Hobbybibliotekarien

Den detroniserade prinsen av Miguel Delibes, 2013, Gavroli förlag.
Delibes avled 2010 och var då 90 år, denna bok skrev han 1973. Handlingen utspelar sig under en dag 1963 i ett välbärgat hem, och följer den treårige sonen, som måste konkurrera med sin lillasyster om den övriga familjens uppmärksamhet. Alla som vuxit upp bland syskon och inte är äldst eller yngst kommer att känna igen sig, likaså föräldrar med många barn.
Den lille Quico som alltid varit minst är, sedan lillasyster kom, nu ”stor” och får inte kissa i byxan. Just detta är ett tema denna dag och straffet som utlovas kan man ju diskutera. Det är mycket folk överallt, en trött mamma, en arg pappa som tycker att kriget är enklare än att vara hemma med sex barn, fastrar, mormor, hemhjälpens fästman och givetvis de fem syskonen. Quico gör allt för att få uppmärksamhet av alla, händer inget säger han fula ord rakt ut. Quico ser och hör mycket då han är med överallt och när det blir omsatt i en treårings hjärna blir det småroligt då han återberättar för att få återigen få uppmärksamhet.
En bok om en helt normal treårig kille som, efter två år blivit avsatt från tronen.
3:a// Maria E

Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman, Bonnier Carlsen, 2014
Är alla vuxna bara barn, med nya omslag, som en bok som kan få nytt omslag medan det är samma text på insidan? Är det sant allt vi ser med egna ögon eller ser vi bara det vi tror är sant och vad tror vi på?
Jag läser med stigande intresse berättelsen om och av en pojke (man) som kommer tillbaka till sina barndomstrakter i samband med en begravning. Han söker upp Lettie som var en vän då han var sju år. Men hon finns inte där utan han möts av Ginnie, Lettis mamma, eller mormor eller? Och där på bänken bakom huset vid vägens slut fanns oceanen och han börjar att minnas. En otäck historia utspelar sig under barndomen. Man kan fråga sig om denne lille pojke som läste mycket böcker verkligen upplevt allt eller om det är ren fantasi. Med Lettie får han uppleva mycket han aldrig kan förklara. Han lär sig också att lita på henne och gör det till 100% ända tills världen bokstavligen håller på att ätas upp och förintas. Då kan han inte längre se på utan rusar i väg för att rädda vad som räddas kan. Det slutar med att Lettie räddar honom och själv måste fara genom oceanen ”till sin pappa för att helas”.
En mycket annorlunda fantasy där man aldrig är längre än från sig själv. Att Bonnier Carlsen ger ut denna är lite förvånande då jag inte kan känna att det är en barn/ungdomsbok, knappast heller en crossover bok. Gaiman har bland annat skrivit boken Coraline, 2003, som också blivit tecknad film.
4:a får denna annorlunda bok // Maria E

Mellan vinter och himmel av Elin Bengtsson, Natur & Kultur, 2013
Martins lillebror Andreas skall dö snart, i vår, i april om ca fyra månader och det finns ingen återvändo. Den medicin han får är bara för att göra sista tiden så bra som möjligt. Martin hatar det, Andreas hatar det och hur skall man vara? Martin, som är 17 år, älskar sin lillebror som är 15 år och vet inte hur han skall vara när det gör så ont att veta att han skall dö. Det finns bara minnen att prata om, ingen framtid och Andreas drar sig gärna undan för att hans klasskompisar skall slippa ställas i en dålig situation. Alla vet ju att han skall dö. Själv vill han göra något som finns kvar efter att han dött.
Martin spelar musik för att hantera sin sorg och flickvännen Sara blir lite trött på hans ”djupa” sida. Doktorn/konstnären Mari blir den vuxna som Martin kan prata med då mamman bara gråter och pappan bara är. Men är den relationen riktig okej? Martin själv tror att Anderas dör för att ingen rör vid honom men vet samtidigt hur ont det gör att röra.
Boken är jättebra och skulle kunna vara underlag för samtal i klass där någon har en bror/syster i samma situation. Läs högt och prata mycket. Boken slutar ju med att Anderas dör, det vet vi från början men hur gör man som bror/syster när man inte kan prata framtid med sitt syskon, kanske inte ens sin egen framtid för det känns orättvist? Bengtsson skriver bra och med ett bra språk lär vi känna Martin, Andreas, Sara och Mari, roller, fester, tankar och drömmar blandat hjälplöshet. Föräldrarna har en biroll- det handlar inte om dem.
Klar 4:a // Maria E

