Min europeiska familj de senaste 54000 åren

Min europeiska familj, de senaste 54000 åren av Karin Bojs, Månpocket, 2017

Ännu en Augustprisvinnare att lägga till handlingarna. 2015 fick Karin Bojs pris för sin bok och jag förstår precis varför. Av samma anledning som Bea Uusma fick sitt pris, två år innan. Förmågan att berätta om komplicerade saker för oss läsare som gör att vi förstår utan att bli förminskade, förlöjligade eller måste slå i lexikon för att begripa vad som menas. Detta är en av de bättre böcker jag läst om DNA forskning och framsteg. Ofta hör man om DNA-analys i deckare på TV och det måste på något vis vara som att lösa ett mysterium, detta med att släktforska.

Boken är på över 400 sidor och indelade i tre delar; Jägarna, Bönderna och Indoeuropéerna, med sina kapitel under sig och precis som Uusmas jakt på sanningen hur de tre dog på Vitön,  får vi följa Bojs släktsökningsmysterium om var hon kommer ifrån, eller var vi alla kommer ifrån. För att vi fanns här i Sverige från början är inte sant. Nya begrepp som Haplogrupper med undergrupper, Kärn-DNA och mitokondrie DNA beskrivs ingående och det är bra, liksom de bilder som på ett beskrivande sätt visar hur mänskligheten brett ut sig.

Lyssnade på en arkeolog från Norrbottens museum då han berättade om fynden i Aareavaara:
År 2009 genomförde Norrbottens museum arkeologiska undersökningar kring Aareavaara inför anläggandet av järnväg till Tapuli-gruvan. Ett par kilometer öster om byn, på heden Koskenkangas vid Muonioälven, hittades kvartsavslag och brända ben som avslöjade att där funnits två lägerplatser. Baserat på kol-14-datering av benbitar (som placerar det äldsta fyndet till 11300 år gammalt ± 500 års standardavvikelse) i kombination med beräkningar av den tidpunkt då platsen borde ha stuckit upp ovanför vattenytan, anses fynden vara 10 600 år gamla, vilket var den dittills äldsta dateringen av boplatsfynd i Norrland. De var samtida med de äldsta boplatserna inom den så kallade Komsakulturen vid den norska Ishavskusten.

Läs mer på: https://norrbottensmuseumarkeologi.wordpress.com/2011/12/23/presstopp-forsta-delen-av-norrbottenskusten-upptackt-av-manniskan-presstop/

Bojs delar med sig av många funderingar om sin släkt, på bägge sidorna, men bara vid ett tillfälle nämns den genetiska markören Rh-negativ. Folk från Baskien har stor mängd med Rh-negativa personer i befolkningen. Mot slutet av boken kommer hon närmare sig själv och konstaterar att mamman var högbegåvad och hade stor energi, konstnärlighet och kreativitet men tyvärr också psykisk sjukdom i genbanken. Här nämns också att generna i sig inte är bra eller dåliga utan, både ock och utvecklas åt olika håll beroende på hur miljön vi befinner oss i , ser ut.
Jag känner nästan för att bli arkeolog och släktforskare efter att läst Bojs bok. Både jag och min farmor är Rh-negativa och kanske vi kommer från Baskien? Vem vet?
Det blir en 5:a för denna bok. // Maria E