Det blåser på månen av Eric Linklater, Vingförlaget, 1960
Första gången utgiven 1944. Jag minns mycket väl hur bra jag tyckte att denna bok var då min pappa läste den högt för mig, och kanske mina syskon, det minns jag inte. Det är alltid en risk med att läsa om något man tyckte var bra för länge sedan men jag tog en chansning.
Boken handlar om syskonen Dina och Dorinda, som är döttrar till major Rytter, som strax skall resa till Bombardiet, och hans hustru som bara bryr sig om sin man. Flickorna är utlämnade att vara med varandra och med sin guvernant, fröken Tjatlund, som försöker lära dem en massa saker. Oftast smiter de ifrån henne hittar på bus eller äventyr. Vad de än gör så upplever föräldrarna att de är dumma och olydiga. Men kanske är de oskyldiga då det kan ha blåst in en ond vind i deras hjärtan, ty det blåser på månen. Fru Häxelin hjälper dem på olika sätt och vid ett tillfälle förvandlas de till kängurur och fångas in till djurparken. Där träffar de Guldpuman och Silverfalken och många andra djur och får lösa mysteriet med de stulna strutsäggen. Det ena äventyret avlöser det andra men det är när de skall resa till Bombardiet för att befria sin pappa ur fängelset som det blir riktigt spännande.
Med på resan kommer både Guldpuman och Silverfalken och resan tar sin början i ett flyttlass till Tyrannen i Bombardiet. Det blir ett äventyr som lär dem för livet.
Fantastiskt roliga namn som Hugo Hultenberg översatt och Dina och Dorinda kan mycket väl inspirerat Astrid Lindgren till Emil-figuren, för många av flickornas hyss liknar hans; i all välmening. Den röda tråden syns genom hela berättelsen och den är att flickorna alltid vill andras bästa, och visst förstår de att puman skall råka illa ut om den dödar ett får eller en gris varannan dag sedan den släppts fri, men hur skall de förklara det för puman? Jag gillar också svaret på pappans påstående: ”När jag var liten pojke måste jag lyda mina föräldrar i allt” Dina svarar:” Jag tycker om att tänka själv”.
Jättebra bok som inte tappat på att bli en klassiker, utan håller måttet fint.
4:a // Maria E
Hobbybibliotekarien 