Kategoriarkiv: Okategoriserade

Koka björn av Mikael Niemi, Piratförlaget, 2017

Detta var inte vad jag väntat mig. Mycket bättre! Laestadianismen, Kengis bruk, lappar, tornedalingar, alkohol och mord. Ja, detta är verkligen en deckare som vi får följa genom samepojken Jussis ögon, och de har sannerligen sett mycket. Jussi hittas av pastorn en dag och får smaka på smör, följer med till pastorn och hans familj och är sedan som en son för Lars-Levi. En vallpiga försvinner och hittas död i en myr, slagbjörnen får skulden. En annan kvinna försvinner efter en dans men hittas senare svårt skräckslagen och traumatiserad, hon antas sedan tagit sitt liv då hon hittas hängd. Men pastorn ser annat och tillsammans med Jussi noterar de vad som verkligen verkar ha skett och inte är det någon slagbjörn. Jussis stora kärlek heter Maria, men han vågar knappast se på henne men försöker då och då smyga fram för att få en glimt. Detta smygande försök misstolkas av ”de riktiga” männen i trakten och Jussi misshandlas svårt, inte bara en gång utan två och det är ett under att han överlevde.

Jag skulle kunna skriva en roman om mina känslor efter denna bok för det är många som kommer upp och jag förstår verkligen den negativa synen på alkohol som både Jussi och pastorn har. Jussi i synnerhet som redan vid så unga år som 9-10, flyr sina försupna föräldrar, och tvingas lämna sin lillasyster kvar, för att överleva. Han glömmer henne inte utan uppsöker henne så ofta han orkar. Pastorn själv ger ett mycket sympatiskt intryck och han verkar omtyckt, inte av alla, då han inte gillar supandet bland männen, och vad det leder till. Pastorn lär folket läsa och skriva och även om det inte alltid kan stava rätt blir det bra, för de lär sig utantill, sånt de alltid gjort, renmärken, många släktled, fiskesjöar, betesmarker, mm.

När Jussi lär sig skriva och läsa, kan han skriva om systern Anne Maaret och då finns hon också. Är det skrivet på papper finns man. Som daglönare vid slåttern får Jussi smaka på piimää, kärnmjölk, som är ungefär som filmjölk, och undrar först hur man kan dricka något så äckligt, men sen upplever det underbart. Till älven kan Jussi tala, inte bara prata, utan tala och älven får höra många sanningar som: ”Den största synden en människa kan göra är att inte älska sina barn. Att föda fram barn och sedan göra dem illa” Jussi får också smaka potatis med smör då pastorn har fått med sig potatis från Uppsala.

Mordutredningen då, jo den leder fram till att det inte är björnen, och här stöter pastorn på patrull då han försöker förklara sina teorier för länsman och fjärdingsmannen men avfärdas bryskt. Pastorn framför sina teorier i handelsboden då flera bybor är närvarande inklusive nyss nämnda och det får olyckliga konsekvenser… men trots detta framställs pastorn som en snäll och omtänksam man.

Jag gillade denna bok och jag gillar Laestadius, som han framställs här, säkert finns det två sidor på myntet. Om man frågar Kengisbornas syn på saken, kommer annat fram, liksom män i synnerhet. Redan på 1850-talet var det stora bråk mellan folken i norr och alla misstrodde varandra och alkoholen spädde på allt.

Klar 4:a // Maria E

Fröet av Jennie Ekström, Natur & Kultur, 2016

Om man blandar Anna Almqvists underbara akvareller med min svägerskas, Annette Olssons, fantastiska teckningar får man Jennie Ekströms bilder. Boken har inte ett ord så bilderna får berätta om hur ett, vad jag förmodar, ensamt barn längtar efter någon att dela sin värld med. Ett frö med instruktioner placeras i en flaskpost som sedan hamnar hos ett annat barn i en annan värld där en vänskap börjar gro. Nyfikenheten lockar dem bägge.

En bok att prata om/till och alla detaljerna gör att man kan stanna länge på varje sida och jämföra eftersom tiden går och gissa vad som kommer att hända. Att klassa denna för 3-6 åringar är att undervärdera den…passar alla, oavsett ålder, skulle jag säga. Alla ser vi olika saker då vi följer fröets resa, ung som gammal.

Vacker bok!

