Kategoriarkiv: Okategoriserade

Isbarnen av Camilla Lagerqvist, B Wahlström, 2015

Isbarnen är andra boken om Svarta Rosorna, tre svenska ungdomar vid norska gränsen, som under andra världskriget hjälper utsatta personer från Norge, undan nazisternas deportering till koncentrationsläger. Nu är det vinter, 1943, och Maja och Hilde vill väldigt gärna se sin lärarinna Elin göra en salchow på isbanan och efter viss övertalning hoppar hon, men landningen blir allt annat är bra och Elin åker in på sjukhus för operation. Det är då det kommer ett meddelande till Elin och barnen lovar att lämna det till henne, men med anledning av operationen får de inte kontakt. Nu är det bråttom. Vi gör det själva, tycker Maja, Hilde och Ben, sen bär det iväg på skidor, västerut. Det blir en spännande färd och vem kan man lita på? Oväntad hjälp dyker upp på oväntad plats och lite tur har barnen.

På detta sätt kan man enkelt levandegöra historien som inte är alltför avlägsen. Lagerqvist gör det bra, tycker att det är lite för mycket text ibland, men på det hela taget bra. Läs gärna första boken också, den heter Uppdraget.

3:a // Maria E

Alla medel tillåtna av Jenny Rogneby, Wahlström & Widstrand, 2016

Andra delen i serien om Leona och jag gillar denna brud. Hon, liksom, lever ett liv i sitt huvud och ett annat liv som hon visar upp utåt, för hon vet att det inte är rätt. I första boken märktes utförsbacken tydligt och jag undrade hur denna nedåtgående spiral skulle sluta…det fick jag inte reda på i denna bok heller men visst går det utför.

En självmordsbombare försöker spränga sig vid riksdagshuset men misslyckas och på sjukhuset frågar han efter Leona, som sedan får ta hand om förhören. Samtidigt får hon krav från Armand på pengar, som hon inte har, och nya planer tar form. Dessvärre skyr Armand inga medel och dottern blir inblandad och därmed också Peter. Hur skaffa pengar fort och säkert? Casino är ju inte 100%, det vet Leona av egen erfarenhet och nu börjar hon leta tänkbara deltagare för den perfekta kuppen.

David, som är en av polisens tjallare, blir via en kompis indragen i Leonas planering och han vet inte hur han skall dra sig ur när planeringen blir mer och mer verklig och alla övar in sina roller och snatr är det dags. Självmordsbombaren, Fred, har dock sina egna planer och när de krockar med Leonas planer och Peters planer och Davids planer går det inte riktigt som planerat. Det gamla klassiska uttrycket, en plan fungerar oftast tills den kommer i kontakt med verkligheten, gäller även här.

Rognebys Leona är en komplicerad kvinna som vet vad hon vill, samtidigt vet hon att det är fel att göra så, som mamma, som polis, som kvinna men hon gör det ändå och det är det jag inte riktigt förstår, varför? För att hon söker spänning, kanske. Leona börjar se syner som är otäcka, kanske ett tecken på sammanbrott, som verkar vara på gång, då hon inte tar vara på sig rent fysiskt heller. Skall bli intressant att läsa nästa bok för att se om Leona når botten eller om hon når toppen…? Gillar Rognebys sätt att skriva, men visst kan Leona bli lite mästrande ibland i sitt sätt att vara.

3:a // Maria E

Kraften av Siri Pettersen, B Wahlströms, 2016

Detta är den tredje och sista delen i triologin Korpringarna. De två tidigare hette Odins barn och Röta och jag är lite förvånad och positivt överraskad att den röda tråden håller hela vägen. Ofta brukar den bli väldigt tunn och närapå försvinna med antalet sidor, och i del två var jag nära att tro det. Men…

…nu kommer Hirka till den plats där hon föddes och hör hemma, enligt hennes släkt. Farfar och farmor tar emot henne men pappans kvinna är inte nöjd. Pappan, Graal, som hon kan prata med genom en död korp, precis som Rime; som har korpnäbben i halsen och är därmed i kontakt med Graal. Hirkas roll är att leda detta folk i det stundande kriget men hon är svag och svaghet föraktas och något krig vill hon inte ha men hon inser att det är oundvikligt, alla vill åt Kraften. Porten mellan världarna måste helas.

