Hobbybibliotekarien

De rätta av Scott Westerfeld, Bonnier Carlsen, 2009
Detta är tredje, och avslutande, delen om Tally i en skrämmande framtidsvärld. Tally lever i en framtid bara 300 år bort och alla som fyllt 16 har opererats, Tally har dessutom värvats till Speciella Omständigheter och hennes kropp har genomgått en extraordinär operation så man kan säga att kroppen är hennes vapen men hon skär sig fortfarande för att få den extra kicken hon ibland saknar. Shay är också speciell och nu får de, som oövervinnerliga, i uppdrag att hitta smokeyborna. Men det är svårt att veta vad som är sant. Zane blev inte bra sedan de tog botemedlet han fick hjärnskador och fel på motoriken och Tally är inte längre intresserad. Alla lever i fred, eftrsom hjärnoperationen fixat det, men under sin resa gör Shay en ”grej” i ett gammalt vapenförråd och släpper loss nanoceller som äter upp allt i sin väg. Diegoborna får skulden och strax är ett krig på gång, trots fredsoperationer, hur är det möjligt? Jo, många har botats, från operationen, och det är inte längre speciellt att vara speciell, det är nu ok att se ut hur som helst och Tally funderar på att bota sig
Boken är inte lika bra som de två förra, känns som om Westerfeld tappar storyn och allt blir utdraget och segt med hudantenner och svävarbrädor. Lite roliga framtidsversioner finns med och det roligaste är nanoceller och jag kan bara undra om det är här Wilderäng fått sin inspiration till nanomiter som, liksom nanocellerna, äter upp allt i sin väg.
2:a // Maria E

I solstormens spår av James Dashner, Semic, 2015
Detta är del noll, i serien Mazerunner och efter att läst del ett men inte två och tre i trilogin blev jag lite nyfiken på vad detta är. Boken är en berättelse om hur allt började innan labyrinten, alltså bakgrundshistorien. Som jag nämnt i tidigare recension är detta ännu en dyster, dystopisk framtidsskildring. 13 år tidigare får vi följa Mark, Trina, Lana och Alec som har överlevt solstormen och kämpar på i vardagen. Någon, som tycks veta mer, anser att jordens resurser inte kommer att räcka till och vidtar åtgärder för att rätta till det. Från luften kommer beväpnade personer och skjuter ut något som visar sig vara ett dödligt och smittsamt virus. Människor dör som flugor, men Alec som är före detta soldat lyckas rädda dem och de flyr mot närmsta by. Där finns endast en lite flicka vid liv, fast hon träffats av viruset…kan hon vara immun? Nu följer många sidor av flykt, slagsmål, fritagning, smitta och död. Ibland får man glimten av ett leende och lite skratt. Trots att alla är smittade lyckas de på något sätt skicka den lilla flickan, Deedee, med teleportören till någon som kanske vet bättre att använda hennes immunitet då viruset verkar mutera sig och ha ett eget liv.

Boken slutar där del ett börjar och måste ha till syfte att kräma av oss lite extra pengar. Nog känns detta mer som ”nice to have”. Jag saknade inte denna bakgrund och tycker, liksom det jag tyckte om del ett, att det är för mycket filmmanus över detta.Den allvetande berättaren är ibland övertydlig med beskrivningarna, exempel: ”Mannen rörde sig inte, svarade inte. Han satt där på sin säng med ryggen mot dem, som en klump till människokropp. Huvudet sankt, ryggen hopsjunken”.
Här hade det räckt med ”klump till människokropp” eller ”Huvudet sänkt, ryggen hopsjunken”, det blir ofta för mycket. Språket är ganska enkelt, meningarna och kapitlen korta och det lär tilltala en yngre publik. Lite väl mycket splatter för att rekommendera från 12 år men från 15 år tycker jag är relevant.
Max en 2:a // Maria E

Den gömda koden av Johan Wendt, Tor Moström, Peter Bergting, Bonnier Carlsen, 2015
Curly Bracket bor i ett samhälle som kontrolleras av Corpuratus. Genom datorer, koder och ett slutet nätverk kontrollerar de och styr människorna. Kan man bemästra spelet Codoseum kan man bli något i samhället och slipper jobba i fabriker eller gruvor. För Curly Bracket återstår nu bara slutprovet. När hon klarat det kan hon börja jobba som kodare i Corpuratus. Men mitt under pågående prov får hon ett val av annan art; fortsätt eller välj sanningen. Det blir sanningen som Curly väljer men hur skall hon kunna veta vad som är sanning, eller vems sanning det är, då hon aldrig varit utanför Corpuratus förut.
Vem har makten i en digitaliserad värld? Så står det på baksidan av boken som skall introducera läsaren till digitalt tänkande, ett tankesätt som ligger till grund för att lära sig programmering. Lyckas de? Jo, det tycker jag nog. Storyn, som är i serieformat med snygga bilder av Peter Bergting, är spännande och Curly är smart, alla lösningar förklaras på slutet och det är bra. Detta verkar vara första delen då den slutar med orden ”Fortsättning följer…” Kan detta locka fler till läsning är det toppen. Rekommenderas från 10 år.
3:a // Maria E