4:a // Maria E

Ängeln utan vingar av Maud Mangold, rabén&sjögren, 2016

Första boken i serien Skuggspelet och jag slås direkt av hur lika det är Glaspärleresan, 1999, av samma författare. Men nu är det två tjejer som skall hitta pojken Gabriel, ängeln utan vingar. Tea som sedan två år alltid varit tillsammans med Gabriel på skola och fritid, lämnas själv då Gabriel en dag plötsligt försvinner. Ett meddelande till fosterföräldrarna är att hans mamma vill ha honom tillbaka. Men kan det vara så? Så dyker flickan Hilja upp och noterar att Tea är ledsen och ber henne följa med henne och plötsligt är de i Landet på andra sidan ( typ som Landet Innanför)ett land som hotas av den grå dimman. I det landet finns Lyktskogen, Fjärilsdalen, pepparkakshäxan, Åsktornet, Dimmornas dal mf och givetvis olika typer av folk och fä.

Lite för lika, tycker jag, men jag reflekterade över att jag nog hellre läser böcker där någon är ”jag”. Här finns den allvetande författaren som bara berättar och jag sakna jag-perspektivet. Jag gillar däremot att man inte gjort Tea till ett menlöst våp utan hon kan ta i och är stark utan att vara stöddig när hon försöker begripa vart hon har hamnat och vart de är på väg och ingen mobiltäckning finns.

3:a // Maria E

Den som göms i snö av Jerk Schuitema, Hoi förlag, 2017

Första delen i serien Papegojan och det verkar lovande. Boken börjar med att en död, naken, man hittas i trakten kring Gällivare då kroppen tinar fram i skogen.En annan kropp fastnar i gallret till kraftverkets vattenintag och det mesta tyder på att det är ett självmord och en olyckshändelse. Amanda Wreede, polis vid narkotikaroteln i Stockholm, med ursprung från Gällivare, hamnar i en internutredning efter att slagit ett bus lite för mycket. Hon sätts på att hjälpa Gällivarepolisen med utredningen av de två döda. Med blandade känslor åker hon ”hem”.  Väl i Gällivare sker ytterligare en olycka, en bil och en långtradare krockar men explosionen blir inte enligt ”normalbild” och en ung kvinna förmodas ha tagit sitt liv…och vem är Nils Eriksson och vad är det som händer på militärbasen i Vidsel?

Jag gillar stilen jättemycket, här låter författaren oss ta del av lösa trådar, som allvetande läsare, och snart ser vi hur det hänger ihop och det gör att det kan bli oolidligt spännande innan bitarna faller på plats för utredarna i boken. Många är de mänskliga faktorerna som genom små fragment målas upp i synnerligen väl formulerade kapitel. De är dessutom korta, och har ett mycket bra och modernt språk. Den röda tråden finns hela tiden och som läsare får vi ta del av Amandas egna bryderier om sin barndom och det är tydligt att det är något som inte stämmer där, fadern är inte snäll. Enda jag har problem med är att Amanda är lite för lik Leona, som jag ser det. I övrigt ser jag fram emot fortsättningen på serien och ser också att detta skulle kunna bli film för lite filmmanusaktigt är det och det går i raskt även om det inte går lika fort som i 36 timmar, är det lika bra!

4:a, snudd på 5:a // Maria E

Vildsvin av Hannah Lutz, Albert Bonnier förlag, 2017

Vildsvinen har tagit över skogarna kring småländska Hornanäs. Var ligger det måntro, så jag googlade. Mitt i ingenstans kan man säga, närmaste större samhälle är Tingsryd, se kartan.

Vildsvinen ställer till stora problem, för en del fysiskt då de får trädgårdar och grödor skövlade men för andra mer psykiskt då Ritve har börjat drömma om dem och Mia som har hört sin gamla dementa morfar berätta om suggan Sigga från sin barndom.

Så till Hornanäs kommer Ritve för att försöka filma flocken som plöjer fram genom bygden. Där bor Glenn, inflyttad från Malmö, ansvarig för den lokala kulturfonden, och väntar på den stundande katastrofen. Långt in i skogen ligger den gamla skolan Siggalycke. Dit kommer Mia som har tagit med sin demente morfar på vistelsestipendium, utdelat av Glenn. Dessa tre personer med lite omnejd kommer flyktigt i kontakt med varandra en sommar i Småland.

Hannah Lutz är född 1984, uppvuxen i Finland, numera bosatt i Danmark och jag tycker hon gör ett gott jobb. Trots att jag aldrig tycker att jag får möta några riktiga vildsvin i boken, kommer alltid lite för sent. Men jag tycker att språket är lite styltit och det flyter inte obehindrat medan jag läser och jag känner också att detta bara är ett kort klipp mitt i sommaren, det finns en början och ett slut som vi inte ser just nu.

