Hobbybibliotekarien

Hundra dagar i juli av Emelie Schepp, Norstedts, 2025

Fristående deckare och jag gillar den. Visst, polisutredningar och förhör, näradöden upplevelser och smutsiga poliser har vi alla läst om men detta kändes ändå lite nytt.

Maia mår långt ifrån bra, maken är död och som arv lämnade han efter sig ett berg av skulder, Maia tvingades lämna allt och bor nu hos sin mamma och det är inte lätt. Sonen Tim ligger på hjärtintensiven och väntar på nytt hjärta och dottern Ella börjar acklimatisera sig i ny skola. Nytt jobb på polisen och Greg blir hennes partner då Sebastian sagt upp sig och hon är hans ersättare. Men bra mår hon inte men just nu känns jobbet som en befriare från alla bekymmer med att inte räcka till för någon och den ständiga oron/hoppet om det kommer ett hjärta eller inte. Ella blir ofta lämnad eller glömd och det är mamman snabb på att påpeka. Ett mord sker, eller ett självmord, exakt på dagen då Amanda försvann. Det är Amandas man, Johan som hittas döende. Men blev han mördad eller är det självmord? Allt i Amanda-utredningen kommer i ljuset igen och synas med Maias ögon denna gång. Snabbt märker hon att det finns luckor och i varje lucka verkar Greg och/eller Sebastian vara inblandad. Snaran kring Amandas försvinnande dras åt och nu börjar det bli farligt, någon känner sig hotad. Tim blir sämre och den döende Johan kan vara en lämplig donator, nu måste fallet lösas och Johan avskrivas så hans hjärta kan leva vidare.  Maia ser nästan en mördare i alla, då hon vrider och vänder på alla dokument. Greg som bott i stan hela livet tycker inte det känns 100% bra att många anklagas.

Samtidigt pågår Maias ”riktiga liv” där hon alltid har dåligt samvete vad hon än gör eller inte gör eller glömmer göra, aldrig räcker hon till, inte ens till sig själv. Det känns som hundra dagar säger Ella då hon väntar på att Tim skall få komma hem, för en natt.

Jag gillade boken för det är korta kapitel, trots sina 475 sidor var den snabbläst och Schepp får en nästan att kolla på tiduret för att se om man hinner innan hjärtat stannar. Utredningar och förhör får inte så stor vikt men det roliga är alla ”onödiga” detaljer som man skulle klara sig utan ex: ”Greg skakade på huvudet igen och bläddrade i utredningsmappen som han tagit fram. Ett rött gem lossnade och föll ner på golvet” Hela sista meningen är onödig men det är exakt dessa meningar som gör boken bra.

Klar 4:a // Maria E

Död, rik och berömd av Morgan Larsson, Polaris, 2024
Efter att blivit dissad av sin förläggare blir Rut kontaktad av Axel från bokförlaget Galacta. Han öser beröm över henne och har en marknadsföringsplan klar till Bokmässan, som blir mycket hektisk, och Axel skyr inga medel. När Axel efter mässa erbjuder henne en avkopplande resa till fjällen på Galactas bekostnad, självklart, svarar Rut jaaa och åker. Utan telefon eller Internet är bara skönt och närmsta grannen finns 1000m bort. Axel kommer med ett förslag: du kan väl ”försvinna” ett tag så kommer din bok sälja ännu mer, och det gör den. Och det gör hon, på lånat pass åker hon till Indien för att överlämna passet till Monica. Resan dit blir nervös men går bra och precis som alla andra böcker om Indien finns en vänlig man, här Vijay, som hjälper till. Väl i Indien blir hon god vän med Monica, som utrustar henne med en elpistol ifall en ond man skulle komma tillbaka. Axel å sin sida har helt andra planer för Rut, hon ska dö. Han har nu fått smak på pengar, droger och lyx och är inte ett dugg intresserad av att Rut kommer tillbaka.