Spindelbarnen av Gudrun Wessnert, Bonnier Carlsen, 2010
Ett Sam Frasers äventyr, som utspelar sig i slutet av 1800-talet, och Sam hamnar på ett barnhem som drivs av systrarna till kvinnan som startade barnhemmet, eller är de verkligen hennes systrar? På barnhemmet bor det redan sex barn och sju är grunden till olycka. De två föreståndarna och deras kock är allt annat är hyggliga. Barnen svälter och dör men de som är kvar har lärt sig att viss mat äter man inte. Sam hamnar ganska snart i källaren som är det värsta straffet och där hittar hon en lite silverkrona, sägnen säger att den tillhört råttkungen i silvergruvan. Barnen måste rymma, annars kommer de alla att dö, inser de ganska snart och planer smids för att rymma. Sam hör röster med jämna mellanrum och även räven verkar prata med henne.
Kuslig bok om hur barn missköts av giriga föreståndare som inte tycker barnen har något värde. Boken är ganska repetitiv och något för lång för att hålla mig på topp hela tiden. Kanske en läsvan tioåring tycker detta är spännande men jag tappade lite tråden emellanåt.
2:a // Maria E

Den gränslöse av Jussi Adler-Olsen, Albert Bonnier Förlag, 2015
Denna bok är nummer sex av planerade tio om avdelning Q, som utreder gamla fall. Carl Mørck får ett telefonsamtal av en pensionerad kommissarie som vill ha hjälp men Carl ger honom ett nej. Dagen efter få de ändå ta hand om det som de sa nej till, då kommissarien tagit livet av sig. Ett 17 år gammalt fall, en olycka, som kanske inte är en olycka börjar utredas. Assad och Rose är givetvis med och denna gång får Assas nästa sätta livet till. En ung livsglad kvinna hittas död uppe i ett träd, någon måste ha kört på henne med hög hastighet. Ju mer de gräver i den döde kommissariens handlingar desto närmare kommer de sanningen och parallellt med detta får vi följa Pirjo, en kvinna som lever i en solsekt och som har svårt att se sig bli utbytt mot yngre kvinnor.
Jag fick en lite feel bad känsla då jag läste boken. Hur kunde det bli så fel? Kapitlen är uppbyggda så att vi följer Mørck och hans gäng i nutid och Pirjo i hennes dåtid mot nutid och tydligt ser man att dessa kommer att mötes, men hur? 17 år är en lång tid men ändå är många sår öppna och variga, det tar tid att få sanningen till ytan.
Jättespännande bok, helt i min smak, och precis som själva handlingen är bra är också bi-storyn bra. Adler-Olsen håller fortfarande hög nivå.
4:a // Maria E

Motståndarna av Arne Norlin och Andreas Palmaer, Alfabeta, 2012
Detta är första delen av tre i serien FANS! Och riktigt bra. I vartannat kapitel får vi följa Noel och Tove som bägge är 12 år och skall börja 7:an till hösten. Tove har just flyttat till Stockholm efter fyra år i Skottland där hennes pappa varit fotbollsproffs. Nu bor familjen i en lägenhet på Hornsgatan och inte långt därifrån bor Noel med sin mamma och bror. De träffas på den nya konstgräsplanen i kvarteret och bägge två älskar fotboll lika mycket. Derbyt mellan AIK och Hammarby skall de bägge två gå på. Noel med sin bror Tobbe och Tove med sin mamma. Det de båda inte vet är att de hejjar på olika lag.
Tobbe, världens bästa brorsa, är 16 år och älskar Hammarby men när de förlorar mot AIK för att Toves pappa ”fejkar” ett fall och får straff kommer de hatiska känslorna fram och när Noel blir varse att Tove är ”fejkarens” dotter blir han rädd, både för vad Tobbe menar med att fejkaren skall straffas och för vad Tobbe skall säga om att han gillar fejkarens dotter, jättemycket.
En bra story byggs upp och jag känner det hat som Tobbe andas ut mellan raderna och hur lite det behövs för att få facklan att brinna. Tove är den som är öppen för vänskap fast man hejjar på olika lag medan Noel inte vågar för rädslan av vad hans bror skall göra med en svikare. Denna bok kan vara bra att läsa i klassen och sedan prata om de olika sidor av samma situation som utspelar sig, sett ur de bägge barnens vinklar.

