Kategoriarkiv: Okategoriserade

Månvind och hoff x 4

Månvind & Hoff 1-4 av Johan Rundberg, Natur & Kultur, 2020-2022

En fantastiskt spännande serie från Stockholm under slutet av 1800-talet, där ett barns liv inte är värt nått. På Allmänna barnhemmet växer 11-åriga (snart 12) Mika upp och då vi träffar henne första gången är det smällkallt på vintern och barnhemmet måste förtäta då de inte har ved för att värma upp båda våningarna. Det är ont om mat och Mika jobbar som ölpiga på närliggande pub och får både se och höra sånt hon inte borde. Mika som lärt sig den hårda vägen; att vara observant är lika med att överleva, därför lägger hon det mesta på minnet, även små detaljer. Poliskonstapeln Valdemar Hoff tar henne med sig för att ”se med andra ögon” och det blir en framgångsrik men farlig vänskap.
Nattkorpen: En natt knackar det på dörren och en ung pojke står på bron till barnhemmet och lämnar in en nyfödd flicka som han räddat från den svarta ängeln. Samtidigt dör några män oförklarligt. Är nattkorpen tillbaka och mördar? På barnhemmet är det svåra tider och ingen vill adoptera en som inte kan jobba, Edvin kommer utsvulten och slagen tillbaka från sin fosterfamilj. En tatuering på en misstänkt leder till barnhemmet.
Tjuvdrottningen: En estradör med fallenhet för knivkastning uppträder i stan och lockar barnhemsbarn med fint hus och mycket mat om de gör som hon säger, till och med skolkar från skolan. Mika anar oråd och inser att kvinnan har en annan agenda. Tillsammans med Valdemar och en grupp flickor, med allt annat är rent mjöl i påsen reder de ut tjuvplanerna och konstaterar att barn har inget värde.
Dödsängeln: Ledaren från Flickorna dyker upp en natt och visar Mika ett makabert fynd på en byggplats, samtidigt som en flicka från de fina kvarteren anmäls försvunnen. Dödsängelns väktare försöker tysta Valdemar och Mika gör upp en vådlig plan…inget kan gå fel? Men jo, återigen, ser Mika döden i vitögat och vi får veta vad en änglamakerska är. Men Nora, flickan som lämnades in i första boken, hämtas av sin mor, som säger: ” nu slutar jag vänta på att livet skall börja, nu gör jag någonting åt det själv”
Blodspakten: Mika vill också äga sitt liv och tillsammans med Valdemar, som är svag från knivhugget, ger de sig ut på en resa och för första gången lämnar Mika Stockholm. Hon skall hitta sin mamma. Men Valdemar hinner nästan dö på resan och framme vid målet sägs svartkonst lockat fram onda andar runt godset. Kan det stämma att Mikas mamma är skyldig till det?

Rundberg skriver lättsamt och med stor inlevelse om Stockholm förr, utedass, hästskit, fylla och mord på ett så bra sätt att det nästan luktar. Loppor och löss, råttor och vattnig soppa på barnhemmet men också om den gemenskap som fanns där, den familj alla saknar. Valdemar har sina demoner och tröstar sig med sprit men Mika får honom att återvända till livet. Mika själv blir mer och mer nyfiken på varför hon är den hon är. Vet mamma att jag lever? Runeberg presenterar ett mycket bra persongalleri? allt händer för ungefär 130 år sedan, det är inte så länge se´n!!
Nattkorpen fick Augustpriset 2021, och det förstår jag
4:a till hela serien // Maria E;

