Den Utvalde och Blå tråd

Den utvalde av Lois Lowry, Natur och kultur, 2014
Skrevs 1993 och har även filmatiserats. Intressant bok där alla, i en framtid, lever i en grå värld där allt är lagom och enahanda. Barn föds av ”mödrar” som föder tre barn var och barnen placeras ut i familjer som består av en man och en kvinna. Dessa par får bara ha en pojke och en flicka, när barnen anses som vuxna får de sina sysslor att lösa och de som blir för gamla ”befrias”. Jonas som fyller tolv och berättar om en dröm där han kände upphetsning blir ordinerad en tablett om dagen för att dämpa den känslan, för vem som helst kan inte välja vem som helst och skaffa barn. Det bestäms åt en för det blir bäst så. Tolvårsceremonin blir inte vad Jonas hoppas, han blir den utvalde. Det innebär att han skall gå i lära hos minnesbäraren och sedan ta över den sysslan. Ju mer Jonas får av minnesbärarens minnen desto sämre tycker han om ”sin värld”. Efter över ett år i lära börjar de, tillsammans, smida en plan om en förändring.
Jag gillade språket i denna värld och tanken bakom, det jag saknar är: hur blev det så? Kanske kommer det i fortsättningen en förklaring på färglösheten. Frustrationen över att inte förstå lögnen han lever i och oförmågan att dela sanningen är bra beskriven och känns äkta.
Klar 4:a // Maria E

Blå tråd av Lois Lowry, Natur & Kultur, 2015

Lowry skrev denna 2000 och är som en parallell till Den utvalde, tror jag. Jag får nästa känslan av att dessa två böcker utspelar sig samtidigt fast på två vitt skilda ställen. Minnesbäraren här är en sångare som med hjälp av en snidad minnespinne och en broderad särk som, en gång om året, sjunger om vad som hänt sedan tidernas begynnelse. Kira, som är född med ett skadat ben, lever på undantag för att hennes mor kämpade för det och hennes morfar var en mäktig man. Pappan blev tagen av demonerna då hon var jätteliten och nu har mamman dött av en sjukdom och kojan där de levt har eldats upp. Folket visar vördnad för föremålet som består av två korslagda brädor.

Hon blir utvald av tinget att brodera sångarens särk. Där träffar hon Thomas som snidar på sångarens stav och så småningom den nya sångaren. Varför är de här och hur kommer det sig att deras föräldrar är döda. På väg till kvinnan som lär Kira att växtfärga hör hon demoner morra men Annabell menar att det finns inga demoner, bara människor. Vännen Matt vill ge Kira blå färg och ger sig av och med honom uppdagas en otäck sanning och Kira ställs för ett val.

Kan inte hjälpa att jämföra böckerna och i bägge lägger man framtiden i händerna på barnen, på ett eller annat sätt. Och precis som i den förra boken så är det barnen som måste börja förändringen.

Bra språk där författaren skiljer de mindre utbildade och bättre utbildade genom språket. Framtiden ser dock dyster ut och jag förstår inte varför man vill spara minnen om man inte vill förändra?

3:a // Maria E