Kategoriarkiv: Okategoriserade

Min europeiska familj, de senaste 54000 åren av Karin Bojs, Månpocket, 2017

Ännu en Augustprisvinnare att lägga till handlingarna. 2015 fick Karin Bojs pris för sin bok och jag förstår precis varför. Av samma anledning som Bea Uusma fick sitt pris, två år innan. Förmågan att berätta om komplicerade saker för oss läsare som gör att vi förstår utan att bli förminskade, förlöjligade eller måste slå i lexikon för att begripa vad som menas. Detta är en av de bättre böcker jag läst om DNA forskning och framsteg. Ofta hör man om DNA-analys i deckare på TV och det måste på något vis vara som att lösa ett mysterium, detta med att släktforska.

Boken är på över 400 sidor och indelade i tre delar; Jägarna, Bönderna och Indoeuropéerna, med sina kapitel under sig och precis som Uusmas jakt på sanningen hur de tre dog på Vitön,  får vi följa Bojs släktsökningsmysterium om var hon kommer ifrån, eller var vi alla kommer ifrån. För att vi fanns här i Sverige från början är inte sant. Nya begrepp som Haplogrupper med undergrupper, Kärn-DNA och mitokondrie DNA beskrivs ingående och det är bra, liksom de bilder som på ett beskrivande sätt visar hur mänskligheten brett ut sig.

Lyssnade på en arkeolog från Norrbottens museum då han berättade om fynden i Aareavaara:
År 2009 genomförde Norrbottens museum arkeologiska undersökningar kring Aareavaara inför anläggandet av järnväg till Tapuli-gruvan. Ett par kilometer öster om byn, på heden Koskenkangas vid Muonioälven, hittades kvartsavslag och brända ben som avslöjade att där funnits två lägerplatser. Baserat på kol-14-datering av benbitar (som placerar det äldsta fyndet till 11300 år gammalt ± 500 års standardavvikelse) i kombination med beräkningar av den tidpunkt då platsen borde ha stuckit upp ovanför vattenytan, anses fynden vara 10 600 år gamla, vilket var den dittills äldsta dateringen av boplatsfynd i Norrland. De var samtida med de äldsta boplatserna inom den så kallade Komsakulturen vid den norska Ishavskusten.

Läs mer på: https://norrbottensmuseumarkeologi.wordpress.com/2011/12/23/presstopp-forsta-delen-av-norrbottenskusten-upptackt-av-manniskan-presstop/

Bojs delar med sig av många funderingar om sin släkt, på bägge sidorna, men bara vid ett tillfälle nämns den genetiska markören Rh-negativ. Folk från Baskien har stor mängd med Rh-negativa personer i befolkningen. Mot slutet av boken kommer hon närmare sig själv och konstaterar att mamman var högbegåvad och hade stor energi, konstnärlighet och kreativitet men tyvärr också psykisk sjukdom i genbanken. Här nämns också att generna i sig inte är bra eller dåliga utan, både ock och utvecklas åt olika håll beroende på hur miljön vi befinner oss i , ser ut.
Jag känner nästan för att bli arkeolog och släktforskare efter att läst Bojs bok. Både jag och min farmor är Rh-negativa och kanske vi kommer från Baskien? Vem vet?
Det blir en 5:a för denna bok. // Maria E

Om du såg mig nu av Sofia Nordin, Rabén&Sjögren, 2017

Fjärde boken i framtidsdystopin, där nästa alla dött i febern. Detta var ingen bok jag saknade men blev lite nyfiken då den kom ut. Det är Esmael som har huvudrollen och hans berättelse börjar innan allt hände, på en skoldans i åttan där han känner att han är på topp, tills folk börjar bli sjuka runt honom. Det har gått sju-åtta månader sedan och Ella har precis stuckit till Umeå och Esmael känner sig sviken. Han bestämmer sig för att åka efter och leta Ella.

Ella kör sitt race efter sin agenda och det är inte samma agenda som Esmaels. Väl i Umeå hittar han Ella men inget blir som han tänkt. För Ella har inte alls tänkt på samma sätt och förstår inte att hon förväntas bete sig på ett visst sätt. Esmael blir väldigt egoistisk och börjar agera utifrån vad han anser bäst…och blodvite uppstår nästan då förhandlingar och tankar går fel.