Det går inte alltid som tänkt, men det kan bli bra ändå. Trots att Rut blir avslöjad och Axels mord inte genomförs, utan Monica dör och Rut tar hennes plats och tillsammans med Vijay och hans dotter planeras en hämnd på Axel, det går inte heller som tänkt, oklart om det blev bra.
Efter att läst Hänmdprojektet ter sig denna hämnd snäll men blev det en hämnd? Jag tycker nog det slutade bra för alla, utom för Mike? Inget nobelprisämne men skön slöläsning, och det behövs ibland.
3:a // Maria E

Dödens vik av Kate Rhodes, Printz publishing, 2024
På framsidan läser jag ”En klassisk brittisk deckare med ett fascinerande persongalleri, dolda hemligheter och en krypande, klaustrofobisk spänning” och ”Det här var faktiskt en helt underbar bok”. Till viss del håller jag med, om detta hade varit den första och enda brittiska deckare jag läst men nu tycker jag nog att denna mest var en upprepning på Ann Cleeves och Elisabeth George. Alldeles nyss läste jag tredje delen om kommissarie Matthew Venn och södra England, denna bok tar mig så långt västerut jag kan komma och lite till Scilly-öarna, se karta. Det var lite annorlunda, men inte så mycket mer annorlunda än Shetlands-öarna det är dessvärre en upprapning på nästan exakta scenarier som både Venn och Lynley drabbas av; mord nära vattnet, sjöräddingen, öbo/bybo skall utvisa egen rättvisa, men ingen yppar sanningen, tidvattnet, polis som kommer tillbaka till sitt ursprung. Ja, ni hör. Historierna är så lika att de skulle kunna vara AI-genererat där man bara bytt ut vissa ingredienser. Här är det en ung kvinna som hittas drunknad och man misstänker först pojkvännen, sedan familjen, sedan hittas pojkvännen också död och en massa oegentligheter förekommer på ön

Boken i sig är det inget fel på, språket är bra och mycket beskrivande och jag lockas att Googla på scilly-öarna, har aldrig hört om dem innan, så det var nytt. Men jag retar mig bara på alla likheter, eller är det så att alla är så på engelska landsbygden?
Jag gillar inte heller då en kvinna skriver om en man i jagform, det känns inte trovärdigt och jag förstår inte denna knarksmugglarhistoria, även om det är den som är avgörande i slutet och det som i alla fall skiljer dessa tre deckare åt.
4:a för boken, om det är den första brittiska deckare man läser
2:a för fantasilös återupprepning av tidigare brittiska författare, svårt att hitta ämnen som inte redan är tagna kanske?
3:a // Maria E

Stormfågel av Ann Cleeves, Albert Bonnier förlag, 2025
Tredje boken om Matthew Venn och det är som att läsa en TV deckar-serie. Allt är så fantastiskt noga beskrivet och här kan jag undra om det inte är så att författaren saknar Vera Stanhope, för jag tycker att Matthew arbetar på liknande sätt som Vera. Sjöräddningssällskapet i byn Greystone får ett larm, men då de väl kommer fram till båten är det ingen som är i nöd, utan död. Det är en före detta bybo som har bragts om livet strax efter han kom till byn och utredningen tar fart. Men innan man hunnit knyta ihop säcken har ytterligare en bybo dödats på samma ställe, nästan. Det visar sig vara maken till den kvinna som det första offret haft en ungdomsförälskelse till. Församlingen, brödraskapet*, där Matthew växt upp i har ett väldigt starkt fäste här och han minns delar av sin uppväxt. Maken Jonathan kommer med värdefull information efter samtal med gammal lärare. Återigen stöter jag på ordet stätta, ni minns från förra boken Häger, den rätta benämningen på en hagstege. Tidvattnet är återkommande och något som alla lever med längs kusten, liksom sägner och rykten om plundrare, pirater, smygrökande ungdomar och förälskade par.
Som jag skrev inledningsvis är det oerhört väl beskrivet, människor, omgivning, jag allt. Inget lämnas åt slumpen, eller läsaren, för den delen. Skulle inte förvåna mig om detta blir TV-serie. Med detta sagt så gillar jag ändå vad jag läser om North Devon.
3:a // Maria E

* brödraskapet som beskrivs i Cleeves böcker, och som Matthev vuxit upp i, är inte ett kriminellt gäng utan ett religiöst gäng som får mig att tänka på Jehovas vittnen.