Midnattsblot

Midnattsblot av Camilla Sten, Rabén&Sjögren, 2021
Del två i Järvhögatrilogin och tre månader har gått…
Det mesta har återgått till det vanliga i Järvhöga. Men för Julia är inget sig likt. Hon känner att det som lurade bland träden fortfarande finns kvar. Midnattsblot tar vid där Bergtagen slutade och någon eller någonting skall offras.
Markus är inte längre sig själv, tycker Emil och drar sig undan från Julia för om han inte pratar om det kanske det inte är sant, ibland tycker han sig se den ”gamle” Markus och känner kärleken hetta. Polisen Daniel, har inte hört av sig och Julia undrar vad som gick fel. Markus fixar fester men är alltid nykter, skolan går som smort men något är fel, han är kuslig. De måste ha hjälp. Daniel måste komma!
Daniels chef, Helena Erlander har en farmor. Familjen som hade något att göra med försvinnandena tidigare. Modern och bästa kompisen Astrids mormor har något gemensamt och som länge dolts i släkterna. Man kan inte bara ta från skogen man måste ge också och det är vad Markus planerar, hur skall det stoppas?
Julias mamma lider av psykisk ohälsa och nu är det värre än vanligt, Julia vet inte vad hon skall göra, mamman vägrar göra något av det Julia föreslår. Och en natt förändras allt. Julia sover inte över hos Astrid som planerat utan kommer hem sent och tror mamman är med nya killen. Då Astrids mamma ringer och berättar om ett SMS hon fått går Julia in till mamman…
Spännande bok med många trådar, psykisk ohälsa, homosexualitet, spritfester, och så denna oro om vad som skall hända, Sten skriver fantastiskt bra och trovärdigt, får de unga att både ta ansvar och vara barn i lagom mängd. Men att våga be om hjälp är stort. I korta kärnfulla kapitel följer vi Julia och Emil i deras strävan mot att förhindra en katastrof.
Bra tempo! 4:a // Maria E

Kolibri

Kolibri av Kati Heikkapelto, Louise Bäckelin förlag, 2018

Första boken om kriminalpolis Anna Feteke, uttalas Fätäkä, säger Anna på perfekt finska.
Hon har återvänt till staden där hon växt upp, nu som polis. Brorsan bor kvar men mamman har flyttat tillbaka till Serbien, där de flydde ifrån under kriget. Varken Anna eller brodern ville följa med. Anna vet att hon borde röka och dricka mindre samt träna mer men annat kommer alltid emellan. På sin nya arbetsplats paras hon i hop med Finlands svar på Bäckström, Esko, en rasistisk oempatisk självutnämnd riktig finne. En ung kvinna hittas mördad i ett löparspår och det blir Anna och Eskos första uppdrag. Kommunikationen går dåligt fast bägge pratar finska flytande, vilket irriterar Esko, då hon inte är finsk. Men det är hon, finsk medborgare och gjort värnplikt, kan man vara mer finsk?
En tid senare hittas en man mördad i ett annat löparspår. De har båda en form av amulett på sig men hur hänger de i hop och när ytterligare en man hittas död måste de fokusera på att hitta gemensamma nämnare och lägga grollet åt sidan.
Heikkapelto, skriver bra om utanförskapet med att vara invandrare och att aldrig riktigt passa in oavsett hur bra man är. Anna brottas med sin brorsas drickande, kärleken till en gammal vän, traumat om flykten från kriget och lite för närgågna kollegor. Men en av kvinnorna på stationen verkar reko och tar gärna en öl. Själva morden och sammanhangen är dock lite för långsökt, tycker jag men persongalleriet är bra
3:a // Maria E

Den tusende följaren

Den tusende följaren av Jenny Milewski, Natur & Kultur, 2016
Apropå att få sin identitet kapad…
Stella har allt, tycker många, och visst kan det vara så. Hon och mamman lever själva, pappan har ny flickvän och barn. På nätet har hon sin vlogg där hon sänder regelbundet under namnet Stella Star. Inte gillar hon allt men ett stort managementbolag börjar få upp ögonen för denna influenser.
Så en dag får hon höra om Nova Star. En annan vloggare som gör exakt det Stella gör, fast nu säger hon ”sanningen” om allt, men det är inte Stella. Mycket tid går åt att påvisa sin oskuld för vänner, pojkvän och alla följare. Någon har kapat henne. Till slut så polisanmäler hon detta med hjälp av sin mamma, men polisen gör inte mycket.
Stella vänder sig till ”nörden” som hon växte upp bredvid och han hjälper henne att hitta var sändningarna kommer ifrån, för nu har de blivit riktigt otäcka och rasistiska. Linus, som ”nörden” heter berättar om sin jobbiga skoltid med mobbning och hemmasittande och ju mer han berättar desto mer tycker Stella om honom och skall precis, nästan, fråga chans på honom då han berättar om sin flickvän…

