Kategoriarkiv: Okategoriserade

Sonen

Sonen av Lois Lowry, Natur & Kultur, 2017

Så har jag då läst den fjärde och sista delen i den farmtidsdystopi som började med Den utvalde sedan Blå tråd och Budbäraren och att säga att cirkeln sluts med denna är kanske lite rätt, men jag tror att alla har pågått samtidigt fast berättade ur fyra perspektiv. I denna bok är det Claire vi följer och den börjar där bok ett slutar fast sedd från Claire. Hon hamnar på båten, hamnar av båten och spolas upp på land någonstans. Sakta kommer minnet tillbaka och Claire minns sin son, Gabe, och att hon måste hitta honom. Endast en har klarat av att lämna stället men se på Einar nu, halt och lytt…Claire lär sig allt om att lämna stället och tränar hårt i 6 år, sedan är hon redo. ”Det är bättre att lämna stället för att leta något än att bara fly från det” säger Einar. Väl uppe möter hon bytesmästaren och byter bort det enda av värde hon har, sin ungdom, mot att få träffa sin son. Det får hon, och hon träffar Jonas, Kira och Mentorn. Matty är död och det är Kiras far också. Men kan denna gamla kvinna verkligen vara lika gammal som Jonas? Kan Gabe rädda henne?

Jag gillar verkligen biten då hon tar sig upp från stället och hur hon kämpar målmedvetet och vägrar ge upp. Men hela storyn är underlig; varför föda upp barn, dela ut dem, ge alla känslodämpande piller från puberteten, varför tilldela alla olika sysslor/uppgifter. Samhället ger mig lite ”fångläger i Nordkoreastämning”- det perfekta samhället. Inte förrän man upplevt något annat eller hört om något annat vill man ge sig av. Man sitter nöjd, ovetande i sin tillvaro.

Lowry är född 1937 och böckerna skrev hon 1993, 2000, 2004 och 2012 och jag undrar verkligen varför det tog sådan tid och om läsaren ids vänta. Tror också att böckerna tjänat på att haft annat omslag. Endast första boken har filmats ”The Giver”

3:a för denna sista del. Blev tvungen att läsa de andra igen för att minnas på riktigt // Maria E

För att återkoppla hur det hänger ihop:

I Den utvalde möte Jonas som vid sin tolvårsceremoni blir den Utvalde. Han får gå i lära hos sin företrädare och ger honom alla minnen. Jonas pappa som jobbar på Nybarncentret tar hem ett barn (Gabe) som utvecklats lite för långsamt för att få ett hem direkt. Det går inte som tänkt och Jonas tar Gabe och rymmer.

I Blå tråd träffar vi på Kira och Matt, båda två lite udda. Kira född med dåligt ben och Matt kan hela. Då Kiras mamma dör blir det svårt för henne, men tack vare sina kunskaper i sömnad får hon ärva mammans jobb. Där hon bor träffar hon Thomas, träsnidaren. Matt lovar hämta blå tråd och det gör han.

I Budbäraren är det Matt, eller Matty som han nu kallas som är huvudperson . Han bor hos den blinde siaren som är Kiras pappa, Christopher. Här nämns Bytesmästaren för första gången och Läraren/ Mentorn byter bort sin heder. Vi träffar Ledaren, och det är Jonas. Matty helar allt och dör på slutet. Kira och Jonas blir ett par i Annorstädes.

Hon den roliga

Hon den roliga av Alba Mogensen, Wahlström & Widstrand, 2019

Känns nästan självupplevd. Boken börjar med en smäll bakifrån och Joan, 19 år, som berusad väntar på bussen efter en fest hamnar i vägen för en skenande bil. Hon dör nästan, två centimeter från döden var hon, men hon överlevde. Hur skall hon kunna leva igen? Maccen, kompisen som som hon delar lägenhet med, hjälper och stöttar. Lovar att allt skall bli bra, men ser bara en trasig Joan som vill ta piller för smärtan och glömma allt. Joan har ont men mest mår hon dåligt för att hon inte längre ses som ”den roliga” utan som ”den som överlevde”. Ingen av de två vännerna säger vad de egentligen menar utan vad de tror att andra vill höra. Att mensen inte heller kommit sedan olyckan är bara en sak som är fel.