3:a // Maria E

Nattbuss 198 av Niklas Krog, B Wahlströms, 2015

Vafan hände? Johan vaknar på morgonen och känner att något stämmer inte riktigt. Men allt känns bra, fast konstigt, och denna mardröm om bussen som brann, ja, vafan hände? Johan är en gamer som sällan är ute och festar, vet inte riktigt hur man skall göra. Men igår följde han med, men blev för full och drog hem före alla andra, tog nattbussen… På skolan blir alla förvånade över att Johan lever då nattbussen kraschat och brunnit upp. Men han var med och såret på halsen fick han samtidigt. Han lever och känner sig mer levande och starkare än någonsin och det rubbar balansen i klassen. Från att ha varit mobbad i fyran via ”Hampus kompis” på gymnasiet till att synas och ta plats, för Johan tar plötsligt plats, till och med tjejerna vill prata med honom. Bästisen Hampus är orolig och road men följer nyhetsflödet på nätet och mystiska saker sker, en man hittas sönderriven och en älg är dödad i skogen intill. Vafan händer…? Johan kommer ihåg mer och mer men vem kan/vågar han berätta för?

Helt okej spänningsroman om en fylla som slutade dåligt och bra, kanske. Ytterligare en bok som berättar om att man kan bara ändra sig själv, för att få en förändring. Men i Johans fall går det för fort, tycker de flesta. Själv märker jag att Johan nästan skäms för att det inte går fort nog då han börjar tycka att det är härligt att ha alla dessa känslor och förmågor. Men han skäms inte, han gillar det, och det skrämmer de andra. Bra språk och bra story om Frida och hennes föräldrars separation, lagom mycket med tanke på att det är Johan det handlar om.

3:a // Maria E

Kolbarnet av Monica Kristensen, Leopard förlag, 2015

Spännande bok om en femårig flicka som försvinner från förskolan. Det är kring den 20 februari och det är fortfarande vad man kallar polarnatt på Svalbard och ingen kan förstå vart flickan tagit vägen. Mamman jobbar själv på förskolan och en stor sökinsats påbörjas. Men jag känner ändå att denna historia bara är ett sidospår eller en parallellstory till det andra som händer. För trots, eller tack vare, att Svalbard är en ö och Longyearbyen en ganska liten ort händer det mycket, speciellt om vintern då det är mörkt, ganska ogästvänligt och förhållandevis få turister. Alkoholism, otrohet, ensamhet, svartsjuka, tjuvjakt, misstänksamhet, fiske, dåligt väder, försvunnet barn, dödsfall, gruvgångar och sjätte mannen. Det blir en spännande bok som tappar bort barnet självt och då tiden i boken hoppar fram och tillbaka känner jag att det blir lite jobbigt att läsa.

Kul ändå att läsa om ön som beskrivs väldigt väl. Jag känner igen de flesta platser som nämns, till och med Hopen och Hinlopen och det gör att boken ändå får mig att läsa klart, även om jag irriterar mig på förskolepersonalen, vad gör de egentligen? Hur kan de undgå att förstå vart barnen tar vägen, hur kan de inte se vad som händer ute på gården? Jo, det måste bero på att de är inne då barnen är ute…vill inte tro att det är så i verkligheten.

3:a // Maria E

För att kunna leva– En nordkoreansk flickas resa till frihet av Yeonmi Park, Massolit förlag, 2015

Det här är berättelsen om Parks kamp för att överleva i en av världens mest brutala och slutna diktaturer, men det är inte det Yeonmi Park vill göra, hon vill leva. Det enda hon visste var att hon flydde för livet, att om hon och hennes familj stannade kvar skulle de dö – av svält, eller sjukdom, eller till och med genom avrättning.

Allt annat kan bara vara bättre. Vi får följa författaren, som är född 1993, från uppväxten i den nordkoreanska gränsstaden Hyesan och flykten, som börjar 2007 till slutmålet Sydkorea via Kinas undre värld av människosmugglare och trafficking (och när det gått så långt att man är beredd att sälja sin mamma, är det illa). Vidare till Mongoliet och snabbkonvertering till kristendomen: ”Tänk bara på Gud som Kim Il Sung och på Jesus som Kim Jong Il då blir det lättare att förstå” säger en som varit på plats i Mongoliet lite längre. Slutligen, två år senare når de Sydkorea, mamman och dottern. Pappan har under tiden dött i cancer och storasyrran vet de inte var hon är, då hon flydde en tid före dem.

