Författararkiv: Maria Einarsson

Medicinen av Hans Koppel, Månpocket, 2010

Jag var tvungen att läsa något lätt för att få bort Guillous bok ur huvudet. Denna var lättsam, kul och lite igenkännande. För vem vill inte ha en förändring ibland och enklast är väl att förändra sig själv, men hur lätt är det.?

Johanna som är ensamstående med två barn är hunsad och har svårt att säga nej, på jobbet och hemma. Hon får ett erbjudande att åka på en sponsrad resa från ett reseföretag, då hon är resereporter på tidningen tror hon att hon skall få åka och lovar barnen en resa…Chefen tycker inte likadant och skickar en annan. Johanna får nu problem då hon lovat barnen, för att få extra pengar anmäler hon sig till ett medicinskt experiment för läkemedel. Bieffekterna som medicinen för med sig får oanade konsekvenser.

Rolig bok om hur påverkbar en människa kan vara och hur farligt och destruktivt det kan vara för omgivningen som vant sig vid ett visst sätt. Vi får ta del av det genom Johannas ögon och det är extra kul. Boken är filmad av Colin Nutley med Helena Bergström i huvudrollen, 2014.

3:a med en positiv känsla 🙂 // Maria E

Äkta Amerikanska jeans av Jan Guillou, Pirat förlaget, 2016

Sjätte delen av Guillous ”det stora århundradet”-romanserie, och här skär det sig totalt. Detta var inte alls vad jag förväntat mig, det var dåligt. Tidigare böcker har varit bladvändare, bitvis, men denna var seg och opersonlig. Här skriver Guillou, drygt 70 år, om Erik som, vid 25 års ålder, i sin tur, skriver om sin barndom ”som han minns den” under åren 1953-59. Erik får stryk av sin far varje dag, bara för att han finns, inte förrän mamman får stryk så bryter hon med pappan och de flyttar till en lägenhet i ett lite mindre fint område. Andra världskrigets verklighet når Erik, som hittills inte hört något och hans ögon öppnas, de fortsätter de att göra då han får följa med morfar och morbror till Afrika. Men allt känns så taffligt, visst, det är Eriks historia om tiden mellan 9-14 år, för visst är det så att om boken börjar 1953 och Erik är 9 år borde han vara 15år 1959 då boken slutar. Då Erik är tolv år träffar han Lena och de ska nu ligga med varandra på riktigt…Året efter när han är tretton, träffar han Sylvia, då går det bättre, Eriks mamma jobbar för Nils Adamsson och kan förse honom med gummi.

Erik simmar och simmar bra, han är finurlig och gör bra affärer, fast inte helt lagliga, blir relegerad och förflyttas till privatskola för att slutföra realskola. Hans reflektioner över mammans slit som ensamstående känns som efterkonstruktion och inte en 13-14 årings tankar, allt känns lillgammalt och tillrättalagt och jag känner mig pryd som undrar om killar och tjejer, på 50-talet, verkligen pratade om att knulla redan som 12-13 åringar…

Det var bottennapp och blir bottenbetyg, också för att kapitlen är mer är 70 sidor.

1:a // Maria E

Tusende våningen av Katherine McGee, Gilla förlag, 2016

Boken börjar med att en ung kvinna faller ner från tusende våningen på en byggnad år 2118 på Manhattan. Att hon dör är säkert, men hur man kan falla från tusende våningen ner till marken, där hamnvakten hittar henne är ett mysterium, med tanke på hur byggnaden beskrivs i boken. Våningarna är som kvarter med gator och lokaler, ju högre upp desto bättre, och vise versa, ju längre ner desto sämre. I toppen av tornet bor syskonen Avery och Atlas och vännen Leda och det är om dessa tre personer, och några till av deras vänner allt handlar om i ett triangeldrama. Allt är sofistikerat och högteknologiskt och här tar man gärna genvägar för att nå sina mål. Många föräldrar som upplever sig fula ”skapar” perfekta barn… jag känner stora likheter med Westerfelds böcker Ful, Ful eller snygg och De rätta.

