Guldburen

Guldburen av Sanna Ehdin Anandala, Bladh by Bladh, 2014
”En roman om det som håller oss fångna och det som släpper oss fria. Och om kvinnor som älskar för mycket…” kan man läsa på omslaget men redan på första sidan åker nästan de yppiga brösten ur klänningens djupa urringning och jag börjar undra vad detta är för bok.
Cora, som just genomgått en skilsmässa, träffar Richard, som är i processen att skiljas, i ett sommarvarmt Båstad. Tycke uppstår och mer än så. Richard får Cora att tänja sina sexuella gränser till det yttersta och får på något sätt alltid sin vilja igenom. Cora undrar hur kunde det bli så här, vad gör jag för fel, men njuter ändå av vissa delar?
Vad är detta för bok? Mer och mer börjar den likna ett dåligt manus till en porrfilm. Sexuella utsvävningar och trekanter beskrivs in i detalj och till slut blir det tröttsamt. Språket är grovt och vulgärt och inte det minsta romantiskt men det är också kanske meningen. Ingenstans nämner man heller kondom (Ja, jag vet att det kan verka präktigt). Richard lider av sexberoende. I boken jämförs det med alkoholism och Coras terapisamtal blir en beskrivning på hur hon skall lösa problemet med hennes medberoende. Det går inte att intellektualisera problemen med ”det måste du väl begripa” eller att döva känslan genom att jobba extra mycket. Allt beror på barndomen, både för Cora och Richard…
”Att försöka kontrollera en beroendepersonlighet är som att försöka greppa en tvål i vatten” Säger terapeuten Barbara och när Cora konfronterar Richard med detta får hon till svar: ”Kanske det. Ja, det är möjligt att jag är beroende av sex, men det ser inte jag som ett problem”. Efter 350 sidor inser Cora att loppet är kört och ger Richard ett val: Mig eller sexet? Gissa vad han väljer…

Man kan skriva om beroende på många olika sätt och med störta säkerhet hade en bok om en alkoholiserad kvinna i 55 års-åldern inte varit lika kul eller upphetsande som en viril man som vill ha sex och trekanter med snygga kvinnor när som helst och var som helst, men som inte gillar om Cora är med andra män. Sättet att skriva eller beskriva är också svårläst, manus-aktigt, och blandas med olika terapier och massager på ett reklamliknande sätt. Jag gillade inte denna bok och förstår inte varför ingen säger till Cora; Du aldrig kan ändra på någon annan. Du kan bara ändra på dig själv.
1:a // Maria E