Matulda och Megasen av Vera Nordin med bilder av Hans Arnold, Sveriges Radios förlag, 1967
Denna lilla go´bit fanns med i min barndom och låg oftast i pianopallen i vardagsrummet när vi inte läste den. När jag läser den, nu igen, förvånas jag över att den påminner så mycket om Philip Reeves böcker, Larklight och Starcross. Här är det syskonen Mats och Mi som vid fullmåne träffar på Matulda, en av luftisarna, och hennes Megas. Matuldas stad glider omkring i rymden och just nu har kungen Storpösus tappat sitt humör och ställer orimliga krav på medborgarna, som oftast följer kungens ord utan att bråka. Luftrövaren far runt och rövar det han kan och en dag rövar han bort kung Storpösus och alla tycker att det blir bättre. Mats och Mi tycker dock att det är lite synd om honom och tillsammans med Matulda befriar de honom. Detta är ju en barnbok som gått som barnprogram på tv så givetvis slutar den lyckligt, kungen hittar sitt lilla humör och rövaren blir snäll.
Kommer ihåg dessa böcker mest på grund av bilderna och nu tycker jag att barnen ser lätt drogade ut då de hela tiden har klotrunda ögon med en pupill i. Man märker tydligt att det är en bok med 40 år på nacken, för vem säger drasut, nuförtiden eller missdådaren? Nåväl en lagom dos av nostalgi där man skulle tjänat på att dra ner på texten något.
3:a // Maria E
Hobbybibliotekarien 