Tusende våningen

Tusende våningen av Katherine McGee, Gilla förlag, 2016

Boken börjar med att en ung kvinna faller ner från tusende våningen på en byggnad år 2118 på Manhattan. Att hon dör är säkert, men hur man kan falla från tusende våningen ner till marken, där hamnvakten hittar henne är ett mysterium, med tanke på hur byggnaden beskrivs i boken. Våningarna är som kvarter med gator och lokaler, ju högre upp desto bättre, och vise versa, ju längre ner desto sämre. I toppen av tornet bor syskonen Avery och Atlas och vännen Leda och det är om dessa tre personer, och några till av deras vänner allt handlar om i ett triangeldrama. Allt är sofistikerat och högteknologiskt och här tar man gärna genvägar för att nå sina mål. Många föräldrar som upplever sig fula ”skapar” perfekta barn… jag känner stora likheter med Westerfelds böcker Ful, Ful eller snygg och De rätta.

Om 100 år kommer vi nog inte att bygga ett torn som detta…människan gjorde det ju förr, typ Babels torn, och det gick ju inge vidare. Tekniken och tåligheten på de undre våningarna väger mot. Kvantdatorer och SMS via huvudrörelser och allt spelas upp i ögat…svävare och ögonscanners finns med, självklart. Men allt som vi människor representerar finns också med; lögner, otrohet, förälskelse, fattigdom, rikedom, berusning och droger, hot och stöld. Det går inte att teknikalisera bort. Lite för enkel plott och det är mest tekniken som stör mig.

2:a, rekommenderas från 15 år // Maria E