Hobbybibliotekarien

Ett eget liv- Fyra pjäser för unga, Drama Direkt, 2010
Här har jag tagit del av två av fyra pjäser. Tänkte först ta något gammalt av Shakespeare eller Strindberg men sedan ändrade jag mig och valde modernt.
Pjäser av Mattias Andersson, Malin Axelsson, Rasmus Lindberg och Christina Gottfridsson.
In a dark and northern place: Om en ung flicka, Linda, som lever med sin mamma i en, som hon upplever, liten håla. Hon kan inte förstå varför mamman inte vill något utanför det liv hon har och har svårt att acceptera att hon bara vill vara mamma. Markus kommer och skall bo en vecka hos sin pappa i denna ”håla” och de möts på torget. Linda försöker mästra Markus men misslyckas, Markus har egna saker han brottas med, typ sin pappa.
Svårast är den med de värdelösa: Hedvig är fast i sin rullstol och mamman vill börja leva sitt liv och en assistent skall anställas. Måns blir mot sin vilja assistent och det hela utvecklar sig till vänskap. Men det är inte enkelt. Vem har rätt till sitt eget liv? Har man rätt till ett liv? Påminner om ”En oväntad vänskap” av Philippe Pozzo di Borgo, som också är en bra film.
Att läsa pjäser var något nytt. Jag har lätt att se scener framför mig i dessa, scenbeskrivningar mm är bra men jag saknar djupet i personerna, vilka är dessa? Dessa pjäser skulle enkelt kunna spelas på teaterkurs eller dramaklass i skolan.
Helt OK, 3:a // Maria E

Musashi, samurajen av Eiji Yoshikawa, AWE / GEBERS, 1985
En storslagen, spännande och romantisk äventyrsroman om en av Japans främsta samurajer. Den har kallats ”en japansk Borta med vinden” och sålts i mer än 120 miljoner exemplar i Japan och gör succé över världen.
Musashi börjar vid det berömda slaget vid Sekigahara där Takezo (senare Musashi) är en av de två överlevande i början av 1600-talet.

Eiji Yoshikawa, född Hidetsugu Yoshikawa, 11 augusti 1892, död 7 september 1962, var en japansk författare av historisk romaner. Han var främst influerad av klassiker som Heike monogatari, Berättelsen om Genji, Berättelser från träskmarkerna och Romansen om de tre kungadömena. Han tilldelades Kulturorden (högsta utmärkelsen för författare i Japan) 1960, Heliga skattens orden och Mainichis konstutmärkelse precis innan han avled i cancer 1962. Han anses vara en av de största historiska romanförfattarna i Japan.
Yoshikawas första två romaner om Miyamoto Musashi har översatts till svenska. Totalt skrev han sju böcker om Musashi.

Varför har jag inte läst denna bok som jag köpt 1985? 1110 sidor? 1300g? Vet inte. Vad som är konstigare är, varför har jag kvar den? Inget bra svar på det heller. Vid tillfälle kommer jag nog att läsa den, men inte just nu, sen.
// Maria E

Gökens rop av Robert Galbraith, Wahlström & Widstrand, 2014
Att det var just J.K Rowlings som skrivit denna bok, lockade mig till läsning. Varför hon använder pseudonym vet jag inte men kanske för att kolla om manuset håller och inte bara publiceras med anledning av efternamnet. En känd fotomodell faller mot sin död från en balkong i Mayfair, London och man tror det är självmord. Hennes bror John misstänker att ett brott har begåtts och han kontaktar därför privatdetektiv Cormoran Strike. Den enbente Afghanistan-veteranen Cormorans liv är allt annat än på topp; Hans fru har tagit ut skilsmässa och ganska snabbt förlovar sig med sitt ex. och Cormoran bor tillfälligt på kontoret i en tältsäng, bitter och skuldsatt . Assistenter avlöser varandra men det är när Robin kliver in som det börjar hända saker, tyvärr finns det inte pengar att behålla henne. Uppdraget att lösa det eventuella mordet kan få firman på fötter men det är många stenar som skall vändas och ännu en person skall mördas innan arvoden kan räknas in. Cormoran och Robin kompletterar varandra och hon börjar gilla jobbet på detektivbyrån.

