I döden för dig

I döden för dig av Maria Ahlsdotter och Mian Lodalen, Bonnier Carlsen, 2019

En bok om unga, psykisk ohälsa och en önskan om att dö och döda, eller dödas. Jag blir djupt berörd och störd av denna bok som direkt sänder en signal till mig att det inte är barnen som har psykisk ohälsa utan det är föräldrarnas ohälsa som smittat av sig eller rent av är orsaken till de ungas problem. Vi möter:

Nina som går i nian, lever med mamma, lillasyster, alkoholiserad styvpappa som inte ser henne som ett barn i familjen. För att ge mamman lite lugn inomhus tar hon sin tillflykt till balkongen. Hennes största önskan är att styvpappesvinet försvinner, före hon fryser ihjäl på balkongen.

Onni som går i samma klass, lever med sin mamma som tappat greppet om sin vikt och numera knappt tar sig upp ur sängen. Onni sköter allt hemma, även mamman, men inte sig själv. Överviktig och ett mobboffer. Onni önskar att livet tar slut snart, då inget ljus syns i framtiden

Tvillingarna, går på samma skola, har fina föräldrar, läkare och psykolog, men trots det verkar riktigt störda med ett morbit intresse, som närs av föräldrarnas vilja att berätta jobbhändelser. Tvillingarna vill verkligen prova på att ta livet av någon…nästan.

DMD, tre killar på skolan som gör livet till ett helvete för Onni och sedan Nina, bara för att de kan.

Nina får inge mat hemma, lever på maten i skolan och retas för att hon äter mycket. Onni äter för mycket och retas för det, ibland tar han extra mat så Nina kan äta. Nina och Onni bor i varsin trappuppgång men har balkongerna vid varandra och där under kanten uppstår en vänskap som aldrig får synas utanför. Här lovar Nina att hjälpa Onni att ta livet av sig om Onni hjälper henne att ta livet av sin styvpappa. När de morbida tvillingarna ”hjälper till” blir Nina osäker på om hon verkligen vill att Onni skall dö.

Tyvärr känns boken riktigt äkta och de detaljer som målas upp känns självupplevda. Ångesten av att bli påkommen av soc och skammen av att ens liv blottas gör att varken Onni eller Nina ber om hjälp av andra vuxna, de tiger och våndas i sina egna misslyckade liv. Språket känns närvarande och trovärdigt likaså skiftningarna i både Nina och Onni då de släpper fasaden. Aldrig skulle de göra så utanför sin bubbla.

Riktigt bra bok som lyfter fram tragiska familjeförhållanden och dessa är säkert långt ifrån de enda, tyvärr.

4:a // Maria E

Öga för öga

Öga för öga av Jenny Rogneby, Wahlström & Widstrand, 2020

Femte boken om den destruktiva polisen Leona Lindberg. Jag blev inte lika överraskad denna gång. Leonas far är borta, försvunnen och självklart får hon inte utreda fallet utan sätts på en misshandlad taxiförare. Parallellt blir två unga tjejer som, utforskar Darknet, vittne till en direktsänd misshandel och beslutar sig till slut att gå till polisen. Leona undrar varför flickorna blir skräckslagna då de ser henne och blir snart varse om det. Taxichaffisen håller på att dö då han ser polisen som skall förhöra honom och säger inte ett skit. Hemma i föräldrahemmet är mamman mer än lovligt skum och Leona blir misstänksam. Ännu mer misstänksam då hennes bankkonto tömts. Pappan är ingen hon saknar…

Man får absolut det man betalar för och Leona blir djupare och djupare indragen i en underlig familjeangelägenhet och möter sin like. Dottern har mycket lite att sätta emot men hamnar mitt i smeten ändå. Språket håller fortfarande och visst blir jag sugen på nästa bok, då denna slutar i en riktig cliffhanger. Tyvärr är det lite förutsägbart och det önskat jag att det inte var.

3:a // Maria E

Knäckarbanketten

Knäckarbanketten av Sara Bergmark Elfgren, Emil Maxén, Rabén & Sjögren, 2019

De två tvillingarna Ludbert och Odbert var i luven på varandra redan efter födseln, frågar du deras mor så var de det redan innan födseln och inte blev det bättre med tiden. Snarare sämre och när deras mor dog med en sista önskan om att de skulle regera ihop byggde de i stället en mur som delade staden och gick rakt igenom slottet. Allt skulle de tävla om och folket fick betala.

Nu skulle Ludbert ordna en bankett som verkligen skulle knäcka Odbert, en KNÄCKARBANKETT, som ska pågå i tre dagar och tre nätter med två hundra nya maträtter varje dag och tjusiga gäster från när och fjärran.

