Quenas konung

Quenas konung 001

Quenas konung av Lina Stoltz, Barents Publisher, 1998

Vännerna Sofie och Daniel har tråkigt på sommarlovet och på sommarjobbet på kyrkogården. De ”vilar” lite för mycket och får sparken. Mona, som inte är som andra, har upptäckt något på kyrkogården och det visar sig vara gamla vapen som någon gömt i en nygrävd grav. Men Mona pratar inte som andra och det gör det svårt att begripa vad hon sett. Sofie undrar varför ingen lärt henne teckenspråk? Monas bror kommer samtidigt tillbaka till norr från att varit i bla i Danmark och knarkat, Sofie tror dessutom att han är bög. Rickard, eller Dick som han också kallas, försöker hålla sig ren och tänker börja ett nytt liv i norr, som arkeolog, men blir anklagad för langning av knark. Sofie är nog mer kär i David än hon tror och blir väldigt ledsen då Jeanette lägger armen om David.

Detta är Lina Stoltz debut och då jag läst andra böcker av henne blev jag nyfiken på denna debut. Som tur är, är den bara på 60 sidor. Jag fick läsa den två gånger för att förstå hur det hänger ihop. Hade jag fått välja hade jag haft varje kapitel på ny sida då det ofta var en helt ny start.

Quena fick jag en underlig känsla av och då Mona pratade något som ingen förstod, började jag fundera på Kväner eller Kvener, ett folk som levde i vad man nu kallar Tornedalen och upp mot Kiruna, ungefär. Se gärna https://sv.wikipedia.org/wiki/Kväner

Jag gillar Stoltz som även i denna debut belyser alkoholism, fast bara perifert, då det orsakade Mona och Dicks mammas död. Stoltz har utvecklats mycket i sitt skrivande sedan 1998, och till det bättre!

3:a // Maria E

Monstrumologen

Monstrumologen 001

Monstrumologen av Rick Yancey, Modernista, 2015

Detta är den första delen i serien om Monstrumologen och författarens första ”ungdomsbok”. Jag vet inte om detta skall kallas ungdomsbok för den var nog så otäck, även om huvudpersonen bara är 12 år.

Boken börjar i nutid med att en gammal man dör och efterlämnar sig en hel hoper skrifter som omöjligt kan vara sanna, eller kan de? Och kan gubben vara över 130 år gammal? Det är den efterlämnade berättelsen vi får ta del av och den gamle gubben var Monstrumologens assistent. Något han blev då föräldrarna omkom i en olycka och monstrumologen, professor Warthrop, tog hand om honom. Tog hand om är kanske inte rätt ord, för Will Henry fick ta hand om sig själv oftast, då professorn för det mesta var djupt insyltad i arbete. En mörk natt kommer en man med ett otäckt fynd till deras hus. Monster som detta har inte skådats på länge och professorn blir både rädd och entusiastisk. Anthropophag är dess benämning och professorns kliniska beskrivning av dem gör de inte mindre otäcka. De äter människor och behöver värdkroppar för att förökas. Nu skall de, nu måste de utrotas, och varför är de här?

Det var en relativt otäck läsning och en av ”jägarna” fick fria händer för att fånga dessa monster. Inget snällt där…Will Henry fick agera ängel den kvällen. Texten känns lite ålderdomlig fast ändå modern, det tog lite tid att hitta rytmen men sen tog den fart. Lite roligt är det att alla som sett en anthropophag och överlevt betecknas som galen och spärras in, för något sådant som de beskriver kan väl aldrig finnas…eller? Nä, de måste vara galna. Jämför med Gudar & Monster av Laini Taylor, Bazar, 2015- Kan man vara säker på att dessa olika varelser aldrig funnits, då det avbildats underliga bilder under århundraden på varelser som bara sägs existera i fantasin…

3:a // Maria E

Elva dagar i Belin

Elva dagar i Berlin 001

Elva dagar i Berlin av Håkan Nesser, Albert Bonnier Förlag, 2015

Detta var sannerligen en annorlunda läsning och en mycket positiv sådan. Skulle närmast likna denna med något av Torgny Lindgren. Arne Murberg, uppväxt i K-, är inget nobelprisämne men inte är han dum heller. Kanske har man bara tagit för givet att han har det lite svårare, än andra, sedan olyckan då han var tolv år. Nu har emellertid pappan dött och Arne är ensam för första gången i sitt liv, mamman försvann ur Arnes liv då han var en baby. På sin dödsbädd ber pappan att Arne åker till Berlin och söker upp mamman och överlämnar en ask till henne. Farbror Lennart hjälper honom att komma i väg. Parallellt med detta möter vi Beate och professor Litvinas och förstår ganska fort att deras vägar kommer att korsas, men inte hur.

