De afghanska sönerna

De afghanska sönerna av Elin Persson, Bonnier Carlsen, 2020

Korta brännande kapitel med enkelt språk där dialogen är inbyggd i meningarna gör denna bok till en kamin av känslor. Rebecka som är bokens jag, får jobb på et HVB-hem för ensamkommande pojkar. Just nu skall hon få ta hand om Zaher, 14 år och från Aghanistan, via förläggningen i Boden. Rebecka vet att hon inte får göra si eller så och allt skall in i anteckningarna. Men som stödperson kan hon ju samtidigt inte ge stöd och som läsare känner man tydligt hennes dilemma. Oron över att bjuda på sig själv men också oron över vad som händer om hon inte bryr sig.

På boendet har pojkarna egna rum med lås, ja, allt är låst, till och med aktivitetsrummet, och vi får reda på att det är många olika nationaliteter där men på Rebeckas avdelning är det tre afghaner, nye Zaher, oberäknelige Ahmed och vänliga Hamid. Stödet ges i form av aktiviteter, läxläsning, sjukbesök, samtal och närhet. Aktiviteterna kan vara handla, skridskor, fiska, laga mat…Det hela känns otroligt realistisk och jag kan se huvudpersonerna i de situationer som beskrivs. På skolan ställs killarna inför situationer de aldrig skulle mött i Afghanistan. Vad är tamponger?

Åldersbedömning och avvisning med omedelbar verkställighet, oro, ångest, självmord och panikattacker. Polisen kommer, grannarna klagar mera oro och psykakuten besöks. Men vem får besöka pojkarna där? Bara släkt, ingen annan. Vem hälsar då på dessa söner av Afghanistan?

Medmänsklighet är ett ord som kan beskriva boken, är man inte beredd på att känslor kan uppstå kan man inte jobba med människor. Känslor uppstår, bra och dåliga och vi hanterar den alla olika. Hemmet läggs ner, vad händer, vem bryr sig?

Bra bok, kan passa bra att läsa i klasser på gymnasiet, rek från 16 år men passar även vuxna.

3:a // Maria E

Luna och superkraften

Luna och superkraften- Upptäckten av Sören Olsson, Leif Eriksson och Martin Svensson, Book Mark, 2020

Vad är nu detta en copycat av Våhlunds Handbok för superhjältar? Jo, men lite så är det. Luna som går i trean, upplever att skolan är tråkig och har ingen att vara med på rasten och hon känner sig osynlig. Då hon ser en fin blå fågel är det ingen som hör henne och hemma försöker hon berätta vad som hänt men mamma fixar med mat, pappa fixar vin och lägger ut matbilder på Facebook , ingen verkar bry sig och småbrorsorna är hysteriska så när Luna går ut är det ingen som märker något. Månen vid sjön ger henne en superkraft, extremt bra hörsel, som hon inte riktigt vet hur hon skall hantera. Tjuvlyssna, spionera, ja vad gör man med superhörsel. Luna ”råkar höra” ett samtal där en pappa pratar med sin son, som går i femman, om fotbollsträningen som sonen låtsas gå på men gör något annat i ställe…det skall Luna ta reda på.
Lite lika är de ändå, fast denna bok är mera Sverigefierad. Mobiltelefonerna finns med som de vuxna är upptagna med och därför försummar barnen…Är denna bättre som handbok? Men varför har en nioåring tråkigt i skolan, det borde vara viktigare att fokusera på. Det skall ju vara kul i skolan.
Rolig bok att läsa högt i klassen och den har fina illustrationer av Andrea Femerstrand
3:a // Maria E

M/S Estonia- Svenska statens haveri

M/S ESTONIA Svenska statens haveri av Stefan Torsell, AlternaMedia, 2020 -andra utökade utgåvan

Mörkläggning, avsaknad av regler, nepotism, ej sjövärdig, vilseleda, bogvisir, inkompetens, frustration, försvinnanden, rättshaveri och allt leder fram till: ”Det går inte att bevisa någonting om Estonia” och media bara tiger. Hur är det möjligt??

Torssell har gjort ett gediget arbete i sammanställningen över katastrofdagen, tiden före men mest om tiden efter och jag kan hålla med om det mesta, det verkar skumt. Borde man inte gjort si, borde man inte gjort så, radion var utsatt för störning så nödrop sändes för sent, passagerarna fick inget nödrop innan det var för sent för de flesta. Fartyget och de omkomna skulle bärgas, skulle inte bärgas, skulle övertäckas, inte övertäckas. Olika svar eller inga trovärdiga svar eller inga svar alls, för personen jobbar inte kvar och så vidare. Jag känner Torssells frustration och den skiner igenom i alla adjektiv han tillskriver dem han inte gillar, nervösa, välmående, jovialisk, ”spritter av vårkänslor i näsborrarna”, pojkarnas krigsleksaker i fullskalemodell. Jag tror inte att någon tog en påtår för att förhala, innan man drog i gång eftersök mm. Alla reagerar olika i en stressituation, det vet vi.

