Skuggan i väggen av Kerstin Lundberg Hahn, Rabén&Sjögren, 2012
Micke (Mikaela) är en tjej som inte tror på spöken men samtidigt har respekt för det som sker. Hon flyttar (igen) med sin mamma, denna gång till en lite by i Norrland. I klassen, där Micke börjar, går det åtta barn, nio med Micke och det är så mysigt så…eller inte.
I det stora huset spökar det, säger ryktet, och det är nog sant för något konstigt är det med skuggan på väggen i Mickes rum. Vems är det? Mamma jabbar på ett äldreboende och där får Micke ett av svaren. Ellis skugga är det. Men vad vill hon?
Elli är död, troligen mördad, troligen knuffad i älven, men ingen vet och när gamla Harriet på äldreboendet säger ”förlåt” blir Micke otroligt nyfiken och i sin jakt på mördaren stöter hon ihop med Wille på en helt oväntad plats och en vänskap uppstår. Claudia har hon svårt att få grepp om när Claudia inte får grepp om Micke.
Mia och Moa är alltid tillsammans, Claudia och Stina är tillsammans, Patrik och ”de där” spelar alltid fotboll och sen är det Wille. Två namn till hade inte skadat och fast det bara är nio barn i klassen är den inte bra och läraren ser inget.
Författarens sidospår blir nästan intressantare än huvudstoryn; det är Wille med alkispappan och Claudia som är ögontjänaren som snattar, dessa hade kunnat utvecklas mer eller tas bort. Boken blir nu nästan en deckare där inte ens spöket har huvudrollen.
Rekommenderas från 10 år
// Maria E
3:a // Maria E
Hobbybibliotekarien 