Ju mer jag tänker och reflekterar över böckerna, desto mer förundrad blir jag, kan det vara så hon tänkt redan från början, Pettersen, alltså?

Hirka har växt upp med en far, av ett annat folk, som älskat henne, men utan svans blev hon aldrig riktigt som det folket. Hon färdas till nutiden och träffar på sitt folk men känner sig helt olik och utanför men blir hjälpt och omhändertagen i alla fall. I sin biologiske fars hemland känner hon sig inte heller hemma och hatar att alla har sin särskilda plats i en hierarkisk ordning. Där får Hirka möjligheten att utdela straff, men de straff hon utdelar gillas inte hos folket som gärna ser dödsstraff som det bästa. Hon pratar med alla, även de fallna och likfödda, det ogillas av alla sidorna, vad vill hon egentligen? Hon vill ha samförstånd och fred och för detta måste alla lita på varandra och det är inte enkelt, men ett måste om alla vill ha Kraften.

Slutscenen i sista boken påminner mig om en gigantisk flygterminal där man själv väljer vart man vill åka.

Det tog lite tid innan jag hittade tillbaka till Ymslanden men sen var jag fast, igen. Bättre än del två och Pettersen gör ett gott jobb i att behålla den röda tråden, vare sig det är min eller hennes.

4:a // Maria E

Odjuret vaknar av Ola Lindholm, Bonnier Carlsen, 2016

Serien Drömfångaren har fått sin start och jag tycker det är en bra start. Visst kan man ha åsikter om Lindholm, men jag gillar denna bok som börjar otäckt och sorgligt. Andy, som vid tre års ålder förlorar bägge föräldrarna i en trafikolycka, bor sedan dess i fosterhem och där är det inte bra. Andy blir slagen och är inte älskad och en natt vaknar han av att han drömmer om odjuret som dödade hans föräldrar. Han måste rymma och som 11-åring packar han sina saker och drar.

Som tur är hittas han av drömfångarna Isabell och hennes pappa Papi Angel. De tar med honom till sin ö för han är ”utvald” för denna roll som ny drömfångare. Andy har svårt att förstå allt detta och tror att han drömmer, men eftersom tiden går gillar han sitt uppdrag mer och mer, likaså Isabell. Nu skall drömdjuren fångas, även mardrömsdjuren. Sin egen mardröm blir han inte av med men skall han våga möta den måste han vara vältränad.

Denna bok skulle jag rekommendera i ett samarbete mellan svenska och bild, kanske. Högläsning med många ämnen att diskutera samt en hel hoper av fantastiska fantasidjur att teckna och skapa utställningar av, för vem vet hur, tillexempel, en honungskossa, paddofant, kondorhjort eller hönräv ser ut? Isabell är en tuff och snäll tjej som utmanar Andy i att tro på sig själv och att han är bra som han är.

Rekommenderas från 10 år.

4:a // Maria E

Nästa del i serien heter Kampen mot Smaael och kommer ut senare i år.

Näcken av Åsa Larsson & Ingela Korsell, bild: Henrik Jonsson, Bonnier Carlsen, 2016

Sjätte delen i serien PAX och det blir bara bättre och bättre, känslor och spänning i en magisk kombo. Det har varit en ovanligt kall period och det ligger is på sjön. Idrotts-Linda bestämmer att de skall ha vintervett och bada isvak. Viggo tycker det skall bli kul med Alrik är inte intresserad, möjligen kan han titta på.  Samtidigt som en av eleverna nästa drunknar går Alrik genom isen och den som ser det är Viggo. Men vad var det som drog Alrik neråt, Näcken? Viggo och Alriks mamma är på besök från behandlingshemmet, något pojkarna ser väldigt olika på.

Den nye slottsfogden presenterar sig och han verkar mystisk. Iris bor nu hos Estrid och Magnar och inte ens hon vet hur man magisäkrar biblioteket. Skolsköterskan Maggan-Migrän visar Hej-Henry en filmsnutt där Viggo leker med hans emaljöga och Slottsfogden, Jonas, verkar än mer mystisk då han pratar med korpar. En kvinna drunknar i sjön och nu börjar barnen tro att det är Jonas som är Näcken. Då de letar på Internet och ser att det finns ett mönster mellan Jonas inköp och drunknade personer.  Vad är skillnaden på Näcken och ett sjörå, vem är ond och vem är god?

