Hobbybibliotekarien

Mjölkharen av Tina Norin, Piratförlaget, 2026
Är du avundsjuk på oss? Var inte orden hon ville höra, örfilen kom och hämnd står på agendan.
Tvillingarna Vendela och Johan har börjar röja i ”Villa Cordelia” då deras mamma finns på vårdhem efter en stroke. Vendela är där då hennes äktenskap kraschat efter barnlöshet och hon har ingenstans att bo, ingen försörjning medan brodern Johan som hela tiden tyckt att syrran och maken Krister lever gott vill sälja barndomshemmet och ta pengarna. Vendela hittar en dagbok skriven av Viola på 1910-talet samtidigt som Johan lyssnar på radio om en konststöld för många år sedan. Tavlan Mjölkharen som deras mormor Astrid gjort stals under mystiska förhållanden för fyrtio år sedan, det får Johan att börja undersöka…och Vendela att läsa. Dessa två historier som till synes verkar långt ifrån att nuddas är närmare än vad tvillingarna anat och det mesta ställs på ända. ”Spänningsroman”? Nja, kanske inte…
Boken är parallell med nutid och dåtid, i dåtiden på 1910-talet följer vi de båda konstnärsväninnorna Viola och Astrid och deras strävan i en mansvärld, både på skola i Sverige men också i Paris. De är många från Sverige som ska till Paris, både män och kvinnor, för att studera konst hos Matisse. Livet i Paris blir inte enkelt, Viola vill teckna och måla medan Astrid vill festa. Herman och Ader vill vara tillsammans men det är inte lagligt. Herman är vän med Viola och Astrid medan Ader har ett mer utsvävat leverne. Hur har han råd med detta? Jo han drar pengar till sig som inte är hans, lurar och tar men på ett sätt som inte verkar dåligt. Viola utsätts för hans charm och ger sig själv, andras konst försvinner och fås tillbaka mot hittelön. Viola tvingas att stjäla och när Ader ställs mot väggen: Men, skaffa dig ett jobb, blir svaret: ”Även om jag jobbar dag och natt skulle jag inte hinna arbeta ihop tillräckligt” och då är det lika bra att inte arbeta alls, verkar han tycka.
Jag tycker om det jag läser, både syskonbeskrivningarna i nutid, där Viola kämpat med att få barn och Johan kämpar med sin son efter fruns död, samt konstnärslivet och de kanske inte alltid så glada dagarna i dåtid. Det var modiga män och kvinnor som åkte, liksom utvandrarna längtade de efter något bättre. Alla kom inte hem och för alla gick det inte bra. Jag kan lätt förstå hämndbegäret som byggs upp i Viola. Hon som suttit inspärrad på sanatorium lång tid i medan Astrid levt livets glada dagar och ställt ut ”sin” konst. Språket är bra och livet i Paris skulle mycket väl vara som beskrivs. Inget nämns om första världskriget, vilket jag tycker är lite konstigt, kanske alla svenskar åkte tillbaka innan?
4:a // Maria E

En vild mörk kust av Charlotte Mc Conaghy, Lavender Lit, 2026
Skymningens århundrande har börjat om vi får tro det vi läser i Minnet av vatten. På den lilla ön Shearwater, någonstans i södra ishavet, finns en fröbank, en forskningsstation och fem bofasta. Låter lite likt Svalbard men isbjörnarna är utbytta mot pingviner. Forskarna har lämnat ön, då vattnet stiger och kvar finns Dominic och hans tre barn. De bor i fyren och har som mål att då båten kommer för att hämta dem skall de rädda så många fröer de bara kan. En dag då Fen (dottern) är på stranden ser hon något annorlunda i vattnet, en halvdöd kvinna bärgas i land, plåstras om och tas om hand.
Hennes båt har kapsejsat, liksom kaptenen på båten. Rowan heter kvinnan och hon letar efter en av forskarna, Hank. Ingen är riktigt ärlig men alla vet att Hank är ingen bra människa. Raff, äldste sonen, är stor och trygg men saknar Alex, en av forskarna, som tog sitt liv av skuld. Orly, yngste sonen, är botaniker och drömmare och gör allt han kan för att rädda fröna, till och med saboterar för att de inte skall kunna komma därifrån fortare då de märker att vattnet stiger, likaså temperaturen i valvet och permafrosten släpper greppet om jorden.
Mot sin vilja blir Rowan och Dominic förbundna och kan till och med se en framtid tillsammans. Jag gillar det jag läser och det stämmer väl in med klimatet och uppvärmningen som sker, där ras sker i svenska fjällen likväl som i Himalayas trakter. Naturen och miljön vid kusten beskrivs fint och också relationen mellan pappan och barnen och hur svårt det är utan deras mamma som dog då Orly föddes. Han vet att de äldre barnen tar för stort ansvar för att få det att gå ihop men kan inte ta tag i sorgen. Havet är mäktigt och jag som varit på Svalbard kan bara konstatera att havet är levande.
4:a // Maria E

