De Norrbottniska satansverserna av (Icke-bröderna)Ronny och Lasse Eriksson, Uppsala publishing house, 2006
En faksimilutgåva av, sånt man inte med bästa vilja i världen kan, Kalla fakta om Piteå. Första gången denna kom ut var 1990 och nu känns den lite förlegad men är ändå väldigt rolig att läsa. Det finns en början och en mitten och ett slut och boken är fylld av sk. sanningar om Piteå och dess befolkning. En pitebo mår bäst när han mår lite dåligt, eller Man skall inte glädjas i onödan och allt utspelat i en drunknande mans inre, eller i alla fall sjunkande mans inre, det är den röda tråden…
Vi får ta del av Pitepsykologi: Skweelande och gnöulande där skweelandet är skrikandet som hörs utåt och gnöulandet är skrikandet som hörs inåt. Den, till svenska, oöversättliga texten Skweelarn finns i tryck och har man hört Eskefeurat framföra den så förstår man nu precis. Texter som ”Det är lika bra att sluta drömma, det går åt helvete i alla fall, ty om man drömmer om Paris hamnar man på något vis lik förbannat i Hudiksvall” finns med.
Vi lär känna den sjunkande mannen Lennart Sjögren och får ta del av Pitemålets uttrycksfullhet och en typstudie av snöskottande i Norrbottniskt radhusområde.
En mycket rolig bok att ha vid sängkanten, många saker känner man igen även om man inte är Pitebo och mycket har man hört av Ronny och Lasse Eriksson då de ståuppat på olika ställen. En fin present till en Norrbottning som har allt.
4:a // Maria E
Hobbybibliotekarien 