Dit vägen leder av Rita Simu, Barents, 2014
Boken börjar i januari 1939, Marjas far har precis dött och det är kallt. Marjas mor Laura står nu själv med fem små barn. Marja är i mitten och är både stor och liten. Som tur är finns mormor Helmi till hands. Vi får följa barnen Antti, Leena, Marja, Juha och Anja, deras mor Laura och mormor Helmi under krigsåren i Tornedalen. Antti, som hjälper till i skogen, Leena får jobba som hushållerska i Haparanda och Merja kan börja jobba på lanthandeln och lär sig verkligen vad som menas med att hjälpa andra.
Kusinerna bor i Finland och besöks enklast genom att ro över älven till andra sidan. Soldater kommer och för med sig andra värderingar, det är ransoneringar och logdans blandat med förrymd galning och inkallelse till kriget, för Antti och Pekka som har finska medborgarskap blir inkallade i Finland i kriget mot ryssen, fast de var så unga.
Jag gillade boken, nä det är inget nobleprisämne, men ändå skön läsning. Vardagssysslor och uttryck på meänkieli (tror jag) skapar en tidsanda som känns äkta. Och visst knyter Simu ihop säcken fint med Pekkas ryske räddare. Sant eller inte spelar ingen roll. Dit vägen leder skulle kunna översättas med det är ödet som för oss dit vi hamnar och man skall inte grubbla för mycket på det.
3:a // Maria E

Korpmåne av Therese Henriksson, Opal, 2015
En alldeles pinfärsk bok av en författare som bor i en by utanför Boden. Vilken debut!
En dag flyttar det in folk i granngården i Ytterstbyn, det är Seth och hans mamma Isla. Seth ser inte alls ut som de andra i byn. Han är tunn, blek, har svart hår och målad runt ögonen. Han blir snabbt ”emot” i byn och utsätts för mycket spott och spe. Han spelar gitarr och blir snabbt med i skolan band. Sagas liv förändras och ju mer hon lär känna Seth, desto mer tycke uppstår. I skolan är hon tyst och blyg men med Seth kan hon prata massor. Varför är hon inte rädd för deras stora hund? Varför är Seth och hans mamma plötsligt borta? Varför finns det en svart korp som tittar konstigt på henne? Kan hon verkligen tala med djur?
Henriksson har skrivit en jättebra bok om acceptans, byamentalitet, avund, djur och magi. Det är mycket som händer men allt händer på en begränsad yta så det är lätt att hålla koll. Boken är spännande, otäck och en riktig bladvändare med många korta kapitel som gör den lätt att läsa.
5:a ger jag denna bok!!// Maria E

Vecka 36 av Sofie Sarenbrant, Damm förlag, 2011
Allt händer v 36 eller i v 36, eller under v 36. De två barndomskamraterna, Johanna och Agnes väntar barn samtidigt fast utan att planerat det. Barnen skall komma strax, bara några veckor kvar. Tillsammans med sina respektive åker de på en minisemester till Brantevik i Skåne. Denna idylliska lilla fiskeby visar sig bli allt annat än idyllisk då Agnes försvinner på väg hem från krogen, en sträcka på ca 100 meter. Agnes make, Tobbe, tror att Agnes struntade i att stanna hos honom, efter de småbråk de haft i närtid, och att hon gick till Johanna där deras dotter, Nicole, sover. På morgonen uppdagas det att hon inte alls var där.
Polisen inkopplas och förhör startas. Samtidigt får man möte några som tror sig veta och som tror sig sett något men i sina egna tvivel på om det är viktigt så tiger man hellre än berättar. Plötsligt hittar man kroppen av en kvinna, som visar sig ha varit gravid, men barnet är urtaget…
Journalister och poliser blandas med lokalbefolkningen och löpsedlar skall fram, korrekta eller ej.
En ok deckare men med lite för invecklat motiv, eller invecklade motiv. Och varför skall det finnas med en ”Bäckströmmare” i boken? Visserligen journalist, istället för polis men lika trångsynt, självgod och kvinnoföraktande. Jag kände att han inte passade in. ”Penislösa folket” kallar han kvinnorna, hmmm…
Sarenbrant beskriver Tobbe bäst, hur hans tankar går från orolig make till undran om det var hans fel. De andra är inte lika bra, här hade hon kunnat lägga på några sidor och struntat i Journalistgubben. Föredömligt med korta kapitel.
Svag 3:a // Maria E

En liten värld av Åsa Hellberg, Forum, 2014
En feelgoodare för och med kvinnor, 50+. Isabella är en före detta skådis, numera framgångsrik företagare, men vill sälja. Carina, som bor i England, har just blivit lämnad av sin man och Elsa, en 70-årig änka vill ut och resa men har ingen att resa med. Isabella och Carina känner varandra, Elsa känner ingen men reser till New York med Carina och träffar Carinas vän Sam. Sams son Alex vill plugga i Sverige och får genom Carina hyra Isabellas lägenhet då hon skall bo i London ett tag. Carina lånar ett B&B utanför London och där bor ett stort skådespelargäng från Sverige. Där finns Isabellas ex och CG. CG och Carina fattar tycke förvarandra. Elsa åker till Indien med Siri som blir kidnappad där och då träffar Sam Elsas son Claes som senare dyker upp I London. Carinas ex vill gifta om sig med Carina då hans mamma dör och Isabella blir kär i Sam. Det är en enda stor soppa av allting och allt hänger ihop. Pengar saknas aldrig.
Lagom bok som inte berör så himla mycket men känns skön att läsa. Den är skriven av en kvinna, för kvinnor och det gör att männen spelar lite biroller. Våga och vinn är väl den korta sammanfattningen.
3:a // Maria E

