Silvervägen

Silvervägen 001

Silvervägen av Stina Jackson, Albert Bonnier, 2018

En debutant från Skellefteå. Hur bra som helst! Vad gör man då ens dotter försvinner? Jo, man letar! Det är vad Lennart (Lelle) gör och har gjort sedan dottern Lina försvann, för tre år sedan. Han åker Silvervägen upp och ner och varje avkrok prickas av, varje hus får besök, alla är misstänkta precis som han själv var och i viss mån fortfarande är, för det var han som såg henne sist, då han släppte av henne vid busshållplatsen. Parallellt med detta kommer Meja, just fyllda 17, till området med sin mamma, som i ett sista desperat försök att få lugn och ro i livet träffat en ungkarl och flyttar dit. Meja har svårt att greppa läget då mamman dricker mer och mer och slutar medicinera och känner väl att nu skiter jag i morsan. I området träffar hon en ung kille, Carl-Johan och hans familj. De lever lite som förr, på egna resurser. Går inte i skola, lär sig livet på gården, ingen TV eller mobil. Meja tycker det är skönt att vara där och flyttar dit.

Tiden går och en till flicka försvinner, snarlik Lina, och Lelle blir upprörd över likheten. Lennart är lärare och på skolan träffar han Meja och viss vänskap uppstår. Så när Lennart en dag märker att Meja inte varit på skolan senaste veckan börjar han ju självklart undra…Polisen Hassan är bra!

En superspännande bok där, precis som i Rastplats 58 och andra polisböcker, mycket upptäcks av en slump. Slumpen är ingen tillfällighet och frågan om skyddsänglar kan tolkas in här också. Vad gör att vi gör olika val eller inte väljer. Hur kan man förstå att något avviker från det normala om man aldrig haft det normalt runt sig? Ovanligt bra debut och säkert kommer jag att läsa fler av hennes böcker.

4:a // Maria E

Annonser

Rastplats 58-mordet på Carolin

Rastplats 58 001

Rastplats 58-mordet på Carolin av Peter Johansson, Black Island Books, 2017

Likt Jakten på kapten Klänning är detta en jobbig bok att läsa, där jag som läsare ingående får ta del av polisarbete och inser att mycket är en slump. Tips som kommer in skall sorteras, värderas och eventuellt undersökas eller i sämsta fall avfärdas som strunt. Men vad kan betecknas som strunt i en utredning som denna. I början av boken kan man läsa: ”Hela sanningen har inte varit möjlig att presentera. Anledningen är lika enkel som obehaglig: En är död. Den andra vill inte berätta.” 2008 skedde mordet och jag blir fruktansvärt illa berörd av att ta del av materialet, oaktat det är fingerade namn eller ej, oaktat vissa förhör är omskrivna från talspråk. Om Toni Alldén sägs det på sid 82: Jag tror att Alldén är en person som har svårt att berätta. Och så är det, för på sid 148 konstaterar de att hela sanningen skulle de aldrig få berättad. Så djävulskt irriterande att veta att han slingrar sig och sedan att Silbersky skall komma och visa intresse…

Jag tycker Johansson skriver bra, boken är lätt att läsa men jobbig och jag tycker inte det minsta synd om Alldén.

4:a // Maria E

Döden sover…

Döden sover 001

Döden sover…av Bengt Kostenius, SyGry, 2009

Lena har lämnat Bertil och tagit barnen med sig, inget är bra, då ser han dem för första gången. Björnhonan med sina två ungar. De vågar sig fram till gården och slaktavfall som ligger där. Det blir några återbesök och Bertil följer efter den till skogen och ser hur de gör och vad de äter, de kommer närmare varandra och mot höstkanten hittar han ett övergivet ide. Där skall han övervintra.

Hela boken är sedan en livsresa i flera dimensioner, åldrar och parallellvärldar. Han träffar sin morfar, sin fru, sig själv och många fler där han är som åskådare till sitt liv och ibland även kan påverka gången av det och att allt går igen, blir han varse. Men är han då död? Att hans morfar är det råder ingen tvekan om, men han och frun Lena, eller ligger han i idet och drömmer? Boken är bra skriven och påminner lite om Seppos Knivskola, på något sätt. Vietaskuppen klaras upp, likaså mordet på Olof Palme och om det inte är sant, skulle det i alla fall kunna vara det. Många andra roliga sammanträffande och episoder sker över tiden. Att avlägsna ett obehag kan vara minst lika angenämt som att tillföra välbehag, tänker Bertil då han tömmer blåsan i medhavt kärl i björnidet. Mysig bok!

