Hobbybibliotekarien

Färskt vatten till blommorna av Valérie Perrin, Éditionsj, 2022

Länge sedan jag läst en fransk författere, en vän tipsade om denna bok och jag är inte besviken. Jag vet inte vad jag väntade mig men berättelsen om Violette och hennes liv fängslade mig.

Violette– fosterhemsplacerad sedan unga år, outbildad, träffar på kvinnokarlen

Philippe– som har svåra problem med sina föräldrar, men älskar sin morbror och fru, de får dottern

Léonine– som omkommer vid 7 års ålder på ett sommarkollo, olycka säger alla, men var det så?

En trio som är helt omöjlig, egentligen, och det förstår de nog när de bor tillsammans i en banvaktarstuga och har jobbet att öppna och stänga bommen. När bommen automatiseras måste de flytta. Båda föräldrarna grubblar mycket på ”olyckan” och kan inte riktigt förlika sig med det och de söker sanningen på olika håll, samtidigt som de måste flytta. Jobbet som kyrkogårdsvaktmästare på den kyrkogård där dottern ligger blir ledigt och Violette vill flytta dit, Philippe är skeptisk men finns med ett tag, men så plötsligt är han borta…

Julien, en poliskommissarie, kommer till kyrkogården med sin mors urna för att placera den på graven med en, för honom, okänd man. Nu är Violettes stillsamma dagar över och minnena kommer till ytan och vi får följa alla tre och några till och alla är på något vis kopplade till ”olyckan” och sökandet efter sanningen.

Ja, lite för mycket dagboksanteckningar som kändes irrelevanta, men utöver det en fin, tragisk och kärleksfull berättelse om två olyckliga själar som fångar varandra.  Violette älskar Philippe först sedan Léonine, Philippe älskar bara sig själv, sin MC och TV-spel. Efter dotters död får Philippe rådet att inte gräva mer…och Violette skall sluta älta, inget blir bättre. Men Philippe kan inte sluta gräva, han måste få veta sanningen om ”olyckan”.

Violette lär sig läsa då hon läser för dottern och hon läser mycket. Det finaste kapitlet är då hon skriver ner talet till sin dotter, som hon skulle ha läst om hon hade varit med på begravningen, det rådet fick hon av sin föregångare Shasa.

3:a som helhet. Då det blir lite segt ibland // Maria E

Skinn av Sara Strömberg, Modernista, 2023

Efter att läst både Sly och Skred med stor behållning kändes det som ett måste att läsa denna tredje bok med Vera Bergström i huvudrollen.

Inte mycket händer på lokalredaktionen och nu vill man locka läsare genom att försöka sig på att vinkla ett trippelmord från 1995 så pass att nya saker kanske kan komma upp. Vera tycker det är en bra idé och börjar leta bland intervjuade vittnen och efterlevande. Tull, polis, räddningstjänst, vänner och bekanta till de mördade men också till bekantas bekanta. Sakta blir det en spricka i byafasaden och nya vinklar skymtas; otrohet, jaktbrott, våldtäkter och lögner. Vera får reda på att en man med blåslampa har bränt och våldtagit en kvinna och när ett ännu äldre dödsfall med brännmärken kommer upp blir hon klar över att något finns där. Kapitlen varvas mellan Vera, Frank (en av de döda) och Roya. Lite långsökta sammankopplingar kan tyckas, men bäst är ändå storyn om Vera och Thomas. Hur svårt skall det vara att bli älskad av någon? Lika svårt som att säga att man älskar någon och Vera kämpar på och emot sig själv och sina känslor, kan inte riktigt ta in att någon kan älska just henne. Men Thomas gör det, har alltid gjort det, kommer alltid att göra det, bara hon låter honom göra det.

Men visst gör Vera som alla andra, åker själv till en skum person för att intervjua…

Strömberg skriver adjektivtfullt och känslosamt då hon beskriver människor, omgivningar och händelser, hon målar upp scenerna snarare än skriver dem och jag gillar det. Vera är kärv men samtidigt väldigt kärleksfull men har inte orden för att förklara det för Thomas så det blir bara att hon tystnar och gråter i sin ensamhet. Att komma under skinnet på någon annan är svårt och att låta någon komma under ens eget skinn är svårare. Men mycket hade kunnat undvikas om man pratade högt om händelserna istället för att tiga som muren och skämmas.

