”Käre prins god natt!” Av Lennart Bernadotte, Bonniers, 1977
En memoar av Lennart Bernadotte som sträcker sig fram till 1935, cirka. Lennart föddes 1909 som son till Storfurstinnan Maria Pavlovna och Prins Wilhelm, Kronprins Gustav VI Adolfs bror. Han är också sonson till Konung Gustav V. Det arrangerade äktenskapet varade inte så länge och snart stod Wilhelm själv med prinsen. Drottning Viktoria tog då hand om Lennart och blev den som uppfostrade honom tillsammans med barnsköterskan Nenne.
Mycket frispråkigt berättar Lennart om sin barndom på olika slott och med enda umgänge vuxna, ibland var det tillfälle att vara med kusinerna. Fina skolor och fina besök avlöser varandra och man märker att Lennart tröttnar ganska tidigt på denna prakt. Under första världskriget var han förskonad men inte omedveten om många risker. Boken hoppar lite mellan åren då han försöker förklara vissa händelser med den vishet han nu har. Av lite diffusa skäl får hans pappa och han själv ärva slottet Mainau som ligger mitt i Bodensjön. Ett gammalt ruckel i mångas ögon. Då han berättade att han skulle gifta sig med sin barndomskärlek Karin Nissvandt blev det inga glada miner. Efter äktenskapets fullbordan blev han av med prinstiteln och allt som det hör till. En lättnads suck tycks höras. De tu åker sedan till Mainau och börjar röja…det blir sedermera en fantastisk turistattraktion och är så ännu idag. Till och med mamman och pappan kunde vara på slottet samtidigt.
Jag hade trott att det skulle vara en torr och tråkig bok men den var både trevlig och lätt att läsa, självklart är det inte roligt att läsa om de jobbiga åren med militären eller andra gruvligheter. Men språket flyter på bra och det ger en fin inblick i de kungliga rummen i början av 1900-talet. Det är många bra bilder som kompletterar texten väl.
Klart läsvärd
4:a // Maria E
Hobbybibliotekarien 