Soktares bägare

Sokrates bägare av Ed McBain, Bonnier förlag, 2001

Haha, jag gillar advokaten Matthew Hope. Här möter han McBains andre karaktär, Steve Carella från 87:e, och de verkar gilla varandra. Hope får i uppdrag att hitta en man som borde kommit hem för en tid sedan, eller i alla fall hört av sig. Mannen hittas död på en strand, men det visar sig vara fel man som var död då identifiering visade på annan. Jakten går vidare och vi får följa lite olika personer i jakten på personer, mördare och Sokrates bägare. Det visar sig vara svårt att lita på någon och vem säger sanningen? Att, som smågangster, planera det perfekta är svårt och Hope hamnar mitt i alltihopa tillsammans med Carella.

Kul läsning om både dubbel och trippel jeopardy som skulle kunnat fungera om inte girigheten fanns med.

3:a // Maria E

Kidnappad

Kidnappad av Catrine Heinestam, Vulkan, 2019

Debutroman av en västerbottning, som numer bor i Skåne. Man kan anta att hon bott i Umeå för det är där handlingen till stor del utspelar sig och det är inte illa, faktiskt riktigt bra. Bianca arbetar som gruppchef på ett Callcenter och hon är den sista som ser deras gode vän, Robert, i livet, innan han mördas. Deras 13-åriga dotter, Philippa, går på skolan där Robert arbetar som trädgårdsmästare, skolan stängs av under utredningen och Philippa åker till en klasskompis för att inte vara hemma ensam. Men sedan kommer hon inte tillbaka…Klasskompisen vinkar åt henne då hon kliver av bussen sedan är hon borta.

Heinestam har ett fantastiskt språk och skildrar krisen i familjen på ett mycket troget sätt. När Bianca söker stöd hos maken har han brutit ihop och får sömntabletter som gör honom frånvarande och slö. Bianca upplever att polisen inte gör något och mamman är mest bara i vägen.  Här krisar maken och hustrun på helt olika sätt varav ingen tycker den andre krisar rätt. Helt plötsligt får hon hjälp av styvpappan, som faktiskt är en hygglig prick och när nog mycket pekar på trafficking och såld oskuld tar Bianca saken i egna händer. Här får hon hjälp av en polis som är till stort stöd. MEN precis som många kvinnor i utsatta situationer åker Bianca i väg på egen hand och det går givetvis inte som hon tänkt…Vi får också följa Philippa i den situation hon hamnat i och hur hon längtar efter sin pappa. Varför hon sedan förskjuter sin mamma är lite oklar, då det faktiskt var hon som fick något gjort…och inte bara gick hemma.

Bra skit! 4:a // Maria E

Humlan Hanssons hemligheter

Humlan Hanssons hemligheter av Kristina Sigunsdotter och Ester Eriksson, Natur & Kultur, 2020

Vinnare av Augustpriset 2020: Årets svenska barn- och ungdomsbok!

Ja, vad skall jag säga om denna? Jämfört med Vänta på vind som var förra årets pristagare är denna inte alls vad jag förväntat mig. Vad är det som är så bra med denna att den hamnar etta på Dagens Nyheters kritikerlista över bästa barn- och ungdomsböckerna? Att referera till Lilla Sparvel från 70-talet är obegripligt, om man inte är en 70-tals förälder
På baksidan av boken finns en bra sammanfattning:

Det är jag som är Humlan och i den här boken skall jag:

  1. Få tillbaka min bästis Nour som kidnappats av hästtjejer.
  2. Ge min faster livsgnistan tillbaka så att hon börjar måla igen.
  3. Göra så att mamma slutar vara kär i någon annan än pappa.
  4. Avslöja mina innersta hemligheter

Men varning för: Mosade hjärtan, vargtimmar och redskapsgymnastik!

MVH/ Humlan Hansson

Humlan har varit sjuk i Vattkoppor och hemma från skolan i två veckor. På den tiden har Nour börjat vara med hästtjejerna, eller om hästtjejerna tagit till sig Nour och Humlan är nu själv. Hon sover dåligt, och grubblar mycket. Vanten är den som bryr sig, men Humlan gillar inte Vanten. Faster Fanny har åkt in på psyket och Humlan vill gärna hälsa på, men det vill inte mamman, men Humlan gör det ändå. Humlan undrar också om mamma verkligen är kär i pappa då hon hittar några kort från en resa mamma gjorde som ung och där finns en Mats.

