Den gränslöse av Jussi Adler-Olsen, Albert Bonnier Förlag, 2015
Denna bok är nummer sex av planerade tio om avdelning Q, som utreder gamla fall. Carl Mørck får ett telefonsamtal av en pensionerad kommissarie som vill ha hjälp men Carl ger honom ett nej. Dagen efter få de ändå ta hand om det som de sa nej till, då kommissarien tagit livet av sig. Ett 17 år gammalt fall, en olycka, som kanske inte är en olycka börjar utredas. Assad och Rose är givetvis med och denna gång får Assas nästa sätta livet till. En ung livsglad kvinna hittas död uppe i ett träd, någon måste ha kört på henne med hög hastighet. Ju mer de gräver i den döde kommissariens handlingar desto närmare kommer de sanningen och parallellt med detta får vi följa Pirjo, en kvinna som lever i en solsekt och som har svårt att se sig bli utbytt mot yngre kvinnor.
Jag fick en lite feel bad känsla då jag läste boken. Hur kunde det bli så fel? Kapitlen är uppbyggda så att vi följer Mørck och hans gäng i nutid och Pirjo i hennes dåtid mot nutid och tydligt ser man att dessa kommer att mötes, men hur? 17 år är en lång tid men ändå är många sår öppna och variga, det tar tid att få sanningen till ytan.
Jättespännande bok, helt i min smak, och precis som själva handlingen är bra är också bi-storyn bra. Adler-Olsen håller fortfarande hög nivå.
4:a // Maria E
Hobbybibliotekarien 