36 timmar

36 timmar av David Bergman, Lind&Co, 2013

Saida Andersson hade inte gjort det bättre! En trolig fast, orolig beskrivning av Sveriges inte allt för avlägsna framtid. Bergman skriver medryckande och initierat om militär och polis, olikheter och likheter i krig och kris.

Nyss utnämnda generalen Johanna Lindström är på väg hem från jobbet då hennes 15-åriga dotter ringer och är rädd, hon har, mot sin vilja(?), blivit indragen i en demonstration som urartar i ett blodbad. Johanna tvingas dra sin tjänstepistol, och använda den, medan hon räddar Madeleine från att bli dödad. Vad är det som händer? Det är en fråga många ställer sig de första kaotiska timmarna, vad fan är det som händer och vem kan jag lita på?

Nationalsäkerhetslagen har urartat och säkerhetspolisen är inte att lita på…vad vill de egentligen då de stormar högkvarteret och i princip förklarar krig. Som officer kan man säkert ha en hög igenkänningsfaktor på mycket, vilket gör det hela mer spännande och är alla fakta om tunnlar och gångar sanna eller är det fiktion?

Tempot är nästan filmmanusaktigt och lite i stil med Strindbergs stjärna av Jan Wallentin, ingen risk att somna mellan de 15 kapitlen som isig innehåller kortare kapitel vilket gör att boken känns lätt att läsa. Bergman är påläst och ger bra förklaringar till alla tekniska termer som används och det gör att vem som helst kan läsa denna bok med stor behållning.  Boken är underbart befriad från torftiga sexscener och kärleksdravel, kanske var det för kort om tid (36timmar)men det tackar jag för. Bara hoppas att framtiden inte blir riktigt på detta viset.

Bra Jobbat David!! Kommer det fler?

Boken får toppbetyg- en 5:a

// Maria E