Budbäraren

Budbäraren av Lois Lowry, Natur & Kultur, 2016

Tredje delen, av fyra, i en dystopisk framtidsbild, skrevs 2004, och här träffar vi Matt igen. Matt har hittat ”sin” plats och tagits hand om av en blind man i en by dit alla som var udda var välkomna. Det är ok att ha lyten av olika slag och att vara sjuk, det viktigaste är att man är ärlig. Matt är snabb och utsedd till budbärare och han går ofta genom skogen till andra samhällen. Han är orädd och modig och tycker inte att skogen är farlig och han känner alla stigar. Ledaren har en förmåga att ”se bortom” och han är orolig. Klimatet i byn, som alltid varit fredligt, börjar förändras. Acceptansen minskar och när den gode läraren höjer rösten för att bygga en mur runt samhället blir ledaren orolig. Den blinde mannen likaså då hans dotter Kira, som broderar framtiden, ser också förändringar,  kanske inte längre kan komma dit. Matt är orolig för att han inte är ärlig och berättar om sin förmåga att rädda djur, men ledaren har redan ”sett” detta och ber Matt att inte slösa på sig gåva, då han skall gå genom skogen och hämta Kira. Men skogen är mörk hotfull och Matt känner inte igen sig.

Den utvalde och Blå tråd knyts ihop i denna bok. Kan återigen inte hjälpa att jämföra böckerna och i alla tre lägger man framtiden i händerna på barnen, på ett eller annat sätt. Och precis som i de förra böckerna så är det barnen som måste börja förändringen. Men alla vuxna i boken har ju också varit barn och vad som gör att de vuxna, i denna fredliga by, plötsligt ändrar sig och blir mer själviska framgår inte, inte heller om det finns någon vinning i att bygga en mur runt samhället. Stänger man andra ute eller stänger man in sig själv? Vem blir mest lidande i längden? Språket håller fortfarande hög nivå och jag ser framemot den sista delen i serien som på engelska heter Son.

3:a för denna del // Maria E