3:a// Maria E

 

 

Häxan Mirandas hemliga önskan

Häxan Miranda 001

Häxan Mirandas hemliga önskan av Liv Larsson, Förlag Friare Liv, 2014

Ingen kommer att sakna mig, suckar häxan Miranda, då hon med ett ont ben sitter nere på en klippavsats och inte kan ta sig därifrån på egen hand. Att hon hamnade där började med att hon protesterade då skogsarbetarna ville fälla skogen där ekorrarna bor. Att lyssna till en häxa ville de inte och ekorrar är ändå bara skadedjur, så de jagade bort henne. När hon ber dem om hjälp vill de att hon trollar fram något till dem. Men det funkar inte så, tänkte Miranda. Trolla upp dig själv då, sa gubbarna och gick. Till slut hör flickan Sanna hennes rop och hjälper henne upp. Vad vill hon ha som tack? Efter långa diskussioner vill Sanna bli förvandlad till en krokodil, häst eller sädesärla. Vågar Miranda använda formeln, tänk om något går fel? Sanna blir en krokodil! Men varför vill Sanna det och vad tycker föräldrarna om det?

Annorlunda bok om att lära sig att lyssna på varandra, respektera varandra och att göra något för andra utan att alltid ha egen vinning av det. Men också en bok om att vilja vara i en gemenskap och att inte känna sig utanför och illa omtyckt bara för att man är just utanför någon gemenskap. En bok som passar bra att läsa i klassen i en 3:a, 4:a eller 5:a. I slutet av boken finns frågor man kan prata om ifall de inte kommer av sig själv.

3:a // Maria E

Liv Larsson verkar vara en aktiv pitebo som fått utmärkelser som:

Årets Piteå kvinna 2003
Bästa folkbildare 2005

Höstsol

Höstsol 001

Höstsol av Lars Wilderäng, Massolit Förlag, 2017 (Detta är första delen)

Ja, vad hade jag väntat mig? Vissa böcker känner jag mig nästan tvungen att läsa, detta är en av dem. Efter att ha blivit grymt besviken på fantasytrilogin, tänkte jag att sämre kan det inte bli. Nä, inte blev det sämre men snudd på lika dåligt. Här bygger Wilderäng sakta upp scenariot att Sverige mer och mer utsätts för störningar på elnätet, järnvägen och annan infrastruktur och plötsligt är det en ny normalbild som finns. Vi får följa Johanna stridsvagnskompanichef, Christer bodyguard, Pojtr sabotören, Jonas johannas ex. mf och det är en världslig spridning på alla händelser som slutar med att Sverige blir anfallet.

I tidigare böcker har jag saknat alla civila, de finns med nu då Jonas jobbar vid Länsstyrelsen med krigsplanering, något som de nyss börjat med.

Och det är svensk signalering som gäller igen, men för fan…inte hur mycket Tore Adam som helst …

Johanna må vara kvinna men Wilderäng har gjort henne själlös, tam och lite elak; ”Jag sade för fasen till om detta…”, ”bara en vecka till, så skulle hon få en ledig helg utan flickorna…”, ”hon hade tagit av sig fältskjortan men hade fortfarande på sig de kamouflagemönstrade m/90 byxorna och sin gröna T-shirt, flickorna behövde mat genast”. Kommentaren kring en åksjuk kollega: ”Vid hennes fötter spydde lille Liam fortfarande”. Underhållet från barnens far räcker inte utan hon rekar krigsuppgifter på sin semester?? ”Nej, hon var inte mamma till Elsa och Alice i nuläget. Hennes barn hette nu Tore Ludvig…” Men va fan!! Igen, vad hade jag väntat mig??

Uttryck som: Bågnande muskler under tätt sittande kamouflageuniformer, eller: Hemvärnet välkomnar hettan, annars hade de ju inte tagit värvning… och alla detaljer, typ G-Shock, ja förresten alldeles för många detaljer som jag upplever fåniga och onödiga. Tex FM ullfrotterade BH, Fjällräven, Kånken, Barbourjacka, Nissan, de kanske är viktiga?

Jag blir ledsen då jag läser om förhållanden där ingen av föräldrarna verkar vilja ha barnen.

Vi är under attack! USA presidenten som sagt ” Göra Amerika stolt igen!” trycker på knappen. Jo, jag kommer nog att läsa andra delen också, tyvärr…

Svag 2:a till denna sega och alldeles för långa bok, ta bort 150 sidor så blir den nog bättre.

// Maria E

Karolinska kvinnoöden

Karolinska kvinnoöden 001

Karolinska kvinnoöden av Alf Åberg, Natur & Kultur, 2001

Då jag tidigare läst Elsi Rydsjös romansvit om Karolinernas kvinnor och Mats Wahls bok om Anna-Carolinas krig blev jag lite nyfiken på denna bok. Jag upplever inga större skillnader, faktiskt. Åberg har, vad jag förmodar, letat fram fakta som han berättat om i 22 kapitel från Kriget mot/ i Ryssland under 1700-talets början. Dessvärre är det lite fakta om kvinnorna och ofta är de parenteser till officerarna. Soldaternas kvinnor är knappt det. Åberg har hittat brev och läst i böcker men jag känner inte att jag personligen berörs lika mycket som i de två nyss nämnda böcker. Det jag roas över är alla efternamn som nämns och jag skall  nu räkna upp några kvinnor; Amoena Elisabet Rosenmüller, Maria Gertrud Kniper, Margareta Christina Hökenflycht, Lovisa von Burghausen, Anna Maria von Schader osv. Det är inga ”vanliga” svenssonnamn och det är synd att det nästan bara är officersfruar som omnämns i historien.