I hertig Ludberts stora kök arbetar lille Amund, vars högsta dröm är att äga ett par skor. Alla kallar honom svinpojken eftersom hans uppgift är att mata grisarna med resterna som blivit över från hertig Ludberts bord. Och mycket rester blir det och hertigens yngsta dotter Ottilia ser med avsmak hur hovet frossar i överflöd. Själv broderar hon fasansfulla monster och drömmer om ett friare liv.

Brodern Odbert klär ut sig och smyger in på banketten och sprider ryktet om en Kalabalikaladåb som saknas…Ludbert måste givetvis servera en sådan och Major Dunder med följe skickas för att hämta ingredienser: Tårar från en biskopsfisk, fjäll från en basilisk och hjärtat från en mantikora. Amund skickas med som lockbete och snart blir han och Ottilia indragna i ett farligt och hisnande äventyr.

Kan fungera för högläsning och underlag för diskussioner finns det gott om. Fantisera gärna själv på hur monstren skulle se ut om du ritat dem själv. Illustrationerna är fyllda med detaljer och en ren fröjd att titta på. Tycker nog att texten är lite högtravande som skall symbolisera en tid för länge sedan, men ändå lite seg att läsa.

Skall bli kul att höra på radions julkalender detta år.

3:a // Maria E

Arctic Express

Arctic Express- Den stora mörkläggningen av Lars Pettersson, Ordfront, 2019

Bygger på verkliga händelser står det över rubriken och det lockar mig till läsning. En NATO-övning pågår 1987, jaktplan flyger på låg höjd och ett passagerarplan störtar med 16 personer ombord, alla omkommer. Haverikommissionen bärgar, utreder och lägger ner och alla som ställer frågor tystas. Den genomsyrande frågan i boken är: Kan en suverän demokratisk nationalstat godkänna att man dödar 16 medborgare utan att någon ställs till svars?

30 år efter olyckan dör piloten från ett av jaktplanen i en olycka och då dottern Caitlin börjar gräva i hans historia börjar hon förstå att hon och alla hon kontaktar är illa ute. Men för att leta i sin fars spår styr hon kosan tillnorra delen av Sverige/Norge/Finland /Ryssland, så långt man kan komma och finner både finkrogar och civiliserat folk. I Kautokeino bor Anna, åklagare och renägare en inte alltid enkel kombination och deras vägar kommer att korsas. Då gamla arkiv öppnas och frågor ställs igen. Här ställs krav på att hantera både skurkar och kyla.

Boken är skriven i Jag-form i Caitlins kapitel och berättarform i de övriga, varför vet jag inte, men det fungerar. Pettersson skriver målande och jag tror han besökt platserna. Men har det verkligen hänt…

3:a// Maria E

Bergtagen

Bergtagen av Camilla Sten, Rabén&Sjögren, 2020

När en elev försvinner från Järvhöga Läroverk, en anrik internatskola belägen i Jämtlands skogar, drar sökinsatserna igång för fullt. Julia, som går på ortens gymnasium, deltar i sökandet först av ren tristess, men snart blir hon alltmer indragen. Det visar sig snart att det inte är första gången en ung pojke från skolan har försvunnit ut i skogen för att aldrig mer återvända. Tillsammans med Emil, rumskamrat till den försvunne Markus, läser de gamla tidningar och förstår snabbt att det har något att göra med något som hänt förr, men vad. Och Julias storebror försvann ju då hon var två år.

Bokens kapitel är på nedräkning, men mot vad får vi aldrig reda på. Visst anar man vad som komma skall men det blir en cliffhanger. Det är också dåtida händelser, från 1966, insprängda mellan kapitlen

Detta är första delen i en trilogi där förflutet och nutid vävs ihop i ett samhälle där alla känner alla och alla vet vem som bestämmer och vet också vad man skall gräva i och inte.

Jag hade lite svårt att komma in i storyn i början och blandade ihop en hel del men det lossnade mot slutet som suggestivt lockar mig till nästa bok…Sten har ett bra språk som inte förlöjligar eller mästrar läsaren som ser på alltihopa från sidan.

Klar 3:a // Maria E

På Wikipedia läser jag: I folktron var bergtagning en föreställning om att övernaturliga väsen – i Sverige främst trollen, men även andra som vittra i Norrland (”vittertagen”) – kunde lura med sig människor till sina boningar i berget eller under jorden, varpå dessa när de släpptes fria hade fått ett starkt förändrat sinnelag. Bergtagningar var därför ett sätt att förklara psykiska sjukdomar.