Jag gillar denna bok som visar på hur olika killar och tjejers syn på sex kan vara, som när Stella vill att Sebbe skall komma in i henne, vill han ta henne analt det vill inte hon och han blir sur. Vet inte vem som sade ungefär ”Var snäll med nörden i klassen, en dag kan han vara din chef”. Alla kan någonting bra, ta hjälp! Milewski skriver bra och flytet i berättelsen är bra, tvivlare både bland vänner och följare samt fans bland yngre följare gör det troligt.
Problemet att polisen inte gör något, är kanske sant fortfarande, men det är ofta kapningar av identiteter på nätet så det kanske finns anledning att se upp.
Skulle passa bra att läsa i klassen i år 9 eller 1 på gymnasiet
3:a // Maria E

Åskmakaren

Åskmakaren av Tina N Martin, Polaris, 2022

Ännu en bok levererad av en författare från Boden och jag gillar den mycket. Detta är andra boken om Kriminalinspektören Idun Lind vid grova brott i Luleå. Kollegan Calle Brandt är fortfarande under rehabilitering sedan skottskadan och därför ombeds Tareq Shaheen att stanna kvar och utreda mordet på en man de hittat på isen vid Bergnäsbron. Motvilligt måste Idun medge att hon börjar gilla Tareq. Den döde mannen visar sig vara en ensamvarg med pengar och som gillar att köpa sex av yngre flickor. Han blev aldrig dömd då bevisningen brast. Emil och Morgan utreder trafficking och sexhandel och utredningarna går nu in i varandra, då Everts DNA hittas i ett annat mordfall, i unga kvinnan Marina som mördats för tre år sedan. Alla fryser, det är kallt ute, men inte lika kallt som vintern 1999…

Parallellt med detta som sker i nutid följer vi Peter och Silje på 70- och 80-talet. Peter som inte riktigt växer lika snabbt som de andra killarna i klassen, blir ständigt utsatt för trakasserier och mobbning, han försöker göra sig osynlig men Uffe och hans gäng letar upp honom hela tiden. Tills Silje börjar i klassen. Hon syns och tar plats, fast hon inte vill och tillsammans överlever de skolåren. De behöver varandra fast av olika skäl. I slutet på 80-talet säger Silje: ”Jag kan inte stanna kvar här och du kan inte följa med mig” För första gången tänker Peter på att ta sitt liv, det Silje tänkt på sedan hon var tio.

Utredningarna hamnar djupt in i traffickingen i Norrbotten och Tareq går in ”under cover” och försöker sälja in unga persiskor till Storbossen Hannes…det går kanske inte som de planerat…

Jag tycker jättemycket om Martins sätt att skriva, kul också att man känner igen platser och namn. Personbeskrivningarna gillar jag också, Hoppas man får lära känna Tareq bättre och att Calle kommer tillbaka. Men jag blev lite full i skratt i början, på sid 16, var hade den nakne mannen sitt körkort? I Klockan ? Eller tänker jag fel? Och på sidan 50 berättar rättsläkaren att snittet var gjort med en vass kniv, ”troligtvis en stilett”, för att två sidor senare vara ”troligtvis en kirurgisk skalpell”. Tycker ni jag felsöker? Det är mest för att jag själv inte får ihop vad jag läser ibland. Bortsett från dessa två ”hakar” kan jag bara tycka det är bra och väntar redan på nästa bok

4:a // Maria E

Brudslöjan, Vinterströmmen, Älvdansen

Brudslöjan, Älvdansen och Vinterströmmen av Kamilla Oresvärd, Bokfabriken 2020 och 2021

En mycket trevlig bekantskap. Femtioplussaren Mona Schiller har flyttat till sin hembygd och bor nu i Vargön. Efter många år utomlands och borta från sina två söner vill hon lära känna dem igen. Anton är polis och William är inte det. Det är inte lätt att återta mammandet. Det är lika rogivande att följa den privata biten som deckarbiten. I Brudslöjan hittas en nygift ung kvinna död efter bröllopsfesten. Det är gjort som att vara ett självmord, men det är mord och bruden är inte guds bästa barn. Mona blir inblandad då hon träffar Hedda på en strippklubb. En hund träder in i Monas liv också. Alla är inte nöjd över hennes närvaro.

