Författararkiv: Maria Einarsson

Utgrävningen av Max Andersson, Kartago, 2016

”En episk labyrint fylld av drastiska vändningar, våldsamma konfrontationer såväl som förlösande situationskomik”, det kan man läsa i en recension, men jag har lite svårt att få grepp om berättelsens sju kapitel på sammanlagt över 300 sidor

I serien återfinner huvudpersonen delar av sin familj bland underjordiska lämningar av föräldrahemmet, som påträffats vid arkeologiska utgrävningar. Under försöken att återknyta familjebanden visar det sig snart att något inte riktigt stämmer. Allt är ungefär som när man återberättar en dröm som man tyckte var jättebra; det blir hur konstigt som helst, och det värsta är att man märker det själv, storyn hoppar lite för mycket. Att arkitekten av byggnaden inte placerat fönster och dörrar där de ”normalt” är, får mig att tänka på Alice i Underlandet då hon öppna dörrar och luckor och hamnar någon annanstans. Lite kul vore det om man hade fönster mellan lägenheter i stället för utåt…eller?

På det hela taget en ganska makaber och mörk berättelse där jag inte kan få grepp om slutet är gott eller inte (kanske inte är så viktigt?).

2:a // Maria E

Jorden vaknar av Madeleine Bäck, Natur & Kultur, 2017

Då är det dags för andra delen i trilogin och jag blir lika positivt överraskad av denna del som av den första, Vattnet drar.

Lugnet tycks ha lagt sig, men det är bara början till något större som komma skall, när Bergsmännen vaknar. Viktor är ”död”, stenen ger honom inte längre den kraft som gjorde honom stor. Jenny undrar vad felet är men Viktor kan inte säga sanningen. Istället funderar han på att ta sitt liv…om nu inte stenen kan laddas upp på nått sätt? Beata och Anton ser Celia på stan och allt är väldigt underligt och när de kommer till hennes lägenhet blir de förstummade. De hämtar Krister och Gunhild som nästan stryker med i lägenheten innan Beata agerar, varför klarade hon sig så bra?

Journalisten Jäder sitter hos kollegan Shirin, på lassa, som repar sig efter misshandeln vid razzian och försöker få henne att minnas. Det enda hon fick med sig ut var en bok…märklig dagbok som skrivits av två flickor, i bygden, som vekar vara besatta. Boken hamnar hos kommunantikvarien och sedan hos Kristers pappa.

Krister, Gunhild och Beata försöker stoppa bergsmännen och förbereder sig med kattblod, kattöron och järnspikar, men de är inte starka nog tillsammans och Viktor, som nu fått tillbaka kraften, är den som driver på. Många följare finns men de verkar inte veta vad de följer snarare hypnotiserade, däribland Jäder.

Den lilla bruksorten Hofors får vara värd för denna dystopiska skräck-fantasy där mord, död och andra brott begås på löpande band och något svar på var eller vad Celia är kommer inte heller i denna del. Bäck har ett fantastiskt språk och det gör att böckerna blir ohyggligt spännande med kapitelslut som gör att man vill sträckläsa allt direkt. Tydligt märks att allting håller på att knytas ihop, men hur många och vilka som kommer att gå åt i nästa bok återstår att se. En PAX-bok för lite äldre läsare.

Klar 4:a! // Maria E

Jag rekommenderar denna till 15 år och äldre.

Kattbarnen av Emma Nordlander,  Norstedts, 2013

Amos väntar på att Dalia skall vakna upp i sjukhussängen, det var han som hittade henne efter att hon försökt ta sitt liv. Hela livet är kaos men någon måste ta hand om Ella, och det blir Amos. Pappan är i Danmark, vad de vet, det stod så på lappen och mamma är död. Hur de hamnat i denna situation målas upp i lite röriga kapitel, men livet är rörigt och de tre barnen hamnar i ett mamma-pappa-barn förhållande. Inte helt sunt men förståeligt. Mamman dog för en tid sedan, tumör i hjärnan och när Dalia hade det som jobbigast på gymnasiet var det en av lärarna som såg henne och stöttade men som hade det dåliga omdömet att även utnyttja henne, det blev för mycket och hon ville sluta sitt liv. Pappan hade stuckit från allt och Amos fick ta ett stort vuxenansvar. I huset, på landet är det sällan några besök, men pappans kompis, Gunnar, kommer dit och stöttar dem med att efterlysa sin far. Blir det normalt igen? Nja…

Nordlander skriver väldigt detaljerat och bra. Personerna målas upp på ett mycket trovärdigt sätt. Att mamman följde med deras pappa (som var FN-soldat) från Somalia är bara en detalj. De verkar inte prata så mycket i familjen om tiden i Somalia och varför pappan bara drog, förblir en gåta…han har väl rätt att sörja…men barnen då? Vad hände med läraren Anders, han som tyckte så mycket om Dalia? Lite för många lösa trådar om två ungdomar som försöker så gott det kan ta hand om hus, barn och sig själva i sin sorg och saknad.

