Hobbybibliotekarien

0.4- It´s a brave new world av Mike Lancaster, Egmont, 2011
I den lilla amerikanska byn pågår en marknad och en av killarna där skall göra en hypnosshow. När Kyle, och de fyra andra, vaknar ur hypnosen är alla totalt förändrade. Hotfullt vill de att dessa fyra skall anmäla sig i silon eller dras med dit men Klye förstår att något gått snett och flyr. Tillsammans med de tre andra försöker de förstå. Samtidigt ser de hur de övriga i byn samlas på ängen och de liksom ” kopplar ihop sig” med tentakler och efter det är det som att kyle och de tre andra inte finns. De kan se de andra men inte interagera, inte röra, inte förstå. Till slut förstår de att alla andra har blivit uppdaterade till 1.0 och de själva är kvar 0.4. Kyle talar in hela historien på gamla kassettband som många år senare hittas och det är dessa band vi får ta del av.
Lätt engelska om att inte höra till fast ändå finnas. Nya programvaran verkar inte bättre, tycker Kyle, men är det bättre att inte höra till? Fick lite känslan av Interstellar och biten där man lever parallellt fast i olika dimensioner och dessa kan ibland komma i kontakt med varandra, fast bara lite. Undrar vilken programvara jag är, 0.1?
Gillade den faktiskt, 3:a // Maria E

Var det bra så? Av Lena Andersson, Natur och Kultur, 2007
Skriven 1999, av den då 29 år gamla Lena Andersson, och jag vill gärna leka med titeln och betona lite olika exempel:
Var det bra så?- Nä, det var det inte- vart var alla vuxna som skulle förklara, svara på frågor och stötta ungdomarna i sina vidare val? Gjorde verkligen SYO-n så?
Var det bra så?- Nä, klimatet i skolan var nog ganska lika dåligt oavsett om man bodde i Tensta eller Torpgärdan. De olika typerna som Andersson beskriver fanns i min klass också.
Var det bra så?- Som frågan i charken då man begärt två hekto skinka. Nä, de var inte bra så, jag vill ha lite grillad kyckling också. Jag vill veta mer. Liksom i Lill-Tarzan och jag, där får man reda på mer om hur det gick och hur jävla dåligt det egentligen var, fast man som barn inte förstod var eller vems felet var.
Var det bra så?- Bra och bra…jag var nog lik Lotta som inte riktigt deltar aktivt men som heller aldrig är utanför. Tog aldrig ställning för eller emot och kunde vara på båda sidorna samtidigt, märkligt, varken snäll eller elak…eller både ock.
Jag tycker nog att boken borde ha bättre uppföljning. Förstå behöver jag inte,  men vad hände med Åsa, Pia och Jocke?
Nja, 3:a

Inte vatten värd av Ulrika Lidbo, Alfabeta, 2012
Vi följer hela tiden Ediths tankar och observationer då hon går i år 8. Sommaren innan åttan har deras familj tagit emot en jämnårig flicka, Sigga, som behövde komma från sin familj ett tag, tills mamman ordnat upp livet med den nya babyn. Edits bästis är i USA och det blir att Edith och Sigga är tillsammans hela sommaren. Sen börjar skolan och, ve och fasa, Sigga börjar i deras klass efter jul. Bästisen Lucinda är värsta psykopaten som manipulerar alla och allt till det sämre. Boken varvas med nutid och ångesten över att de mörkat att Sigga inte kom tillbaka, efter orienteringen, på klassresan, och alla lämnade ön utan henne samt dåtid då vi lär känna Lucinda och Edith.
Detta är ungefär som att läsa Tusen gånger starkare och där Sigga är Saga och Edith är Signe. Det är som skönt att allt kretsar kring Lucinda och Edith, precis som det tror att allt gör och Sigga gör sig inte ens besväret att prata med dem. För de är inte vatten värda.
En bra bok som kan leda till många diskussioner i klassen, många tankeställare väcks, vem skall hålla koll på vem och vad? När skall man säga ifrån, inte följa med, inte bara hålla med och när tar man eget ansvar? För den som tiger samtycker. Korta kapitel och bra text gör att boken går lätt att läsa och jag vill nästan ge Lucinda en smäll för att hon är så genomjävlig. Varför är hon det? Det kapitlet saknas i boken, tycker jag.
4:a // Maria E