Maccens pappa hör av sig efter 14 år, samtidigt som han träffar en tjej på krogen och det är då lögnerna börjar och de peakar då Joan kommer hem lite för tidigt till lägenheten en dag. Då drar hon till Köpenhamn och drogar på med en Leo. Han ser henne, ser henne som en glad tjej att droga med och dra med till Berlin. Men då ringer Maccen.

Överlevnadsångets har jag läst om vid exempel tsunamin i Thailand. Alla dog utom jag. Varför? Här dör visserligen föraren av bilen men inga andra, så borde hon inte vara glad att ha överlevt? Alla tycker det, för hon dog ju nästan. Jag gillade boken och att den på drygt 260 sidor lyckas förmedla två olika typer av ångest som har grund i samma händelse och hur komplicerat det är att bara vara kompisar om man är en kille och en tjej. Inga onödiga sidor men heller inget lustspel. Språket känns ungt och fräscht. Alba Mogensen är född 1995 och detta är hennes debut, bra!!

3:a // Maria E

Björn Skifs-Mitt liv som scengångare

Björn Skifs- Mitt liv som scengångare med Petter Karlsson, Forum, 2021

Well, vad skall jag säga?

Jag gillar sångaren, artisten och skådespelaren Björn Skifs men författaren Skifs kan jag vara utan. Jag blev jättebesviken. Denna bok hade nog ett troget fans kunnat skriva bättre. Jag saknar förtroligheten som borde finnas om man skall dela med sig av sitt liv i en biografi. Vill man inte dela kan man strunta i att skriva. Att han var och är en helyllekille vet väl de flesta och att skriva en bok om detta känns onödigt.

Tyvärr Björn och Petter, det blir bottenbetyg. Fortsätt med dina andra gåvor, Björn, där är du strålnade.

1:a // Maria E

Minns oss som nu

Minns oss som nu av Anna Lönnqvist, LB förlag, 2020
Dagen före julafton anländer floristen Thea till ett frostigt Sunnanby från somriga Nya Zeeland. Hon har två veckor på sig att ta hand om dödsboet som hennes mammas moster lämnade efter sig och när det är klart skall huset säljas. Mormors syster, varför visste hon inte om henne, vad kan ha hänt som gjorde att ingen pratade om Marianne?
Mäklarfotografen, Tim, kommer och skall fota huset men verkar känna igen sig. Granngubben påminner om granngubben i Ensam Hemma, och mostern Marianne var nog betydligt mer passionerad än hennes ensamma tillvaro tydde på. Thea blir snabbt uppslukad av att finna svar. Huset läggs ut och på visningen kommer en kvinna som också verkar känna igen sig, men skall hon verkligen få köpa huset…?
Thea bär dock på en egen tung hemlighet och vet att hon aldrig mer kan ha ett förhållande. Tim i sin tur har ett trassligt förflutet som hans hjärta aldrig återhämtat sig från. Drömmen om de två är omöjlig redan från början och när tiden rinner ifrån dem visar sig Tim också ha dolt saker som får långt större konsekvenser än han själv kunde ana. Allt de hade var nu.