Kollektivt självmord av Arto Paasilinna, MånPocket, 2002
1990 skrev Paasilinna denna bok som nästan är att klassas som en klassiker. Två män med avsikt att ta livet av sig råkar välja samma plats för att avsluta sina liv och båda väljer då att inte genomföra sina självmord utan spenderar istället mycket tid tillsammans med att prata om just självmord, vid sjön. (Sjön som var en alkoholpool; ingen runt sjön drack mer än 2/3 av innehållet, resten slängdes i sjön. Hade man tur dök något gott upp en annan dag). Borde finnas många som just nu tänker tanken att ta livet av sig varför inte göra gemensam sak, tänker männen och sätter in en annons. Aldrig förväntade sig över 600 svar att ta hand om. De lyckas få tag på en av de som svarat på annonsen och hittar en sekreterare, nu gäller det att hitta henne innan hon tar sitt liv för egen hand. Det gör de och med en mårdhund på halsen kan de fortsätta men bara om den lämnas. Breven sorteras och alla får svar och kallas till möte. Efter mötet är de dryga trettio som skall med på färden not Nordkap och ut i Atlanten. Vissa brevskrivare plockas upp utmed vägen. Väl i Nordkap, är inte dödslängtan så stor och önskemål att åka till Schweiz, och där välja själv kommer på tal och de vänder kosan söderut. Ju längre tid resan tar desto mer livslust får gruppen Dödslänkarna. Hela tiden ligger Skyddspolisen efter dom, det kan ju vara olagligheter de gör.
Boken är skriven på ett tragikomiskt sätt och hela resan är en enda stor gruppterapi; så fort man inte är ensam i sin ångest, upphör nästan ångesten helt. Detta kanske är en idé som inte helt skall förkastas som galen. Att bedriva verksamhet i grupp, segla över atlanten, besöka Nordpolen, göra värnplikten är verksamheter som inte går att prata om med de som inte var med. Hela resan är fylld av osannolika möten och situationer, den ena galnare än den andra, men ingen verkar ta något på allvar, de skall ju ändå dö. Nittiotalet lyser igenom hela tiden och givetvis är det mycket spritande bland finnarna.
Jag gillade den 3:a // Maria E

Jag tvivlar på ditt ord av Michaela Winglycke, Word Audio, 2023
Första delen i serien-Vimmerbymorden och på baksidan läser jag: En ljummen sommarnatt hittas en kvinna brutalt mördad på en badplats i utkanten av den idylliska småstaden Vimmerby. Polisinspektör William Johnson, som nyligen flyttat tillbaka till sin hemstad tillsammans med flickvännen Josephine, får i uppdrag att för första gången leda en egen polisutredning. Till en början riktas all uppmärksamhet mot kvinnans make, men misstankar uppstår snart om att det även funnits en annan man med i bilden. Två generationer av män tycker de kan ta sig friheter att lösa sina problem genom att ge dem till någon annan. Dör en fru, kan man väl ta en annans fru? Barnen och kvinnorna accepterade läget, fans inget val. Något märkligt.
Samtidigt försöker Josephine vänja sig vid tanken på att hon snart ska bli förälder, något som får henne att börja gräva i sin egen mammas förflutna och dessvärre hänger Josefines ihop med en av de döda kvinnorna.
Lite för långsökt för min smak, jag lämnar Vimmerby åt smålänningarna
3:a // Maria E

Löparens Hjärta av Markus Torgeby, Offside press, 2015
Vi följer Markus från då han är nio år och hans mamma åker in på sjukhuset. En rastlös liten själ i en frikyrkofamilj, att springa blir ett sätt att hitta lugnet, både hemma och på skolan. När det ställs krav på att springandet skall bli löpning kommer prestationsångesten och olusten att löpa märks tydligt. Det är springa i skogen han vill, inte runt på bana, även om han är bra. Några år senare vet de att det är MS mamman fått. Går nog att bota bara man ber nog ofta, tycker mamman. Pappan och de två yngre syskonen är märkligt onärvarande. Markus får en tränare och blir bättre men också sämre för ingen pratar mat/diet med honom och fast han får ont tvingas han träna hårdare.

