Slukhål

Slukhål av Tove Alsterdal, Lind&Co, 2021

Vi möter polisassistent Eira Sjödin igen och denna gång för att utreda ett fall i Malmberget där polisen av en ren slump har hittat en man i ett övergivet hus, inlåst i källaren, lämnad att dö. Man har nästan samtidigt hittat en död man i ett ödehus i Ångermanland- ihjälsvulten. Snart kommer det att drabba Eira, hon vet det inte ännu men kommer att göra allt för att hitta mannen. Men vad är det för gemensam nämnare för dessa? För givetvis är det så och nu börjar Eira lägga pussel, ett pussel som täcker hela Norrland och går långt tillbaka i tiden.

Privat brottas Eira med sin dementa mor som alltid undrar var Magnus är och om han inte kommer snart. Magnus är Eiras bror som erkänt ett brott han inte begått. Mycket annat snurrar i Eiras privatliv samtidigt och det är svårt att bortse från kollegan GG betydelse då han plötsligt försvinner.

Alsterdal är fantastisk på att väva ihop geografin med norrländska problemområden som exempel avstånd till sjukhus och BB. Höga kusten blir man sugen på att besöka igen. Språket är fantastiskt och avskalat trots sin fyllighet och alla de 330 sidorna behövs. Detta är en bok man inte kan lägga ifrån sig då man parallellt får följa en man i fångenskap, lämnad att dö.

Klar 4:a // Maria E

Detta är uppföljaren till succén Rotvälta – utsedd till årets bästa deckare 2020 

Fädernas missgärningar

Fädernas missgärningar av Åsa Larsson, Albert Bonniers förlag, 2021

Sista boken om Rebecka Martinsson, denna bok kan ingen ha missat då det skrivits och talats om i alla medier. Som jag längtat. Dryga 550 sidor bara svischar förbi och så är den slut. Förutom att vi får återuppta bekantskapen med Rebecka Martinsson, Anna-Maria Mella och rättsläkaren Lars Pohjanen träffar vi Ragnhild, som inte vill leva längre och Börje som inte vill boxas längre.

Lars är döende och Rebecka är slutkörd, ser ut som ett nödår enligt Lars men nu har lik hittats och det är inte nymördats, jo det ena ganska nyss men det andra för länge sedan…och inte vilka lik som helst, utan Rebeckas morbror och Börjes pappa. Hur fan kan detta hänga ihop, tänker jag. Det är som mycket annat i Tornedalen, man pratar inte om det som varit, det är inte lönt. Men Rebeckas egna familjehemligheter kommer i dagen och gamla synder och oförrätter blottas och många klargöranden sker samt fler döingar skall hittas.
Nutid varvas med dåtid och jag älskar Larssons sätt att hantera alla karaktärer. Nyrkin-Jussi, Sisu-Sikke, gamla polare från boxartiden visar sig vara mer är polare, till och med Carl von Post är sympatisk. Men precis som andra spänningsromaner måste ju vissa ”dumheter” ske, annars blir det ju inget spännande och när man kan blanda in kokain, trafficking och maffiametoder i Kiruna med omnejd så är det bra.

Ett värdigt avslut: 5:a // Maria E

Kristallgrottan

Kristallgrottan av Åsa Rosén, Rabén&Sjögren, 2021

Andra delen i Trilogin om Viskornas dal och nu har det gått ett halvt år sedan Iza kröntes till väktarinna och hon är inte helt bekväm med titeln.

Boken Viskornas dal, som hon borde läsa noga blir liggande och besöken hos Paul som skall hjälpa henne översätta blir färre. Annat kommer emellan, skola, killar, körsång. Killar, ja, vad känner hon för Tom och var är Varkjaur vars kristall hänger runt halsen? Men så hittas en bergskristall och en girig gruventreprenör vill provborra i Kaulinpää. Vivra vill träffa Iza men Iza har inte tid och när hon har tid är Vivra borta och hittas svårt sargad och måste ha hjälp.

Men då är boken borta. En sierska (liknande Saida från Boden) beskriver platsen där boken finns och nu skall den tas tillbaka. Enok och Tom hjälper till och mitt i allt detta ber Iza Skrindviskorna om hjälp. Varkjsur måste kunna göra något.