Feelgood…
3:a // Maria E

Time Riders

Time Riders av Alex Scarrow, Buster Nordic, 2013

Tre ungdomar som på olika sätt skulle ha dött 1912, 2010 och 2026 ”räddas” och är nu med i en hemlig klubb vars enda uppgift är att se till att ingen ändrar historien, som vi känner den. De finns 2001 och det är av en anledning; 11 september. Så varje morgon den 11 september skall allt vara som det brukar vara en katastrofdag. Om det av någon anledning inte sker en katastrof då, har någon ändrat på historien. Liam får i uppgift att hitta felet, Madde, sköter tekniken och Sal känner av läget. De har också sin AI (Artificiell Intelligens) kompis, Bob med sig och nu är han med Liam 1957. Men de är inte de enda som reser i tiden. Vi träffar Paul Kramer och hans vänner som 2066 tycker att världen är en usel plats och de måste ta sig tillbaka i tiden och ändra på andra världskrigets utgång…men allt blir inte som tänkt och den som strular med tiden…

Jag hade svårt att hitta formen på boken men till slut så lossnade det men jag känner att tidsresorna som Theo och Ramona gör är roligare och mer lärorika. I denna bok verkar allt gå åt fanders vare sig man gör något eller inte. Inte så roligt att läsa. Kan rekommenderas för 13 år och äldre.

2:a som blev 3:a mot slutet // Maria E

Kodnamn Aurora

Kodnamn Aurora av David Bergman, Lind & Co, 2021

Rykande färsk spänningsroman att sätta tänderna i och vi träffar återigen Victoria Maxander. Hon har efter åren vid rymdbasen återgått till helikoptertjänst och får nu agera som taxi åt polarexpeditionen vid nordpolen, inget glamoröst alls. Men någon skall tydligen göra skitjobbet. Victoria överlumpas av sin styrman, Stig, då hon av misstag ser något hon inte borde sett, eller sett men borde struntat i och inte varit så jävla nyfiken och förbannat duktig. Hon lämnas att dö. Vad händer på nordpolen och på Arktis? Samtidigt på högkvarteret noterar man kommunikationsbortfall från nordpolen-folket, tre uteblivna förbindelseprov och en kärndetornation noteras i samma område. Alla utom en forskare är död.

Vi träffar också på Markus Säterlund, nu generalmajor vid Högkvarteret, som på något sätt ser att allt inte stämmer och försöker varna ÖB, Adrian Hökberg, men hans adjutant avvisar honom. Förre ÖB Johanna Lindström, är nu chef över EU militära kommitté och det är till henne Säterlund ringer och söker stöd. Även Fredrik Maxander dyker oväntat upp, på Svalbard. ÖB sitter i ett möte med Arktiska Rådet i Hammerfest och förstår inte vad som skall avtalas…samtidigt omdirigeras Aurora till Svalbard. Det finns en läcka eller mullvad i högsta ledningen och Säterlund utsätts för ett mordförsök. Mycket händer överallt och samtidigt, vem kan man lite på?

Storyn är snabb och trovärdig, för vilka vill åt Nordostpassagen mest om isarna inte ligger lika länge som nu? Jag gillar tekniken som Bergman presenterar, för det är på gränsen till att de finns redan, eller? När något händer, liksom av en slump, hur troligt är det att vi reagerar på det? Har själv varit på Svalbard ett par gånger och där skulle mycket kunna ske under radarn och under olika täckmantlar, turistguider, gruvarbetare mm. Ännu idag vet vi inte med säkerhet hur personerna i Andréexpeditionen omkom, de kanske blev dödade för de hade sett något de inte borde sett? Jag gillar också Bergmans Victoria, superduktig och kunnig men ett hot mot männen på utbildningen, så hon måste bort…varför är det så, varför kan hon inte få vara bäst och uppskattas för det, ja, jag vet att det är fiktion, men detta är ganska nära sanningen, som så mycket annat.