Not that kind of girl av Lena Dunham, Norstedts, 2014
En ung kvinna berättar vad hon “lärt av livet”
Det här läste jag på Bokus: ”Lena Dunhams tv-serie Girls, där hon själv spelar huvudrollen, har gjort succé världen över och i sin bok återkommer hon till och spinner vidare på de teman som gjort serien så omåttligt populär”

Jag vet inte riktigt vad jag skall tycka om denna bok, jag gillade Liv Strömquists bok Kunskapens frukt och hon hyllar denna bok men det mesta känns helt främmande. Jag får inget flyt i läsningen och allt känns konstruerat.
Jag tycker att Lex bok av Sara Kaderfors är ljusår bättre och lika besviken som jag blev på den hyllade romanen: Konsten att skapa en tjej av Caitlin Moran blev jag på denna hyllade bok. Blendas bekännelser av Anita Eklund Lykull är också bättre, läs hellre den.
1:a // Maria E

Det blåser på månen av Eric Linklater, Vingförlaget, 1960
Första gången utgiven 1944. Jag minns mycket väl hur bra jag tyckte att denna bok var då min pappa läste den högt för mig, och kanske mina syskon, det minns jag inte. Det är alltid en risk med att läsa om något man tyckte var bra för länge sedan men jag tog en chansning.
Boken handlar om syskonen Dina och Dorinda, som är döttrar till major Rytter, som strax skall resa till Bombardiet, och hans hustru som bara bryr sig om sin man. Flickorna är utlämnade att vara med varandra och med sin guvernant, fröken Tjatlund, som försöker lära dem en massa saker. Oftast smiter de ifrån henne hittar på bus eller äventyr. Vad de än gör så upplever föräldrarna att de är dumma och olydiga. Men kanske är de oskyldiga då det kan ha blåst in en ond vind i deras hjärtan, ty det blåser på månen. Fru Häxelin hjälper dem på olika sätt och vid ett tillfälle förvandlas de till kängurur och fångas in till djurparken. Där träffar de Guldpuman och Silverfalken och många andra djur och får lösa mysteriet med de stulna strutsäggen. Det ena äventyret avlöser det andra men det är när de skall resa till Bombardiet för att befria sin pappa ur fängelset som det blir riktigt spännande.
Med på resan kommer både Guldpuman och Silverfalken och resan tar sin början i ett flyttlass till Tyrannen i Bombardiet. Det blir ett äventyr som lär dem för livet.
Fantastiskt roliga namn som Hugo Hultenberg översatt och Dina och Dorinda kan mycket väl inspirerat Astrid Lindgren till Emil-figuren, för många av flickornas hyss liknar hans; i all välmening. Den röda tråden syns genom hela berättelsen och den är att flickorna alltid vill andras bästa, och visst förstår de att puman skall råka illa ut om den dödar ett får eller en gris varannan dag sedan den släppts fri, men hur skall de förklara det för puman? Jag gillar också svaret på pappans påstående: ”När jag var liten pojke måste jag lyda mina föräldrar i allt” Dina svarar:” Jag tycker om att tänka själv”.
Jättebra bok som inte tappat på att bli en klassiker, utan håller måttet fint.
4:a // Maria E