Om 100 år kommer vi nog inte att bygga ett torn som detta…människan gjorde det ju förr, typ Babels torn, och det gick ju inge vidare. Tekniken och tåligheten på de undre våningarna väger mot. Kvantdatorer och SMS via huvudrörelser och allt spelas upp i ögat…svävare och ögonscanners finns med, självklart. Men allt som vi människor representerar finns också med; lögner, otrohet, förälskelse, fattigdom, rikedom, berusning och droger, hot och stöld. Det går inte att teknikalisera bort. Lite för enkel plott och det är mest tekniken som stör mig.

2:a, rekommenderas från 15 år // Maria E

Staden under berget av Susanne Trydal och Daniel Åhlin, Hoi förlag, 2015

Detta är del ett, av tre, i serien om Hallahem.

Tänk om du en dag fick veta att hela ditt liv varit en lögn, att du egentligen tillhör en annan värld och en annan mamma. En värld där det finns troll, vittror och magiska väsen. Bortbytingar var det ett tag sedan man läste om, även om man ibland undrar om man sett en, här sker bytet i ett gott syfte…tycker man.

Torun som tillhör Vitterfolket, är 12-år och lever I Hallahem, en hemlig stad belägen djupt under ett berg. En dag råkar hon och hennes bästa vän Auda höra något som inte var ämnat för deras öron. Hallahem hotas av människorna, men någonstans finns en flicka som kan hjälpa dem att rädda staden. Men vem är hon, och varför är hon så viktig?

Den tillika tolvåriga Tilda lever i människornas värld, men känner sig annorlunda. Tilda gilla djur och verkar nästan kunna prata med dem. När ödet för henne samman med Torun ställs de tillsammans inför svåra prövningar, och snart vilar hela Hallahems framtid på deras axlar. Vem kan man lita på?

Jag tyckte att det tog för lång tid att förklara allt och alla i bägge ”världarna”, mer än halva boken tog det innan flickorna träffas. Eftersom jag läste blev likheten slående med böckerna av Lois Lowry, Den utvalde och Blå tråd och Budbäraren, även om de är mer tidlösa och lite mer Hallahemvärld än våran värld. Men även i denna bok överlåter man framtiden åt barnen. Språket fungerar även om det blir lite väl utdraga förklaringar. Boken kunde förkortats med minst 50 sidor utan att bli sämre, nu kan man lätt tappa intresse under första halvan.

3:a // Maria E

Katten och repet av Majvor Müller, PUF-förlag, 2010

Det börjar med att Ond-Bengt hittas hängd 1992. Sedan får vi följa journalisten Hanna och hennes kompis, polisen Eva som bor i Luleå. Eva som efter en kväll med kollegan Jocke inte är ok…hon har blivit våldtagen och när hon inser det kommer alla känslorna på en och samma gång och hon ringer Jocke och berättar att hon tänker anmäla honom för våldtäkt. Jocke förstår ingenting. Ingen anmälan blir gjord och Hanna vet inte vad hon skall göra. Evas narkotikautredning tvingar henne att jobba med Jocke och på Haparandaanstalten blir en av de misstänkta svårt misshandlad, hur kunde de veta att hon varit där och pratat med killen? På julen, ”hemma” i Raitajärvi sker sadistiska dåd mot djur och när Hanna börjar fråga runt börjar pusslet att läggas, allt hänger ihop.

Müller skriver en bra deckare, inget exceptionellt, men trivsam läsning. Lokalkännedomen gör att den passar mig bra. Tycker dock att någon borde reagera på årtalen då man redigerat boken, tidigare böcker har haft många stavfel denna var ok, med undantag för årtalet som blev fel.

3:a // Maria E

Störst av allt av Malin Persson Giolito, Wahlström & Widstrand, 2016

En rättegångsthriller, står det på framsidan, och jämfört med en Kvinna inför rätta är detta en helt annan läsning från en rättegång, oaktat att det är olika länder. Här känner jag mig som advokaten som får allt berättat för sig och det känns inte alltid så bra.

