Monstrumologen

Monstrumologen av Rick Yancey, Modernista, 2015

Detta är den första delen i serien om Monstrumologen och författarens första ”ungdomsbok”. Jag vet inte om detta skall kallas ungdomsbok för den var nog så otäck, även om huvudpersonen bara är 12 år.

Boken börjar i nutid med att en gammal man dör och efterlämnar sig en hel hoper skrifter som omöjligt kan vara sanna, eller kan de? Och kan gubben vara över 130 år gammal? Det är den efterlämnade berättelsen vi får ta del av och den gamle gubben var Monstrumologens assistent. Något han blev då föräldrarna omkom i en olycka och monstrumologen, professor Warthrop, tog hand om honom. Tog hand om är kanske inte rätt ord, för Will Henry fick ta hand om sig själv oftast, då professorn för det mesta var djupt insyltad i arbete. En mörk natt kommer en man med ett otäckt fynd till deras hus. Monster som detta har inte skådats på länge och professorn blir både rädd och entusiastisk. Anthropophag är dess benämning och professorns kliniska beskrivning av dem gör de inte mindre otäcka. De äter människor och behöver värdkroppar för att förökas. Nu skall de, nu måste de utrotas, och varför är de här?

Det var en relativt otäck läsning och en av ”jägarna” fick fria händer för att fånga dessa monster. Inget snällt där…Will Henry fick agera ängel den kvällen. Texten känns lite ålderdomlig fast ändå modern, det tog lite tid att hitta rytmen men sen tog den fart. Lite roligt är det att alla som sett en anthropophag och överlevt betecknas som galen och spärras in, för något sådant som de beskriver kan väl aldrig finnas…eller? Nä, de måste vara galna. Jämför med Gudar & Monster av Laini Taylor, Bazar, 2015- Kan man vara säker på att dessa olika varelser aldrig funnits, då det avbildats underliga bilder under århundraden på varelser som bara sägs existera i fantasin…

3:a // Maria E