3:a // Maria E

När ryssarna kom av Börje Isaksson, Rabén&Sjögren, 2003

Clara Sophia Lindhes dagbok 1719. Clara Sophia är 14 år. Hon är av fin familj som lever på Skeppsbron i Stockholm. Genom hennes berättelse får vi uppleva ett fattigt Stockholm som kryllar av soldater och ett land som är mittemellan krig. På sommarstället kommer de alldeles inpå kriget och Clara Sophia och Lasse blir tillfångatagen på ett ryskt galärskepp. Lasse kan skärgården och tvingas vara lots. De lyckas till slut rymma och måste sedan ta sig till fots tillbaka till sina hem. Familjen står då i skuld hos grosshandlaren, som kan tänka sig att efterskänka skulden mot att Clara Sophias syster, Irene, gifter sig med honom. Katastrof, tänker Irene, men vad gör man inte för sin familj?

Clara Sophia själv drömmer om den enkla bondpojken Mikael Smedman … men tänker ofta på Lasse. Det är också en tid då kvinnor inte har några rättigheter, skall man ha i tanke, och Clara Sophia tar ändå för sig

En dagbok som inte riktigt håller…tycker jag, tror man att en 14 årig flicka, år 1719, skulle reflektera över att det har ”börjat stinka ur alla högar med smuts och avskräde”…”det dammar något förskräckligt. Så snart en vagn passerar bildas det ett stort moln som omvälver en och man måste nysa.” Är skeptisk till det och tror på en efterkonstruktion för att moderna läsare skall förstå miljön. Hela texten känns alldeles för präktig och min vana trogen kollade jag författaren, född 1939, och det märks. Även om det skall föreställa 1719 känns språket inte trovärdigt.

Kul grej att uppmärksamma, att kunna simma. Mikael har lärt sig att simma och det ses som märkligt, ja, nästan magiskt. Boken avslutas med lite fakta om tiden 1719 och det är bra för det är ju nästan 300 år sedan. Jag tyckte bättre om Anna-Carolinas krig.

3:a för denna // Maria E

När offret talar av Britt-Marie Rönnbäck, Sivart förlag, 2008

Kriminalroman av en Lulekvinna, måste testas, jag gillar ju att läsa lokals. Någon skjuter socialchefen i Luleå utanför stadshuset. Kriminalkommissarie Gunnar Mäki och Kriminalinspektör Kerstin Persson leder mordutredningen. Alla dörrknackningar och vittnesintervjuer leder till många olika sidospår och det verkar vara så att socialchefen inte var så omtyckt av kollegorna. Plotten var något krystad…

Nja, inget, som kommer att sätta några spår. Kul med igenkännande geografi och det skulle kunna vara en berättelse som kan bli filmad, för det var, lite, som att läsa en film, men vem använder ordet skärmytslingar längre?

Tam bok, som får 2:a i betyg // Maria E

Gryningsstjärna av Charlotte Cederlund, Opal, 2017

Så kom äntligen andra delen av den så kallade Idijärvi-trilogin och den är minst lika bra som den första, Middagsmörker. Aili som är Noaidi känner väl inte att hon har rådets 100%stöd. Det hon känner mest är att vårda minnet av Raija, mammas farmor, som offrade sitt liv för att rädda Aili. Mörka krafter rör sig runt byn och mord sker, skyddet mot de onda håller på att försvagas. Nu måste de hitta Ursieten, men hur skall det går till då hon inte vet vad de letar efter. Rådet vill ha hennes hjälp med att göra en inre resa och träffa gudarna för att få tips och råd, själv vill hon resa i andras tankar, fast det är farligt. Drömmarna hon drömt i hela sitt liv blir till mening då hon hittar en del märkliga saker hos sin morfar.

Cederlund har skrivit en jättebra bok ur ett jag-perspektiv med bra språk och lagom utbildande i vårt urfolks historia. Här finns nomadskolor, kristnandet, trolltrummor, spritproblem och skallmätning, invävd i historien. Att bli osams med sin bästis strax innan jul är inge kul, men de hittar varandra igen och blir åter vänner. Det är också lite kulturkrock när hon inser att bussen till Kiruna bara går en tur dit och en tur tillbaka.Men att få in i skallen att Aili pratar skånska är svårt, tycker jag.

