Kraften av Siri Pettersen, B Wahlströms, 2016
Detta är den tredje och sista delen i triologin Korpringarna. De två tidigare hette Odins barn och Röta och jag är lite förvånad och positivt överraskad att den röda tråden håller hela vägen. Ofta brukar den bli väldigt tunn och närapå försvinna med antalet sidor, och i del två var jag nära att tro det. Men…
…nu kommer Hirka till den plats där hon föddes och hör hemma, enligt hennes släkt. Farfar och farmor tar emot henne men pappans kvinna är inte nöjd. Pappan, Graal, som hon kan prata med genom en död korp, precis som Rime; som har korpnäbben i halsen och är därmed i kontakt med Graal. Hirkas roll är att leda detta folk i det stundande kriget men hon är svag och svaghet föraktas och något krig vill hon inte ha men hon inser att det är oundvikligt, alla vill åt Kraften. Porten mellan världarna måste helas.
Ju mer jag tänker och reflekterar över böckerna, desto mer förundrad blir jag, kan det vara så hon tänkt redan från början, Pettersen, alltså?
Hirka har växt upp med en far, av ett annat folk, som älskat henne, men utan svans blev hon aldrig riktigt som det folket. Hon färdas till nutiden och träffar på sitt folk men känner sig helt olik och utanför men blir hjälpt och omhändertagen i alla fall. I sin biologiske fars hemland känner hon sig inte heller hemma och hatar att alla har sin särskilda plats i en hierarkisk ordning. Där får Hirka möjligheten att utdela straff, men de straff hon utdelar gillas inte hos folket som gärna ser dödsstraff som det bästa. Hon pratar med alla, även de fallna och likfödda, det ogillas av alla sidorna, vad vill hon egentligen? Hon vill ha samförstånd och fred och för detta måste alla lita på varandra och det är inte enkelt, men ett måste om alla vill ha Kraften.
Slutscenen i sista boken påminner mig om en gigantisk flygterminal där man själv väljer vart man vill åka.
Det tog lite tid innan jag hittade tillbaka till Ymslanden men sen var jag fast, igen. Bättre än del två och Pettersen gör ett gott jobb i att behålla den röda tråden, vare sig det är min eller hennes.
4:a // Maria E
Hobbybibliotekarien 