Men varför är det så här? Enkla svaret är kanske: SEKRETESS. Sekretessen kan vara upp till 40 år och säkert mer beroende på hur mycket skada som kan ske om det kommer ut. Det går kanske inte att göra en ny utredning före 2034 med anledning av sekretess. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst fyrtio år. Lag (2019:1207). Det ställs krav på vilka som ges behörighet att ta del av hemliga uppgifter Så det är kanske så att de som, i Torssells ögon, fullständigt misslyckats, är de som gjort mest rätt enligt sekretesslagen.

Det är också en teori, det juridiskt möjliga är inte alltid lämpligt ur säkerhetskyddssynpunkt

Boken får en 3:a för sitt driv att verkligen vilja veta varför. Kanske får vi vänta tills 2034 innan vi får svar, kanske ännu längre // Maria E

Sverige har en Offentlighets- och sekretesslag (2009:400) (se länken nedan)

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/offentlighets–och-sekretesslag-2009400_sfs-2009-400

AVDELNING IV. SEKRETESS TILL SKYDD FÖR ALLMÄNNA INTRESSEN

17 kap. Sekretess till skydd främst för myndigheters verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn
Undersökningar av sjöolyckor och tillbud, m.m.

4 c §   Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till myndighets verksamhet som avser undersökningar av sjöolyckor eller tillbud till sjöss eller preliminära bedömningar av allvarliga sjöolyckor enligt lagen (1990:712) om undersökning av olyckor, om det kan antas att syftet med en sådan undersökning eller bedömning motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs.

Sekretessen enligt första stycket gäller även för uppgift som hänför sig till myndighets verksamhet för att biträda verksamhet som avses i första stycket.

Sekretessen gäller inte för uppgift som tagits in i en slutlig rapport om undersökning enligt lagen om undersökning av olyckor.

Metamorfos

Metamorfos- Demonens blod av Tomas Heed, Everlasting, 2018

Sven Ivar Anders Martinsson, kallad Siam, delar blod med Sarawut Leelapun, kallad Lee. Den ene bor i Sverige den andre i Los Angeles och båda skall strax fylla 18 år. Siam går i skolan och Lee jobbar på ett hamburgehak båda har vuxit upp med ensam mamma och plötsligt börjar det hända konstiga saker som förbryllar dem båda, borde de inte vara döda? ( Kanske är detta metamorfosen?

Parallellt med detta finns Sidney en ung entreprenör som lurar till sig en förmögenhet genom list och skönhet, även hon förändras och kan inte förstå varför och framför allt inte förstå varför livvakten tycker det är konstigt.

Det tar nästan 200 sidor innan Siam förstår vad som hänt och han bara måste flyga västerut, Lee vill österut och påbörjar sin resa sedan han klargjort för sin chef varför han tar hans bil och pengar. Sidney i sin tur har träffat på sin stora kärlek och frossar i kött.

Världens existens står på spel och endast Siam och Lee tycks vara lösingen. Hmmm…??

En modern version av Rosemarys Baby, skulle jag säga, men det är för mycket snack och för lite verkstad. Det skulle fått vara 100 sidor kortare i början och 100 sidor längre på slutet, som jag upplever alldeles för abrupt. Jaha…??

Heed skriver bra, inte fantastiskt men bra, jag läste ut boken men blir inte riktigt klok på slutet, där av referensen till Rosemarys Baby…

Tja

2:a // Maria E

Bärarna

Bärarna av Jessica Schiefauer, Romanus& Selling, 2020

Boken börjar med Förenade kontinenters fördrag: Vi skall rädda mänskligheten undan den pandemi som på mindre än elva månader orsakat miljontals dödsfall.

Det gör man genom att separera män och kvinnor från varandra. Kvinnorna (bärarna) bor i det öppna samhället och männen (spridarna) förs till karantän och rymningssäkra områden. Så är det med det.

Många år senare vill Nikkis partner (Simone) bära ett barn och det visar sig att hon tar till vilka medel som helst. I ett samhälle av bara kvinnor befruktas de på konstgjord väg med spermier från spridarna. Här väljs Y bort till förmån för X men även Y måste finnas för att X skall fortleva. Det visar sig att trots att Simone gjort otaliga försök blir det inget barn, hon saknar livmoder. Den hamnade i stället i hennes tvillingbror under graviditeten och nu vill Simone att han skall donera den till henne. Men nej. Nikki får då reda på att om hon blir bärande med en spridare (Y) och gör sen abort så kan hennes livmoder doneras till Simone. Men under graviditeten uppstår känslor hon aldrig trodde fanns, Simones tvillingbror visar sig vara en fin man och allt fler vill att de båda könen ska leva tillsammans i samhället. Men det skrämmer många…

-Vad får er att tro på att spridarna skulle bete sig annorlunda nu?

