Hobbybibliotekarien

Var är Alaska? Av John Green, Bergh förlag, 2007
Detta är Greens debutroman och jag tycker att denna var bra. Även i denna bok, liksom i Förr eller senare exploderar jag, handlar det om unga och döden. Före var det ingen som tänkte på döden, i alla fall nästan ingen. Efter tänkte alla på den och om det hade gått att göra på annat sätt. Kunde man stoppat döden? Miles Halter har sökt och kommit in på den internatskola hans pappa gick på som ung, Culver Creek i Alabama. Han tycker det skall bli kul att lämna sitt ”gamla liv” och börja på nytt och det gör han, mätt på alla sätt på denna internatskola.
Eftertankens kranka blekhet lyser genom boken och som läsare förstår man att något kommer att hända då nedräkningen börjar direkt.
Green har ett språk som tilltalar mig och beskrivningar av internatskolan fördjupar sig inte i pennalismen och skolarbetet utan fokus ligger på den lilla klick av människor som finns runt Miles som snabbt blir kallad Bullen, för att han är mager(ironi). Det är Alaska, Översten, Takumi och Lara och det är Alaska som synligt och osynligt påverkar dem alla.
Klar 3:a // Maria E

Fjärde riket av Maria Nygren, Bonnier Carlsen, 2014
Blenda kommer som ny till klassen i 9:an och märker ganska fort att det är Hedvig som är drottningen på skolan. Allt sker efter hennes lagar och ingen verkar protestera, inte ens lärarna, de flesta verkar nästan rädda för henne. I samband med ett grupparbete där Blenda hamnar med Penny, som Hedvig just slängt ut ur sitt hov och LSD som aldrig varit med där får de uppgiften att studera ”Hitlers väg till makten” i ett demokratiarbete.

Blenda inser att de skall använda sig av Hitlers metoder för att störta diktator-Hedvig. De letar fram bra saker hos andra, får dem att verka bra, ser och bekräftar dem som tidigare varit i skymundan. Det går bra och cirklarna rubbas, drottningen är avsatt men eleverna är osäkra på vilka regler som gäller och helt plötsligt sitter Blenda vid det bord där Hedvig tidigare satt och tycker att det är ganska bra…Mycket blir under en tid bättre av Blendas metoder, men inte för Hedvig, men det är också då man börjar ana vartåt det lutar.

Ganska likt det Saga gör i Tusen gånger starkare gör Blenda på sin skola. Men det går lite mer överstyr då många vill hämnas på Hedvig för att hon varit så taskig. Blenda försöker, med Hitlers metoder, manipulera på skolan för att nå sitt mål, fast vad det är vet hon inte säkert. Mobbaren blir mobbad och LSD som alltid är snäll mot alla, även Hedvig, tycker att det blir jobbigt då Hedvig råkar illa ut, och Penny som inte längre är som Hedvig vill inte heller vara som Blenda och måsta börja vara sig själv.

Nygren målar upp en bra miljö i en stor skola med lärare och rektor som varken vill eller orkar se vad som händer. Jag tycker också att boken var lättläst med ett bra språk. Tidigare av Maria Nygren: 100 meter lycka
4:a får denna bok // Maria E

Mitt namn är O av Sam Enthoven, Argasso, 2012
Mitt namn är O inte noll, O som efter N i alfabetet. Noga upprepar han detta som för att påvisa att han inte är en nolla, ingenting. Allt känns förutbestämt i Os liv och allt har han tränats för under de senaste 10 åren av sina 15 kommer han äntligen att få användning av. Hamnskiftare är han och kan skifta utseende med vilje. Inbrottet i Englands centralbank slutar inte riktigt som tänkt.
En framtidsskildring som skulle kunna vara sann, 75 sidor

Vittne av Robert Swindells, Argasso, 2008
Victor ser ett inbrott då han är ute och fotar med sin nya kamera och plötsligt är han förföljd. Några grabbar stjäl hans nya kamera och den ene faller död ner då förföljaren skjuter honom och tar kameran. Viktor har satt minneskortet i strumpan och ger det till polisen men snart har han och hans familj en man med pistol i hemmet.
Spännande bok från en verklig historia, 70 sidor.
Bägge böckerna är lättlästa för unga vuxna och ger nog många en skön känsla av att få läsa ut en bok. De är lättlästa men inte barnsliga och följer man upp med ett bokprat är dessa jättebra att läsa i klassen.
Bägge får 3:a // Maria E

Skuggvandrare av Magnus Nordin, Bonnier Carlsen, 2011
Äntligen tredje delen och jag får veta hur det slutar, eller börjar kanske man skall säga. Skuggvarelser och Blodets röst heter de två tidigare böckerna om människan Daniel och varulven Kira. Daniel, dottern Alea och halvsystern Ellen försöker att få sitt liv att gå ihop. På dagis tycker de att Alea är jobbig, nästa farlig för sig själv och andra och vill anställa en extra resurs för henne. Daniel vet inte hur han skall göra, berätta vad hon är eller låta dem ge henne en bokstavsdiagnos?