Jag tycker denna bok går på djupet, känslomässigt, och jag förstår Alrik som inte riktigt kan tro på mammans nykterhet och löften, fast han gärna vill medan Viggo hoppas att allt skall gå bra. Bägge barnen ser på en gång när det går fel, minsta rörelse och tal avslöjar mamman, hon drack, igen. Besvikelsen är stor. Iris är kanske inte så dum som hon verkar bara för att hon också älskar Freja. Författarna får också med jämställdhetsperspektivets fördomar i jakten på Näcken. Men Hej-Henry är i fara, och det har inte bara med emaljöga och Hemorrojder att göra.

Bilderna harmoniserar med texten och jag rekommenderar denna från 10 år.

Klar 4:a- en riktigt bra bok med många bottnar // Maria E

Det ett- Nidstången

Del tre och fyra- Mylingen och Bjäran

Falska bevis av Donna Leon, Bonnier pocket, 2011

Ett fall för kommissarie Brunetti. En mysig deckare som utspelar sig i Venedig. En gammal dam blir brutalt mördad i sitt hem och den rumänska hemhjälpen får skulden och ärendet avskrivs. Dessvärre, för polisen, kommer en granne hem efter en tre veckor lång resa i London och berättar för polisen att så är inte fallet. Den gamla damen levde då rumänskan reste hem. Brunetti börjar undersöka och ifrågasätts av den egna kåren, men envisas och ett ganska komplicerat fall av pengar, girighet, utpressning och hat uppdagar sig.

Jag gillar språket och översättningen, särskilt, som är gjord av Ing-Britt Björklund. Hon har ”sparat” en hel del italienska ord som gör att man känner sig ”på plats”. Framförallt titlar på personer och det känns tryggt. Det är inget fartfyllt och våldsamt äventyr vi bjuds på utan mer en pusseldeckare där jag inte kunde komma på slutet, och det var bra.

3:a // Maria E

Avdelning 73 av Sofie Sarenbrant, Massolit förlag, 2015

Kriminalinspektör, Emma Sköld, nybliven mamma, råkar ut för en ridolycka och vaknar upp på sjukhuset, efter fem månader i koma. Alla runt omkring blir både lättade och rädda, vad skall hända, hur skall hon må och leva? Emmas sambo Kristoffer har inte sagt något till Emma, eller hennes släkt att han har jobbigt med barnet, han har anlitat sitt ex att hjälpa till med Ines. Medan Emma ligger fast i sängen och sakta återhämtar sig, får vi följa exet Hillevi och hennes planer med Ines och Kristoffer, vi följer Nyllet, en av Emmas kollegor som försöker lösa ett avslutat fall, där Emma har stor betydelse, större än hon anar. Emmas pappa är polis men numera pensionär och tycker också en massa om det mesta. Emma tror inte att det var en ridolycka, någon vill se henne död, vill de det fortfarande?

Det bästa med boken är att det var korta kapitel vilket gjorde den lätt att läsa. Stör mig på att ingen verkar ha koll på Kristoffer, var är hans föräldrar, syskon mm. Kanske det framgår i tidigare böcker. Lite för komplicerad plott, där jag inte kan se betydelsen av många saker. Kanske är det en fristående bok, räknat i fall, men inget fall blir löst och relationerna verkar inte vara fristående.

2:a blir det för denna bok // Maria E

Quenas konung av Lina Stoltz, Barents Publisher, 1998

Vännerna Sofie och Daniel har tråkigt på sommarlovet och på sommarjobbet på kyrkogården. De ”vilar” lite för mycket och får sparken. Mona, som inte är som andra, har upptäckt något på kyrkogården och det visar sig vara gamla vapen som någon gömt i en nygrävd grav. Men Mona pratar inte som andra och det gör det svårt att begripa vad hon sett. Sofie undrar varför ingen lärt henne teckenspråk? Monas bror kommer samtidigt tillbaka till norr från att varit i bla i Danmark och knarkat, Sofie tror dessutom att han är bög. Rickard, eller Dick som han också kallas, försöker hålla sig ren och tänker börja ett nytt liv i norr, som arkeolog, men blir anklagad för langning av knark. Sofie är nog mer kär i David än hon tror och blir väldigt ledsen då Jeanette lägger armen om David.