Klar 4:a // Maria E

Tidigare böcker, 36 timmar och 6 dagar

Under tiden

Under tiden av Pelle Forshed, Kartago, 2018

Just som den nyinflyttade familjen som bäst håller på att etablera sig i villaområdet försvinner mannen spårlöst. Alla runtomkring påverkas, en del mer andra mindre. Vad kan ha hänt? Har han stuckit, har han tagit livet av sig, har han blivit mördad, han verkade ju så bra och familjen verkade lycklig. Spekulationer leder ingen vart mer än att alla börjar misstänka varandra, och snacket går i skolan och i området och kanske måste man ta saken i egna händer…

Jag gillar Forshed och hans figurer, skulle lätt kunna bli en kortfilmsrysare av detta fast inget egentligen har hänt, mer än att en man försvunnit. Det påminner mig om trådarna på Flaschback som genast drar till med det värsta scenariot utan någon grund. Alla finns i ett sammanhang och allt hänger ihop, även om man inte känner varandra, men det får vi göra, vi får följa med på skolan, till psykologen, fruns eftersökning, frustrationstutbrott mm

Stark 3:a // Maria E

Den bok jag också gillade var De anhöriga

Flygplanet som försvann

Flygplanet som försvann av Jerk Schuitema, Soutside Stories, 2020

Andra boken med Amanda Wreede i serien papegojan. Det är varmt och torrt ute vilket medfört att vattnet är lågt på sina håll och det är då en fiskare gör upptäckten i en sjö i fjällen. Det är också då många andra minnen kommer upp till ytan, för i samband med bärgningen hittar man också den döda besättningen som visar sig blivit mördade, men varför?

En lokaljournalist som uppsnappat ett rykte som gick och fortfarande går- det fanns pengar ombord, mycket pengar. Journalisten får tag i den gamla utredningen och börjar sig rundvandring eller rundringning till de som fortfarande lever och det rör upp känslor i många städer och vips har journalisten försvunnit…Amandas mamma går går bort i en hjärnblödning och pappan skjuter sig av misstag så Amanda står själv, för missbruksbrodern är inget att räkna med. Trots det söker Amanda upp honom och berättar vad som hänt och brodern drar en suck av lättnad. Äntligen slipper han skydda Amanda från fadern, som han lovat. Amanda inser då att hon inte vet någonting om sin uppväxt eller om brodern Johan, som sprang till skogs då han var liten. Amanda som nu är i Gällivare och får stöd och stödjer lokalpolisen, får också frågor och undrar själv vad pappan visste och ju mer hon frågar runt, desto mer illa sitter hon.

Schiutema skriver rappt och bra och det är föredömligt korta kapitel som gör att man hela tiden tänker, men bara ett kapitel till. Det är filmatiskt och jag skulle kunna tänka mig att en sådan bok skulle ligga till grund för ett filmmanus. Men precis som alla andra poliskvinnor i böcker så har ju Amanda sitt eget liv att brottas med och denna gång är det nästan överdrivet ledsamt…skall allt verkligen behöva hända henne.

Man får det man betalar för, bra spänning

4:a // Maria E

Förra boken heter Det som göms i snö om man vill lära känna Amanda lite mera

Alternativa fakta

Alternativa fakta av Åsa Wikforss, Fri tanke, 2020
-Om kunskapen och dess fiender och detta är en riktigt bra bok som sätter fingret på vad vi egentligen gör och tycker men inte förstår varför, alla gånger. Oftast är det för att vi vet att det är så…men hur vet vi det och varför? Hela boken är uppbyggd på exempel och teorier och mycket är till följd av att en person som vi alltid kunnat lite på nu sprider alternativa fakta, för det är inte okej att säga att presidenten ljuger.
I sex kapitel får vi ta del av synen på sant, falskt och mittemellan: 1.Kunskapsresistens 2.Fakta 3.Tänkandets skevheter 4.Lögner, falska nyheter och propaganda 5.Kunskapen och skolan och 6.Vad kan vi göra?