Klar 4:a, denna håller lika hög klass som tidigare. // Maria E

Järnviljan av Jacob Lindfors, Piratförlaget, 2023

Tredje boken som jag tycker att jag måste läsa, de tidigare var Vinterpacket och Sidenvägen, alla med Mattias Kassian och SOG-gruppen i huvudrollen.

Efter att Sverige angripits av ryssarna och Kassian meddelat att han vet något som ryssarna vill veta avbröt ryssarna angreppet i Kiruna och drog sig tillbaka och kvar finns Madeleine (Annabelle) som får frågorna: Vilken typ av överenskommelse har ni gjort? Varför tog de med sig Kassian?

Kassian är sedan med Gavriil i Ryssland och det enda Gavriil vill är att utrota Alshuruqs verksamhet och för det behöver han Kassian. De åker till högkvarteret och Kassian får äta och träna upp sig. Han förs också till Presidentens palats där han och hans resa under förra boken ifrågasätts, hur skall han kunna bevisa det?

Madeleine är i Sverige och får berätta vad hon vet: Den svenska försvarsmakten har tre hot, Vintepacket, Ryssland och Alshuruq. Men Saint ger hanne goda nyheter: Vi skall till Indien!! I Indien blir det självmordsbombare och krypskyttar och Annabell agerar som Modesty Blaise då hon försöker undkomma alla faror under 15 sidor…

Riot bordar ett ryskt fartyg och ”poppar huvudet” av en ryss, utöver alla andra han dödat för det är inte fred de vill ha, de vill ha Europa.

Åter i Sverige skall Madeleine och SOG hitta Vinterpacket som håller på att samla sig för attack och de letar efter ledtrådar samtidigt som Kassian försöker hitta Mavlyan i Dubai, och Riot har svårt med sig själv och när fake news når honom om att hans barn är dödade går det dåligt och tycker att Kassian är en förrädare.

Fantastiskt ordförråd Lindfors förser mig med men jag har svårt att hänga med i storyn som spänner över hela världen, där knark och pengar är den styrande faktorn. Hur medlemmar i SOG kan vara på alla ställen samtidigt och med hjälp av koffeintabletter bara fortsätta är obegripligt. Det är tur att Väster sammanfattar det som hänt för deltagarna och tillika läsaren så man förstår vad som hänt i ”krigen”. Det kan jag däremot känna igen; att man på en övning som plutonchef inte alltid hade koll på förbandets och stridens alla händelser utan man löste sin uppgift, så var det med det. På utvärderingen efteråt fick man reda på vad som hänt i ”kriget”.

Tja, inte mer än 2:a denna gång heller // Maria E

Sommarmord av Samuel Karlsson, Lind&Co, 2023
Perfekt spänning på en bussresa. Femte boken och Jessica Jackson blir inblandad i utredningen om tre mord på en ö i Tjust skärgård. Media undrar om hon verkligen klarar av detta? Sonen Johannes är hemma och försöker få igång mikrobryggeriet. Morden på Kyrkön förbryllar liksom varför den ensligt boende mannen inte kan svara ärligt på enkla frågor och när sanningen skall fram är det pastor Mikael som ska vara med (vad har dessa två gemensamt?) Två tragiska spår korsar vägen på Kyrkön och här gäller det att välja stig. Tycker att Karlsson denna gång är lite för långsökt i mordhistorien men det är spännande.
Jessica är inte lika tuff denna gång och mer beredd men hamnar ändå illa ut då hon åker till en ödslig del av Skottland och följer upp ett spår som leder dit. Hon har tur. Hade nog själv tänkt mig för två gånger innan jag hyr en stuga där ”ingen kan höra dig skrika”.
Lättsam och skön spänning 3:a // Maria E