Jag finner inget roligt i denna bok och blir ständigt förvånad, var det så här att gå i femman? Jag minns inte alls det så. Visst fanns det hästtjejer i klassen och de var på sitt sätt och det fanns sportkillarna som var på sitt sätt, det fanns bråkstakarna som var på sitt sätt och sedan jag som var på mitt sätt. Jag grubblade inte två sekunder på det…det var bara så. Hemma fanns en mamma, en pappa och två syskon, två bästisar på gatan, en döv farbror och inte grubblade jag över det heller…det vara bara så.

Det känns som om boken är skriven för vuxenpublik och inte för barn, precis som BTJ jurymotivering av valet är skriven för vuxna. Vad tycker en 11-åring om denna bok, det skulle jag vilja veta. Kanske läser man den i klassen på skolan och har bra prat om detta, vem vet?

Inte min kopp av te, så att säga

2:a // Maria E

Rotvälta

Rotvälta av Tove Alsterdal, Lind & Co, 2020

Jag kan inte sluta fascinera mig över Alsterdal, texten griper tag i mig från första sidan och jag är fast. Språket är nyanserat och verkligt och beskrivningarna fantastiska. Det spelar ingen roll vem personen är så verkar den trovärdig.

Polisen Eira kommer tillbaka till sin hemort för att tjänstgöra men också för att ta hand om sin mamma som är på väg in i demensens dis. Men att vara polis i en glesbygd är inte populärt och än mindre i en ort som Lunde, där det fortfarande sitter i, att militär sköt på strejkarbetare för snart 90 år sedan. Ja, myndigheter kan man inte lite på. Olof som bor i utkanten av Stockholm och livnär sig på att köra bilar som skall säljas mellan orter passerar just sin hemby, Lunde, på en av sina resor. Det har han inte gjort på över 25 år sedan. ”Hemma” hör han en hund skälla, hittar reservnyckeln och går in. Vet väl inte vad han skulle hitta, men inte hitta sin far död i duschen i alla fall. Eira får fallet och detta blottar mer än en dold handling och aldrig uttalade ord och fallet kommer att beröra henne på ett mycket nära sätt.

Är det bäst att inte veta? Jo, kanske om man aldrig får veta, men inte om man får veta det sen. Skickligt väver Alsterdal en väv av olika olyckliga omständigheter som egentligen bara drabbat en enda person, han erkände ju…Ett tiotal andra lever i tron att det var nog bäst det som skedde. Men när sanningen börjar krypa inpå knuten är det inte lika bra längre, det får Olof känna på, en andra gång. De snudd på 400 sidorna gick blixtsnabbt att läsa.

5:a // Maria E

Vargasommar

Vargasommar av Hans Rosenfeldt, Norstedts, 2020

Först är det lite irriterande, redan på första sidan, innan en boken börjat, när jag läser om vargen och dess tankar…hmmm. Några sidor senare vakna staden, som hon alltid gör, alltid gjort…hmmm, jo, det är Haparanda som vaknar och jag är skeptisk. Jag fortsätter läsa och det är många olika trådar som skall sys i hop i denna nyvakna stad, lite för många, enligt mig. Men vi får följa polisen Hannan och hennes jakt på brottslingar som de inte riktigt kan få grepp på, ryska, finska, svenska? Men en förgiftad varg har hittats med resterna av en människa i sig, en person är påkörd och i hans bil finns mycket pengar och droger och dessa är det någon som saknar och någon som letar efter. Vanliga människor börjar bete sig annorlunda då de kan bli rika, bara ingen vet det…och många dåliga beslut tas. Hannahs förhållande med Thomas knakar och affären med Gordon är inte heller bra och vallningarna skall vi bara inte tala om. Det dör folk som flugor runt Haparanda och förstärkning skickas efter, men fortfarande vet man inte vad man letar efter.

Jo detta är början på en trilogi och det märks, tyvärr. Jag får en känsla av att Rosenfeldt bara vill introducera oss till Haparanda som är bra beskrivet, men som skulle kunna vara vilken håla som helst, egentligen. Gränsen mot Finland är ovidkommande ännu så länge och många av de lösa trådarna får ett abrupt slut, typ ond bråd död, medans andra lämnas öppna. Rosenfeldt beskriver målande omgivning och personer så jag kan med säkerhet säga att han varit på plats och tittat sig runt och det är bra, men hur skall detta fortsätta frågar jag mig, vad finns mer att gå på…eller vad har jag missat?

