Hobbybibliotekarien

Döden i Kattilakoski av Majvor Müller, Black Island Book, 2008

Jag gillar Majvor Müller, hon skriver bra och igenkännande, kanske är det för att det hela händer i Norrbotten. Det är precis som när man läser Tove Alsterdal, man vet hur vägen ringlade och vilket hus som menas. Min farmor och farfar bodde i Karungi, men på den tiden skedde inga mord, vad jag vet…

Döden i Kattilakoski visar sig i form av en man som flyter i älven. Mördaren trodde liket skulle dras med till havs av älven, och aldrig återses, men räknade inte med bakströmmar. Det som verkar vara ett internbråk mellan två ryska bärplockare visar sig vara något mycket större med kopplingar till Lettland, Polen och Finland och en trafficking härva anas. Hanna, frilansjournalisten, som vi lärde känna i förra boken, Mordplats Raitajärvi, har nu flyttat till Luleå och försöker bilda ett liv med särbon Johan. Hanna blir indragen i denna mordutredning genom att hon var med sin mamma på samma restaurang där en av gästernas barn hittar den döde mannen i älven.

Korta kapitel, trovärdigt språk, fina beskrivningar av människor och natur. Müller har en vilja att ”lära” läsaren saker, exempelvis om Karungi vid tiden runt förra sekelskiftet, korta fakta sprängs in i texten för att läsaren skall få djupare kunskap om området. Ganska bra ibland, ibland lite overkill.

Klar 3:a

// Maria E

Kattilakoski ligger både i Finland och i Sverige på var sida om gränsen strax söder om byn Juoksengi, se kartbild.

Tidningsdeckarna och den döda katten av Arne Norlin, Alfabeta, 2010

Framsidan ser jättespännande och lockande ut och boken är både spännande och lätt att läsa. Men…språket…här var jag också tvungen att kolla författarens ålder. Snart 67, och det är ingen fördel då man skall skriva barnens språk. Det är korrek,t torrt och tråkigt och jag känner inte igen barens språk alls. Och vilket barn har både klocka och mobiltelefon?

Nåväl boken börjar med ett ”blogginlägg” där hela boken förklaras kort. Varför inte sluta med detta inlägg? Fast det kanske är något pedagogiskt; att berätta hela handlingen först för då vet man att de tar sig ur sin fångenskap. Förstöra spänningen direkt, med andra ord. Nja…

Det är den döda katten som är uppstarten på att knarkligan åker fast men det är kattägaren som får ta mycket plats och får svära (precis som en 67-åring) hur mycket som helst i bästa Kapten Haddock-stil. Varför hon svär och domderar får man aldrig reda på.

Detta var en stor besvikelse och alldeles för pk (politiskt korrekt).Ex: Tre barn, Två killar, varav en heter Ali och en tjej…PK, Tre skurkar, två svenskar och en polack, PK

2:a fast svag.  // Maria E

Böcker om Tidningsdeckarna:

2007 – Tidningsdeckarna och smugglarligan

2008 – Tidningsdeckarna och garagegåtan

2008 – Tidningsdeckarna och fotbollsmysteriet

2009 – Tidningsdeckarna och trollerimysteriet

2009 – Tidningsdeckarna och vampyrerna

2010 – Tidningsdeckarna och skejtrånaren

2010 – Tidningsdeckarna och den döda katten

2011- Tidningsdeckarna och godissabotören

Skuggan i väggen av Kerstin Lundberg Hahn, Rabén&Sjögren, 2012

Micke (Mikaela) är en tjej som inte tror på spöken men samtidigt har respekt för det som sker. Hon flyttar (igen) med sin mamma, denna gång till en lite by i Norrland. I klassen, där Micke börjar, går det åtta barn, nio med Micke och det är så mysigt så…eller inte.

I det stora huset spökar det, säger ryktet, och det är nog sant för något konstigt är det med skuggan på väggen i Mickes rum. Vems är det? Mamma jabbar på ett äldreboende och där får Micke ett av svaren. Ellis skugga är det. Men vad vill hon?

Elli är död, troligen mördad, troligen knuffad i älven, men ingen vet och när gamla Harriet på äldreboendet säger ”förlåt” blir Micke otroligt nyfiken och i sin jakt på mördaren stöter hon ihop med Wille på en helt oväntad plats och en vänskap uppstår. Claudia har hon svårt att få grepp om när Claudia inte får grepp om Micke.

Mia och Moa är alltid tillsammans, Claudia och Stina är tillsammans, Patrik och ”de där” spelar alltid fotboll och sen är det Wille. Två namn till hade inte skadat och fast det bara är nio barn i klassen är den inte bra och läraren ser inget.

Författarens sidospår blir nästan intressantare än huvudstoryn; det är Wille med alkispappan och Claudia som är ögontjänaren som snattar, dessa hade kunnat utvecklas mer eller tas bort. Boken blir nu nästan en deckare där inte ens spöket har huvudrollen.

