Leona- Tärningen är kastad

Leona- tärningen är kastad av Jenny Rogneby, Wahlström&Widstrand, 2014
Hittade en bok av en tjej från Boden, och sån´t gillar jag. Andrea Lundgren är att annat exempel men de bägge stilarna är totalt olika.

Kriminalroman står det på framsidan och den handlar om Leona Lindberg som jobbar som utredare vid citypolisen i Stockholm. Boken börjar med att ett blodigt barn rånar en bank på 1,5 miljoner euro och ingen förstår något. Leona får ta hand om utredningen och till sin hjälp får hon två nykomlingar, vilket inte var vad hon räknade med. Förhör och undersökningar leder ingen vart rapporterar hon; så sker ett nytt rån på samma sätt och en journalist som lägger sig i, hotar och vill ha ”inside” information.
Privat har Leona en make och två barn, varav det äldsta har en allvarlig tarmsjukdom och måste opereras i London, men för det behövs pengar och reservkassan är tömd. Succesivt får vi ta del av hennes barndom som varit allt annat än idyllisk och på många sätt avtrubbat henne. Dödsspiralen kunde ha varit en passande titel på boken då allt börjar snurra fortare och fortare och det blir svårt för Leona att behålla kontrollen på händelserna. Men detta är bara början och jag funderar hela tiden hur i hel..te skall hon lösa detta? Dessutom har hon fått ett medium, på halsen, som skall ”hjälpa” henne att se bättre, inte positivt alls.
Har inte läst något liknande tidigare och jag kommer sannolikt att läsa nästa bok i serien om Leona. Skall hon reda ut allt detta utan att själv gå åt är hon bra, men nu ser det mörkt ut. Liksom i Magnus Nordins bok Avgrundens änglar kan man inte lita på polisen då de värsta skurkarna finns bland dem.
Rogneby har hittat en egen stil som inte bara är brottsutredning utan även den vanliga människans balansgång i livet, vad kan man göra, hur långt kan man gå och hur djupt kan man sjunka innan bubblan brister och man definitivt hamnar på botten, Leona är bra nära botten då boken slutar och jag undrar igen hur skall detta redas ut?
4:a // Maria E