Detta är Lina Stoltz debut och då jag läst andra böcker av henne blev jag nyfiken på denna debut. Som tur är, är den bara på 60 sidor. Jag fick läsa den två gånger för att förstå hur det hänger ihop. Hade jag fått välja hade jag haft varje kapitel på ny sida då det ofta var en helt ny start.

Quena fick jag en underlig känsla av och då Mona pratade något som ingen förstod, började jag fundera på Kväner eller Kvener, ett folk som levde i vad man nu kallar Tornedalen och upp mot Kiruna, ungefär. Se gärna https://sv.wikipedia.org/wiki/Kväner

Jag gillar Stoltz som även i denna debut belyser alkoholism, fast bara perifert, då det orsakade Mona och Dicks mammas död. Stoltz har utvecklats mycket i sitt skrivande sedan 1998, och till det bättre!

3:a // Maria E

Monstrumologen av Rick Yancey, Modernista, 2015

Detta är den första delen i serien om Monstrumologen och författarens första ”ungdomsbok”. Jag vet inte om detta skall kallas ungdomsbok för den var nog så otäck, även om huvudpersonen bara är 12 år.

Boken börjar i nutid med att en gammal man dör och efterlämnar sig en hel hoper skrifter som omöjligt kan vara sanna, eller kan de? Och kan gubben vara över 130 år gammal? Det är den efterlämnade berättelsen vi får ta del av och den gamle gubben var Monstrumologens assistent. Något han blev då föräldrarna omkom i en olycka och monstrumologen, professor Warthrop, tog hand om honom. Tog hand om är kanske inte rätt ord, för Will Henry fick ta hand om sig själv oftast, då professorn för det mesta var djupt insyltad i arbete. En mörk natt kommer en man med ett otäckt fynd till deras hus. Monster som detta har inte skådats på länge och professorn blir både rädd och entusiastisk. Anthropophag är dess benämning och professorns kliniska beskrivning av dem gör de inte mindre otäcka. De äter människor och behöver värdkroppar för att förökas. Nu skall de, nu måste de utrotas, och varför är de här?

Det var en relativt otäck läsning och en av ”jägarna” fick fria händer för att fånga dessa monster. Inget snällt där…Will Henry fick agera ängel den kvällen. Texten känns lite ålderdomlig fast ändå modern, det tog lite tid att hitta rytmen men sen tog den fart. Lite roligt är det att alla som sett en anthropophag och överlevt betecknas som galen och spärras in, för något sådant som de beskriver kan väl aldrig finnas…eller? Nä, de måste vara galna. Jämför med Gudar & Monster av Laini Taylor, Bazar, 2015- Kan man vara säker på att dessa olika varelser aldrig funnits, då det avbildats underliga bilder under århundraden på varelser som bara sägs existera i fantasin…

3:a // Maria E

Elva dagar i Berlin av Håkan Nesser, Albert Bonnier Förlag, 2015

Detta var sannerligen en annorlunda läsning och en mycket positiv sådan. Skulle närmast likna denna med något av Torgny Lindgren. Arne Murberg, uppväxt i K-, är inget nobelprisämne men inte är han dum heller. Kanske har man bara tagit för givet att han har det lite svårare, än andra, sedan olyckan då han var tolv år. Nu har emellertid pappan dött och Arne är ensam för första gången i sitt liv, mamman försvann ur Arnes liv då han var en baby. På sin dödsbädd ber pappan att Arne åker till Berlin och söker upp mamman och överlämnar en ask till henne. Farbror Lennart hjälper honom att komma i väg. Parallellt med detta möter vi Beate och professor Litvinas och förstår ganska fort att deras vägar kommer att korsas, men inte hur.

Å, vad jag våndades med Arne då han skulle iväg. Hur skulle han göra? Väl i Berlin blev han av med moblien och skorna blev stulna, vilse, på fyllan och svårt pissnödig blir han tagen av Polisen. Förmodligen våndades inte Arne alls, där han liksom, Forrest Gump, gick gata upp och gata ner i Berlin för att hitta sin mamma. Arne lever i nuet och grubblar inte så mycket, vilket professor Litvinas tycker är utmärkt; en tom hjärna passar perfekt för hypnos. Beate som levt livet med sin morfar och fått kämpa med sina svaga ben blir den som hjälper Arne denna påsk i Berlin och efter det blir inget sig likt. Ett fint flyt och ett bra språk gör att denna bok till en bok som alla kan gilla och kanske kan vi få se den som film.

Klar 4:a // Maria E