Finns det hjärterum

Finns det hjärterum av Sara Lövestam, Piratförlaget, 2017

Sista delen om detektiven Kopulan och på baksidan läser jag: Kouplan vill aldrig mer tänka på livet han en gång levde. Han har sitt uppehållstillstånd nu, och detektivuppdragen har bytts ut mot praktik på Farsta bibliotek. Jo, en sak lämnar fortfarande inte hans tankar: Vad har hänt hans bror?
I Uppsala vaknar Victor Holmberg kallsvettig om nätterna. Hans förflutna släpper honom inte. Just när han trodde att det fruktansvärda var bakom honom, kommer de igen med förnyad kraft. Männen som aldrig slutar söka.
I en trea i Hagsätra bor fem afghaner, tre afrikaner och två östeuropéer. För femton kronor i timmen städar de, lagar mat och serverar, duckar för gränspoliser och chefers chefer. När en av dem mördas är det som om det aldrig har hänt.
Hur hänger detta ihop? På biblioteket har Kouplan ändå svårt att skaka av sig sitt gamla liv men medan han letar sin bror får han plötsligt en idé. Tänk om brodern letar efter honom, fast henne, hon som var, Nesrine. Så Kouplan gör samma sak, letar efter sig själv och får napp på en som letar, men han heter Victor. Alla bilder han hade av Nima blev kvar i lägenheten i Hagsätra. Kanske finns de kvar, Kouplan väntar utanför grillen för att få kontakt med någon av de som bor där och det blir ett möte som inte för nått gott med sig. Finns man inte så kan man också försvinna utan att någon saknar en. Detektiven börjar tänka och komma på lösningar och vart skall de alla bo? Bra läsning som dessvärre verkar vara byggd på verkligt fall och dessa är säkert inte unika.

3:a // Maria E

Kalsongfylla

Kalsongfylla av Miska Rantanen, Lind&Co, 2018

Den finska vägen till avkoppling. På baksidan läster jag: ”Danskarna har hygge. Svenskarna har lagom. Finnarna har sin egen lösning på hur det goda livet bör levas- ett sätt som är lätt att ta till oavsett var du befinner dig, och som kommer att resultera i ett mer hälsosamt, energifyllt och avslappnat liv: KALSONGFYLLA. Så ta av dig dina obekväma kontorskläder, häll upp ett glas av favoritvinet, släng dig i soffan och sätt på Netflix!”

Kalsongfylla är en konst som handlar om fullständig avslappning och närvaro, kalsongfylla är en rättighet för den lilla människan och ett rationellt sätt att tillbringa en kväll utan prestationskrav. Stundom kan kalsongfyllan befästa ett etablerat parförhållande. I första hand är kalsongfylla tänkt att minska stress så att den blir lättare att hantera.

Vad behövs då:

Du själv, kalsonger/mysdress-kvinnor skall ta av bygel BH och strumpbyxor, hemma inomhus, rätt tidpunkt, lagom rent samvete, yllesockor, alkohol efter behov (syftet är inte att bli full), lite snacks, någon typ av medium att lyssna till/ glo på, inte för kallt (du har bara underställ). Går man på krogen efteråt är det förfest inte kalsongfylla.

Smårolig bok med tips på vad man skall göra och inte skall göra och anledningar till att man sedan gör det och som namnger det jag ofta gör på fredagar. Tar på mjukiskläder, äter middag, häller upp ett glas vin, tar fram godisskålen. Sedan sjunker jag ner i soffan, ofta skavfötters med gubben min, slumrar till, vaknar till äter några godisar, gäspar och går till kojs. En kalsongfylla. HaHaHa.

Minus är att boken är lite för repetitiv

3:a // Maria E

Sen for jag hem

Sen for jag hem av Karin Smirnoff, Polaris, 2020

Tredje delen i janakippotriologin och jag förundras över att Jana finner ork att leva sedan bror stupat vid stupet. Bror skall begravas i Kukkojärvi säger pastor Silas, det har änkan bestämt. Ihellvette heller, han skall ligga i Smalånger, kör honom dit, det är där han hör hemma. Bredvid fadren? Armest, egen grav. Valet mellan Angelika och Sirkkaliisa känns lätt, tills hon får reda på att Sirkkaliisa vänta Brors barn. Det kan inte vara sant! John har cancer och Steven King var psykopat, ändå eller kanske därför dras Jana till dem, fast hon intalar sig själv att allt är fel fortsätter hon att straffa sig själv, sexuellt och känslomässigt med dessa män. Då Steven ber henne sluta med P-piller, steriliserar hon sig istället. När hon till slut säger som det är blir hon i det närmaste slagen till döds. Men hämnden är ljuv. Det känns som om det är fadren hon dödar igen och igen. Galleri Lind på vernissage och Jana väntar på dottern Diana och Stockholm ger Jana vad hon väntar på, någon som har det värre än henne, pojken Noordin.