Å, vad jag våndades med Arne då han skulle iväg. Hur skulle han göra? Väl i Berlin blev han av med moblien och skorna blev stulna, vilse, på fyllan och svårt pissnödig blir han tagen av Polisen. Förmodligen våndades inte Arne alls, där han liksom, Forrest Gump, gick gata upp och gata ner i Berlin för att hitta sin mamma. Arne lever i nuet och grubblar inte så mycket, vilket professor Litvinas tycker är utmärkt; en tom hjärna passar perfekt för hypnos. Beate som levt livet med sin morfar och fått kämpa med sina svaga ben blir den som hjälper Arne denna påsk i Berlin och efter det blir inget sig likt. Ett fint flyt och ett bra språk gör att denna bok till en bok som alla kan gilla och kanske kan vi få se den som film.

Klar 4:a // Maria E

Projekt Rosie

Projekt Rosie 001

Projekt Rosie av Graeme Simsion, Bonnier Pocket, 2014

Hörde recensionen på Go´kväll och då jag såg boken, slog jag till. Men inte är jag lika entusiastisk som Ingalill Mosander. Visst, en feelgood bok men lite för förutsägbar. Don Tillman, forskare och professor, som har svårt i sociala sammanhang, skall hitta sig en kvinna som han kan gifta sig med. För att hitta rätt kvinna sammanställer han en enkät de får fylla i. Men ingen verkar matcha alla Tillmans önskemål. Då kommer Rosie in och rubbar alla cirklarna i Tillmans liv och tillsammans skall de försöka hitta hennes pappa med hjälp av DNA spårning. Rosie låter inte honom leva ut allt sitt kontrollerande och schemaläggande utan tar gärna vin fast det är ”öldag”. Hon attraherar honom och gör honom osäker och skrämd men samtidigt fascinerad och pirrig. Men hon är absolut inte hans typ, nä, inte alls…gissa hur det slutar?

Jag såg hela tiden Sheldon Cooper, från The Big Bang Theory, framför mig och det störde mig en del. Det tog tid att hitta rytmen i det lite styltiga språk som Tillman har och jag fick heller ingen uppfattning om hur lång tid boken utspelas under…om det nu spelar någon roll.

2:a blir det // Maria E

Ett folk utan land

Folk utan land 001

Ett folk utan Land av Melina Marchetta, Gilla Böcker, 2015

En sorts fantasy som kanske skulle kunna vara en realityberättelse om människor som flytt sitt hemland men ändå har en önskan om att komma hem till Sitt Land. Landet Lumatere drabbades av en mörk förbannelse och kungen mördades, folket fördrevs eller flydde. Människorna lever nu i fångläger eller i flyktingläger och många dör av sjukdom och svält. Finnikin var bara barnet då detta hände och ägnar nu sin tid åt att besöka dessa läger tillsammans med kungens rådgivare. Han skänker folket hopp om att en dag kunna återvända. Han leds till ett kloster och där träffar han Evanjalin som genom att bejaka det han vill leder honom till sin far, återförenar kungens garde och enar folket och börjar återtagandet av landet.

Jag gillade Jellicoe Road men denna känns lite för lång och inte helt genomtänkt. Språket är fint och därför lite jobbigt, det tog tid att hitta läsrytmen i denna bok.

Nja…en 3:a // Maria E

Middagsmörker

Middagsmörker 001

Middagsmörker av Charlotte Cederlund, Opal, 2016

När sextonåriga Ailis pappa dör tvingas hon flytta från Skåne till Idijärvi för att bo tillsammans med sin morfar som hon aldrig tidigare träffat. Idijärvi sameby ligger långt bort från all civilisation och mottagandet blir inte så överväldigande. Morfars mor är den som tar sig an Aili och förklarar hur de nedärvda förmågorna fungerar, för hon har kontakt med andarna. Att hon varit speciell, har hon alltid vetat men anledningen till att hon har olika ögonfärger är oklar, och för att skydda henne från allt hon kan råka ut för har mamman flyttat henne så långt söderut det går i Sverige. Nu har vekligheten och andarna hunnit i kapp. Olivia blir en god vän och vargen Jiekna har stor roll i denna bok som handlar mycket om samisk tro och vidskeplighet ihopblandat på ett bra sätt

Jag gillar denna bok mycket. Cederlunds debut lovar mycket gott och språket flyter på ett bra sätt då jag läser. En bra blandning av folktro och fantasy, skåningar och norrbottningar. Kärleken som morfar har till sin dotter och nu även dotterdotter känns tydligt under den kärva ytan. Blir det en fortsättning, månne?