Det blir spännande då provborrningen får avbrytas med anledning av sabotage och fällor gillras men fel person går där i. Iza skäms för att hon inte läst boken ännu och säger inte alltid sanningen. Alldeles i slutet av boken tänker Iza: ”Fan, vad hon hatar att hon aldrig visste” och så är det ofta, antaganden om olika saker gör att missförstånden hopar sig och gör saker värre. Börja prata med varandra…

Denna bok, liksom den första, är spännande. Vad vet man vilken kraft man släpper lös med gammal magi? Här gäller det att bemästra sin egen också och det får Iza prova på. Rosén har ett bra språk men jag undrar verkligen om ungdomar i Tornedalen svär på det sätt som görs i boken? Nå, det spelar mindre roll och jag kan känna likheter till protesterna i Kallak och provborrningarna där. Och nä, jag skall inte jämföra samer med viskor utan bara scenarier, för visst finns likheter.

Bra bok som tyvärr var lite för lång, bra med korta kapitel, lämplig från 10 år

3:a // Maria E

Läs om första boken: Väktarinnan

Billie- Alla tillsammans

Billie- Alla tillsammans av Sara Kaderfors, Bonnier Carlsen, 2018

Tredje och sista delen. Billie är en tolvårig tjej som bott i fosterhem vid några tillfällen, det är inte för att hon är ostyrig eller störig utan för att mamman har det svårt som hon nu placerats tillfälligt hos Petra och Mange och deras två barn, Alvar och Tea i Bokarp. Billie är en problemlösare, utan att hon vet om det. Hon ältar inte en massa utan verkar vara här, i nuet. Men nu verkar den fina fasaden som Petra och Mange har krackelera. De tycker inte lika, längre och är inte enade om just någonting, vad händer?

Barnens kusin, Douglas väcker känslor som inte funnits förr och hon försöker utöva konsten att inte bry sig, fast hon gör det och det gör Douglas också. Men ändå ber Billie Alvar att följa med till sin mamma. Hur vet man om man är ihop och hur skall man göra? Billie vet inte…men mest av allt vet inte Billie om hon vill flytta hem eller om hon redan är hemma? Att säga att hon inte förändrats är en lögn, för visst har hon det. Trots att Petra och Mange försöker sitt bästa för att hon skall få vara barn, har Billie en helt annan syn på livet än många andra, som inte gått igenom det hon gjort. Men det går bra även om allt inte är perfekt, ja, till och med dåligt.

Kanske lite för ”happy end” men det är bra. Det går faktiskt bra för många som kommer till fosterfamiljer. Jag gillar Billie fortfarande. Varför måste man vara ihop? Kan man inte bara vara tillsammans?

3:a // Maria E

Läs om del 1: Billie- Avgång 9:42 till nya livet

Läs om del 2: Billie- Du är bäst

Befriaren

Befriaren av Tina N Martin, Polaris, 2021

Titeln Befriaren fick mig genast att tänka på något religiöst. Att befrias från sina synder och annat dumt man gjort. Mycket riktigt är det så. Eva Vendel hittas död, utan någon verklig anledning, upphängd på ett makabert sätt och en diabetessjuk 5-åring kidnappas från förskolan, kan dessa två fall verkligen hänga ihop, frågar sig kriminalaren Idun Lind.

På Paradisgården har man lite olika synsätt på gudstro och religion men det är bara ett sätt som är rätt och det får barnen Tommy och Ingrid bli varse. De har blivit familjehemsplacerade där med sin mamma för att komma ifrån sin misshandlande pappa. Men det blir liksom ur askan in i elden och hur förklarar man detta för en skolkurator? Även från Paradisgården försvinner en flicka…

Hela boken utspelar sig i Boden och författaren själv är från Boden vilket gör att jag känner igen mig och det är kul. Martin är fantastisk på att beskriva situationer, nästan filmaktigt följer man Lovis möda med att smyga ut i bilen, läsa av GPSen, irritera sig över lysrören, instruktionsboken innan hon slutligen lyckas. Jävulskt  spännande och välskrivet, snedvriden gudstro, i klass med Knutby-sekten, kan jag säga utan att spoila.

