytt ut vissa ingredienser. Här är det en ung kvinna som hittas drunknad och man misstänker först pojkvännen, sedan familjen, sedan hittas pojkvännen också död och en massa oegentligheter förekommer på ön

Boken i sig är det inget fel på, språket är bra och mycket beskrivande och jag lockas att Googla på scilly-öarna, har aldrig hört om dem innan, så det var nytt. Men jag retar mig bara på alla likheter, eller är det så att alla är så på engelska landsbygden?
Jag gillar inte heller då en kvinna skriver om en man i jagform, det känns inte trovärdigt och jag förstår inte denna knarksmugglarhistoria, även om det är den som är avgörande i slutet och det som i alla fall skiljer dessa tre deckare åt.
4:a för boken, om det är den första brittiska deckare man läser
2:a för fantasilös återupprepning av tidigare brittiska författare, svårt att hitta ämnen som inte redan är tagna kanske?
3:a // Maria E

Stormfågel av Ann Cleeves, Albert Bonnier förlag, 2025
Tredje boken om Matthew Venn och det är som att läsa en TV deckar-serie. Allt är så fantastiskt noga beskrivet och här kan jag undra om det inte är så att författaren saknar Vera Stanhope, för jag tycker att Matthew arbetar på liknande sätt som Vera. Sjöräddningssällskapet i byn Greystone får ett larm, men då de väl kommer fram till båten är det ingen som är i nöd, utan död. Det är en före detta bybo som har bragts om livet strax efter han kom till byn och utredningen tar fart. Men innan man hunnit knyta ihop säcken har ytterligare en bybo dödats på samma ställe, nästan. Det visar sig vara maken till den kvinna som det första offret haft en ungdomsförälskelse till. Församlingen, brödraskapet*, där Matthew växt upp i har ett väldigt starkt fäste här och han minns delar av sin uppväxt. Maken Jonathan kommer med värdefull information efter samtal med gammal lärare. Återigen stöter jag på ordet stätta, ni minns från förra boken Häger, den rätta benämningen på en hagstege. Tidvattnet är återkommande och något som alla lever med längs kusten, liksom sägner och rykten om plundrare, pirater, smygrökande ungdomar och förälskade par.
Som jag skrev inledningsvis är det oerhört väl beskrivet, människor, omgivning, jag allt. Inget lämnas åt slumpen, eller läsaren, för den delen. Skulle inte förvåna mig om detta blir TV-serie. Med detta sagt så gillar jag ändå vad jag läser om North Devon.
3:a // Maria E

* brödraskapet som beskrivs i Cleeves böcker, och som Matthev vuxit upp i, är inte ett kriminellt gäng utan ett religiöst gäng som får mig att tänka på Jehovas vittnen.

Novisen av Hélène Gullberg, Bazar, 2025
Majja Skog är tillbaka och även denna bok är en trevlig läsning. Antikexperten Majja Skog kontaktas efter att en präst hittas mördad i en kyrka i Gamla stan. I prästens bröst har någon tryckt in en kinesisk antik brosch. Majja tvingas ännu en gång möta sina inre demoner och faktiskt berätta varför hon kände prästen och hans fru men även organisten. Vid Majjas anställning vid Wallius, för många år sedan vågade inte Majja berätta att hon var bostadslös. Hon fick bo i kryptan under kyrkan mot att hon katalogiserade sakerna som fanns där. Hon lärde också känna organisten som hade en passion för orgelmusik, lik Majjas egen för antikviteter, och hon hittade en tvillingsjäl. Karin Kling som kämpar med PTSD efter mordförsöket på Majjas hemgård kopplas in i fallet och de två träffas igen. Ingen är riktigt villig att prata om vad som hänt. Utredningen mynnar ut i att den fina prästen och hans fru som hade ett kärleksfullt förhållande, där prästen ofta for på olika ”bönemöten”, ja, han kallade det så, där han hämtade kraften att kunna älska mer. Samtidigt försvinner donerad konst från kyrkan lite för mycket och blickarna vänds mot en kvinna med antikbutik i närheten och hennes så kallade assistent.
Jag gillar det jag, Gullbergs språk flyter på och man kan känna av såren de båda kvinnorna har både på utan och i själen. Karin har nu också förstått att med Majja kan man vara rakt på sak, man behöver inte linda in någonting, säg bara vad du menar.
3:a // Maria E
Nu väntar jag på att få läsa tredje delen; Specialisten

Nattankare av Kristina Ohlsson, Forum, 2025
Femte Strindbergdeckaren och jag känner lite trötthet. Maria och August förbereder för bröllopp, Henrik har ihop det med sin onkolog, En benprotes hittas, Ray-Ray och Vendela kämpar på då även Ray-Rays dotter Natalie verkar hamnat i trubbel som denna gång tangerar en utredning om en ung kvinna som försvunnit (vars protes de hittat). Samtidigt kommer det en norsk man och tar in på det nyöppnade pensionatet i samma hus som Augusts secondhandbutik. Augusts hjälpreda tycker norrmannen är skum och medan August letar ledtrådar kring gamla foton och sitt förflutna börjar Maria få massa konstiga SMS och slutligen paket som hon inte kan förstå och en speldosa lämnas in av en anonym kund. Vad har detta att göra med en drunknad flicka för tre år sedan, och ett flygande UFO?
Kände nog att det blev lite för mycket, men framför allt att det spretar för mycket. Syftet är kanske att det kommer tre böcker till för att knyta ihop säcken. Det är alldeles för mycket tigande i det idylliska Hovenäset, har svårt att se det hända på riktigt och att allt kunnat hållas hemligt under tre år…
Nej, Ohlsson, här tappar du mig.
2:a // Maria E

Vitön av Bea Uusma, Norstsdts, 2025

Den fristående fortsättningen på Expeditionen, står det på framsidan. Självklart köpte jag den och slukade den på samma sätt som den nyss nämnda första boken. Önskar att jag hade samma driv i att genomföra även om man går på en mina. Det är inte förrän nu som jag inser hur lyckligt lottade vi var som kom i land på Vitön, även om det bara var i 30 minuter. Att leta efter sanningen i detta äventyr måste vara som att leta en nål i en höstack och alla parametrar och stjärnor skall vara i ens. Nästan är det så nu, bara vädret var oense. Kan känna frustrationen över att inse att många privatpersoner varit där och letat före henne…och insikten av att de kanske bytte kläder med varandra innan de dog och att ”rätt” person inte fanns på ”rätt” plats, då identifieringen baserade sig bland annat på kläderna de hade på sig och suturer på kranierna och tänk om alla teorier faller som ett korthus då måste de ju byggas igen.

Men varför, håller hon på? Det undrar hon själv och börjar tycka hon är som André: Jag måste åka, jag måste åka, hur orimligt det är och precis som för André , där den mest arktiskt kunnige hoppade av , är det många som lämnar Uusmas grävande efter sanningen.

Pengarna från Augustpriset lägger hon på nästa expedition, det har hon nästan lovat…

Självklart är jag färgad, eftersom jag som Leif GW Persson kan säga ”jag har ju faktiskt varit där” och sett det fula betongminnesmärket som finns där. Jag önskar så att hon når i land med detta projekt. Jag har all beundran för människor med passion för lösningar och inte bara säger: Well, det blev inte bättre än så här, good enough, alltså. Nej, ibland måste man få göra något Perfekt. Så, Bea, ut och leta skelettdelar.

Ps, jag tog inte med mig något från ön

Klar 4:a, inte lika utredande som den första men väldigt bra ändå!! // Maria E