Jag, En av David Levithan, X publishing, 2013
På originalspråk heter denna bok Every Day och jag tycker att det är en bättre titel, Varje Dag.
Varje dag vaknar En upp i en ny kropp och har gjort så sedan hen föddes. Det har tagit många år att vänja sig vid att alltid ta farväl av en bra kropp eller bra familj efter bara en dag, många tårar och panikslagna kvällar har det varit men nu är hen van och försöker leva (ibland överleva)genom den nya personen så gott det går, utan att göra våld på den personens tankar eller kropp.
Men så en dag, den 5994 i räkningen, vaknar han upp i Justins kropp. Via Justin träffar han Rhiannon, flickvännen, och blir totalt förälskad. I Justins kropp tar En med henne till stranden och hon är lyckligare än på länge. Men det är bara för en dag. Nästa dag och kommande dagar försöker En kontakta Rhiannon genom att göra våld på den kropp han har och nu blir det jobbigt för alla. Exempelvis då En har Nathans kropp, och Nathan kropp på morgonen, med Nathan i, vaknar upp på en för honom okänd plast med endast diffusa minnen av senaste dygnet och polisen undrar vad som står på. Han tar kontakt med en pastor som hävdar att djävulen har tagit hans kropp i besittning. Tyvärr han inte En radera allt på Nathans dator så en mailväxling som inte var väntad uppstår.
Detta var en mycket annorlunda bok och den fastnar i mitt huvud. Tänk om det är så det kan vara, spooky? Jag hade hellre sett att En hette Varje Dag i stället.
Levithan skriver jättebra och beskrivningarna av de kroppar som han är i är också mycket trovärdiga. Problematiken att bli kär i en person som aldrig har samma utseende/kropp är lätt att se och självklart blir det komplikationer, även för tredje part. Jag hade många utvägar på hur det skulle sluta och att de skulle få varandra på slutet, men inga av mina teorier besannades.
Klar 4:a // Maria E
Hobbybibliotekarien 