Skymningsflickan av Katarina Wennstam, Albert Bonnier Förlag, 2015
Ja, vad säger man om en sådan så kallad spänningsroman? Suck, inget nytt under solen och inte alls spännande. Två tonårstjejer som kommer i kontakt med en schysst läkare och följer med honom hem, blir drogade, fotade och ”älskade”. I utbyte mot bilderna vill läkaren ha mer kärlek…Miranda åker dit och blir återigen älskad (våldtagen). Flickorna polisanmäler men ord stå mot ord och de följde ju med frivilligt hem till honom… Precis så är det men blev de våldtagna, han slog dem ju inte, och de sa inte nej?
De två levnadsglade tjejerna, Molly och Miranda och deras kompis Ludvig, festar och lägger ut bilder på nätet precis som vilka andra tonåringar som helst. Molly och Miranda påminner mig om Romy och Michele från Klassträffen. De faller offer för Dr Love, en medelålders läkare med fru och egna tonårsbarn och en övertro på sin egen snygghet. Ingen tror på tjejerna när de berättar, inte ens föräldrarna och på skolan hånas de av de andra. Miranda står inte ut utan tar livet av sig. Molly börjar skära sig själv och Ludvig ids inte gå till skolan. Alla mår dåligt.
Poliskommissarien Charlotta Lugn träffar på Molly och vinner hennes förtroende och lovar hjälpa henne. Tillsammans med advokaten Shirin Sundin börjar de nysta i fallet som var avslutat. Parallellt med detta fall får vi följa lite olika personer som inte alltid hänger ihop och en kille blev skjuten på en skoltoalett…Jag vet inte riktigt vad jag skall tycka, bra med korta kapitel men precis som i boken Alfahannen känns det som om budskapet är: Bli inte för full om ni är kvinna, var inte glad efter en våldtäkt, även om ni inte tror det var våldtäkt? Eller, följ inte med killar ni chattat med och visa inte upp er eller er kropp på nätet? Hela historien är sorglig och tragisk, mest för att tron på de unga inte finns. När inte ens föräldrarna tror på sina barn, vem skall barnen lita på?
Nåväl en 2:a för att jag läste ut den i alla fall. / Maria E
Hobbybibliotekarien 