Kattbarnen av Emma Nordlander, Norstedts, 2013
Amos väntar på att Dalia skall vakna upp i sjukhussängen, det var han som hittade henne efter att hon försökt ta sitt liv. Hela livet är kaos men någon måste ta hand om Ella, och det blir Amos. Pappan är i Danmark, vad de vet, det stod så på lappen och mamma är död. Hur de hamnat i denna situation målas upp i lite röriga kapitel, men livet är rörigt och de tre barnen hamnar i ett mamma-pappa-barn förhållande. Inte helt sunt men förståeligt. Mamman dog för en tid sedan, tumör i hjärnan och när Dalia hade det som jobbigast på gymnasiet var det en av lärarna som såg henne och stöttade men som hade det dåliga omdömet att även utnyttja henne, det blev för mycket och hon ville sluta sitt liv. Pappan hade stuckit från allt och Amos fick ta ett stort vuxenansvar. I huset, på landet är det sällan några besök, men pappans kompis, Gunnar, kommer dit och stöttar dem med att efterlysa sin far. Blir det normalt igen? Nja…
Nordlander skriver väldigt detaljerat och bra. Personerna målas upp på ett mycket trovärdigt sätt. Att mamman följde med deras pappa (som var FN-soldat) från Somalia är bara en detalj. De verkar inte prata så mycket i familjen om tiden i Somalia och varför pappan bara drog, förblir en gåta…han har väl rätt att sörja…men barnen då? Vad hände med läraren Anders, han som tyckte så mycket om Dalia? Lite för många lösa trådar om två ungdomar som försöker så gott det kan ta hand om hus, barn och sig själva i sin sorg och saknad.
3:a // Maria E
Hobbybibliotekarien 