NORD av Katarina Ekstedt och Anna Winberg Sääf, Bookmark förlag, 2022
Thriller i köksmiljö på en fin restaurang i Åre. Alex tycker han fått sitt livs chans då han av en kompis får ett erbjudande att jobba på stjärnkrogen NORD i Åre. Ingen tvekan, han drar direkt. Väl där märker han att hans kompis också dragit direkt, allt finns kvar på rummet, skumt!! Restauranghierarkin är tydlig och Alex går in för att göra sitt jobb på sin plats men restaurangchefen vill annat och Alex dras in i en smutsig affär. Vi får också reda på vad som hände Alex sommaren före han skulle börja nian, en mopedolycka och en lögn som förändrar allt.
Miljön i Åre är underbar och det är också chefen, tycker Alex innan han inser sitt misstag. Men att skaffa sig allierade är svårare än han tror. Alla ser om sitt men tillslut får han hjälp av Sofi, ett köksjon som han själv, fast boende i Åre. När mopedolyckan ändå hittar honom i Åre blir det jobbigt men för Sofi berättar han allt, till slut. Planering påbörjas om hur han skall göra slut med Alice, chefen, utan att få sparken eller dåliga rekommendationer. Men även chefen planerar och har en agenda som sträcker sig bortom Sverige.

Ny miljö för mig, restaurangkök, jag ser framför mig en Gordon Ramsey som skriker ut ordrar hit och dit och alla skriker Yes Chef, tillbaka. Olika personer har olika agendor och saboterar för varandra.
Tja, det blir en 3:a // Maria E

Skam den som ger sig berättat för Jonas Esk, The Book Affair, 2023

Charlotte Kalla -En självbiografi. Kanske borde den hetat Ta mig på allvar eller Allvarligt talat?

Jag känner igen mig själv en hel del i Kallas bok men samtidigt inte. Att tornedalingar är konflikträdda, håller jag inte med om, däremot kanske konversationsrädda. Prata med varandra gjorde nog inte mina föräldrar heller, så mycket, och är man på olika nivåer i samtalet och inte kan möta varandra med ord, tar man till våld eller tystnar, men spagetti och korv var det ofta och jag älskar det!

Gillar också Kentas låt: Just idag är jag stark och spelar den ofta

När jag var ung åkte jag mycket skidor upp till 15 års ålder, men hade aldrig någon riktig skidkompis, viss var vi ett gäng som turades om att skjutsa på tävlingar men ingen av mina föräldrar eller mor-/farföräldrar var särskilt intresserade och jag ville bara åka skidor, ingen barmarksträning på somrarna. De som gjorde det drog ifrån, men i slutet av säsongen var jag ikapp. Det höll ett tag. På gymnasiet började jag med Styrketräning och basket istället. Kalla hade en bra back upp, varför hon inte trodde på sig själv vet bara hon men inte har det med Jante och Tornedalen att göra. Gunde Svan gick sin egen väg, varför kunde inte Kalla det, var det för att hon var tjej och egentligen inte visste sitt eget bästa…Många och långa samtal med vallare/tränare/psykolog/ledare som bekräftade henne, alla män, hjälpte för stunden men en inre skam-röst var ofta starkare. När männen sa: Du är bra! Sa den inre rösten något annat, varför sa den det? Det skulle vara intressant att höra. Att inte tas på allvar kan jag känna igen; pratar jag kvinnska, undrar jag, är de därför männen inte förstår? Kanske borde vi ha fler Kvinnor på lagledarnivå, eller kan bara männen leda?

Var det något nytt som kam fram i boken? Nja inte så mycket. Träningar, tävlingar, hotellnätter, matkontroll, utebliven mens, många samtal till olika personer som stått henne nära och en puss på munnen av Peter Settman på en idrottsgala som hon inte gillade. På slutet kommer Linn Svan in i bilden och hon verkar inte hålla käft utan vill göra på sitt eget sätt och kanske är det Kalla som banat väg för många av atleterna idag och det skall hon vara stort över om inte alla medaljerna betyder nått.

3:a // Maria E

Då jag läste boken om Zlatan kände jag att det vara Zlatan som berättade men här känner jag inte Kalla på samma sätt.