Novisen av Hélène Gullberg, Bazar, 2025
Majja Skog är tillbaka och även denna bok är en trevlig läsning. Antikexperten Majja Skog kontaktas efter att en präst hittas mördad i en kyrka i Gamla stan. I prästens bröst har någon tryckt in en kinesisk antik brosch. Majja tvingas ännu en gång möta sina inre demoner och faktiskt berätta varför hon kände prästen och hans fru men även organisten. Vid Majjas anställning vid Wallius, för många år sedan vågade inte Majja berätta att hon var bostadslös. Hon fick bo i kryptan under kyrkan mot att hon katalogiserade sakerna som fanns där. Hon lärde också känna organisten som hade en passion för orgelmusik, lik Majjas egen för antikviteter, och hon hittade en tvillingsjäl. Karin Kling som kämpar med PTSD efter mordförsöket på Majjas hemgård kopplas in i fallet och de två träffas igen. Ingen är riktigt villig att prata om vad som hänt. Utredningen mynnar ut i att den fina prästen och hans fru som hade ett kärleksfullt förhållande, där prästen ofta for på olika ”bönemöten”, ja, han kallade det så, där han hämtade kraften att kunna älska mer. Samtidigt försvinner donerad konst från kyrkan lite för mycket och blickarna vänds mot en kvinna med antikbutik i närheten och hennes så kallade assistent.
Jag gillar det jag, Gullbergs språk flyter på och man kan känna av såren de båda kvinnorna har både på utan och i själen. Karin har nu också förstått att med Majja kan man vara rakt på sak, man behöver inte linda in någonting, säg bara vad du menar.
3:a // Maria E
Nu väntar jag på att få läsa tredje delen; Specialisten

Nattankare av Kristina Ohlsson, Forum, 2025
Femte Strindbergdeckaren och jag känner lite trötthet. Maria och August förbereder för bröllopp, Henrik har ihop det med sin onkolog, En benprotes hittas, Ray-Ray och Vendela kämpar på då även Ray-Rays dotter Natalie verkar hamnat i trubbel som denna gång tangerar en utredning om en ung kvinna som försvunnit (vars protes de hittat). Samtidigt kommer det en norsk man och tar in på det nyöppnade pensionatet i samma hus som Augusts secondhandbutik. Augusts hjälpreda tycker norrmannen är skum och medan August letar ledtrådar kring gamla foton och sitt förflutna börjar Maria få massa konstiga SMS och slutligen paket som hon inte kan förstå och en speldosa lämnas in av en anonym kund. Vad har detta att göra med en drunknad flicka för tre år sedan, och ett flygande UFO?
Kände nog att det blev lite för mycket, men framför allt att det spretar för mycket. Syftet är kanske att det kommer tre böcker till för att knyta ihop säcken. Det är alldeles för mycket tigande i det idylliska Hovenäset, har svårt att se det hända på riktigt och att allt kunnat hållas hemligt under tre år…
Nej, Ohlsson, här tappar du mig.
2:a // Maria E

Vitön av Bea Uusma, Norstsdts, 2025

Den fristående fortsättningen på Expeditionen, står det på framsidan. Självklart köpte jag den och slukade den på samma sätt som den nyss nämnda första boken. Önskar att jag hade samma driv i att genomföra även om man går på en mina. Det är inte förrän nu som jag inser hur lyckligt lottade vi var som kom i land på Vitön, även om det bara var i 30 minuter. Att leta efter sanningen i detta äventyr måste vara som att leta en nål i en höstack och alla parametrar och stjärnor skall vara i ens. Nästan är det så nu, bara vädret var oense. Kan känna frustrationen över att inse att många privatpersoner varit där och letat före henne…och insikten av att de kanske bytte kläder med varandra innan de dog och att ”rätt” person inte fanns på ”rätt” plats, då identifieringen baserade sig bland annat på kläderna de hade på sig och suturer på kranierna och tänk om alla teorier faller som ett korthus då måste de ju byggas igen.

Men varför, håller hon på? Det undrar hon själv och börjar tycka hon är som André: Jag måste åka, jag måste åka, hur orimligt det är och precis som för André , där den mest arktiskt kunnige hoppade av , är det många som lämnar Uusmas grävande efter sanningen.

Pengarna från Augustpriset lägger hon på nästa expedition, det har hon nästan lovat…

Självklart är jag färgad, eftersom jag som Leif GW Persson kan säga ”jag har ju faktiskt varit där” och sett det fula betongminnesmärket som finns där. Jag önskar så att hon når i land med detta projekt. Jag har all beundran för människor med passion för lösningar och inte bara säger: Well, det blev inte bättre än så här, good enough, alltså. Nej, ibland måste man få göra något Perfekt. Så, Bea, ut och leta skelettdelar.