Detta är första boken om Cormoran Strike och Robin och riktigt bra. Påminner om Den tomma stolen i sina beskrivningar av människor och omgivningar och när jag läser ser jag alla scener framför mig som en film. Och det är bra beskrivningar. Bara att jämföra den rökande kvinnans mun runt en cigarett med en katts anus fick mig att skratta högt, precis så ser det ju ut på många. Cormoran själv känns som en blandning av Watson och Banks och Robin påminner mig om Kitty, märkligt, jag vet. Det enda dåliga var titeln på boken, som är allt för avslöjande, men det var kul att ta del av deckararbetet.
En klar 3:a // Maria E

Tintins lämplighet diskuteras
I Sverige har det, i oktober 2012, debatterats runt Tintin-böckernas vara och icke-vara på bibliotek i landet. Det är främst de rasistiska inslag som ibland dyker upp i serien som har varit på tapeten. De flesta bibliotek lånar fortfarande ut böckerna om Tintin och uppmanar samtidigt till diskussion om främlingsfientlighet och rasism.
Tintin i Kongo av Hergè, CarlsenComics, 1978
Utdrag ur inledningen av boken: Den första versionen av Tintin i Kongo utkom redan 1930, utan färg och med rätt primitiva teckningar. Denna utgåva kom ut första gången 1946 och ligger innehållsmässigt rätt nära 1930 års upplaga och åsiktsmässigt är det ett typiskt uttryck för mellankrigstiden. Den avslöjar te x obarmhärtigt den tidens européers sätt att se på andra raser. Att värdera boken ur politiskt eller moraliskt synvinkel är ganska meningslöst. Se boken som ett tidsdokument och jämför med amerikansk stumfilm.

Jag läste denna bok på 70-talet och hade aldrig haft något annat är en rolig tanke i huvudet. Hade inga värderingar åt något håll så när jag såg boken på förbjudet-listan blev jag nyfiken, var den så nervärderande och rasistisk? Ja och nej. De svarta människorna förlöjligas är karikatyrer och stereotypiskt tecknade, men det är också de vita skurkarna i boken. Tintin är snäll, lite nedvärderande och hjälpsam men dödar djur huller om buller och tar till och med betarna från en elefant, flår en gorilla för att använda skinnet som förklädnad, skjuter 15 antiloper mm vilket gör honom hemsk samtidigt. Kapten Haddock är inte med i denna bok så språket är förvånansvärt fritt från svärord. Visst är det rasistiska drag som aldrig skulle användas nu och det gäller allt ifrån det onödiga dödandet till synen på de svarta i Afrika.
Jag tycker Tintinböckerna var bra och jag gör det fortfarande men med lite mer reflektion. Jag hade en barnbok då jag var liten som hette Petter och Kajan på långresa, utgiven 1961, och den är betydligt mer rasistisk än Tintin i Kongo om det är bra eller dåligt får någon annan bedöma.
3:a // Maria E

Fler böcker som förbjudits av olika skäl: Mein Kampf, Giftas, Lolita, Flugornas herre, The bluest eye, Fursten, Om Samhällsfördraget, Harry Potter, Frankenstein, Tintin i Kongo, Den stulna romanen, Gökboet, Drömmar om byn Ding, Det mest förbjudna, Glaskupan, Brev från isoleringscell 13, Tunisian Girl, Jägare, Du sköna nya värld, Anne Franks dagbok, En dag i Ivan Denisovitjs liv, Hjärtdjur, Äcklet, Satansverserna, Moll Flanders, Freedom from fear och Kama Sutra…

