Tjuvlyssnaren

Tjuvlyssnaren av Maria Ernestam, LB förlag, 2024
Karl-Gunnar Hammarkvist, 64 år, ensambarn, bor kvar i föräldrahemmet, jobbar på ett åkeri där ägarduon inte verkar ta verksamheten på allvar. Karl-Gunnar lever ett synnerligen ospektakulärt liv, i lugn och ro, tills den dagen hyresvärden knackar på och meddelar att huset skall typ rotrenoveras och han måste bo någon annanstans. Finns det, annars kan vi tillhandahålla en möblerad lägenhet under tiden, vilket K-G accepterar och flyttar in i. Det är tunna väggar och han hör grannen, drömtydaren Elviras samtal med en kvinna…”tar man med sig sin skuld då man dör?” och namnet Mariana. Nu verkar det vakna något inom K-G. Pappan som brann inne en sommar och mamman som dog strax efter, vems fel var det egentligen, hade han inte lovat hjälpa med att tända kaminen, men han lät annat komma emellan. I sitt letande efter Mariana kommer han i kontakt med polisen som hjälper honom nysta i saker. Här blandas minnen från skolan och första kärleken, bästa kompisen och sedan det ultimata sveket och sedan hämnden, ensamheten och skulden. Kan inte längre vara betraktaren eller fegisen, nu måste jag ta tag i detta och första slaget kom efter att en av ägarbröderna med flit kör över K-G cykel. Måttet var rågat, med råge, och allt uppdämt hat får ena brodern ta emot samt en uppsägning med orden ”ni kan fan dra åt helvete både du och din bror!”
Förunderlig är denna bok på bara 140 sidor. Vad är det han har hört egentligen? Inget hade rubbat hans cirklar om denna renovering inte skett. Någon eller något gjorde hans liv besvärligt och han gillar det, trots allt och vill inte tillbaka. Ibland vet man inte att man behöver knuffas av sin stig för att fortsätta leva. En förändring är inte alltid till det sämre.
3: a // Maria E