Rekommenderas från 10 år

// Maria E

3:a // Maria E

Divergent av Veronica Roth, Modernista, 2013

Ett enda val kan förändra hela ditt liv. Beatrice har vuxit upp bland De osjälviska och nu är det dags för årets 16-åringar att välja falang. Beatrice står mellan valet att vara kvar bland De osjälviska, vilket vore det ”normala”, eller bli falangbytare och välja De tappra, De fridfulla, De ärliga eller De lärda.

Chicago är uppdelad i dessa falanger sedan generationer men nu börjar osämja gro och ond bråd död står vid dörren. Beatrice byter falang, byter namn till Tris och initieringsträning startar. Det visar sig att hon är Divergent, dvs kan tillhöra många falanger och det är farligt. Sån´t måste tystas för gott.

Boken påminner om Scott Westerfelds böcker Ful och Ful eller snygg. Kanske lite om Avatar också, där man trots att man inte är med är med och utsätts för olika simuleringar. Det är en riktig bladvändare och språket är lätt utan att bli barnsligt. Allt berättas genom Tris och allt upplevs genom henne så det är lätt att hänga med.

En ny kvinnlig hjälte växer fram i Tris…undrar hur fortsättningen blir.

Klar 4:a för denna bok // Maria E

Parsifaldirektivet av Kaj Karlsson, Stella Borealis, 2013

”En Gustav Sterner-thriller” står det på framsidan, vilket talar för att det finns en föregångare,  Operation nordvind heter den och kom ut 2011.

Parsifaldirektivet är initierat och detaljrikt skriven och troligen har författaren sett och gjort mycket av sakerna för att se om det fungerar eller att det verkligen ser ut så. De första 75 sidorna var riktigt bra och skrämmande på samma gång. Denna del borde alla som arbetar med säkerhetstänk på sina arbetsområden läsa. Hoppas det inte är så enkelt i verkligheten…eller?

Sedan blir boken mer ett utdrag ur en Hamiltondeckare, med ensamräder, fångenskap och tortyr, fritagning och hämnd. Lite för komplicerad konspiration för mig och lite för många ”skurkar” inblandade. Jag önskade att översten var en skurk.

Boken har en bra layout och Karlsons språk är trovärdigt och fritt från anropssignaler av olika slag, typ ”Alfa-Charlie”. Jag hade gärna sett utvecklingen av arbetet med Ringhals och vidare på hur el-försörjningens sårbarhet tacklas i säkerhetsspåret. De första 75 sidorna får topp-betyg 5.    De resterande sidorna får 2.

Sammantaget en stark 3:a

// Maria E

Sameland av Magne Hovden, Lind & Co, 2011

Trodde att detta skulle vara något liknande Seppos knivskola när jag lästa på baksidan men det var inte ens i närheten. Här skall två killar skapa ett ”Sameland”, det finns ju Disneyland och Sommarland så varför inte ett Sameland?  Utanför Kirkenes i Nordnorge har Pål fått ärva lite myrmark som han ser som det perfekta stället. Tillsammans med Leif kör de igång. De stjäl kåtor, hyr renar, köper renskinn och vodka vad mer kan behövas…? Jo, en nåjd. Fredrik får bli nåjden.

Parallellt med detta sker andra händelser men de faller inte lika bra på plats som i Johanssons bok om Seppo. Nå, det går som ni förstår inte så himla bra, men tanken är god även om den inte är genuint genomarbetad.

2:a blir det  // Maria E

Du är min(2 die 4) av Nigel Hinton, Argasso, 2011

Genre: Spänning/skräck

Huvudpersonen Ryan köper en telefon på en loppmarknad, telefonen är fantastisk och han bara måste ha den men när mobilen börjar skicka mystiska meddelanden till honom och visar konstiga filmer där folk blir avrättade förstår Ryan snabbt att det är något fel på mobilen.

När mobilen ringer och personen på andra sidan säger att ”tiden är ute, dags att betala” förstår Ryan att det handlar om hans liv, precis innan tiden är ute blir han rånad och mobilen tas ifrån honom.

Boken utspelar sig i en småstadsmiljö i Storbritannien, huvudpersonen, Ryan, är en kille på 14-15 år. Han umgås mycket med sina killkompisar från skolan och man får lätt en känsla av att han är en osäker kille som vill passa in och vara ”cool”.

Ryan har svårt med sin styvpappa (Colin) och Ryan tycker att han är dum, barnslig och allmänt jobbig. Ryan riktiga pappa stack när han var 6 år och har inte kommit tillbaka. Det har nog lett till att Ryan har problem med att släppa in nya människor i sitt liv för Colin är egentligen väldigt snäll och bryr sig faktiskt om Ryan och han bidrar till att det finns en till konflikt som skapar ett visst djup i boken, som annars inte har något djup alls. Konflikten mellan Ryan och Colin är också den del i boken som får ett ordentligt avslut, själva huvudhandlingen om mobilen får ett väldigt abrupt slut som inte är speciellt genomtänkt.