Mamman ber och Markus åker till Katmandu med kamrater, drar på sig en lunginflammation och en amöba. Mamma ber, hör han dåligt Gud, undrar hon, inget händer ju, inte ens Ulf Ekamans tungotalande hjälper. På folkhögskolan kommer löplusten tillbaka och tanken på att flytta ut i skogen blir verklighet, Markus är då 23år. Många är de som undrar varför och flera reportage görs och han deltar i några tävlingar där han ser att afrikanerna är såå mycket bättre. Klart han ska till Tanzania och träna med dem. Ska bara jobba ihop lite pengar först, sedan ett halvår i Afrika. Träningen går bra, han inser att de har olika fysiska förutsättningar, får Amöba igen och tarmmask, maten är inte energirik nog för träningen så han tappar 12 kilo på 6 månader. Tillbaka till skogen. Kompisen kommer på: vi kan väl åka skidor till Treriksröset, 130 mil? Tja varför inte, och de far iväg. Mamman har nu nästen slutat be. Skogskåtan byts ut mot Skogsstuga men med samma koncept, sedan träffar han Frida. Tio år senare har han tre barn, han har lugnat ner tränandet till en mer hälsosam mängd och äter bättre mycket tack vare Frida. Nu kan han prata inför folk och blir förvånad över att han kan, då det i skolan gick såå dåligt. Men nu pratar han om sådant han kan och gillar, varför fick jag inte göra det i skolan?
Ungefär som att läsa en dagbok. Om att gå sin egen väg, dessutom i en frikyrkofamilj, där det ses med onda ögon om man missar söndagens mässa. Men jag undrar om han är nöjd med sina val? Blev livet verkligen bättre? Jag Googlar: han har sommarpratat, gjort TV produktioner som bla Under bar himmel, SVT-produktion, tar Torgeby med kända personer ut i naturen för en övernattning och samtal om livet och om hur han bygger en stuga på fjället. Är han nöjd nu då? Kanske, men mätt är han inte.
3:a // Maria E

Bröllopsgästerna av Alison Espach, Forum, 2026
”Årets bästa roman” och ”New York Times-bästsäljare” läser jag på omslaget men också Fulländad och oförglömlig. Well kanske lite överdrivet, men bra läsning var det och vi börjar med att träffa Phoebe då hon checkar inpå ett fint hotell i Newport Rhode Island. Nyskild, IVF nederlag, karriären står och stampar, ensam har hon åkt hit i sin finaste klänning för att ta sitt liv. Alla andra på hotellet tillhör samma bröllopsfest. Bruden har planerat allt, utom mötet med Phoebe. Brudens blivande make Gary känner man ganska snart kommer att bli Phoebes man, eller kommer han? Att ta livet av sig är inte OK på min bröllopsfest, meddelar bruden tydligt. Gary gör att Phoebe under de kommande fem dygnen är glad att hon inte år kattens smärtstillande tabletter för att dö, hon känner sig mer levande än tidigare, störs bara av ex. makens SMS som undrar var hon är. Sakta men säkert bjuds hon in och lär känna gästerna, och allra mest bruden själv, Lila. Phoebe älskar att ingen känner henne, hon kan vara sig själv, ingen roll att spela och det älskar både Lila och Gary, fast av olika skäl. Phoebe både beundrar och förbryllas av Lila, är hon en bortskämd skitunge eller en lycklig blivande brud som bara vill ha kontroll.
Garys frus (död sedan en tid) syster och bror, hans mamma och dotter på tolv år är också med och ingen gör livet lättare för Lila, utom Phoebe, inte ens Lilas egen mor.
Tragikomisk läsning som sträcker sig bakåt till barndomen, men också till skilsmässan. Nu kan hon äntligen släppa allt och börja på nytt, en hund kanske? Nytt jobb? Hon vill stanna här.
3:a //