Stjärnstenen av Jo Salmson, Bonnier Carlsen, 2015
Första delen, av två, i historien om Drakarnas öde.
Nea är 14 år och skall just genomföra provet för att bli mäster Fenels lärling som stjärntolkare. Men allt går fel. Nea ser…och hon har gåvan som hennes far också hade. Men Fenel säger att hon ser bara onda saker, väcker demoner och är farlig. Hela byn vänder han emot henne och hennes mor, för en stjärntolkare ljuger inte.
Neas mamma, Edja, var en av Demars berömda drakriddare. När hon förälskade sig i Neas far, Belon, stjärntolkaren, tvingades hon att lämna sin familj och överge sin gröna drake. Nea var inte mer än nyfödd när hennes pappa dödades i kriget mot häxmästaren.
Det Nea ser i stenens skuggmönster förändrar hennes liv för alltid. När Nea upptäcker sanningen om sin pappas död, och Fenel, börjar hon ana vilken fara som hotar! Nu behövs Demars drakar mer än någonsin – men finns de verkligen? Ett stort äventyr börjar och Nea tvingas lära sig att få folk att prata, prata mycket mer än det tänkt.
Jag tycker det var en spännande bok som i många drag liknar Bröderna Lejonhjärta. Där finns två riken, förrädare, inbrända tecknen, eld-ande istället för Katla, Häxmästare istället för Tengil och Nea istället för Skorpan och Jesen istället för Jonatan. Men den känns modernare i språket och då jag inte läst böckerna om Tam kan jag inte säga något om fantasy-världen, men denna är ok och kartor finns. Boken har inga illustrationer och riktar sig därför till en lite äldre målgrupp, från 12 år, tycker jag. Författaren lovar dock att Tam och Indre, och alla de åtta drakarna, kommer att dyka upp i berättelsen…
4:a // Maria E

”Käre prins god natt!” Av Lennart Bernadotte, Bonniers, 1977
En memoar av Lennart Bernadotte som sträcker sig fram till 1935, cirka. Lennart föddes 1909 som son till Storfurstinnan Maria Pavlovna och Prins Wilhelm, Kronprins Gustav VI Adolfs bror. Han är också sonson till Konung Gustav V. Det arrangerade äktenskapet varade inte så länge och snart stod Wilhelm själv med prinsen. Drottning Viktoria tog då hand om Lennart och blev den som uppfostrade honom tillsammans med barnsköterskan Nenne.
Mycket frispråkigt berättar Lennart om sin barndom på olika slott och med enda umgänge vuxna, ibland var det tillfälle att vara med kusinerna. Fina skolor och fina besök avlöser varandra och man märker att Lennart tröttnar ganska tidigt på denna prakt. Under första världskriget var han förskonad men inte omedveten om många risker. Boken hoppar lite mellan åren då han försöker förklara vissa händelser med den vishet han nu har. Av lite diffusa skäl får hans pappa och han själv ärva slottet Mainau som ligger mitt i Bodensjön. Ett gammalt ruckel i mångas ögon. Då han berättade att han skulle gifta sig med sin barndomskärlek Karin Nissvandt blev det inga glada miner. Efter äktenskapets fullbordan blev han av med prinstiteln och allt som det hör till. En lättnads suck tycks höras. De tu åker sedan till Mainau och börjar röja…det blir sedermera en fantastisk turistattraktion och är så ännu idag. Till och med mamman och pappan kunde vara på slottet samtidigt.
Jag hade trott att det skulle vara en torr och tråkig bok men den var både trevlig och lätt att läsa, självklart är det inte roligt att läsa om de jobbiga åren med militären eller andra gruvligheter. Men språket flyter på bra och det ger en fin inblick i de kungliga rummen i början av 1900-talet. Det är många bra bilder som kompletterar texten väl.
Klart läsvärd
4:a // Maria E

De Norrbottniska satansverserna av (Icke-bröderna)Ronny och Lasse Eriksson, Uppsala publishing house, 2006
En faksimilutgåva av, sånt man inte med bästa vilja i världen kan, Kalla fakta om Piteå. Första gången denna kom ut var 1990 och nu känns den lite förlegad men är ändå väldigt rolig att läsa. Det finns en början och en mitten och ett slut och boken är fylld av sk. sanningar om Piteå och dess befolkning. En pitebo mår bäst när han mår lite dåligt, eller Man skall inte glädjas i onödan och allt utspelat i en drunknande mans inre, eller i alla fall sjunkande mans inre, det är den röda tråden…
Vi får ta del av Pitepsykologi: Skweelande och gnöulande där skweelandet är skrikandet som hörs utåt och gnöulandet är skrikandet som hörs inåt. Den, till svenska, oöversättliga texten Skweelarn finns i tryck och har man hört Eskefeurat framföra den så förstår man nu precis. Texter som ”Det är lika bra att sluta drömma, det går åt helvete i alla fall, ty om man drömmer om Paris hamnar man på något vis lik förbannat i Hudiksvall” finns med.
Vi lär känna den sjunkande mannen Lennart Sjögren och får ta del av Pitemålets uttrycksfullhet och en typstudie av snöskottande i Norrbottniskt radhusområde.
En mycket rolig bok att ha vid sängkanten, många saker känner man igen även om man inte är Pitebo och mycket har man hört av Ronny och Lasse Eriksson då de ståuppat på olika ställen. En fin present till en Norrbottning som har allt.
4:a // Maria E