Boden för länge sedan- men helt nyss av Sten Sundberg, Sten Sundberg produktion, 1997
Att hitta en bok vars handling utspelar sig i Boden var inte så lätt. Jag hade några på gång men jag fastnade denna bok. Det är både en minnesbok och en berättelse om Boden och bodensarna men samtidigt är det korta händelser som skett i Boden. Allt utspelar sig i stort under 1950-talet. Boken är fylld av bilder som komplement till texten och det är roligt att känna igen platser på hur det såg ut förr.
Jag kan läsa om grannen Tommy Engström, som var en ”känd” hockeyspelare i Boden som nästan tog sig till allsvenskan 1961. Han beskrivs som ”liraren som kunde dribbla på de minimala spelytorna” Det blev inget allsvenskt spel men många spännande matcher och BBK föll på målsnöret med en enda poäng i baken. Jag kan läsa om grannen Peter Englund, vars pappa Birger var ölutkörare vid Luleå Bryggeri. Jag kan läsa om vad som hände på Björknäsparken, familjedraman och taximord men också om Badis som revs 1996 men som invigdes 1951 som dåtidens skrytbygge som kostat 2 miljoner att bygga, hade 142 lysrör om vardera 40W därtill åtta 300W strålkastare som lyste upp vattnet underifrån. Man köpte tio-kort och fick ett bad gratis och när ”bassarna” badade drog man för gardinerna, för de badade näck. Jag minns att jag kunde köpa ett-öres kolor där, som sista plats i Boden, tror jag.
Det verkar ha varit på Björknäsparken, Badis och på sportarenor det mesta hände och jag kan känna att jag vill tillbaka dit ibland. Var samlas vi nu? På internet? Och hur kul är det?
En rolig och händelserik bok om Boden på 50-talet.
3:a // Maria E

Döden i Jericho av Colin Dexter, Norstedts, 1983
Detta är femte boken av Dexter och den första som jag kom i kontakt med 1983, då den kom ut. Jag fastnade direkt för språket, detaljrikedomen och pusslandet i att lösa mysterium. I prologen beskrivs kommissarie Morse som ”en sentimental suput” och hans assistent Lewis som ”grov och satt”. Hmmm…? Det första kan jag hålla med om och TV-seriens Morse känns igen men Lewis har tunnat av något.

I denna bok är det en medelålders kvinna som hängt sig och det ser ut att vara ett självmord men Morse tror inte på det. Han blir både privat och i yrkesmässigt inblandad i utredningen men inte förrän efter halva boken får han fallet och Lewis tilldelas honom. Tillsammans lägger de pussel och bit för bit kommer de närmare en lösning men då mördas grannen till kvinnan och pusslet verkar få fler bitar. Efter ett tag så är ramen lagd men alla bitar är inte på plats, vem har gjort vad och när och varför? Att skylla på slumpen är inte Morses starka sida, eller ödet, men visst finns det likheter med gamla historier.
Jag gillar verkligen Dexters figurer, miljöer och språk och när Morse kom som TV-serie fick jag alla avsnitt på DVD. Jag tycker också att det var tråkigt att han dog men samtidigt kan ingen verka för evigt.
Fast det var 32 år sedan jag läste boken känns den inte mossig och förlegad.
Klar 4:a // Maria E

Järnblod av Liza Marklund, Piratförlaget, 2015
Jag vet inte riktigt vad jag skall tycka om denna bok. Den är lätt att läsa och språket flyter fint men någonting fattas, har Marklund tröttnat på Bengtsson? Annikas syster Birgitta har försvunnit och ett SMS på Annikas gamla telefon gör henne orolig och hon tvingas kontakta sin mamma som alltid beskyller henne för allt, alltid, så även nu. Missbruk och misshandel och krossade drömmar är ingen bra kombination. Analytikern Nina börjar gräva i misshandeln av uteliggaren och några försvunna personer och ett DNA spår som nästan stämmer till 100%. Hon bestämmer sig för att kontakta systern till den misstänkte mördaren och på psykhuset, där hon finns, får Nina en överraskning; det finns två gärningsmän som är samma person. Nina åker till Spanien för att höra om olyckan för 20 år sedan samtidigt som Annika far till Hälleforsnäs, den gamla bruksorten där de växte upp. Exmaken Thomas är bitter och deppar över sin krok och över att Annika träffat en ny. Schyman tvingas lägga ner papperstidningen.
Visst knyter Marklund ihop ett och annat i intervjun av Bengtsson men mycket lämnas osagt, och så är väl världen. Men vad tänker Thomas göra? Han ser intervjun i TV och får där höra att Annika gift sig och tagit efternamnet Hallenius och till råga på allt är gravid…
Inte Marklunds bästa, men den sista med Annika Bengtsson
3:a // Maria E