Nordin skriver bra och trovärdigt. Som 14-15-åring skall man inte behöva tänka så mycket och man skall ta dagen som den kommer. Vem vet om man lever i morgon? Ensam är inte stark i en sådan situation som barnen befinner sig i så det gäller att ge och ta av sina kunskaper och känslor. Lika mycket som att dela med sig av maten, utan att förväntas få något i utbyte, får man det är det bra annars är det bara så. Tillsammans måste de starta om allt på nytt…någonstans kanske det inte dött folk?

Denna bok var inte lika bra som de tre första, 3:a // Maria E

Utgrävningen av Max Andersson, Kartago, 2016

”En episk labyrint fylld av drastiska vändningar, våldsamma konfrontationer såväl som förlösande situationskomik”, det kan man läsa i en recension, men jag har lite svårt att få grepp om berättelsens sju kapitel på sammanlagt över 300 sidor

I serien återfinner huvudpersonen delar av sin familj bland underjordiska lämningar av föräldrahemmet, som påträffats vid arkeologiska utgrävningar. Under försöken att återknyta familjebanden visar det sig snart att något inte riktigt stämmer. Allt är ungefär som när man återberättar en dröm som man tyckte var jättebra; det blir hur konstigt som helst, och det värsta är att man märker det själv, storyn hoppar lite för mycket. Att arkitekten av byggnaden inte placerat fönster och dörrar där de ”normalt” är, får mig att tänka på Alice i Underlandet då hon öppna dörrar och luckor och hamnar någon annanstans. Lite kul vore det om man hade fönster mellan lägenheter i stället för utåt…eller?

På det hela taget en ganska makaber och mörk berättelse där jag inte kan få grepp om slutet är gott eller inte (kanske inte är så viktigt?).

2:a // Maria E

Jorden vaknar av Madeleine Bäck, Natur & Kultur, 2017

Då är det dags för andra delen i trilogin och jag blir lika positivt överraskad av denna del som av den första, Vattnet drar.

Lugnet tycks ha lagt sig, men det är bara början till något större som komma skall, när Bergsmännen vaknar. Viktor är ”död”, stenen ger honom inte längre den kraft som gjorde honom stor. Jenny undrar vad felet är men Viktor kan inte säga sanningen. Istället funderar han på att ta sitt liv…om nu inte stenen kan laddas upp på nått sätt? Beata och Anton ser Celia på stan och allt är väldigt underligt och när de kommer till hennes lägenhet blir de förstummade. De hämtar Krister och Gunhild som nästan stryker med i lägenheten innan Beata agerar, varför klarade hon sig så bra?

Journalisten Jäder sitter hos kollegan Shirin, på lassa, som repar sig efter misshandeln vid razzian och försöker få henne att minnas. Det enda hon fick med sig ut var en bok…märklig dagbok som skrivits av två flickor, i bygden, som vekar vara besatta. Boken hamnar hos kommunantikvarien och sedan hos Kristers pappa.

Krister, Gunhild och Beata försöker stoppa bergsmännen och förbereder sig med kattblod, kattöron och järnspikar, men de är inte starka nog tillsammans och Viktor, som nu fått tillbaka kraften, är den som driver på. Många följare finns men de verkar inte veta vad de följer snarare hypnotiserade, däribland Jäder.

Den lilla bruksorten Hofors får vara värd för denna dystopiska skräck-fantasy där mord, död och andra brott begås på löpande band och något svar på var eller vad Celia är kommer inte heller i denna del. Bäck har ett fantastiskt språk och det gör att böckerna blir ohyggligt spännande med kapitelslut som gör att man vill sträckläsa allt direkt. Tydligt märks att allting håller på att knytas ihop, men hur många och vilka som kommer att gå åt i nästa bok återstår att se. En PAX-bok för lite äldre läsare.

Klar 4:a! // Maria E

Jag rekommenderar denna till 15 år och äldre.