Rekommenderas från 12 år

Klar 5:a // Maria E

Läs mer om författaren på: http://www.charlottecederlund.se/

 

Skymningsflickan

Skymmningsflickan 001

Skymningsflickan av Katarina Wennstam, Albert Bonnier Förlag, 2015

Ja, vad säger man om en sådan så kallad spänningsroman? Suck, inget nytt under solen och inte alls spännande. Två tonårstjejer som kommer i kontakt med en schysst läkare och följer med honom hem, blir drogade, fotade och ”älskade”. I utbyte mot bilderna vill läkaren ha mer kärlek…Miranda åker dit och blir återigen älskad (våldtagen). Flickorna polisanmäler men ord stå mot ord och de följde ju med frivilligt hem till honom… Precis så är det men blev de våldtagna, han slog dem ju inte, och de sa inte nej?

De två levnadsglade tjejerna, Molly och Miranda och deras kompis Ludvig, festar och lägger ut bilder på nätet precis som vilka andra tonåringar som helst. Molly och Miranda påminner mig om Romy och Michele från Klassträffen. De faller offer för Dr Love, en medelålders läkare med fru och egna tonårsbarn och en övertro på sin egen snygghet. Ingen tror på tjejerna när de berättar, inte ens föräldrarna och på skolan hånas de av de andra. Miranda står inte ut utan tar livet av sig. Molly börjar skära sig själv och Ludvig ids inte gå till skolan. Alla mår dåligt.

Poliskommissarien Charlotta Lugn träffar på Molly och vinner hennes förtroende och lovar hjälpa henne. Tillsammans med advokaten Shirin Sundin börjar de nysta i fallet som var avslutat. Parallellt med detta fall får vi följa lite olika personer som inte alltid hänger ihop och en kille blev skjuten på en skoltoalett…Jag vet inte riktigt vad jag skall tycka, bra med korta kapitel men precis som i boken Alfahannen känns det som om budskapet är: Bli inte för full om ni är kvinna, var inte glad efter en våldtäkt, även om ni inte tror det var våldtäkt? Eller, följ inte med killar ni chattat med och visa inte upp er eller er kropp på nätet? Hela historien är sorglig och tragisk, mest för att tron på de unga inte finns. När inte ens föräldrarna tror på sina barn, vem skall barnen lita på?

Nåväl en 2:a för att jag läste ut den i alla fall. / Maria E

Billie- avgång 9:42 till nya livet

Billie avgång 001

Billie- Avgång 9:42 till nya livet av Sara Kaderfors, Bonnier Carlsen, 2016
Vad glad jag blev av att läsa denna bok.Billie är en tolvårig tjej som bott i fosterhem vid några tillfällen och denna gång bär det av till Bokarp. Det är inte för att Billie är ostyrig eller störig utan för att mamman har det svårt som hon placeras tillfälligt hos Petra och Mange och deras två barn, Alvar och Tea. Men någonting är fel, allt känns konstigt, konstlat och konstgjort. Familjen är schemalagd och pratar bara vid middagar och på begäran. I skolan är det förvånansvärt bra och Billie mottas som en speciell person som alla vill vara vän med, så länge hon gör som de vill. Men Billie är ett öppet barn och inte dömande. Med sina frågor ser hon människor och ibland gör hon dem obekväma med sitt raka språk och frågor. Arg blir hon då hon förstår vad som är felet i familjen och inte kan förstå varför alla tiger som muren.
Jag gillar boken jättemycket och precis som Kaderfors tidigare böcker, Lex bok och Nyckelbarnen känns boken sann. Billie är ingen probleminventerare hon är en problemlösare, utan att hon vet om det. Hon ältar inte en massa utan verkar vara här, i nuet. Hon är besviken på sin mamma som inte orkar eller vill bry sig om sig själv så pass att hon kan bli bra och att Billie kan flytta hem. Men Billie ljuger inte och berättar gärna om sig själv, vilket gör att hon öppnar andra. Bokarp kanske är ett bra ställe…
Boken rekommenderas från 9 år, jag läste den med stor behållning.
Bra jobbat Kaderfors
Klar 4:a! // Maria E