Lucia är död av Katarina Wennstam, BookMark, 2026
Detta är tredje boken i serien Sekelskiftesmorden och vi är nu på 1897 som strax skall bli 1898. Det är en snöig vinter och det är svårt att ta sig fram i Stockholm både för spårvagnar, hästar och människor. All skottning är lika ogjord nästa dag och det verkar bara vara barnen som tycker det är kul med snö. Några fryser ihjäl medan andra firar Lucia denna december och Fredrika trivs hos sin gammelmorbror och undrar varför hon inte flyttat dit tidigare. Morbrodern har av en vän fått varsel om att dennes dotter kan ha råkat illa ut och nu ber han om hjälp att hitta henne. Fredrika är skeptisk. Edit jobbar som retuschör hos fotografen Kroon och ju sämre han blir i kroppen desto mer får Edit arbeta och lär sig mera. Hildur jobbar i ateljen och den goda vänskapen med Oscar ses inte med blida ögon av Fredrika som väljer att säga sårande ord till Hildur i Oscars närhet.
Dessvärre hittas flickan (dottern) död och det på ett brutalt sätt, nu skall utredning bedrivas och det tar tid då en bostadslös man erkänner dådet för att få sitta inne i vinter. Ungdomar firar lucia på lite olika sätt och en del skrämmande vittnesmål framkommer. Hildur får mannekänga och en bror till en kund lägger an på henne och hon låter sig förföras, vet inte bättre. Olga försöker hålla i träffarna hemma samtidigt som Aron skaffat lägenhet i stan. Julen och nyår kommer, likaså våren och nu först börjar de förstå händelsen och varför. Avundsjuka av den värsta klassen, bragte Smis-Anna om livet.
Gillar Wennbergs sätt att skriva och det skulle inte förvåna mig om det blir TV-serie av detta. Har fått lära mig att en pellerin är ett ytterplagg som liknar en kort cape eller extra krage att ha på en kappa. Hade Internet funnits hade detta mord löst sig på några dagar och på flashback hade det varit namngivna samma dag. Nu tar det tid, det förstår man, att hitta kopplingarna mellan kullorna, masarna huset där flickan hittades död och motiv.
4:a // Maria E

Tjuvlyssnaren av Maria Ernestam, LB förlag, 2024
Karl-Gunnar Hammarkvist, 64 år, ensambarn, bor kvar i föräldrahemmet, jobbar på ett åkeri där ägarduon inte verkar ta verksamheten på allvar. Karl-Gunnar lever ett synnerligen ospektakulärt liv, i lugn och ro, tills den dagen hyresvärden knackar på och meddelar att huset skall typ rotrenoveras och han måste bo någon annanstans. Finns det, annars kan vi tillhandahålla en möblerad lägenhet under tiden, vilket K-G accepterar och flyttar in i. Det är tunna väggar och han hör grannen, drömtydaren Elviras samtal med en kvinna…”tar man med sig sin skuld då man dör?” och namnet Mariana. Nu verkar det vakna något inom K-G. Pappan som brann inne en sommar och mamman som dog strax efter, vems fel var det egentligen, hade han inte lovat hjälpa med att tända kaminen, men han lät annat komma emellan. I sitt letande efter Mariana kommer han i kontakt med polisen som hjälper honom nysta i saker. Här blandas minnen från skolan och första kärleken, bästa kompisen och sedan det ultimata sveket och sedan hämnden, ensamheten och skulden. Kan inte längre vara betraktaren eller fegisen, nu måste jag ta tag i detta och första slaget kom efter att en av ägarbröderna med flit kör över K-G cykel. Måttet var rågat, med råge, och allt uppdämt hat får ena brodern ta emot samt en uppsägning med orden ”ni kan fan dra åt helvete både du och din bror!”
Förunderlig är denna bok på bara 140 sidor. Vad är det han har hört egentligen? Inget hade rubbat hans cirklar om denna renovering inte skett. Någon eller något gjorde hans liv besvärligt och han gillar det, trots allt och vill inte tillbaka. Ibland vet man inte att man behöver knuffas av sin stig för att fortsätta leva. En förändring är inte alltid till det sämre.
3: a // Maria E