”Effekten av det konstanta ljugandet är inte att det falska tas för sant, och att det sanna fördöms som en lögn, utan att vi tappar förmågan att orientera oss i världen”. När en person du verkligen litar på uppenbart ljuger för dig, vad blir din reaktion? Att du har haft fel all denna tid och omvärderar din egen kunskap eller tappar du förtroendet för din vän och idiotförklarar denne?
Wigforss citerar ur Orwells 1984 men kunde lika gärna hänvisat till den svensk-norska underhållning från 1968 med Rolv Wesenlund, Harald Heide-Steen Jr och Kalle Sändare (Carl-Axel Thernberg). Med den klassiska tandläkarsketchen där tandläkaren hävdar att Volvo Sonett är italiensk och bara har 6 förgasare och faktiskt får rätt av patienten för att denne skall slippa smärta. Här accepteras en ren lögn, för att komma levande från situationen, kanske.
Kunskap är precis som med jordbruk: det lättare att riva ner än att bygga upp den igen, hur ser det ut i kris? Kan vi bli självförsörjande på dessa två saker? Svaret är nej, vi måste importera både mat och synen på oss själva, för vår sanning är inte bara vår; alla har olika upplevelser av samma händelser oaktat vad som hänt och det betyder inte att den enes sanning är lögn och den andres sanning är sann.
Trump är en återkommande källa att ösa alternativa fakta ur och skillnaden på lögn och skitsnack kan skrivas så här: ”Lögnaren försöker dölja att hon inte tror på det hon hävdar, skitsnackaren försöker dölja att hon inte bryr sig om hur saker faktiskt är.”
Hoppas att mitt bokintresse påverkat mina barn på ett positivt sätt då Wigforss skriver: ”Elever från hem med mer är 200 böcker presterar bäst, oberoende av andra faktorer” och svenska skolan får kritik, bland annat för att det forskas på alla nivåer, och vad menas med det. Är forska att hitta bland redan skrivet eller att komma på nytt av det redan skrivna, oftast det första och här är lärandet av källkritik inte särskilt bra. Skolan har fyra former av kunskap: fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet, som borde värderas lika men som långtifrån gör det.
Jag kan minnas tiden få jag utbildade i jobbet och min chef sa: Ställ dig frågan, varför gör vi detta? För den frågan kommer eleverna att ställa och då skall du ha ett relevant svar, inte säga: ”Därför!”
Fakta är en sak, förstå fakta är något annat och för att kunna argumentera eller kritisera bör man vara påläst, för man kommer inte framåt av att bara säga: Nej, så är det inte. Kan man då inte fortsätta meningen med: Så här är det… blir inget egentligen sagt. Vem minns inte slipsnålen med: KIMPKML.
Bra läsning om Wigforss i DN 21 februari 2021.
4:a // Maria E

Nattsångaren

Nattsångaren av Johanna Mo, Romanus&Selling, 2021

Första boken i serien Ölandsbrotten med polisutredare Hanna Duncker. Lovande! Klassisk start: Poliskvinna med trasslig barndom, alkoholiserad pappa, död mamma och störig bror. Pappan döms för en misshandel och mordbrand till fängelse och Hanna drar till Stockholm. Nu, 16 år senare, är allt i Stockholm fel och Hanna vill ”hem” men alla vill inte att hon skall komma tillbaka till ön. Direkt får hon utreda ett mord på en 15 årig kille, Joel. Det visar sig vara barndomskamratens Rebeckas son. Poliskollegan Erik, från Malmö, verkar okej och tillsammans utreder de vad som hänt. Det går relativt fort, fem dagar tar det, och det är uppslitande dagar för alla inblandade och det är skönt att den allvetande berättaren har koll för då och då får vi ta del av Joels sista dag som sökande skör tonåring, där mycket hänt senaste tiden.

Jag får genast sympatier för Hanna som inte vet om hon skall gräva djupare i pappans brott, för det är något som inte stämmer och jag känner redan att det är lite som Alan Banks i Peter Robinsons böcker, jag vill veta mer om personen och utredningarna hamnar i bakgrunden. Det som stör mig lite är: Varför behöver alla poliskvinnor ha dålig bakgrund och vara hyfsat asociala? Mos språk är oklanderligt och flyter på ett skönt sätt mellan nu och då utan att verka krystat. Nästa del i serien kommer sommaren 2021.

Klar 4:a // Maria E