STHLM av unga för unga, B Wahlströms, 2014
Boken som är ett samarbete mellan B. Wahlströms Bokförlag och sajten ungdomar.se men också BRIS och Plan och Studiefrämjandet Stockholm har varit med i samarbetet.
I boken hittar du över 100 tips och ställen som passar ALLA! (unga är lite underförstått). Själv är jag glad att ställen som Science Fiction bokhandeln nämns på två sidor och Myrorna i Ropsten får ½ sida. Lite besviken på att inget kungligt nämns under kultur, inga slott, inga museum, men det kanske man måste bli lite äldre för, eller så tar man för givet att alla ändå vet. Jag skall ge denna till dottern, 17 år, och höra hennes synpunkt. Själv tycker jag den är för tunn, men jag är heller inte målgruppen.
2:a // Maria E

Det som inte dödar oss av David Lagercrantz, 2015
Detta är en fristående bok baserat på Stieg Larssons karaktärer i Millenniumserien om Lisbet Salander och journalisten Mikael Blomqvist. Denna bok har varit ganska upphaussad och omskriven, men jag är inte imponerad. Visst, som spännande bok kan den komma långt men då måste man ta bort de 150 sidor som återkopplar till de tidigare tre, för det är alldeles för mycket bla,bla,bla från förr. Plotten är ganska bra och Lagercrantz bygger upp en trovärdig story runt om, och i hackervärlden men på djupet går han aldrig. Det känns nästan som om detta är en början på fler böcker och mycket lämnas osagt. Det sämsta med boken är Salanders uppgörelse med barn- och kvinnomisshandlaren. Det känns inte riktigt bra, trots att det är bra och det stör mig. Det känns inte alls som Salander.
Nä, denna bok är inte bra…kanske blir nästa bättre, och här hoppas man att slippa en massa upprepningar från förr.
2:a // Maria E

Välj hellre boken om Zlatan eller Göran Kropp av samme författare.

Blå Stjärnan av Jan Guillou, Piratförlaget, 2015
I den femte delen av Guillous 1900-tals serie träffar vi på äldsta dottern Lauritzen, Johanne. Tiden för handlingen är samma tid som i Att inte vilja se men skildrad ur Johannes perspektiv. Hon befinner sig nu i Sverige och är djupt involverad i spioneri och sabotage då hon jobbar med den brittiska spionorganisationen SOE. Tidigare var hon med i Hjemmefronten och med sin perfekta tyska kunde hon också spela tysk. Britternas kodnamn för Johanne var Blå Stjärnan och det var också i den organisationen, tillsammans med hästen Bertil hon löste många uppdrag.
Positivt överraskad av Guillous förmåga att beskriva kvinnor utan att förlöjliga dem. De känns äkta och starka och drivna av sin tro på att tyskarna måste förlora kriget. Han beskriver en viktig del av verksamheten under andra världskriget som kanske inte lyfts fram och glorifierats; de kvinnor som genom list och lust och ibland även gick sängvägen för att komma åt hemligheter som sedan rapporterades till pusselläggarna. Jag gillade denna bok och Guillous språk, ja lite tillbaka i spioneritagen är han nog och det gör han bra. Det som retar mig är en kommentar i slutet där Johanne berättar för sin far att hon är gravid men inte har någon man och han reagerar som en man från 1960-talet…vad vet de om dessa 1942? Sedan är kapitlen alldeles för långa, typ 83 sidor, puh!!
Bra jobbat annars, Jan!
4:a // Maria E