Kattbarnen av Emma Nordlander,  Norstedts, 2013

Amos väntar på att Dalia skall vakna upp i sjukhussängen, det var han som hittade henne efter att hon försökt ta sitt liv. Hela livet är kaos men någon måste ta hand om Ella, och det blir Amos. Pappan är i Danmark, vad de vet, det stod så på lappen och mamma är död. Hur de hamnat i denna situation målas upp i lite röriga kapitel, men livet är rörigt och de tre barnen hamnar i ett mamma-pappa-barn förhållande. Inte helt sunt men förståeligt. Mamman dog för en tid sedan, tumör i hjärnan och när Dalia hade det som jobbigast på gymnasiet var det en av lärarna som såg henne och stöttade men som hade det dåliga omdömet att även utnyttja henne, det blev för mycket och hon ville sluta sitt liv. Pappan hade stuckit från allt och Amos fick ta ett stort vuxenansvar. I huset, på landet är det sällan några besök, men pappans kompis, Gunnar, kommer dit och stöttar dem med att efterlysa sin far. Blir det normalt igen? Nja…

Nordlander skriver väldigt detaljerat och bra. Personerna målas upp på ett mycket trovärdigt sätt. Att mamman följde med deras pappa (som var FN-soldat) från Somalia är bara en detalj. De verkar inte prata så mycket i familjen om tiden i Somalia och varför pappan bara drog, förblir en gåta…han har väl rätt att sörja…men barnen då? Vad hände med läraren Anders, han som tyckte så mycket om Dalia? Lite för många lösa trådar om två ungdomar som försöker så gott det kan ta hand om hus, barn och sig själva i sin sorg och saknad.

3:a // Maria E

När ryssarna kom av Börje Isaksson, Rabén&Sjögren, 2003

Clara Sophia Lindhes dagbok 1719. Clara Sophia är 14 år. Hon är av fin familj som lever på Skeppsbron i Stockholm. Genom hennes berättelse får vi uppleva ett fattigt Stockholm som kryllar av soldater och ett land som är mittemellan krig. På sommarstället kommer de alldeles inpå kriget och Clara Sophia och Lasse blir tillfångatagen på ett ryskt galärskepp. Lasse kan skärgården och tvingas vara lots. De lyckas till slut rymma och måste sedan ta sig till fots tillbaka till sina hem. Familjen står då i skuld hos grosshandlaren, som kan tänka sig att efterskänka skulden mot att Clara Sophias syster, Irene, gifter sig med honom. Katastrof, tänker Irene, men vad gör man inte för sin familj?

Clara Sophia själv drömmer om den enkla bondpojken Mikael Smedman … men tänker ofta på Lasse. Det är också en tid då kvinnor inte har några rättigheter, skall man ha i tanke, och Clara Sophia tar ändå för sig

En dagbok som inte riktigt håller…tycker jag, tror man att en 14 årig flicka, år 1719, skulle reflektera över att det har ”börjat stinka ur alla högar med smuts och avskräde”…”det dammar något förskräckligt. Så snart en vagn passerar bildas det ett stort moln som omvälver en och man måste nysa.” Är skeptisk till det och tror på en efterkonstruktion för att moderna läsare skall förstå miljön. Hela texten känns alldeles för präktig och min vana trogen kollade jag författaren, född 1939, och det märks. Även om det skall föreställa 1719 känns språket inte trovärdigt.

Kul grej att uppmärksamma, att kunna simma. Mikael har lärt sig att simma och det ses som märkligt, ja, nästan magiskt. Boken avslutas med lite fakta om tiden 1719 och det är bra för det är ju nästan 300 år sedan. Jag tyckte bättre om Anna-Carolinas krig.

3:a för denna // Maria E

När offret talar av Britt-Marie Rönnbäck, Sivart förlag, 2008

Kriminalroman av en Lulekvinna, måste testas, jag gillar ju att läsa lokals. Någon skjuter socialchefen i Luleå utanför stadshuset. Kriminalkommissarie Gunnar Mäki och Kriminalinspektör Kerstin Persson leder mordutredningen. Alla dörrknackningar och vittnesintervjuer leder till många olika sidospår och det verkar vara så att socialchefen inte var så omtyckt av kollegorna. Plotten var något krystad…

Nja, inget, som kommer att sätta några spår. Kul med igenkännande geografi och det skulle kunna vara en berättelse som kan bli filmad, för det var, lite, som att läsa en film, men vem använder ordet skärmytslingar längre?