Välkommen till LA, baby av Moa Eriksson Sandberg, Rabén&Sjögren, 2014
Doris och Ottilia har planerat och bokat en resa till USAs västkust. De har tagit paus från studierna på universitetet för att uppleva pulsen i USA. Doris sk pojkvän vill inte göra slut med sin tjej och vill att de pausar sitt förhållande och Doris ser fram emot att glömma honom over there. Ottilia är orolig över att hennes nya kille inte skall klara sig utan henne när de är borta vilket får Doris att bli lite irriterad då det tar udden av deras resa. Men det skall nog gå bra…
Men näe, när de kommer fram till San Fransisco så ringer pojkvännen och säger att han inte klarar sig och har bokat en resa, han kommer i morgon. WTF, tänker Doris, och exakt så blir det. Ottilia som känner sig behövd, lever i tron att: ”han är lite speciell, men jag tror jag kan hjälpa honom och han tycker verkligen om mig”. Men är du kär i honom, på riktigt…? Undrar Doris. Det blir platt fall och inget blir som planerat, Ottilia åker hem tidigare med Hampus och Doris drar till en utbytesstudent som bor i L.A. Nu börjar hon faktiskt vara sig själv och upplever L.As ljusa och mörka sidor men träffar också Leo, som får henne att glömma Niklas och hon får se Doris Days platta i Hollywood.
Jag gillade boken då det var korta kapitel och ett bra språk. Frustrationen hos Doris märks tydligt och osäkerheten hos Ottilia kommer också fram med oförmågan att klara ut spelreglerna för Hampus. Hampus i sin tur spelar på alla strängar för att manipulera Ottilia. För fan, han är 26 år… Hur kan han tro att det är ok att bara åka över för att han inte vill vara ensam, hur egoistisk kan man vara? Man Sen lämnar man aldrig en kompis på resan, aldrig. I boken får vi bara följa Doris, som blir kvar i USA och jag hade nog velat följa med Ottilia hem också för att se hur länge de är ihop…

Rekommenderas från 15 år
3:a // Maria E

Guldfisken av Susanna Alakoski, Alfabeta, 2012
Andra boken om tjejerna Tiia och Peggi som bägge är allergisk mot pälsdjur och mycket annat. Dessutom lever de med bara en förälder, Peggi med sin mamma och Tiia med sin pappa och man märker tydligt att tjejerna väljer att göra sådant som inte kostar för mycket pengar då de verkar vara medvetna om ekonomin i deras hushåll. Men det finns mycket att göra som inte kostar något. Tiia får i uppgift att vakta en guldfisk under två veckor på sommaren. Hon vet exakt vad hon skall göra och inte får göra men det går inte så bra. Guldfisken verkar ju vara jättehungrig och glad och är inte blommorna ovanligt torra?
Tiia tänker ofta på sin mamma och pratar med henne tyst. Nu i sommar skall de åka till farmor och farfar i Finland och Peggi får följa med.
Väl hemma i Sverige måste Tiia ta tag i vekligheten och ta sitt ansvar och berätta för guldfiskägaren som det är.
Jättebra bok, som är lätt att sätta sig in i och som skulle passa bra som högläsning i 3-5 an. Alakoski står på de svagas sida och man kan se att vissa saker kan vara speglingar från hennes egen barndom. Språket flyter på bra och känns naturligt.
Rekommenderas från 10 år
// Maria E

Första boken heter: Dagens Harri
Tredje boken om Tiia heter: Dagens skräckis
Fjärde boken heter: Hej Kungen! Och kommer ut i september i år.