3:a, för denna första bok

Bröderna Tjej

Bröderna Tjej av Per Nilsson, Alfabeta, 2019

Allt han skriver är sant och brotten är sedan länge preskriberade…låter spännande tycker jag och läser vidare i denna självbiografi av Per Nilsson för så tolkar jag att det är, när han i jagform berättar om det han var med om och som började under jullovet i nian.

Per var en skötsam femtonåring och jobbade med postutdelning och på en av dörrarna i trapphuset står ” I TJEJ” på dörren och han börjar skratta, 1 tjej (en tjej), jaha, kul…men när innehavaren frågar vad som är så roligt, är det inte så roligt längre.

Han får förklara och berätta att om föräldrarna skulle få hans avklippta fingrar i ett kuvert skulle de bli ledsna och han skulle inte kunna spela piano. Spelar du piano? ja. Du skall bli pianist? Nä, matteprofessor.

Och det var just för att han spelade piano och var duktig på matematik som han fick börja arbeta för gangsterbröderna Tjej. Leverera leveranser åt olika håll samt föra kassabok.

Hur kunde detta hända? Otroligt skruvat men pengarna strömmar in, både till bröderna Tjej och till Per. Han har efter en tid mer pengar än han kan göra av med utan att väcka uppmärksamhet
Gangsterdrottningen låter Per ha hand om dottern Szofia en tid och de drar till Köpenhamn. En spännande resa för dem båda där Per kommer att bli mer man än barn.

Klar 3:a // Maria E


Per Nilsson är en av Sveriges i särklass mest lästa och älskade barn- och ungdomsförfattare. Han är född 1954 i Malmö, men bor sedan länge i Sölvesborg i Blekinge. De sex böckerna om Pim-Pim och ängeln Extra är jättebra.

I döden för dig

I döden för dig av Maria Ahlsdotter och Mian Lodalen, Bonnier Carlsen, 2019

En bok om unga, psykisk ohälsa och en önskan om att dö och döda, eller dödas. Jag blir djupt berörd och störd av denna bok som direkt sänder en signal till mig att det inte är barnen som har psykisk ohälsa utan det är föräldrarnas ohälsa som smittat av sig eller rent av är orsaken till de ungas problem. Vi möter:

Nina som går i nian, lever med mamma, lillasyster, alkoholiserad styvpappa som inte ser henne som ett barn i familjen. För att ge mamman lite lugn inomhus tar hon sin tillflykt till balkongen. Hennes största önskan är att styvpappesvinet försvinner, före hon fryser ihjäl på balkongen.

Onni som går i samma klass, lever med sin mamma som tappat greppet om sin vikt och numera knappt tar sig upp ur sängen. Onni sköter allt hemma, även mamman, men inte sig själv. Överviktig och ett mobboffer. Onni önskar att livet tar slut snart, då inget ljus syns i framtiden

Tvillingarna, går på samma skola, har fina föräldrar, läkare och psykolog, men trots det verkar riktigt störda med ett morbit intresse, som närs av föräldrarnas vilja att berätta jobbhändelser. Tvillingarna vill verkligen prova på att ta livet av någon…nästan.

DMD, tre killar på skolan som gör livet till ett helvete för Onni och sedan Nina, bara för att de kan.

Nina får inge mat hemma, lever på maten i skolan och retas för att hon äter mycket. Onni äter för mycket och retas för det, ibland tar han extra mat så Nina kan äta. Nina och Onni bor i varsin trappuppgång men har balkongerna vid varandra och där under kanten uppstår en vänskap som aldrig får synas utanför. Här lovar Nina att hjälpa Onni att ta livet av sig om Onni hjälper henne att ta livet av sin styvpappa. När de morbida tvillingarna ”hjälper till” blir Nina osäker på om hon verkligen vill att Onni skall dö.

Tyvärr känns boken riktigt äkta och de detaljer som målas upp känns självupplevda. Ångesten av att bli påkommen av soc och skammen av att ens liv blottas gör att varken Onni eller Nina ber om hjälp av andra vuxna, de tiger och våndas i sina egna misslyckade liv. Språket känns närvarande och trovärdigt likaså skiftningarna i både Nina och Onni då de släpper fasaden. Aldrig skulle de göra så utanför sin bubbla.

Riktigt bra bok som lyfter fram tragiska familjeförhållanden och dessa är säkert långt ifrån de enda, tyvärr.