4:a // Maria E

Nattavaara

Nattavaara- Roman i katastrofernas tid av Engström/Richert, BOKFAB, 2021
Första delen i Nordmarktrilogin och den känns lite för dystopisk, med klimatkatastrofer, pandemier och finanskriser som har slitit sönder samhället. I Norrbotten råder hungersnöd och det lilla som går att odla för eget bruk, odlas men allt för ofta kommer olika pack och plundrar och förstör det lilla som finns. Eriks föräldrar har dött, eller tagit sitt liv i bastun och för att de inte skall hittas låser Erik bastun. Det går inte som tänkt utan han tvingars från gården, som borde vara hans. För att få tillbaka den måste han ta sig till Kiruna och med sig har han sin syster. Han skall träffa Jarlen.
En katastrof kommer sällan ensam, det vet vi med säkerhet och när Marja får ”besök” av plundrare då Mårten är på annat ställe, gör hon sig behövd och åker med dem, vad skall hon annars göra. Hon till och med låtsas vara sjuksköterska och syr ihop sår, det går väl så där. Men hon måste hitta Mårten. Erik träffar Jarlen och blir imponerad och stolt då han får ett uppdrag att lösa i Haparanda. Men vad är det för uppdrag?
Är lite kluven till berättelsen men bakgrunden kanske klarnar i kommande delar och att jag får reda på varför alla är så hänsynslösa. Fångläger, plundring, våld och död, är det framtiden, är vi så jävliga? Ja, kanske.
Tycker nog att det var en svag start på dystopin, men den kanske stärks
3:a // Maria E

KÖLD

Köld av Jakob Mjöbring, Lind & Co, 2017

En Katja Lyss -deckare står det på framsidan och det är första boken- Norrbotten- Arjeplog, jag tar den! Polisen Katja Lyss får i uppdrag att utreda ett bestialiskt mord i Arjeplog då hon ersätter den rutinerade räven Lars Robertsson på gott och ont. Katja har sin ryggsäck fylld från sitt liv som Ski-bum och henne lär vi känna efterhand. Offret visar sig vara en Paparazzi-fotograf och genast misstänks biltestare, men Katja tycker det är alldeles för kliniskt och cirkeln vid tinningen tyder på att ett vapen hållits där, 9mm…Lokalpolisen Frans vill att detta skall utredas fort för han skall till Paris och Adrian som nästan får Katja på rygg är lite för på. Paula som driver värdshuset är bara underbar. Så sker ännu ett mord, på nästan liknande sätt, båda tyskar, men ett tredje mord på en lokalbo skakar om utredningen. Frans hemliga telefonnummer dyker upp i utredningen Adrian tror på ett lokalfyllo som de tar in på förhör och erkänner allt. End of story…neej.

Ja, Katja är en trasig själ och liksom många deckarpoliser är hon lagom självdestruktiv och världshatisk. Hon åker ut själv och dör väl nästan tre gånger i boken men klarar sig givetvis då detta är bok ett. Bra tempo, lite för långa kapitel men kul att läsa om Norrbotten.

3:a // Maria E

Hämndens dirvkraft

Hämndens drivkraft av Elias Glaveby, Visto förlag, 2019

Regalskeppet Vasa har just förlist och Anton Kronman vaknar, svårt bakfull av att två soldater bankar på hans dörr, året är 1628. Låt mig va, är Antons första önskan men soldaterna har order på att ta honom med. Men med sitt skarpa sinne och snabba ögon märker han genast att alla önskar inte att att han når målet. Innan bakfyllan släppt har han varit i slagsmål och dinerat med kungen. och får ett topphemligt uppdrag: Utred varför Vasaskeppet gick till botten. För det borde vara omöjligt…Hjälper du mig med detta skall jag svara på det du funderar på och som inte ger dig ro; vem som dräpte din familj. Anton nappar på uppdraget och får soldaten Sträng. Lotten på ölhuset visar vara till stor nytta liksom gatugrabben Markus och tillsammans börjar de nysta i härvan av korruption och våld.

