F

F av Daniel Kehlmann, Albert Bonnier Förlag, 2015
Faktum är att denna bok inte var så himla speciell. 280 sidor och det var ingen lätt läsning jag utsattes för. Arthur är en författare som inte får några böcker publicerade och lever på sin fru. Han har tre barn, Eric och Iwan, med nuvarande fru och Martin med sin tidigare fru. En dag tar han med dem på en hypnosföreställning och efter det blir inget sig likt. Arthur tömmer familjekontot och försvinner.
20 år senare är Martin en katolsk präst och överviktig, men tro på Gud har han svårt att göra och att ge bra råd i bikt är inte så lätt om man inte har tron. Iwan är konstnär, medelmåttig, och gör inga pengar på det men desto mer pengar på förfalskningar. Tvillingbrodern Eric är en investerare som börjar inse att bubblan snart skall spricka och drogar sig mer och mer för att orka. Alla tre bröder inser att de är dåliga på vad de gör men hur skall de komma till rätta med detta? Då dyker Arthur upp och för honom har det gått bra med författandet och han är nu framgångsrik, men det har också kostat honom allt. Hänger detta ihop med hypnosen eller med de val man gör? Eller räcker det med att anstränga sig? Vad är sanningen och vad är lögn och om man tror på en lögn är det en sanning då?
Jag kommer inte överens med språkmelodin, det är jobbigt att läsa och inget flyter lätt. Vad vill Kehlmann med berättelsen? Roa, oroa? Hittar inget mål med boken då jag varken roas eller oroas utan snarare irriteras över Arthurs agerande gentemot sina barn. Som förälder kan man inte välja bort sina barn, om man är missnöjd, men som barn kan man välja bort sina föräldrar om man är missnöjd. Barn har inte valt sina föräldrar.
2:a // Maria E