4:a // Maria E

Öga för öga

Öga för öga av Jenny Rogneby, Wahlström & Widstrand, 2020

Femte boken om den destruktiva polisen Leona Lindberg. Jag blev inte lika överraskad denna gång. Leonas far är borta, försvunnen och självklart får hon inte utreda fallet utan sätts på en misshandlad taxiförare. Parallellt blir två unga tjejer som, utforskar Darknet, vittne till en direktsänd misshandel och beslutar sig till slut att gå till polisen. Leona undrar varför flickorna blir skräckslagna då de ser henne och blir snart varse om det. Taxichaffisen håller på att dö då han ser polisen som skall förhöra honom och säger inte ett skit. Hemma i föräldrahemmet är mamman mer än lovligt skum och Leona blir misstänksam. Ännu mer misstänksam då hennes bankkonto tömts. Pappan är ingen hon saknar…

Man får absolut det man betalar för och Leona blir djupare och djupare indragen i en underlig familjeangelägenhet och möter sin like. Dottern har mycket lite att sätta emot men hamnar mitt i smeten ändå. Språket håller fortfarande och visst blir jag sugen på nästa bok, då denna slutar i en riktig cliffhanger. Tyvärr är det lite förutsägbart och det önskat jag att det inte var.

3:a // Maria E

Knäckarbanketten

Knäckarbanketten av Sara Bergmark Elfgren, Emil Maxén, Rabén & Sjögren, 2019

De två tvillingarna Ludbert och Odbert var i luven på varandra redan efter födseln, frågar du deras mor så var de det redan innan födseln och inte blev det bättre med tiden. Snarare sämre och när deras mor dog med en sista önskan om att de skulle regera ihop byggde de i stället en mur som delade staden och gick rakt igenom slottet. Allt skulle de tävla om och folket fick betala.

Nu skulle Ludbert ordna en bankett som verkligen skulle knäcka Odbert, en KNÄCKARBANKETT, som ska pågå i tre dagar och tre nätter med två hundra nya maträtter varje dag och tjusiga gäster från när och fjärran.

I hertig Ludberts stora kök arbetar lille Amund, vars högsta dröm är att äga ett par skor. Alla kallar honom svinpojken eftersom hans uppgift är att mata grisarna med resterna som blivit över från hertig Ludberts bord. Och mycket rester blir det och hertigens yngsta dotter Ottilia ser med avsmak hur hovet frossar i överflöd. Själv broderar hon fasansfulla monster och drömmer om ett friare liv.

Brodern Odbert klär ut sig och smyger in på banketten och sprider ryktet om en Kalabalikaladåb som saknas…Ludbert måste givetvis servera en sådan och Major Dunder med följe skickas för att hämta ingredienser: Tårar från en biskopsfisk, fjäll från en basilisk och hjärtat från en mantikora. Amund skickas med som lockbete och snart blir han och Ottilia indragna i ett farligt och hisnande äventyr.

Kan fungera för högläsning och underlag för diskussioner finns det gott om. Fantisera gärna själv på hur monstren skulle se ut om du ritat dem själv. Illustrationerna är fyllda med detaljer och en ren fröjd att titta på. Tycker nog att texten är lite högtravande som skall symbolisera en tid för länge sedan, men ändå lite seg att läsa.

Skall bli kul att höra på radions julkalender detta år.

3:a // Maria E

Arctic Express

Arctic Express- Den stora mörkläggningen av Lars Pettersson, Ordfront, 2019

Bygger på verkliga händelser står det över rubriken och det lockar mig till läsning. En NATO-övning pågår 1987, jaktplan flyger på låg höjd och ett passagerarplan störtar med 16 personer ombord, alla omkommer. Haverikommissionen bärgar, utreder och lägger ner och alla som ställer frågor tystas. Den genomsyrande frågan i boken är: Kan en suverän demokratisk nationalstat godkänna att man dödar 16 medborgare utan att någon ställs till svars?

30 år efter olyckan dör piloten från ett av jaktplanen i en olycka och då dottern Caitlin börjar gräva i hans historia börjar hon förstå att hon och alla hon kontaktar är illa ute. Men för att leta i sin fars spår styr hon kosan tillnorra delen av Sverige/Norge/Finland /Ryssland, så långt man kan komma och finner både finkrogar och civiliserat folk. I Kautokeino bor Anna, åklagare och renägare en inte alltid enkel kombination och deras vägar kommer att korsas. Då gamla arkiv öppnas och frågor ställs igen. Här ställs krav på att hantera både skurkar och kyla.

Boken är skriven i Jag-form i Caitlins kapitel och berättarform i de övriga, varför vet jag inte, men det fungerar. Pettersson skriver målande och jag tror han besökt platserna. Men har det verkligen hänt…

3:a// Maria E