Det blir en tredje bok, Midnattsljus, och den ser jag framemot 2018

Denna bok får 5:a, så länge

Maestra av L.S. Hilton, Norstedts, 2016

En ganska dålig bok, om jag får säga det själv, men jag gillade inte Gone girl, heller. Här är det Judith som jobbar på ett ansett auktionshus i London som biträde och extraknäcker på en champagnebar, där det gäller att få gästerna att bjuda på så mycket dyrt som möjligt och sedan ha sex. På auktionsfirman blir Judith inblandad i en konsthärva och får sparken. Nu skall hon se vad som händer och spela spelet som hon lärt sig på auktionshuset. Har man rätt märken, dricker rätt dryck, rör sig på rätt ställen så kan man lura vem som helst…

Allt är väldigt invecklat, även sexscenerna, som påminner om dålig porrfilm med allt som ingår. Sedan börjar hon döda mellan sexscenerna på de mest bisarra sätt och det avslutas med ett styckmord. Och hon får hämnd, men på vem? Nä, detta var inget för mig, även om jag läste ut den, det var alldeles för komplicerat och alla saker hade ett märkesförnamn, typ Prada-väskan.

svag 2:a // Maria E

Kärlek sökes av Carin Hjulström, Månpocket, 2016

Detta är tredje boken om Frida Fors, numera med sitt ”gamla namn” åter efter skilsmässa. Frida är numera en känd radioröst och programmet Sena samtal är mycket uppskattat av lyssnarna. Men Frida är ensam, sedan skilsmässan. Det yngsta barnet har just åkt till Australien och dottern jobbar på annan ort. Skaffa dig en ny man, morsan, säger grabben då han drar. Men hur gör man det? Nätdejting? Påhejad av sina vänner ger hon sig i kast med dataträffar.

Hjulström skriver igenkännande, roligt och ledsamt och har en bra fingertoppskänsla för beskrivningar av människorna i boken. Säkert många som känner igen sig i dejtandets datadjungel och profilbeskrivningar, är bilder sanna, är texten sann? Första mötet är mycket avgörande och hur avslutar man första dejten utan att såra?

Jag tyckte de två förra böckerna var bättre, Finns inte på kartan och Hitta vilse, denna bok var för 100 sidor för lång och blev lite seg emellanåt

2:a / Maria E

Den tredje passageraren av Tony Johansson, Celanders förlag, 2014

Konsten att hålla varandra bakom ryggen och sopa igen eventuella felsteg visas det många prov på i denna bok. Militärer, poliser och politiker som är ”bäste broder” med varandra och som har mycket att förlora, gör nästan vad som helst. December 2001, på natten, körs en högerpolitiker ihjäl, och inga vittnen finns, tror man, men Abdel, en illegal invandrare, som jobbar svart på natten med att städa såg allt. Han berättar för Marek, som rekommenderar honom att prata med Erik Larsson, en journalist som lovar skydda källan. Men knappt hinner han berätta för Erik förrän både han och hans fru och deras dotter grips och efter en kort biljakt skickas han på ett plan tillbaka till en säker död i Egypten. Hur kunde det bli så här? Erik är mycket förbryllad men inte förrän 10 år senare kommer allt att kunna förklaras.

En bra plott med karaktärer som känns igen, att det skulle kunna gå till på detta sätt gör boken också trovärdig, för vad vet man om vad som pågår bakom kulissen? Snuskpolisen, i stil med Kapten Klänning, beskrivs bra, liksom många andra av karaktärerna. Larsson är ute med sin kamera och får slut på filmrullar, hade de inte digitalkamera 2001? Det hade jag. Larsson beskrivs också bra och trovärdigt som en blandning av Mikael Blomqvist och Kommissarie Morse. Jag gillade boken.

3:a // Maria E

Billie- Du är bäst av Sara Kadefors, Bonnier Carlsen, 2017

Billie bor kvar i sin fosterfamilj och är lika observant som vanligt, för små detaljer som händer men framförallt vad som inte händer. Barnens kusin, Douglas, och hans pappa, mamma Petras bror, talas det inte om eller med och det är konstigt, de bor ju i samma stad. Hade inte Billie kunnat bo här om inte Casper dött? Men mest konstigt tycker hon att det är att Alvar inte säger som det är till sin pappa, en gång för alla, man får säga nej. Billie längtar efter sin mamma och särskilt när det blir jobbigt men åka hem är ingen bra idé. ”Ingen större idé att längta” konstaterar Billie och kämpar vidare. Kusin Douglas väcker känslor som inte funnits förr och hon försöker utöva konsten att inte bry sig, fast hon gör det.

Jag gillar Billie, hon är rak och snäll, det gör att hon blir vald till ”kamratstödjare” men det blir lite för mycket och åtgärder måste vidtas. Billie försöker heller inte mörka att hon bor i fosterhem och hon försöker medla mellan Petra och Jens men varför är Tea alltid själv på skolan? Billie ser mycket och ställer frågor, vilket hon gör på ett bra sätt. Kadefors skriver bra och det är lätt att läsa, även om det inte är lättläst. Vem bryr sig om Billie, kan jag undra?

Klar 3:a // Maria E

Läs gärna första boken om Billie: Billie: Avgång 9:42 till nya livet