I Älvdansen försvinner en ung kvinna och Frank blir misstänkliggjord även denna gång, som tur är kan Mona vara alibi till sin gamle bekanting. Mona och Hedda börjar nu nysta i fallet då Franks dotter försvann för att ge honom ett avslut. I de vackraste av alla ögon döljer sig den djupaste ondskan av snedvriden gudstro. Mona och Hedda råkar illa ut.

I Vinterströmmen hittas en man i vattnet nedanför bruket, han är styckad och i plastpåsar. Vad kan William ha med det att göra? På en av händerna saknas två fingrar och torson saknar kön. Mona får flashbacks till sin tid utomlands och det förgångna måste fram i dagen, innan fler dör, men hur skall det tas emot av pojkarna? Anton blir mer indragen än han önskar och han har mord i tankarna.

Hedda bor nu hos Mona och även hennes förflutna gör sig påmint och sår tvivel i henne. Själv väntar jag bara på när hon och Anton skall få ihop det.

Oresvärd skriver trevligt och rytmiskt, skön läsning även om den bitvis är skrämmande

Det blir klara 3:or för dessa braiga semesterböckerna // Maria E

Armasjärvi

Armasjärvi Roman i katastrofernas tid av Engström/Richert, Bokfabriken, 2021

”Som att läsa Game of Thrones” står det på framsidan…hoppas verkligen inte.

Syskonen Sofia och Erik har skilts åt. I Kiruna, där tillvaron ändå är bättre än på andra håll i det nya riket i norr, har Sofia mer att stå i än andra barn i hennes ålder. Vid sidan om skolan och arbetet på ett värdshus är hon spion åt säkerhetstjänsten. Sextonårige Erik har infiltrerat de mystiska hesekelianerna och hamnat på församlingens elitskola i Armasjärvi. Inte en dag går utan att han längtar efter att få återförenas med sin syster.

Armasjärvi är fortsättningen på Nattavaara (2020). Trilogin om Nordmark utspelar sig i en nära framtid där pandemier och klimatkatastrofer slagit sönder samhället. Norrbotten har brutit sig loss från Sverige och styrs av en drogande jarl som håller på att förlora greppet. På landet råder hungersnöd, och invånarna för en hård kamp för sin överlevnad. Men i skuggorna av en polisstat frodas motståndet.

Jag hade svårt att ta till mig boken, det tog lång tid att läsa klart, för många paralleller som kanske faller på plats i sista boken? Mest sympati har jag för Erik, kanske måste jag läsa sista delen också…

2:a, inte vad jag väntade mig. // Maria E

Stöld

Stöld av Ann-Helén Laestadius, Romanus&Selling, 2022

Jag har läst alla Laestadius tidigare böcker och gillat dem skarp. Jag vet inte om denna kan kallas ungdomsbok, kanske, men den säljs som vuxenbok, troligtvis maa ämnet, tillika titeln. Absolut kan man hitta fördomar från båda sidorna och jag tycker författaren gör ett bra jobb i att försöka jämna ut.

Elsa är 9 år då hon första gången möter den person som dödar hennes ren, framför ögonen på henne och hotar döda henne om hon yppar ett ord. Inget blir sig likt efter denna dag. Polisanmälan görs, igen, men inget händer. Fler och fler renar hittas dödade, ibland hittas bara horn och klövar, resten är borta. Någon kör på en ren och blir skadad och det är samernas fel, barnen i Elsas skola och även i klassen för med hög röst fram föräldrarnas åsikter om renskötarna. Elsa säger inte ett ord.

Jag får associationer till Harry Potters värld där man pratar om mugglare som inte är riktiga magiker, här är det rivgu som inte är riktiga samer. Hatet ligger på ytan och ingen litar på någon, anklagelserna regnar och ord står mot ord. Den som alla vet lever på att döda och sälja renkött vidare är ju sjukskriven med anledning av ryggen…ingen säger något. Åren går och Elsa är 19 år och jobbar extra på ”sin” gamla skola. Inget är sig likt och allt är sig likt, skall det aldrig ta slut, undrar Elsa då hon drar isär två slagskämpar. Efter ytterligare en dödad ren och ingen vid polisen som har tid att komma, åker Elsa till polisen med beviset och pratat med pressen samtidigt. Det rör upp många känslor på båda sidorna och på skolan vänds hatet mot henne. De anonyma hoten hon får via telefonen har hon nästan börjat vänja sig vid.