Journalistens misstag av Klas Baron, Kultur på gränsen, 2021

Haparanda är åter i händelsens centrum när en journalist, Knut Hedlund, gör misstaget att ta tåget, efter att fått ett ”möt mig på fredag”-mail. Den unge mannen som skickat mailet kommer med information om att en ryss skall hoppa av till väst och det kommer ske i Haparanda, en av Putins män…Hedlund kontaktar kollegan Mr Stone som skall möte honom i Boden.  Hedlund dyker inte upp på avtalad tid och när Hedlunds pappa kontaktar Mr Stone om att de inte får tag på sonen, blir han orolig. Nu kontaktas kommissarie Björk, som vi känner från tidigare trilogi. Med Grape som chef tas ärendet om hand, på allvar. Björk åket till Storstan för att börja där. När han nystar i Hedlunds trådar visar det sig att den unge mannen, Viktor, som skickat ”möt mig på fredag”-mailet blivit påkörd av en smitare och avlidit.  Tillfällighet? Är det nått Björk inte tror på så är det tillfälligheter, det måste hänga ihop. Visst gör det det och nu börjar spaningsarbetet på flera täter, i både Finland och Sverige.

Denna bok kändes inte lika alvarlig i temat som de tidigare tre. Här är det mera Bond-tema, öst väst, spioner, hårstrån på dörrkarmar, inbrott och kidnappning. Jag gillar fortfarande Björk och nu också Grape som gör ett bra jobb med sina magkänslor, och inte bara dessa känslor kommer till tals då Grape tvingas använda pistolen. Miljön känns igen och tempot är bra

Klar 3:a även på denna bok

Ps: Slumpen är ingen tillfällighet är en bok man kan läsa om man tror på tillfälligheter, Ds

Folk som sår i snö av Tina Harnesk, Bokfabriken, 2023

”Vad man än blir och var man än hamnar så har ens hjärta en rot”

Inte en kotte skulle få veta något om detta, om hur det var ställt med Máriddja. Telefonen är slängd och alla brev från landstinget eldas upp, fort, innan hennes make Biera ser dem. Ingen skall berätta för henne när hon skall dö. Biera glider sakta in i demensens dis och grannpojken Ulf stöttar dem då och då. Det gamla samiska paret fick aldrig några egna barn men Bieras lillasyster fick en pojke som de fick ta hand om under en tid då systern inte var kapabel. Men en dag får systern, Risten, hjälp ur sitt destruktiva förhållandet med att fly och tar då pojken med sig. Ett uppbrott som aldrig glömts och en pojke som alltid saknas. Biera är synsk och har sett att pojken har det bra och har någon form av uniform på sig…

Kaj sitter vid sin mor på dödsbädden och strax innan hon dör pratar hon på ett för Kaj så bekant språk att han inte kan värja sig, aldrig hade hon pratat så förut.

Underbar berättelse om kärlek och saknad men också om förlåtelse och förståelse. Maria och Per (så heter de på svenska) lever tillsammans och kämpar på så gott det går och en dag har Biera skaffat en ny telefonapparatmaskin som enligt Máriddja inte går att använda men så en dag får hon kontakt med Siri, en fantastisk kvinna som hjälper med det mesta. Även om hon inte förstår allt och verkar lite konstig är hon en bra tröst att lätta sitt hjärta för, Biera skall inte få veta nått.

Kaj och Mimmi flyttar till Norrbotten för att jobba i obygden och träffar där på granngubben och hans barnbarn som verkar tro att han kan komma och gå som han vill hemma hos dem. Kaj känner sig väldigt obekväm med ungen medan Mimmi tar det med ro. Och Kaj känner att han är här nu på rätt ställe.

Naturligtvis hör historierna ihop och det var länge sedan jag skrattade och lipade så mycket över samma bok. Helt underbar berättelse och bara med näsan kan Máriddja skilja på gott och ont, det var så hon hittade Biera och det är så hon hittar Pojken till slut men mycket skall hända innan dess.