Över 200 officersfruar återvände efter fångenskap i Ryssland men inga siffror finns om soldathustrur. I ett samtida dokument meddelas att 692 hustrur och 671 barn väntade på hemtransport i Petersburg. 1600 kvinnor och barn gick i fångenskap 1709 och 13 år senare är de nere på 1363 personer. Hur många barn som dött/fötts framgår inte, inte heller vilka kvinnor som valt att övergå till att bli rysk hustru, eller vice versa under dessa 13 år i fångenskap. I sista kapitlet kan man läsa om Karolinska Amasoner, kvinnor som klädde ut sig till man för att hjälpa till i kriget, likt Anna-Karolina.

Bra bok, fylld med fakta och historia, kompletteras gärna med Rydsjös Karolinersvit.

3:a / Maria E

 

En gubbe som ofta nämns är pietisten Carl Piper, kungens främste rådgivare. Jag var tvungen att Googla Pietist

Pietism (av latinets pietas, fromhet, gudaktighet) är en väckelserörelse som uppstod inom tysk lutherdom under sent 1600-tal. Med pietism har man kommit att beteckna den reformrörelse inom den lutherska kyrkan som påbörjades av Philipp Jakob Spener under 1600-talets senare hälft. Efter 1720 tillfördes pietismen ett kraftigt tillskott genom hemvände karoliner som kommit i kontakt med August Hermann Franckes tankegångar under sin fångenskap i Ryssland. Den stöddes även av flera framstående präster bland annat Erik Tolstadius, av officerare och ämbetsmän som Josias Cederhielm och Nils Reuterholm med flera(Wikipedia)

Ett jävla solsken

Ett jävla solsken 001

Ett jävla solsken av Fatima Bremmer, Forum, 2017

En biografi om Ester Blenda Nordström. Augustprisvinnare 2017. Även i denna kategori, Årets svenska fackbok, är det stor skillnad från år till år. Jämför med Min europeiska familj och Expeditionen- min kärlekshistoria. Det gemensamma är att alla är bra!

Det är en viss känsla att läsa en biografi, ta del av en annan människas sista ord, ta del av ett destruktivt leverne där vi som utomstående tidigt ser vartåt det barkar, bara för att vi har facit. Ester var ett barn i en flickas kropp och på den tiden, knappt nu heller, kunde en flicka inte göra som pojkar och de lyckorusen Ester hade efter ett sattyg levde hon på länge, trots viss aga efteråt. Visst önskade hon att hon var pojke.

1914 tar Ester tjänst som piga på en gård för att kunna göra reportage om förhållanden som piga. 16h arbetsdag, 15 kronor i månaden och bara ett par timmar ledigt i veckan, som piga. Som journalist tjänar hon 150 kr i månaden vilket var hälften av männens lön. Ester håller på att avslöjas och hon måste nästla sig ur. Samtidigt som ww1 bryter ut kommer Esters reportage i tidningen och blir en bomb i Sverige och W&W erbjuder henne att trycka en bok av detta. Konsekvenserna av detta hade Ester inte räknat med då hon trampat på mågnas tår och det ”jävla solsken” som hon ofta beskrivits som, går i moln. Hon tar tjänst som vandringslärarinna i Lappland och kommer att lära känna Hjalmar Lundbom och många av hans nära vänner. Där kommer hon också i kontakt med rasbiologer och skallmätningar av folket i Lappland och Tornedalen.  Bonde kan väl förresten inte vara så svårt att vara? Ester går lantbruksskola 1917 och utbildar sig till bonde, som enda kvinna på skolan.

Arbetet med att få kvinnlig rösträtt bedrivs också av många av Esters vänner, jag får ibland uppfattningen att Ester är ganska obrydd i just det. Precis som många av Esters manliga vänner gillar hon sprit och kvinnor och som 33 åring är hon alkoholist och familjen lider. Att säga att man var homosexuell på den tiden var nästan lika med döden  och den olycklig kärlek till Carin gör att hon söker nya äventyr. Rastlösheten gör att hon gifter sig med en äventyrare och får då också följa med på en expedition som inte går helt bra. Hon dör sedan 1948 i sviterna av lunginflammation, med Carin vid sin sida.

Jag gillade boken fast den var ganska jobbig att läsa och jag kommer på mig själv med att önska att Ester Blenda kunde fått leva nu. Vad hade hon gjort då, som varit ogjort av kvinnor? Inte på någon bild ser Ester riktigt glad ut, tycker jag. Men hon verkar har levt sitt liv och bränt ljuset i båda ändorna hela tiden. Skall man läsa en biografi i sitt liv, skall man läsa denna!

Klar 4:a // Maria E