Lyckan var en röd Cadillac av Åsa Altea Öhman, Vulkan, 2011
Jag vet inte vad jag väntat mig av denna bok skriven av en kvinna från Boden. På baksidan står det att det är en roman om sex, våld och läkning. Åsa växer upp i en by utanför Boden och är ett efterlängtat barn och hon älskas som liten. Kan känna att mamman upplever avundsjuka till pappans kärlek för barnet men låter det bero. Vid fem års ålder förändras kärleken och övergår till incest och ett helvete för Åsa. Normalbilden i familjen är att pappan bestämmer och mamman blir slagen och det blir även Åsa då hon säger emot. Mamman rättfärdigar allt våld med: ”han har ju varit fosterhemsplacerad och har inte haft det så lätt…”
Nu är Åsa vuxen och kommer till föräldrahemmet för att städa ut innan försäljning och drabbas av minnen och de flesta är fyllda av våld och övergrepp. Det är i skolan hon känner sig trygg och visst försöker hon berätta men hur berättar man detta när man är 10 år och inte ens mamma vill höra?
Vilka bilder får en ung flicka av att vara kvinna i ett våldsamt hem? Inte förrän Åsa följde med klasskompisar hem förstod hon att hennes familj inte var ”normal” och att aga sina barn faktiskt förbjöds och det var fel. Inte hennes fel. Pappan är en DrJekyl och Mr Hyde och varje dag var som att gå på ett minfält. 13 år var hon då övergreppen slutade och hon tog befälet över sitt liv.
Boken är fylld av minnen och reflektioner och ett försök till att förstå de bägge föräldrarna…hur kunde de göra så? Psykvården får sig en släng då de bara delat ut sömnpiller och sagt:”…men skärp dig!” Att ställa de rätta frågorna till en som gått in i en dörr eller ser ut att må dåligt men säger att man mår bra, kan vara svårt och ännu svårare kan vara; vad gör man med svaren. Att vara medmänniska och orka lyssna, bry sig och förstå utan att döma är nog inte så himla lätt. Men skulle man kunna åka därifrån med misstanken om att allt inte var ok? Tveksamt.
Det var en ganska jobbig bok att läsa, författaren säger att det en verkligen har hänt och att skriva om det var ett sätt för henne att läkas. Bra gjort! Cadillacen då…jo den påminde henne om det lyckliga i hennes barndom.
3:a // Maria E

Nätternas gräs av Patrick Modiano, Elisabeth Grate bokförlag, 2014
Nobelpristagare 2014. Boken skrevs 2012 och fick då lysande recensioner. Jag har läst den på svenska och det känns lite som när jag läste Alice Munro förra året, fast inte lika tragiskt. Boken hade bara 130 sidor men var inte lättläst. Berättaren, Jean, vandrar runt i Paris med sin anteckningsbok för att försöka minnas vad som egentligen hände där för 40 år sedan. Han söker spår och minns, minns särskilt Dannie, Dannie som han älskade för 40 år sedan och som verkade ha gjort något hemskt och som plötsligt bara var borta. Fanns huset på landet kvar där han glömde sitt manus, vad hände egentligen? Eller har det hänt, minnet sviktar. Anteckningarna är kryptiska för att inte avslöja för mycket. Många år senare träffar han en polis som ger honom viss klarhet. Men slutar man älska för det?
Det var jobbigt att läsa denna bok, inget man bara läser utan här måste man vara en fokuserad läsare. Visst skriver han bra och med ett vackert och adjektivrikt språk men jag kan inte säga att det var en bra bok. Ok bok, jag söker mer lust och glädje i en bok, eller fart. Det gick för långsamt både att läsa och själva handlingen.
2:a // Maria E

Konsten att skapa en tjej av Caitlin Moran, Albert Bonnier förlag, 2014
Nu blev jag rejält besviken. Hade hört så mycket om denna bok och hur fantastisk den är men den nådde inte mig i alla fall. 14-åriga Johanna är väl som vilken kärlekskrank tonåring som helst. Storebrorsan är inte särskilt brydd men älskar sin syster, lillebror Lupin tyr sig till Johanna då det kommit tvillingar i familjen som tar all mammans tid. Pappan är sjukpensionär och hela familjen hankar sig fram. Johanna onanerar och läser böcker men är okysst och oskuld. Det skall det bli ändring på. Hon hittar på ett alter ego, Dolly Wilde, och två år senare börjar hon skriva recensioner på musikband i en rock-tidning. Hon bestämmer sig sedan att hoppa av skolan och skriva på heltid. Nu gäller det att vara Dolly och inte bara se ut som hon, nu skall det knullas, rökas, sväras och supas…rockpartys avlöser varandra och pengarna kommer in. Men hon är ingen snäll skribent och snart biter det henne i baken.
Jag känner inte igen mig alls och jag förstår inte heller hur föräldrarna är funtade. Språket är jobbigt och boken går trögt att läsa. Det som höjer boken från 1 till 2 är familjesituationen och den beskrivningen som ofta är roliga och betydligt mer igenkännande från 1990-talet.
Läs hellre Sara Kaderfors bok Lex bok som är hundrafalt bättre!
2:a // Maria E