Döden i Jericho av Colin Dexter, Norstedts, 1983
Detta är femte boken av Dexter och den första som jag kom i kontakt med 1983, då den kom ut. Jag fastnade direkt för språket, detaljrikedomen och pusslandet i att lösa mysterium. I prologen beskrivs kommissarie Morse som ”en sentimental suput” och hans assistent Lewis som ”grov och satt”. Hmmm…? Det första kan jag hålla med om och TV-seriens Morse känns igen men Lewis har tunnat av något.
I denna bok är det en medelålders kvinna som hängt sig och det ser ut att vara ett självmord men Morse tror inte på det. Han blir både privat och i yrkesmässigt inblandad i utredningen men inte förrän efter halva boken får han fallet och Lewis tilldelas honom. Tillsammans lägger de pussel och bit för bit kommer de närmare en lösning men då mördas grannen till kvinnan och pusslet verkar få fler bitar. Efter ett tag så är ramen lagd men alla bitar är inte på plats, vem har gjort vad och när och varför? Att skylla på slumpen är inte Morses starka sida, eller ödet, men visst finns det likheter med gamla historier.
Jag gillar verkligen Dexters figurer, miljöer och språk och när Morse kom som TV-serie fick jag alla avsnitt på DVD. Jag tycker också att det var tråkigt att han dog men samtidigt kan ingen verka för evigt.
Fast det var 32 år sedan jag läste boken känns den inte mossig och förlegad.
Klar 4:a // Maria E
Hobbybibliotekarien 