Rekommenderas från 10 år
Klar 3:a // Maria E

F av Daniel Kehlmann, Albert Bonnier Förlag, 2015
Faktum är att denna bok inte var så himla speciell. 280 sidor och det var ingen lätt läsning jag utsattes för. Arthur är en författare som inte får några böcker publicerade och lever på sin fru. Han har tre barn, Eric och Iwan, med nuvarande fru och Martin med sin tidigare fru. En dag tar han med dem på en hypnosföreställning och efter det blir inget sig likt. Arthur tömmer familjekontot och försvinner.
20 år senare är Martin en katolsk präst och överviktig, men tro på Gud har han svårt att göra och att ge bra råd i bikt är inte så lätt om man inte har tron. Iwan är konstnär, medelmåttig, och gör inga pengar på det men desto mer pengar på förfalskningar. Tvillingbrodern Eric är en investerare som börjar inse att bubblan snart skall spricka och drogar sig mer och mer för att orka. Alla tre bröder inser att de är dåliga på vad de gör men hur skall de komma till rätta med detta? Då dyker Arthur upp och för honom har det gått bra med författandet och han är nu framgångsrik, men det har också kostat honom allt. Hänger detta ihop med hypnosen eller med de val man gör? Eller räcker det med att anstränga sig? Vad är sanningen och vad är lögn och om man tror på en lögn är det en sanning då?
Jag kommer inte överens med språkmelodin, det är jobbigt att läsa och inget flyter lätt. Vad vill Kehlmann med berättelsen? Roa, oroa? Hittar inget mål med boken då jag varken roas eller oroas utan snarare irriteras över Arthurs agerande gentemot sina barn. Som förälder kan man inte välja bort sina barn, om man är missnöjd, men som barn kan man välja bort sina föräldrar om man är missnöjd. Barn har inte valt sina föräldrar.
2:a // Maria E

Silkesmasken av Robert Galbraith, Wahlström och Widstrand, 2015
Detta är andra boken om privatdetektiven Cormoran Strike och hans assistent Robin och jag tycker denna är bättre än den första. Kanske beroende på att jag lärt känna personerna och omgivningarna eller så bara för att den är bättre skriven.
Cormoran får i uppdrag att leta reda på en författare, Quine, som försvunnit hemifrån, frivilligt verkar det som från början då han gjort liknande försvinnanden tidigare, men nu har det gått för länge, tycker frun. Quine har precis skickat in ett manus som innehåller en hel hoper med skit om en hel hoper av människor som torde hata honom om romanen kommer i tryck. Efter mycket efterforskning hittas författaren död och nu börjar en utredning som Cormoran aldrig varit i närheten av. Robin planerar sitt bröllop men när Matthew får reda på att Cormoran är bjuden blir han allt annat än glad. Robin,  som trivs med detektivandet och Cormoran, känner sig olustig i rollen att behöva undanhålla roliga och intressanta delar av sitt arbete för Matthew för att undvika gräl. Utöver detta får vi mer och mer lära känna de bägge deckarna och deras färdigheter och privata sidor.
Jag gillar detta! Visst ett brutalt mord, målande på alla sätt, men ändå inte äckligt och helt i stil med Robinsons, Alan Banks, jobbar han sig fram till lösningen tillsammans med Robin som faktiskt hottar upp sig i denna bok. Pusslandet av fakta och ledtrådar känns lite som om det är 50-tal fast nutid. Ser fram emot nästa bok i serien, Career Of Evil. Det är lite svårt att förstå att J.K. Rowling, som skrivit böckerna om Harry Potter även skrivit dessa, Well done!
4:a // Maria E

Med detta inlägg avslutar jag min läsutmaning och önskar alla mina följare ett Gott Nytt År 2016!

Samlade dikter 1954-1996 av Tomas Tranströmer, Bonnier Pocket, 2011
Denna bok ligger längst ner på min ”att läsa lista” trots att det är en Nobelpristagare och trots att han är svensk. Priset fick han med motiveringen: ”För att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga”. Och vad menas med det? Tranströmer har under 42 år lyckats publicera ca 170 dikter som får plats på 360 sidor och då är kapitelsidor inräknade. Det är ca 4 dikter/år, jag är inte imponerad… Jag vet att Aleksijevitj sa att det tar lång tid att koka ner samtal, som varat upp till år, till kärnan av samtalet och kanske bli två sidor eller en mening. Det kanske är det som Tranströmer gjort under dessa 42 år men, som sagt, längst ner ligger den och väntar, tyvärr har den inte flyttats upp under åren utan håller en stadig sista plats.
// Maria E

Bakom den gyllene fasaden av Gustaf von Platen, Albert Bonnier förlag, 2002
Denna bok har varit i min ägo sedan 2002 och jag ser att jag bara läst till sidan 25 av 450. Varför? När jag nu skummar igenom dessa 25 sidor förstår jag…typsnittet! Det påminner alldeles för mycket om en ren faktabok. Utöver typsnittet så var det första 25 sidorna en inledning på Gustafs resa ut i världen för att skaffa sig en kvinna, nu var det dags, tyckte sittande regenter Kung Oscar II och drottning Sofia.
Jag slöbläddrar lite och kommer fram till den del då Victoria tar hand om Lennart…kanske borde läsa denna, ändå. Varför väljer Gustaf Victoria? Har ju läst att han gillade killar och nog verkar Viktoria, på framsidebilden, vara lite ”manlig”. Just nu ligger denna på vänt och jag kanske måste läsa några sidor till för att komma överens med sidornas balans och lite oäker på om jag verkligen vill veta vad som hände bakom den gyllene fasaden…
// Maria E