Tam bok, som får 2:a i betyg // Maria E

Gryningsstjärna av Charlotte Cederlund, Opal, 2017

Så kom äntligen andra delen av den så kallade Idijärvi-trilogin och den är minst lika bra som den första, Middagsmörker. Aili som är Noaidi känner väl inte att hon har rådets 100%stöd. Det hon känner mest är att vårda minnet av Raija, mammas farmor, som offrade sitt liv för att rädda Aili. Mörka krafter rör sig runt byn och mord sker, skyddet mot de onda håller på att försvagas. Nu måste de hitta Ursieten, men hur skall det går till då hon inte vet vad de letar efter. Rådet vill ha hennes hjälp med att göra en inre resa och träffa gudarna för att få tips och råd, själv vill hon resa i andras tankar, fast det är farligt. Drömmarna hon drömt i hela sitt liv blir till mening då hon hittar en del märkliga saker hos sin morfar.

Cederlund har skrivit en jättebra bok ur ett jag-perspektiv med bra språk och lagom utbildande i vårt urfolks historia. Här finns nomadskolor, kristnandet, trolltrummor, spritproblem och skallmätning, invävd i historien. Att bli osams med sin bästis strax innan jul är inge kul, men de hittar varandra igen och blir åter vänner. Det är också lite kulturkrock när hon inser att bussen till Kiruna bara går en tur dit och en tur tillbaka.Men att få in i skallen att Aili pratar skånska är svårt, tycker jag.

Det blir en tredje bok, Midnattsljus, och den ser jag framemot 2018

Denna bok får 5:a, så länge

Maestra av L.S. Hilton, Norstedts, 2016

En ganska dålig bok, om jag får säga det själv, men jag gillade inte Gone girl, heller. Här är det Judith som jobbar på ett ansett auktionshus i London som biträde och extraknäcker på en champagnebar, där det gäller att få gästerna att bjuda på så mycket dyrt som möjligt och sedan ha sex. På auktionsfirman blir Judith inblandad i en konsthärva och får sparken. Nu skall hon se vad som händer och spela spelet som hon lärt sig på auktionshuset. Har man rätt märken, dricker rätt dryck, rör sig på rätt ställen så kan man lura vem som helst…

Allt är väldigt invecklat, även sexscenerna, som påminner om dålig porrfilm med allt som ingår. Sedan börjar hon döda mellan sexscenerna på de mest bisarra sätt och det avslutas med ett styckmord. Och hon får hämnd, men på vem? Nä, detta var inget för mig, även om jag läste ut den, det var alldeles för komplicerat och alla saker hade ett märkesförnamn, typ Prada-väskan.

svag 2:a // Maria E

Kärlek sökes av Carin Hjulström, Månpocket, 2016

Detta är tredje boken om Frida Fors, numera med sitt ”gamla namn” åter efter skilsmässa. Frida är numera en känd radioröst och programmet Sena samtal är mycket uppskattat av lyssnarna. Men Frida är ensam, sedan skilsmässan. Det yngsta barnet har just åkt till Australien och dottern jobbar på annan ort. Skaffa dig en ny man, morsan, säger grabben då han drar. Men hur gör man det? Nätdejting? Påhejad av sina vänner ger hon sig i kast med dataträffar.

Hjulström skriver igenkännande, roligt och ledsamt och har en bra fingertoppskänsla för beskrivningar av människorna i boken. Säkert många som känner igen sig i dejtandets datadjungel och profilbeskrivningar, är bilder sanna, är texten sann? Första mötet är mycket avgörande och hur avslutar man första dejten utan att såra?

Jag tyckte de två förra böckerna var bättre, Finns inte på kartan och Hitta vilse, denna bok var för 100 sidor för lång och blev lite seg emellanåt

2:a / Maria E