Det finns inget slut, konstaterar Elsa, allt är en loop och börjar om hela tiden.

Jag tycker mycket om Laestadius språk och berättarform, skickligt väver hon in problematiken med att männen förväntas ta över ansvaret för renskötseln i släkten, kvinnan förväntas sköta marktjänsten. Pressen för Elsas bror och stressen över en kusins plötsligs självmord blir för mycket och blir nästan ett självmord till. Precis som Wilderäng lägger stor vikt på att produktplacera kan jag inte låta bli att le år ”Bullens pilsnerkorv, Polaris Indy 600 och Arctic cat”, Markanden i Jokkmokk finns med likaså gruvan i Kallok samt det stora avstånden som poliserna har uppe i Norrbotten. Stöd får hon av den nya polisen som lyssnar mer och som kanske inte heller är släkt med någon i närheten. Löser man problematiken? Nej, men synliggör man denna? Ja, detta är kanske en sanning.

Klar 4:a // Maria E

Himlabrand

Himlabrand av Moa Backe Åstot, Rabén&Sjögren, 2021

Du är sjuk, sa han till sig själv, Så jävla sjuk!

Ánte är same och lever med de traditionerna, självklart, så gör man bara och som familjens enda barn skall han fortsätta med det. Bästa kompisen Erik känns plötsligt mer är bara en kompis. Inte ens Hanna kan få honom på andra tankar, även om hon vill och han försöker. Bara Erik gör honom varm. Får det vara så? Ánte googlar runt men får inga riktiga svar, kusin Ida som märkt det långt innan han själv tycker: ut med det bara, va fan kan hända? Mycket! Mamma och pappa tycker att han är lite för mycket med Erik. Men vi har ju alltid varit med varandra, säger Ánte. Jo, men folk börjar prata…Till slut går det inte att hålla inne.

En riktigt bra bok om den första kärleken, sårbar och pirrande men också tyngd av skuld och skam, fortfarande. Måste det vara så 2022. Åstot skriver bra och ungdomligt om ett skamfyllt problem som inte borde vara ett problem. Vi måste älska mer och hata mindre

Klar 4: a // Maria E

Midnattstid

Midnattstid av Benjamin Read & Laura Trinder, Lilla Piratförlaget, 2019

På baksidan läste jag:” Jag har inte varit så fast i ett äventyr sedan Harry Potter” Jo, det har jag. det finns så många bättre, bara det att man översatt ”The midnight hour ” till Midnattstid är obegripligt. Varenda gång det står midnattstimmen i boken, och det gör det ofta, blir jag påmind. Fick det inte plats på omslaget?

Nåväl, Emily, har, likt Harry Potter, har två magiska föräldrar och hon är inte heller medveten om sina egna magiska talanger, inte heller vet hon om att hennes föräldrar har olika gåvor. Men en dag försvinner mamman och Emily får ett brev från mamman, som kom en natt av en mystisk typ. Pappan ger henne innehållet med orden, Oj då, Ta dem du, de är ändå till dig.

Pappan vill ta sig in och börja leta direkt, men Midnattstimmen har ju varit. Ta dig in? Vad menar du? Var är hon? undrar Emily. Sedan försvinner pappan också. Nu gör hon en plan för att hitta dem båda och med kottis i fickan ger hon sig av mot Nattposten, där pappan arbetar och just under midnattstimmen tar hon sig in i andra sidan, eller vad den skall kallas. Det blir rörigt och jag tycker att det är dåligt översatt, hittar inget flyt i språket, handlingen eller personerna, nattfolket; pooka, ghûl, , Dessutom finns det en Perigrine som för tankarna till: Miss Peregrines hem för besynnerliga barn och det stör mig också. Detta är visserligen ”bara” del ett av tre, men jag är inte såld. Läs hellre Åsa Larssons böcker i serien PAX

1:a // Maria E