Jag blev förvånad av hur fort jag kom in i boken och 1628. Inte på långa väger lika illa doftande som Niklas Natt och Dags böcker men väldigt bra. Fick också veta vilka Hakkapeliterna var, som troligen gett namn åt Finska vinterdäck i nutid, samt en massa andra personer som verkade i Stockholm under denna storhetstid. Gillade den!!

3:a // Maria E

Väktarinnan

Väktarinnan av Åsa Rosén, rabén&sjögren, 2020

Detta är första delen i trilogin om Viskornas dal och den är bra och spännande!

Iza och hennes familj har lämnat Stockholm och flyttat till den lilla byn Kaulinpää i Tornedalen. Pappa har haft en hjärtinfarkt och behöver jobba mindre, och Iza förväntar sig just ingen mer än tristess. De ska de bo i mormors skruttiga sommarstuga tills det nya huset är klart. Huset som pappa låter bygga på en ljuvlig plats vid älven, enda problemet är att det inte är deras mark att bebygga. Det är viskornas mark, det vet alla och marken är liksom helig.
Kvalificerat svammel säger både pappa och mamma och även Iza om de gamla tornedalska skrönorna. Men då det börjar hända en massa oförklarliga saker och brorsan Enok blir dålig och bygget kärvar, börjar Iza tvivla.

En dag träffar hon Virva, en flicka som hon trodde var en låtsaskompis hon lekte med som barn. Virva leder Iza till viskorna och deras hemliga platser, och där får Iza veta varför hon är viktig, särskilt nu när mormor är död. Det är där hon träffar Varkjaur, som irriterar henne oerhört, men som ändå får hennes hjärta att slå extra slag …

Superspännande och originellt om kärlek och uråldrig magi i Tornedalsmiljö och om att börja på nytt, för både Iza och Enok börjar i nya klasser, Enok med en axelryckning, Iza lite mer försiktigt.

Jag gillar Roséns sätt att berätta, det känns okonstlat och självklart. Hon väver på ett fint sätt ihop barndomens somrar hos mormor med nutiden. Självmord är inget man pratar om heller för ”alla här vet ju” är en förklaring efter en naturlig fråga på varför någon fattas.

 Men två olika ord måste jag få nämna ”bastar” och ”julkulor”. Kan inte minnas att vi sa så? Sa vi inte ”bada bastu” och ”pumlor”? Jo, det tror jag…

4:a // Maria E

Bara ett litet mord

Bara ett litet mord av Carin Hjulström, Forum 2020

En av Sveriges mest firade skådespelerskor, Siri Ehrensvärd, blir dumpad av Dramatenchefen som under flera decennier lovat Siri ett lyckligt liv men aldrig kommit till skott. Nu har han hittat en ny, yngre ”Siri” som dessutom väntar hans barn. OUTHÄRDLIGT på arbetsplatsen, Siri drar.

Siri har alltid haft dåligt samvete för den brorsonen, den föräldralöse Anton, då hon alltid prioriterat teatern och kärleken till Dramatens gifte chef. Nu landar hon in hos Anton som just vunnit en plantskola i Säbyholm på poker. Han är inte Guds bästa barn, men han försöker göra rätt och komma bort från det kriminella. Och Siris älskare vill ha kontakt…

Samtidigt som Siri och Anton lär känna varandra igen och starta upp odlandet och bilda företaget Säbyholms gröna fingrar hittas en jakttillsyningsman död på en åker, i en sky av örnfjädrar. Lokalpolisen Olle Magnusson börjar nysta i mordfallet. Snart inser han att den nyinflyttade skådespelerskan har näsa för ledtrådar och dessutom är ett trevligt sällskap.

Jag har läst många av Hjulströms böcker och tänkte att ett litet mord kunde vara kul. Det var det, lite Agatha Christie med många möten och ledtrådar. Kanske kunde den vara något kortare. Självklart ser man en fortsättning, ör inte är det bara grönsaker som växer i Antons växthus.

Feelgood, absolut

3:a // Maria E