I Norrbotten kallas Alfagruppen in för att stävja ett bråk mellan lokalbefolkningen och ”Grannarna” som uppstått då två bröder åkt alldeles för långt in i deras revir och dessutom dödat en av varulvarna.
Daniel kontaktas av en journalist som vill berätta om allt. Han kontaktas också av Alfagruppen som vill sätta Alea på privatskola för att hon skall få lära sig så mycket som möjligt om sina kunskaper och färdigheter istället för att stävja dem. Så tidigt som möjligt skall det börjas.
Kira som levt med Dana och hennes flock blir fri då Dana dör. Dessvärre anklagas hon för att ha mördat henne och blir tillfångatagen av en gammal fiende. Cara litar på Kira och hjälper henne då hon flytt från sin avrättning. Kira vill bara tillbaka till människorna, Daniel och Alea. Kim som tillhört alfagruppen vill tvärtom, tillbaka till flocken då hon mött sin far under ett uppdrag och räddat dem. Men hör hon hemma där?
Jag gillar Nordin och hans varulvar. Skulle kunnat vara vargar som politikerna styr över och gärna flyttar på utan att ta hänsyn till lokalbefolkningen ibland. Grunden, för det mesta, i denna bok är ryktesspridning och ljugande. Skjut först och fråga sedan och de är ju bara varulvsjävlar, rovdjur. Hade man satt sig ner och pratat hade man nog kunnat komma överens om ett avtal bägge grupperna kan respektera men då människan tror sig vara förmer än de andra är det svårt att mötas. Men ett fel hittade jag…norrlänningar blåser inte ut då de säger jo, utan suger in.
Klar 3:a // Maria E

Baddaren av Emma Hamberg, Pocketförlaget, 2011
Mysläsning utan större ansträngning. Emma Hamberg är ett säkert kort om man vill ha lite feelgood-läsning. För konstnären Maja, som för 15 år sedan gifte sig med den 25 år äldre konstläraren, har tiden stannat. Inget är inspirerande och hon är bara trött. Stället hon bor på är underbart men känns som ett fängelse. Ett reportage i en tidning inspirerar Maja att ta upp tråden som simlärare, men denna gång för vuxna elever.
Det kommer bara tre:
Alex, 19 år, hade fullt av eksem då han var ung och fick inte bada. Nu skall han ut och segla i sommar.
Jens, som kan simma men vill kolla in alla rara växter på ön, låtsas okunnig
Karin, som nästan drunknade som liten, vill komma till rätta med sin skräck för vatten.

Jens och Karin har gått i samma klass då de var ”små” båda missanpassade på sitt sätt och nu är bägge olyckliga. Alex är oskuld och Maja har inte haft sex på länge, då maken Pelle inte kan få upp den. Karin försöker förföra Pelle men misslyckas och på en maskerad under helgen blir Jens uppraggad av en kille och Alex blir av med oskulden. Simskola då? Jo visst, men det verkar varit mera av terapi än simskola. Allt slutar givetvis bra i denna roman som tar upp massa djupa saker, som att växa upp med missbrukande föräldrar och ”fattiga” föräldrar. Jag gillar Hamberg och hennes kärleksfullt beskrivna personer.
3:a // Maria E

Flickan som försvann av Gullan Sköld, Recito förlag, 2014
Ålder 8-12 år står det bakom boken men när jag börjar läsa känns den helt fel. Gullan är nästan 75 år, inget ont om det, men det märks att hon inte är ung. Barnen, Bulgarien (Sofia), Dala (David) och Kingen (Johan) är tillsammans på sommarlovet. Dala och Bulgarien är syskon och Kingen deras kusin. De funderar på vad som hände förra sommaren och smyger tillbaka till den gården och kommer på några tjuvar som gömt tjuvgods på höloftet. Barnen och deras mormor och morfar bor i skärgården så det är alltid nära till äventyr.

Nåväl, fast boken bara har 70 sidor är den tung att läsa, kanske kan den passa för högläsning i klassen, typ 3:an, av en äldre fröken. Jag tröttnade rätt fort.
svag 2:a blir det // Maria E