Ö av Sara Bergmark Elfgren, Albert Bonniers förlag, 2025
Att skriva om våld i nära relationer är svårt men Sara Bergmark Elfgren sätter fingrarna på exakt rätt ställen för att beskriva vad som händer och det står klart att med facit i handen gör många helt andra ställningstagande än under själva skeendet. För vem skall man tro på? Vem tror på vem?
Mirjam har precis blivit dumpad då hennes syster hör av sig och bjuder henne till Ön, Ön där de brukade vara under barndomen. Mirjam var 14 år då hon fick veta att hon hade en syster, nästan jämngammal, till mammans stora förtret. Vi följer Mirjams syn på det som skett genom åren hur vänskapen med Nia växer, avtar, återtas men nu haft paus på många år. Mirjam har genom åren sett Nias ”val” av killar och den senaste hon gift sig med är en psykopat som slår henne. Mirjam har försökt få Nia därifrån, men alla runt omkring tar Konrads parti. Nu på Ön skall det vara tjejträff och Mirjam hoppas Nia tagit sig ut ur förhållandet, men istället hittar hon Konrad död i badkaret och festen börjar. Amanda kommer samt Emelie men även Knut, Konrads kusin, det skulle ju bara vara tjejer?
Alla anmälningar har lagts ner i brist på bevis, ord mot ord och alla tar Konrads sida. Nia måste ju vara som han säger, psykiskt sjuk och suicidal och han tar hand om henne på bästa sätt genom att låsa in henne och både psykiskt och fysiskt misshandla henne. På Ön inser Mirjam att detta kommer leda till döden och vi måste härifrån…
Jag tycker mycket om Bergmark Elfgrens sätt att skriva, hon kan konsten att ta sig under skinnet. Storhetsvansinnet genom att bygga stort på den lilla ön samt att alltid framhäva sin egen förträfflighet genom att se ner på andra syns tydligt för läsaren. Mirjams egen sorg och saknad blir en bisak men är nog så viktig samt relationen med lillebror. Hennes beslut att inte vilja skaffa barn vävs också in och kritiseras av några: ”ja, det var väl därför han stack”, även om beslutet dem emellan var samstämmigt. Reflektionen över vad hon tyckte och tänkte som barn om bland annat sin mamma och pappa men också sin bror kommer i dagen som vuxen.
Jag gillar detta!
4:a // Maria E

Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén, Bokförlaget Forum, 2024

Det är inte kul att bli gammal och ensam med en kropp som inte är sig lik. Bo har fått ”ge upp” kampen om att ha Fredrika hemma, hon bor nu på hemmet i Östersund och känner inte igen Bo. Själv bor han kvar i huset med Jämthunden Sixten. Det fungerar med hemtjänsten, men sonen Hans tycker att de måste hitta annat hem för Sixten, hunn behöver mer motion, tycker Hans och Bo vill slänga ett vedträ i huvvet på han. Nog är det väl förjävligt att inte få bestämma själv i sitt eget hus och blöja skall man också ha och duscha på kommando skall man göra. Vad är det för ett liv?

Mjukost i stället för hårdost går väl an, man kanske inte kan få allt här i livet? Vi följer Bo och hans kamp mot sonen, mot hemtjänsten, mot degenereringen av sin kropp och får ta del av hans drömmar, tankar och verklighet som i hans värld är lika sanna alla. Samtalen med Fredrika pågår ständigt i tanken, samtalen med bästa vännen Ture sker regelbundet och sonen Hans vill han verkligen tycka om och vill att det skall vara tvärt om också, för han vill inte vara som sin pappa, gubben. Men när Hans vill ta hunn från honom då växer hatet i bröstet samtidigt dör vännen Ture och Bo tvingas bli lite vän med sonen som tar med honom på begravningen. Vad har han nu kvar att leva för? Fredrika på hemmet känner honom inte längre, Ture är död, sonen Hans har tagit hunn…vad finns kvar?

En riktigt Feelvemood bok där Bos minnen från när Hans var liten blandas med minnen från när han själv var liten och både förakt och stolthet brinner i bröstet då han jämför sig med Hans. Innan tranorna flyger söderut lovar han sig själv att lämna föräldrahemmet. Hemtjänsten hjälper Bo med Sixten så mycket de kan, de förstår hundens betydelse, samtidigt förstår de Hans oro. Han funderar mycket över Ture, varför inte Fredrika gillade honom, Hans var ofta med och fiskade med dem i stugan. Ture reste mycket och delade gärna med sig av sina reseberättelser. Han var eljest, sa alla.

Vi får ta del av Bos loggbok som hemtjänsten och Hans fyller i samtidigt som vi följer Bo i tanken där allt är som det ska, framför allt känner Fredrika igen honom och älskar honom, hon var den vackraste stoscha då de träffades.

4:a // Maria E