Det jag läser mellan raderna är hur snabbt det går att tappa kontrollen över sig själv, i boken får mobilen gradvis mer makt över Ryan och han vill kämpa emot men kan inte. Jag tror att det kan handla om hur vi blir mer och mer beroende av tekniken. Hur vi människor lägger vårt förtroende till teknik och hur vi sen inte tänker på att det kan gå till en överdrift.

Omdöme

Jag tyckte inte att boken var speciellt bra trots att den hade mycket potential. När man tacklar ett så pass modernt ämne som teknik och ungdomar så tycker jag att är det viktigt att man får ett djup i boken samt att man får chans att lära känna karaktärerna. Det blir väldigt svårt när boken är så kort. Det finns många andra personer i boken som man inte ens får veta namnen på, det tycker jag är synd eftersom att det är något som jag tror skulle gjort boken bättre.

Jag tycker inte heller att boken fick ett bra slut, visst det knyter ihop säcken men att känns väldigt slumpartat och det känns lite som att författaren bara slängde ihop något för att få ett slut på det hela.

Jag ger den här boken 3 av 5.

Trots att den är tunn och ytlig i skriften så väcker den ändå viktiga tankar.

Tredje graden av Liselott Roll, Alfabeta, 2013

Debutromaner är alltid spännande. Detta är en psykologisk kriminalroman som börjar med att de hittar en misshandlad men i en kolonistuga i Stockholm. Mannen har fått sitt kön skållat och allt är mycket underligt, nästan samtidigt skållas även offrets dementa mamma på ett vårdhem. Vad händer? Polisen, Magnus Kalo, får detta på sitt bord och spåren leder till juntans tortyrmetoder och barnhandel i Argentina för länge sedan. Men för vissa har tiden stått still och spöken återvänder. Magnus fru, Linn, som är terapeut hjälper honom att förstå men samtidigt blir de utsatta för mordbrand. Kanske är det bäst att inte gräva för djupt?

En helt ok deckare med inga direkta överraskningar…vissa måsta ge sig ut ensamma, tydligen, för då blir det mer spännande. Varför väntar man inte och åker två?

3:a // Maria E

Lite ihop av Johanna Lindbäck, Lilla piratförlaget, 2013

Det hela börjar när boken slutar och det är precis som det skall vara i denna fina barn( på gränsen till tonåring) bok. Majken, som är missnöjd med sitt ocoola namn, upptäcker på skolan att andra vet mer än hon och det är bästisen som berättat…fast inte för henne. Tydligare och tydligare märker Majken att hon exkluderas från samtalen och till slut måste hon fråga Tessan, varför?  Ja, men du gillar ju inte fotboll och killsnack å sånt. Och det är väl sant, Majken spelar fiol och gillar nästan inte det heller tills en ny kille börja på skolan som spelar gitarr samtidigt som Majken fast i rummet bredvid. Tessan hänger bara med Dexter och pratar trams med Belinda och Majken är ensam. När nya killen, Ivan, frågar hur det är, berättar Majken och tillsammans kommer de på en plan…

Jag gillade denna bok. Majkens magkänsla var precis rätt och man kan förstå både henne och kompisen Tessan då detta med hur mycket tid får en kille ta och hur kär får man vara och vad pratar men om när bästisen inte tycker lika?

Lindbäck skriver träffsäkert och ungdomligt, självupplevt? Språket flyter på bra och sidorna har bra text och disposition.

Klar 4:a //  Maria E

Mitt bultande hjärta av Alf Kjetil Walgermo, B Wahlströms, 2013

Amanda går åttan och allt är väl bra, bara brösten vore lite större. Bästa vännen Jenny och Amanda berättar nästan allt för varandra och skriver kysslistor. David står högst upp på Amandas. Han går i parallellklassen och helt plötsligt ser han henne. OjOjOj. Men varför orkar hon inte cykla som förut? Mamma tar med henne till vårdcentralen flera gånger men de finner inget fel. Så då David och Amanda har smitit undan på en fest och kyssen är nära, tuppar hon av. Ambulans och utredning på lassa, blev svaret: ”för stort hjärta”. Amanda måste ta det lugnt i väntan på transplantation. Hon blir snabbt sämre och får blir inlagd. Under tiden kysser Jenny David och olyckan är total.

En bra bok om hur det är att vara ung och kär och sjuk, kanske döende och inte riktigt veta hur en tonårsrevolt kan bli, dör jag om jag blir arg? Vad gör man utan bästis och kan man förlåta? Det enda jag hade lite roligt år var de norska namnen på killarna, Ole-Petter, Tor-Ivar och Geir-Kristian.

Klar 3:a och den var lite lik Förr eller senare exploderar jag av John Green fast där var det hjärna och här var det hjärta.

// Maria E