Odinsbarn av Siri Pettersen, B Wahlströms, 2015
650 sidor på 4 dagar!! Detta är första delen i serien Korpringarna, och vilken start. Jag är såld. Jag vet inte riktigt vad jag skall jämföra med, kanske är det Bröderna Lejonhjärta och Grottbjörnens folk i Sagan om ringen på Island. Utanförskap, maktkamper, rädslor, okunskap och gammalt skrock gör att denna bok kan läsas av alla, inte bara ungdomar i genren ”cross over”. Denna är bra, lika bra som Sagan om ringen. Nu är det Hirka som är ”ringen” och som måste återlämnas.
Hirka hittas en vinterdag och fast hon inte har svans kan inte Thorrald låta henne dö. Han skär sår runt ryggslutet på barnet och säger att hon blivit attackerad av en varg som slitit svansen av henne. Åren går och vid 15 års ålder skall hon, liksom alla andra barn, genomgå Riten. Thorrald tycker inte att det är någon bra idé och vill att de skall flytta före. Hirka som levt ett rikt liv och lärt sig mycket om naturen, örter och livet är modig, våghalsig och själv får nu veta sanningen om sin svanslöshet och hennes värld rasar. Hirka och Thorrald har aldrig varit för eller emot någon sida utan stått på sin egen sida och nu håller landet på att hamna i krig på grund av att någon släppt in de blinda. Skulden hamnar på Hirka.
Rime, sonson till en av de mäktiga tolv, har levt och lekt med Hirka sedan han var sex år, han har utmanats av henne och utmanat henne i lekar och upptåg och även han genomgick Riten för två år sedan. Där valde han ”fel” och är nu bara en skugga. Hirka söker upp Rime som lovar hjälpa henne under Riten, men allt går inte enligt plan. Urd lägger sig i då han inser vem Hirka är.
Jag sträckläste denna spännande bok och tycker att det är fantastisk befriande läsning. Visst finns kille-tjej delen med, men inte så det stör. Det är Hirka som har lead och hon gör som hon vill eller som magkänslan säger och visst blir det fel ibland. Miljöerna får mig att tänka på Island, varma källor och vulkanutbrott blandat med namn med fornnordisk klang. Personerna berskrivs fantastiskt bra med lukter, synintryck och känslor. Bra jobbar Siri Pettersen, när kommer nästa del?
5:a- fullpott får denna befriande fantasybok. En värdig efterträdare till Tolkien!
// Maria E

Stardust av Neil Gaiman, B Wahlströms, 2007
Denna bok är utgiven redan 1999 med titeln Stjärnstoft. Blev nyfiken på Gaiman efter boken Oceanen vid vägens slut. Denna hittade jag i skolbiblioteket och det var lite mysig läsning. Titeln skulle lika gärna kunna vara: Inget händer av en slump.
Tristran Thorn bor i Wall, han är kär i Viktoria men det är inte ömsesidigt. I Wall finns en mur med en öppning som bevakas av byborna dygnet runt. På andra sidan öppningen finns Älvlandet. Dit har man bara tillträde vart 9:e år då det är marknad där. Tristrans far var där för 17 år sedan…nu är det dags för Tristran att bege sig dit. Det är Viktoria som lovar honom, allt han önskar om han kan hämta ner den stjärna som just föll. Parallellt med detta så ligger fursten i Älvlandet på sin dödsbädd och undrar vilken av hans 3 kvarvarande söner som skall bli hans efterträdare. Till slut så kastar han iväg sin härskarsten med orden; den av er som finner stenen blir min efterträdare och så dör han, och de tre sönerna ger sig iväg. Det är möten med häxor, dvärgar, småfolk, djur och alla möten hänger ihop.
En skickligt komponerad historia som jag skall se på DVD om jag hittar den.
Mysig fantasy får en 3:a // Maria E

Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg, Gilla förlag, 2013
Kärlek vid första ögonkastet är inte möjligt, snarare löjligt, tycker Cassiopeja Svensson. Hennes mamma föll handlöst för en kille i Paris för tjugo år sedan och nåt sånt skulle hon aldrig göra. Klasskamraterna på juridiklinjen förlovar sig och köper bostadsrätter och är så ”himla romantiska” att Cassiopeja nästan spyr. Men så träffar hon Casper…
Ganska förutsägbar historia. Vad breven till Fuglesang har för värde har jag lite svårt att förstå. Boken som helhet är smårolig och bitvis igenkännande med ett språk som flyter på bra och känns ungt. Men mer är det inte.
2:a // Maria E

Den detroniserade prinsen av Miguel Delibes, 2013, Gavroli förlag.
Delibes avled 2010 och var då 90 år, denna bok skrev han 1973. Handlingen utspelar sig under en dag 1963 i ett välbärgat hem, och följer den treårige sonen, som måste konkurrera med sin lillasyster om den övriga familjens uppmärksamhet. Alla som vuxit upp bland syskon och inte är äldst eller yngst kommer att känna igen sig, likaså föräldrar med många barn.
Den lille Quico som alltid varit minst är, sedan lillasyster kom, nu ”stor” och får inte kissa i byxan. Just detta är ett tema denna dag och straffet som utlovas kan man ju diskutera. Det är mycket folk överallt, en trött mamma, en arg pappa som tycker att kriget är enklare än att vara hemma med sex barn, fastrar, mormor, hemhjälpens fästman och givetvis de fem syskonen. Quico gör allt för att få uppmärksamhet av alla, händer inget säger han fula ord rakt ut. Quico ser och hör mycket då han är med överallt och när det blir omsatt i en treårings hjärna blir det småroligt då han återberättar för att få återigen få uppmärksamhet.
En bok om en helt normal treårig kille som, efter två år blivit avsatt från tronen.
3:a// Maria E