Författaren skildrar både Nordkoreaner och kineser på ett brutalt sätt, dubbelmoralen flödar och smugglandet gör att många kan leva i detta område. Parks pappa är en hejare på detta och likaså Parks hjälte. Att livet i Nordkorea är ett helvete, kunde vi läsa i Flykten från läger 14, dokumenterat av en ung man som var född i ett läger. Här är det en ung kvinna född på landet och kan, baserat på beskrivningarna, motsvarar Sverige på landet på 20-talet då det var missväxt och svält. Enda skillnaden är att de verkar ha färre barn, och att aldrig  får tänka, tala eller tycka fritt. Att fly till Kina var en stor risk och förberett av mutor till höger och vänster där kineserna utnyttjar alla nordkoreaner på värsta tänkbara sätt under hotet: annars skickar vi er tillbaka…Trots alla umbäranden och faror/fasor tappar hon aldrig tron på människan.

Väl i Sydkorea får hon lära sig att se på Nordkorea med andra ögon och här är det samma ord som från Shin Dong-huyk: ”Om allting annat man fått lära sig var en lögn, hur skulle man kunna veta att inte de här människorna ljög också?”

Jobbig läsning

4:a // Maria E

STHLM Queens- Simone av Denise Rudberg, Forum, 2017

Detta är andra delen i trilogin Sthlmqueens och här är Simone i centrum. Hon är 23, lever i ett förhållande med Christopher sedan ett år tillbaka och bästa vännerna är Disa (första boken) och Mercedes (antar att det blir tredje boken). Det är Östermalm för hela slanten, fester och kompisar och sex, fast inte så bra längre…det var bättre i början…nu är allt fel.

Lättsam och ganska dålig bok om hur det kan vara/är att vara ung vuxen i Schtorschtan med alla de bekymmer som det medför. Som läsare ser man ganska snabbt psykopatmönstret och det är nu boken blir mer en bruksanvisning eller instruktion om hur man tar sig ur ett destruktivt förhållande, typ: Vill man inte ha barn så skyddar man sig. Prata med en kompis. Godta inte att alla dina kompisar är fel och att det bara är tvåsamhet som gäller. Se till att äga dina egna saker. Prata med mamma och pappa.

Jag är helt fel målgrupp och jag undrar om de som är målgruppen verkligen läser denna bok?

Klen 2:a // Maria E

De ursprungliga av Cecilia Larsson Kostenius, Visto förlag, 2017

Första boken i serien De fem elementen, skriven av en Bodensare.

Kriget är nära förestående och världen hotas av död och undergång men många har inte en aning om detta, så när en inkallelse till Eldkungen kommer till alla för att ansluta sig till kungens armé och träna inför kriget så ställs man inför faktum, krig.

Tretton år tidigare spred virusgudinnan en pest som dödade de flesta människor och nu måste de som överlevde träna sig tillsammans, för bara då kan man besegra virusgudinnan.

Det är Jordens barn Odal, luftens barn Svala, vattnets barn Pål och eldens barn Regina i kampen mot det femte elementet virus. Alla fyra element har varsin gudinna som är halvsystrar till virusgudinnan. Väl hos Eldkungen får de träna och utvecklas och lära sig att dra nytta av varandras egenskaper.

Hur började detta? Jo, Den allsmäktiga urmodern Yaiya besegrar jättarnas allfader genom att anta formen av en jättinna och förföra honom, sedan döda honom och av sin fysiska jättinnakropp skapade hon Manhem. Köttet blev jorden, blodet blev vatten, andetagen blev luften och hjärtats värme blev elden osv. Yaiya blev havande efter natten med jätten och födde Oraina som blev härskare över de orena raserna, som inte tillhör något av de rena elementen.

De olika rena elementens folk är, nomerna(jord), samandrar(eld), sylferna(luft) och undierna(vatten) och här får jag direkt en bild av Hogwarts med de fyra elevhemmen, på ena sidan och Voldemort på den andra, där eleverna får lära sig magi på olika sätt. Tänka på något positivt och mana fram din Patronus eller Nimbus. Det blir lite för mycket liknelser fast med andra namn. Språket flyter inte och jag upplevde den jobbig att läsa. Har man inte läst en massa fantasy innan denna kan man nog uppleva den som just fantasy med en ny värld, ny skapelse, nya namn och egenskaper. Detta är första delen av fem…och det skall bli intressant och se om det håller hela vägen, just nu är jag tveksam, kanske en karta över ”världen” kunde hjälpa mig. Och det är alldeles för mycket beskrivningar hela tiden.

Svag 3:a // Maria E