Leon

Leon 001

Leon av Mons Kallentoft och Markus Lutteman, Book mark, 2015

Andra boken i Herkulesserien och det positiva håller i sig. Det är nästan så att det är mer intressant att följa Zack än själva utredningen. Zack som ständigt plågas av att mordet på hans mamma aldrig blivit löst får minnesbilder av att hon misshandlat honom som liten, eller var det så? Han beställer journaler från landstinget för att få klarhet. Drogerna börjar mer och mer ta över hans liv och kräver större och större doser. En man som flyger med sin drönare över en industritomt ser ett barn fastspänt högst upp på skorstenen. Detta är upptakten till en rad olika händelser som krokar i varandra på olika sätt, ensamkommande barn, brottslingar och rika företagare. ”Ensamma polis-grejen” finns här också då Niklas drar i väg på ett tips han överhört. Zack har nog aldrig varit så nära döden och Deniz aldrig så sviken som nu.

Jag blir inte besviken. Boken har ett mycket bra typsnitt och en bra siddisposition vilket gör att den går lätt att läsa. Jag lästa den nästan i ett sträck och det är mest för att få reda på hur det skall gå för Zack och hur han kommer att klara sig, undergången är nära.
Stark 3:a // Maria E

Kan konstatera att nedanstående citat stämmer, ölen kostade dock 30sek, den 22mars!

Utdrag ur Leon 002

Den Utvalde och Blå tråd

Den utvalde 001  Blå tråd 001

Den utvalde av Lois Lowry, Natur och kultur, 2014
Skrevs 1993 och har även filmatiserats. Intressant bok där alla, i en framtid, lever i en grå värld där allt är lagom och enahanda. Barn föds av ”mödrar” som föder tre barn var och barnen placeras ut i familjer som består av en man och en kvinna. Dessa par får bara ha en pojke och en flicka, när barnen anses som vuxna får de sina sysslor att lösa och de som blir för gamla ”befrias”. Jonas som fyller tolv och berättar om en dröm där han kände upphetsning blir ordinerad en tablett om dagen för att dämpa den känslan, för vem som helst kan inte välja vem som helst och skaffa barn. Det bestäms åt en för det blir bäst så. Tolvårsceremonin blir inte vad Jonas hoppas, han blir den utvalde. Det innebär att han skall gå i lära hos minnesbäraren och sedan ta över den sysslan. Ju mer Jonas får av minnesbärarens minnen desto sämre tycker han om ”sin värld”. Efter över ett år i lära börjar de, tillsammans, smida en plan om en förändring.
Jag gillade språket i denna värld och tanken bakom, det jag saknar är: hur blev det så? Kanske kommer det i fortsättningen en förklaring på färglösheten. Frustrationen över att inte förstå lögnen han lever i och oförmågan att dela sanningen är bra beskriven och känns äkta.
Klar 4:a // Maria E

Blå tråd av Lois Lowry, Natur & Kultur, 2015

Lowry skrev denna 2000 och är som en parallell till Den utvalde, tror jag. Jag får nästa känslan av att dessa två böcker utspelar sig samtidigt fast på två vitt skilda ställen. Minnesbäraren här är en sångare som med hjälp av en snidad minnespinne och en broderad särk som, en gång om året, sjunger om vad som hänt sedan tidernas begynnelse. Kira, som är född med ett skadat ben, lever på undantag för att hennes mor kämpade för det och hennes morfar var en mäktig man. Pappan blev tagen av demonerna då hon var jätteliten och nu har mamman dött av en sjukdom och kojan där de levt har eldats upp. Folket visar vördnad för föremålet som består av två korslagda brädor.

Hon blir utvald av tinget att brodera sångarens särk. Där träffar hon Thomas som snidar på sångarens stav och så småningom den nya sångaren. Varför är de här och hur kommer det sig att deras föräldrar är döda. På väg till kvinnan som lär Kira att växtfärga hör hon demoner morra men Annabell menar att det finns inga demoner, bara människor. Vännen Matt vill ge Kira blå färg och ger sig av och med honom uppdagas en otäck sanning och Kira ställs för ett val.

Kan inte hjälpa att jämföra böckerna och i bägge lägger man framtiden i händerna på barnen, på ett eller annat sätt. Och precis som i den förra boken så är det barnen som måste börja förändringen.

Bra språk där författaren skiljer de mindre utbildade och bättre utbildade genom språket. Framtiden ser dock dyster ut och jag förstår inte varför man vill spara minnen om man inte vill förändra?

3:a // Maria E