Maria, Maja, Norberg, nyss fyllda 18 år, Djursholmsflicka med rika föräldrar, sitter häktad sedan mer är ett halvt år, anklagad för att ha mördat två klasskamrater och anstiftan till mord på den rike, Djursholmsbon, Claes Fagerholm. Majas advokat, Sander, är den som skall få hennes liv tillbaka, tillbaka till mamma och pappa och lillasyster Lina, som hon inte kan tänka på för då går hennes hjärta sönder. Vi följer hela rättegången från v 1, måndag, till v 3, sista dagen. Invävt i detta berättar Maja om sig själv, killar, kärlek, otrohet, om att festa, vänskap, skola, examen, bli hög, ligga, hata, oroa sig, inte orka med, allt som en vanlig 18-årig tjej kan vara med om, under det sista året på gymnasiet.

Men hur kunde det bli som det blev? Det får vi själv försöka förstå genom Majas berättelse och genom rättegången.

Som Leif GW Perssons dotter har Malin kanske viss press på sig, men det märks inte av i denna bok. Språket är ungdomligt, fräscht och verkar genuint och flyter på ett helt annat sätt än pappa Perssons språk.

Mycket bra, 4:a // Maria E

Blåst! Av Eva- Marie Liffner, Natur och kultur, 2016

Svensk författare som får högsta betyg av Yukiko Duke, måste man väl prova läsa, eller? Nå, jag har gjort det i alla fall och det har tagit exakt två veckor att läsa denna bok. Inget flyt att glida med på, utan här krävs det läsning. Liffner gillar historiska gåtor och här har hon verkligen vävt ihop en historia där huvudpersonerna är syskonen Brontë, Ned Shaw, Johnnie Tolkien och Georg och Mags. Dessa personers gemensamma knut är just de svindlande höjder, i England, där syskonen bodde men även där delar av WW1 utspelade sig.

Mekanikern Ned Shaw som var kompis med Johnnie T möter hunden Keeper och jag får för mig att det är hunden som hjälper till med tidsresandet. Ned kommer i kontakt med Emily Brontë, som är ägaren av hunden Keeper och de spökar lite för varandra. Gondal, det land som Brontës skapat, kan tydligt kännas igen i JRR Tolkiens trilogi om ringen. Visst går historierna ihop och om Tolkien har inspirerats av Brontës, eller inte, låter jag vara osagt men inte kan livet på de engelska hedarna varit särskilt kul/bra/hälsosamt då alla syskonen dog tidigt, två redan i 10-11 års ålder de andra fyra vid 30-år. Tror fan man ville fantisera om något bättre och trevligare. Att Tolkien blandade ihop slagfälten i England med Gondal och bildade Mordor är heller inte otänkbart.

Men det blir lite för krångligt. Mags (Margaret) och George, (som får mig att tänka på Fem-böckerna) tog tid innan jag fattade att det var en kvinna, är ”detektiverna” som försöker få allt att gå ihop. Mags är den som också kan samtala med Ned Shaw och se honom. Fanns det ett outgivet manuskript från Emily? Dog syskonen egentligen eller valde de att åka till Gondal istället för att bli vuxna och behöva gifta sig?

Jag får det inte att flyta, svårt med vart man är i tid och rum och vad som är vad. Bästa citatet är: ”Texten föds i det ögonblick den blir Läst, ungefär såsom vi uppfattar ljuset från en död stjärna” Vi befinner oss i samma verklighet fast ändå inte…

Boken hämtade sig mot slutet, de sista 100 sidorna var bra…men det blir bara en

2:a // Maria E

Vänd dig inte om av Tove Alsterdal, Lind &Co, 2016

Detta är årets sista bok och då har jag läst 72 böcker detta år, inte så illa…Jag gillar Alsterdal och hennes sätt att berätta. Alltid ett aktuellt ämne och denna gång är det tre olika ämnen som flätas ihop på ett lite annorlunda sätt. Först är det psykiatrivården som inte kanske blev så bra som tänkt då man stängde en mängd vårdinrättningar, i denna bok Beckomberga. Andra ut är förmågan att hålla fasaden uppe då företaget gått åt pipan. för det tredje är det de rumänska tiggarna och deras utsatthet. Allt börjar med att Svante mördas och att Eva, Svantes ex fru, blir misstänkt för mordet. Nå´n måste sett nått, tänker Eva, tiggaren vid affären…var finns hon? Nu börjar jakten på sanningen, men vems sanning är det som gäller? Grannsamverkansgänget tar en kille som verkar lovligt tokig i bollen och har dessutom Evas klocka på sig. En pensioneras sköterska från Beckomberga börjar nysta i den unge mannens tokiga uttalanden och det visar sig att allt härrör sig från den tid då Beckomberga var i bruk. Många lösa trådar blir snart ett nät och nu skall boven fångas.