En klart lysande 5:a på berättarhimlen för Harnesk, tack för en värmande kärlekshistoria // Maria E

Vi kommer ändå bara att bli becknare av Rihab Garci, Bonnier Carlsen, 2024

På tema ”Skomakare- bliv vid din läst” träffar vi några niondeklassare i en förortsskola. De står inför gymnasievalet, betyg, framtid, vänskap, kärlek, broderskap, gäng och funderingarna slutar ofta i: vad spelar det för roll, för såna som oss.

Det är trion Sebbe, Samir, Selma och deras mentor Leila som är i fokus. Trion har lovar varandra att alltid vara vänner sedan de var små, men nu då de är ”stora” kommer andra känslor emellan som rubbar cirklarna. En bror har stora skulder som måste återgäldas och en skolbal skall genomföras, ett inbrott kommer att ske och en hiss som stannat kommer att orsaka skador på tredje part. Leila jobbar hårt för sina elever och får också stort förtroende tillbaka, men vad betyder det?

Jo, jag vet att jag inte är målgrupp men detta var inte nått för mig. Jag gillade inte Kulla-Gulla då jag var ung/liten bara för att det var så mycket talspråk i texten. Likadant i denna bok, för mycket talspråk och vad jag antar är förortssnack.

Bre, rush, walla, gäri, kefft, knas, cok, guzz, chorba, becknare, kutt, aina mm. Jo, jag förstår vad de betyder i sammanhanget men jag förstår inte varför de måste stå i texten. Tror inte Garci att vi inte förstår hur snacket går om det inte skrivs ut? Jag förstår att vi pratar olika i hela landet men skrivet blir dialekter väldigt konstigt, precis som om vi inte förstod att Kulla-Gulla pratade ”bonnska” om det inte var skrivet som om hon var dum i huvudet, när hon pratar.

Storyn som sådan hade gjort sig bättre utan all taltext. Det kanske är så att om man skall bryta ett mönster måste man ändra på nått. Detta var inte nytt utan kändes förminskande av ungdomarna som har många goda tankar och en inte alltid så bra syn på framtiden.

Knapp 2:a // Maria E

Återvändaren av Anders Sundkvist, Modernista, 2022

På framsidan står det: Nominerad: Svenska deckarakademin- Bästa debut

På baksidan läser jag: ”Sensommaren 1983 hittas en pojke död i Luleälven. Trettonårige Johnny Fachs har drunknat, bara dagar innan han skulle börjat åttan, och mycket talar för att han tagit livet av sig. Nästan tjugofem år senare återvänder polisen Erik Borg till sin hemstad för att närvara vid en begravning. Besöket väcker minnen från uppväxten och efter ceremonin ber Borgs gamle klasslärare om ett samtal – ett samtal om Johnny och om vad som egentligen hände den där augustidagen för länge sedan”. Borg som sedan länge jobbar i Stockholm, vid polisen där, tar några dagar ledigt och åker ”hem” till Luleå och börjar nysta i fallet, det känns angeläget då den gamle klassläraren hunnit avlida i cancer innan Erik fick prata med honom. Utredningen för honom tillbaka till den egna skoltiden och till högstadiets obs-klass. Till sin häpnad inser Erik att bara två av de fem eleverna fortfarande är i livet: den ene avtjänar ett fängelsestraff på Hall, den andre är inlagd på ett behandlingshem. Obs-majjen är dock kvar i livet.
När Erik gräver djupare i det förflutna tvingas han konfrontera både egna och andras oförrätter – och det blir uppenbart att det finns krafter beredda att göra vad som helst för att stoppa honom.

Luleå i centrum och det är bra, bra språk och bra beskrivet från skoltiden och exakt vad man inte såg eller talade om. Familjetragedier och elände som barnen ofta visste om men inte visste att man kunde göra nått åt och inte heller hur.

Bra skit, 4:a // Maria E

ANDERS SUNDKVIST är född 1959, uppvuxen i Arvidsjaur och Luleå, och sedan 1987 bosatt i Stockholm. Han arbetar som journalist och redaktör på SVT Nyheter. Kriminalromanen Återvändaren är hans debut.