Ps, jag tog inte med mig något från ön

Klar 4:a, inte lika utredande som den första men väldigt bra ändå!! // Maria E

Under ytan av Majvor Müller,  PUF-förlag, 2011

Müller är från Luleå och jag gillar hennes böcker som utspelar sig i Norrbotten, denna bok inget undantag. I Luleå utspelar sig handlingen och det är i ett hyreshus allt sker, nästan. Där bor:

Förre polisen Arnold. Pensionär sedan länge och husets ”Ove”

Greta, som städar hos Arnold och dottern Nettan, arton år

Stina som är kär i Ali, som ofta hälsar på, Ali inte tror han kan älska igen efter sina flykttrauman

Malin som blir slagen och hotad av sin sambo Erik, som är psykopat

När misshandeln uppdagas är det ingen som tror på Malin, trots att hon inte ljuger denna gången, alla tror på Eriks version, särskilt Nettan som charmas av Erik. Det är Eriks förre arbetsgivare som frågar Malin hur hon orkar efter domen som hon inser att det faktiskt är Erik som är den farliga och att hon måste dra. Tillsammans med Stina och Greta görs en plan upp; Erik skall dö!

Det går inte alltid som man tänkt, men det kan bli bra ändå.

Inte det bästa av Müller men tänkvärd, vad vet man om sina grannar? Boken hade kunnat heta Bakom grannens dörr. Detta har jag läst förr och hämnden är lite för långsökt tycker jag nog. Men att känna igen en psykopat är svårt i början, de är oftast hur trevliga som helst, tills det inte går deras väg. Ett stavfel hittade jag…Gültzauudden. men att kalla detta spänningsroman, tveksamt

3:a// Maria E

Benådaren av Viveka Sten, Bokförlaget Forum, 2024
Femte delen i serien Åremorden och jag känner att jag tappar lite sugen…Nu är det ”barmhärtighetsmord” på äldre som har hemtjänst som är drabbade. Äldre dör, konstaterar hemtjänsten men när en anhörig börjar ifrågasätta sin pappas död och Hannas grupp kollar upp detta och hittar ganska många fler fall där äldre dött hemma ”av ålderdom” fast de är tillsynes friska, nja kanske inte friska men dementa, med Parkinson, eller nedsatt fysisk förmåga. Dessutom verkar det försvinna saker hos äldre. Jag sitter hela tiden och väntar på att Daniel och Hanna skall få ihop det då ingen av dem verkar på topp i sina nya relationer. Så här är det:
Äldre dör oförklarligt och Benådaren tycker att de befrias
Vädersaker stjäls och tjuven tycker att vad skall de ha sakerna till
Hemtjänsten är ledsna för att deras gamlingar dör, men gamla dör…
Postiskillen går hem till personer med paket för att han är snäll
Dörrarna är olåsta hos de äldre, som det många gånger är på landet, vem går in hos de gamla?
Pressat schema för att hinna med alla som har behov av hemtjänst, långa körtider i bil
Daniel och Hanna blir sams och hos Daniel tänds ett hopp och för Hanna slocknar ett hopp då hon upptäcker att hon är gravid.
Detta var lättläst förströelse och ingen litterär magi, utan upprepande av andra liknande böcker, visst kan de få oss att börja undra och låsa dörren…
2:a // Maria E

Ljus och skugga av Samuel Karlsson, Lind&Co, 2025
Å när Mörkö serien verkar vara slut greppar jag en ny bok av Karlsson och blir inte besviken, denna gång heller. Nu är det journalisten/kriminalreportern Tasha Tikkanen som är i en Stockholmsförort för att bevaka en skjutning. Hon blir då varse om vilken ammunition och vapen som använts, verkar vara samma som då hon var på lokaltidningen i Vimmerby? Tasha har sin syster inneboende och det är allt annat är enkelt, Nadja är trotsig, tar droger lyssnar inte på storasyrran, som faktiskt vill väl efter många år av ångest då hon lämnade Nadja och for till Stockholm. På nyhetsredaktionen försöker man göra nyheter av ingenting och då dyker ett foto upp på redaktionen som gör henne kall, det är från Erik. Kusinen Jarmo sitter på kåken och får besök men till slut måste hon åka ”hem” till Vimmerby och ta tjuren vid hornet. Så efter knappt 100 sidor är det en titt i backspegeln på Tashas liv och arbete i Vimmerby och där får vi reda på det mesta av hennes trasiga liv under 230 sidor, sista 100 sidorna är vi tillbaka i nutid fast också då i Vimmerby för att knyta ihop allt och även träffa Erik, för inget är enkelt med skuld. Och det finns många som inte vill att den smutsiga byken skall ut för vädring. Många håller varandra bakom ryggen och det håller på att bli Tashas död.
Det är en allvetande berättare som ger oss allting, vilket kan störa mig ibland. Jag saknar ”jag perspektivet” men historien är inte ny. Gamla oförätter, trasig barndom, ångest över att inte kunnat hjälpa alla och känslan av att alla tycker en är egoistisk. Bra läsning trots det och bra språk, trovärdig journalist.
3:a // Maria E