Jag tycker inte att Alsterdal bottnar i något av de tre olika ämnena utan allt lämnas flytande. Kanske går det inte att bottna i något på bara en bok men jag är lite undrande till förmågan att leva utan att finnas. Undrar hur många som gör det? Att leva över sina tillgångar ser man ju dagligen att många gör det är väl inte lika märkligt, men att skammen över detta kan få så ofattbara följder är lite underligt. Inte Alsterdals bästa.

3:a blir det denna gång // Maria E

Mrs Sinclairs resväska av Louise Walters, Lind &CO, 2014

Ett brev kan förändra allt du trodde var sant…kan man läsa på bokens omslag och att det skulle handla om brev, var inte det jag trodde då jag, faktiskt, köpte boken på grund av omslaget. Men det gör det, handlar om brev och om böcker och om Roberta och hennes pappa och farmor. Roberta som är en kvinna i yngre medelåldern och jobbar på en bokhandel som säljer både gammalt och nytt. Själv är hon mest på den avdelning som säljer gammalt och packar upp mm. Då och då hittar hon brev och vykort bland böckerna och det är det som startar Robertas funderingar om vem som verkligen är hennes farfar…Då hennes farmor flyttar in på äldreboende lämnar pappan in hennes gamla resväska med en massa saker som inte fick plats i flytten. I en av böckerna hittar Roberta ett brev från den man som hon trodde var hennes farfar, men nått stämmer inte.

I de två parallella berättelserna följer vi Farmor Dorothy, på 40-talet, och barnbarnet Roberta, 2010, och deras väg att hitta kärleken, men också om att hitta sig själv och sin plats. Varför stack mamman då Roberta var sex år? Varför kallar farmor henne för Nina?

Inget utöver det vanliga, lite lika hattaffären-boken fast med lite mer substans. Inget jag kommer att minnas om ett år, men fint omslag.

2:a // Maria E

Jag kommer ihåg av Peter Englund, Natur & Kultur, 2016

Jag kommer också ihåg en hel del av det Peter Englund kommer ihåg, men är inte alltid säker på om det är mina minnen eller om jag sett bilder av vissa saker. Jag har vuxit upp, granne med Peter och hans syskon, på Torpgärdan i Boden. Vi flyttade dit 1966 och jag tror att Englunds flyttade dit 1967, lite osäker på det. Jag kommer inte ihåg Peter så mycket, då han är sex år äldre än jag, men jag kommer mycket väl ihåg lillbrorsan Anders. Jag kommer också ihåg hur jag smälte stearin på serier i tidningar för att liksom få en avbild. Jag kommer ihåg då min pappa gjorde en höjdhoppställning bakom huset med spikar på varje 5 cm. Vi var många som hoppade. Jag kommer ihåg då bäcken nästa svämmade över och att de större barnen sa att det var hästpiss från travet som rann där. Jag kommer ihåg då vi spelade rundpingis i våran källare, vi kunde vara 10 pers från början. Jag kommer ihåg då vi blandade till en stor mängd kalisalpeter och socker och sedan hällde ut på 97:an och tuttade på.

Skulle nog kunna skriva en liknande bok men är inte säker på om någon skulle ge ut den. Skulle jag däremot basera den på mina dagböcker, skulle jag inte komma ihåg någonting…Englunds minnen känns inte lika krystade som Torgny Lindgrens i hans bok Minnen. Kan bero på att jag rent åldersmässigt kan relatera, men också på formatet med numreringen, vilket gör mig kluven, varför-då det inte finns någon kronologi i minnena, en annan sak som jag retar mig lite på är fotnötter som berättar att han minns fel…

Inte något litterärt mästerverk, men lite smårolig att läsa, och det blir en 3:a för den är, som sagt, lite smårolig // Maria E