-Spridarna har betett sig vidrigt mot bärare genom historien, men jag tror att det inte måste vara så, vi borde kunna börja om och jag tror på människan, på vår godhet…

Jag gillade boken och har just läst den i pandemispåret. Hade vi hittat en orsak till spriding hade vi stoppat den på samma sätt? Vad har vi lärt oss av Spanska sjukan som grasserade för 100 år sedan? Den tog unga och tillsynes friska människor, nu tar den gamla och tillsynes sjuka personer. Ser man på bilder är det tätt mellan de sjuka för 100 år sedan, kanske spreds det snabbare då, män var inkallade och levde tätt i kaserner runt om i landet. Gamlingarna och barnen var kvar på landet, levde glesare.

Nåväl, i boken börjar man tvivla på att bärarna verkligen är så mycket bättre än spridarna. Har det inte med kunskap och utbildning att göra? Kanske borde man värdera om situationen, men hur gör man det?

Tycker det finns en bra baktanke med boken och en underton av kunskapsbrist skapar rädsla. Schiefauer har ett jättebra språk och böckerna Pojkarna och När hundarna kommer är väl värda att läsa.

4:a // Maria E 

Michael

Michael -En ungdomsbok för det infantila samhället av Elfride Jelinek, Erzats, 2007


Nobelpristagaren Elfriede Jelineks ”ungdomsbok” utkom i Österrike 1972. Elfrid var då endast 26 år gammal och jag har svårt att greppa den. Liksom Karin Smirnoff använder sig Jelinek av en texttyp som gör det svårt att läsa. Men till skillnad från Smirnoff hittar jag varken rytm eller njutning.

Det är som ett enda livs-collage utan början och slut, utan gränser eller kanter, jag blir inte klok på vad boken egentligen vill berätta. Till viss del kritikerrosad men de som fastnar hos mig är:
»De kritiker som gärna velat reducera henne till en psykotisk virrpanna bortom all rim och reson får i det här fallet rejält med vatten på sina kvarnar.«
Martin Lagerholm, Svenska Dagbladet

»En orgie i meningslöshet.«
Åke Leijonhufvud, Sydsvenskan

Instämmer med ovan kritiker

Inget för mig: 1:a // Maria E

Soktares bägare

Sokrates bägare av Ed McBain, Bonnier förlag, 2001

Haha, jag gillar advokaten Matthew Hope. Här möter han McBains andre karaktär, Steve Carella från 87:e, och de verkar gilla varandra. Hope får i uppdrag att hitta en man som borde kommit hem för en tid sedan, eller i alla fall hört av sig. Mannen hittas död på en strand, men det visar sig vara fel man som var död då identifiering visade på annan. Jakten går vidare och vi får följa lite olika personer i jakten på personer, mördare och Sokrates bägare. Det visar sig vara svårt att lita på någon och vem säger sanningen? Att, som smågangster, planera det perfekta är svårt och Hope hamnar mitt i alltihopa tillsammans med Carella.

Kul läsning om både dubbel och trippel jeopardy som skulle kunnat fungera om inte girigheten fanns med.

3:a // Maria E

Kidnappad

Kidnappad av Catrine Heinestam, Vulkan, 2019

Debutroman av en västerbottning, som numer bor i Skåne. Man kan anta att hon bott i Umeå för det är där handlingen till stor del utspelar sig och det är inte illa, faktiskt riktigt bra. Bianca arbetar som gruppchef på ett Callcenter och hon är den sista som ser deras gode vän, Robert, i livet, innan han mördas. Deras 13-åriga dotter, Philippa, går på skolan där Robert arbetar som trädgårdsmästare, skolan stängs av under utredningen och Philippa åker till en klasskompis för att inte vara hemma ensam. Men sedan kommer hon inte tillbaka…Klasskompisen vinkar åt henne då hon kliver av bussen sedan är hon borta.

Heinestam har ett fantastiskt språk och skildrar krisen i familjen på ett mycket troget sätt. När Bianca söker stöd hos maken har han brutit ihop och får sömntabletter som gör honom frånvarande och slö. Bianca upplever att polisen inte gör något och mamman är mest bara i vägen.  Här krisar maken och hustrun på helt olika sätt varav ingen tycker den andre krisar rätt. Helt plötsligt får hon hjälp av styvpappan, som faktiskt är en hygglig prick och när nog mycket pekar på trafficking och såld oskuld tar Bianca saken i egna händer. Här får hon hjälp av en polis som är till stort stöd. MEN precis som många kvinnor i utsatta situationer åker Bianca i väg på egen hand och det går givetvis inte som hon tänkt…Vi får också följa Philippa i den situation hon hamnat i och hur hon längtar efter sin pappa. Varför hon sedan förskjuter sin mamma är lite oklar, då det faktiskt var hon som fick något gjort…och inte bara gick hemma.