Det spelar inte riktigt någon roll vad Jana gör så känns det förjävligt. Lyckan hittar hon aldrig, den har fadren förstört och sedan Steven King och John träffar hon för sent, likaså Diana. Döda människor omger Jana, men inte Diana, hon skall räddas till varje pris även om hon inte stannar. Språket är underbart och storyn bara flyter på, nutid blandad med dåtid gör att jag som läsare förstår Janas destruktiva leverne, har man inget att förlora kan man kasta sig in i vad som helst. Fast samtidigt ser hon ofta på sig själv utifrån och vet att hon inte borde göra ett och annat, men som hon gör ändå.

Inte direkt feelgood, men norrlandsdofterna och ensligheten gör att den är underbar att läsa

Armest= knappast (skulle inte tro det)

Klar 4:a

Den falska rosen

Den falska rosen av Jakob Wegelius, Bonnier Carlsen, 2020

Från 12 år skriver man om denna bok och då tror många att det är en barnbok, det tycker jag inte att det är utan den passar alla. Boken börjar med ett persongalleri och en kort resumé från Sally Jones tidigare liv och en varning till Madame Lafourcade som lånat ut en skrivmaskin till Sally för att skriva ner sin berättelse, men är hon beredd på vad hon kommer att få läsa?

Chiefen har mönstrat på till Brasilien så Sally är kvar i Lissabon. Någon smyger runt på deras båt och Sally får ett jobb på ett kringresande tivoli, varför? Eftersom hon inte är människa kan hon hjälpa till med att evakuera svårt sjuka från ett fartyg i karantän. Då chiefen kommer hem tar de alla möjliga jobb för att gå runt. På hösten har signor Fidardo tänkt överraska dem med att laga ratten som tack för att de lagt nytt tak åt honom. Då hittade han ett pärlhalsband i en gömma i ratten och nu börjar det verkliga äventyret; att hitta ägaren till detta smycke. Men många vill åt de ökända pärlorna och både chiefen Koskela och Sally Jones hamnar i trubbel bland allsköns bovar och banditer, eldstrider och utpressning men på något sätt löser det sig, mycket därför att Sally är snäll och hjälpsam och då också får hjälp tillbaka. Tala är silver och tiga är guld och det är till stor nytta för Sally Jones.

Skön läsning, fina bilder och underbara personbeskrivningar. Sally Jones kämpar på med den olycksalige Bernie vid sin sida, eller är det tvärt om? Men tiden går sakta och skumraskkvarteren i Glasgow är något man bör undvika, särskilt Skymningskajen. Shetland Jack är död men hans sökande efter sin dotter för att ge henne pärlhalsbandet har gjort att många utgett sig för att vara denne Rose och visst träffar de på en falsk ros på sin resa.

4:a // Maria E

Jag har lärt mig ett nytt ord: Koffernagel…

Koffernagel är en tjock järnpinne eller svarvad träpinne som är löst nedsatt genom hål i en nagelbänk eller i relingen på ett segelfartyg för att göra fast tågändar som tillhör tacklingen.

Söndagsvägen

Söndagsvägen av Peter Englund, Natur & Kultur, 2020

Berättelsen om ett mord som tillägnas minnet av Peters far, Birger Englund. Varför skriver en historiker om detta? Detta är ju nästan nutid. På sid 75 kommer det fram, Englund vill ”arbeta med något som finns i levande minne”. Eller menar han levandes minne? För vilka kommer ihåg vad? En av Kickans vänner, Lillan, berättar om sina minnen vid den tiden. Det verkar som om Englund jämför folks minnen med vad som står i olika förhörsprotokoll, jo, det stämmer, nä, det stämmer inte och dessutom verkar det bara vara Lillan som har levande minne…för de flesta var döda, eller kom inte ihåg och de som mindes, mindes suddigt eller vagt vem Kickan var.

Lätt besviken på denna bok då den mest förefaller vara en form av forskning från tiden då Englund själv växte upp och hur det var då. Blandat med spekulationer om hur det skulle kunna ha gått för Kickan, blandat med anteckningar från mördaren…eller kanske inte mördaren och vad skulle han gjort nu, blandat med utdrag ur olika källor han hittat. Tja, blev jag något klokare på detta? Nej!

Däremot tycker jag det är konstigt att Englund, på sid 122, kan berätta om olika barn och ungdomar som hjälper till att lösa brott, som fått namnet Blomqvistare, efter Astrid Lindgrens figur, bara nämner killar, typ Femböckerna och Tvillingdeckarna. Varför inte också ta med Kitty som också löste många mysterier? Dessa 335 sidor med 110 fotnoter hade vem som helst kunnat sammanställa, enda behållningen och det som ger en 2:a istället för 1:a är Englunds egna slutsatser, tillägnade sin pappa men tyvärr är de för få.

2:a // Maria E