Bra skit! 4:a // Maria E

Humlan Hanssons hemligheter

Humlan Hanssons hemligheter av Kristina Sigunsdotter och Ester Eriksson, Natur & Kultur, 2020

Vinnare av Augustpriset 2020: Årets svenska barn- och ungdomsbok!

Ja, vad skall jag säga om denna? Jämfört med Vänta på vind som var förra årets pristagare är denna inte alls vad jag förväntat mig. Vad är det som är så bra med denna att den hamnar etta på Dagens Nyheters kritikerlista över bästa barn- och ungdomsböckerna? Att referera till Lilla Sparvel från 70-talet är obegripligt, om man inte är en 70-tals förälder
På baksidan av boken finns en bra sammanfattning:

Det är jag som är Humlan och i den här boken skall jag:

  1. Få tillbaka min bästis Nour som kidnappats av hästtjejer.
  2. Ge min faster livsgnistan tillbaka så att hon börjar måla igen.
  3. Göra så att mamma slutar vara kär i någon annan än pappa.
  4. Avslöja mina innersta hemligheter

Men varning för: Mosade hjärtan, vargtimmar och redskapsgymnastik!

MVH/ Humlan Hansson

Humlan har varit sjuk i Vattkoppor och hemma från skolan i två veckor. På den tiden har Nour börjat vara med hästtjejerna, eller om hästtjejerna tagit till sig Nour och Humlan är nu själv. Hon sover dåligt, och grubblar mycket. Vanten är den som bryr sig, men Humlan gillar inte Vanten. Faster Fanny har åkt in på psyket och Humlan vill gärna hälsa på, men det vill inte mamman, men Humlan gör det ändå. Humlan undrar också om mamma verkligen är kär i pappa då hon hittar några kort från en resa mamma gjorde som ung och där finns en Mats.

Jag finner inget roligt i denna bok och blir ständigt förvånad, var det så här att gå i femman? Jag minns inte alls det så. Visst fanns det hästtjejer i klassen och de var på sitt sätt och det fanns sportkillarna som var på sitt sätt, det fanns bråkstakarna som var på sitt sätt och sedan jag som var på mitt sätt. Jag grubblade inte två sekunder på det…det var bara så. Hemma fanns en mamma, en pappa och två syskon, två bästisar på gatan, en döv farbror och inte grubblade jag över det heller…det vara bara så.

Det känns som om boken är skriven för vuxenpublik och inte för barn, precis som BTJ jurymotivering av valet är skriven för vuxna. Vad tycker en 11-åring om denna bok, det skulle jag vilja veta. Kanske läser man den i klassen på skolan och har bra prat om detta, vem vet?

Inte min kopp av te, så att säga

2:a // Maria E

Rotvälta

Rotvälta av Tove Alsterdal, Lind & Co, 2020

Jag kan inte sluta fascinera mig över Alsterdal, texten griper tag i mig från första sidan och jag är fast. Språket är nyanserat och verkligt och beskrivningarna fantastiska. Det spelar ingen roll vem personen är så verkar den trovärdig.

Polisen Eira kommer tillbaka till sin hemort för att tjänstgöra men också för att ta hand om sin mamma som är på väg in i demensens dis. Men att vara polis i en glesbygd är inte populärt och än mindre i en ort som Lunde, där det fortfarande sitter i, att militär sköt på strejkarbetare för snart 90 år sedan. Ja, myndigheter kan man inte lite på. Olof som bor i utkanten av Stockholm och livnär sig på att köra bilar som skall säljas mellan orter passerar just sin hemby, Lunde, på en av sina resor. Det har han inte gjort på över 25 år sedan. ”Hemma” hör han en hund skälla, hittar reservnyckeln och går in. Vet väl inte vad han skulle hitta, men inte hitta sin far död i duschen i alla fall. Eira får fallet och detta blottar mer än en dold handling och aldrig uttalade ord och fallet kommer att beröra henne på ett mycket nära sätt.

Är det bäst att inte veta? Jo, kanske om man aldrig får veta, men inte om man får veta det sen. Skickligt väver Alsterdal en väv av olika olyckliga omständigheter som egentligen bara drabbat en enda person, han erkände ju…Ett tiotal andra lever i tron att det var nog bäst det som skedde. Men när sanningen börjar krypa inpå knuten är det inte lika bra längre, det får Olof känna på, en andra gång. De snudd på 400 sidorna gick blixtsnabbt att läsa.

5:a // Maria E