Kolbarnet av Monica Kristensen, Leopard förlag, 2015
Spännande bok om en femårig flicka som försvinner från förskolan. Det är kring den 20 februari och det är fortfarande vad man kallar polarnatt på Svalbard och ingen kan förstå vart flickan tagit vägen. Mamman jobbar själv på förskolan och en stor sökinsats påbörjas. Men jag känner ändå att denna historia bara är ett sidospår eller en parallellstory till det andra som händer. För trots, eller tack vare, att Svalbard är en ö och Longyearbyen en ganska liten ort händer det mycket, speciellt om vintern då det är mörkt, ganska ogästvänligt och förhållandevis få turister. Alkoholism, otrohet, ensamhet, svartsjuka, tjuvjakt, misstänksamhet, fiske, dåligt väder, försvunnet barn, dödsfall, gruvgångar och sjätte mannen. Det blir en spännande bok som tappar bort barnet självt och då tiden i boken hoppar fram och tillbaka känner jag att det blir lite jobbigt att läsa.
Kul ändå att läsa om ön som beskrivs väldigt väl. Jag känner igen de flesta platser som nämns, till och med Hopen och Hinlopen och det gör att boken ändå får mig att läsa klart, även om jag irriterar mig på förskolepersonalen, vad gör de egentligen? Hur kan de undgå att förstå vart barnen tar vägen, hur kan de inte se vad som händer ute på gården? Jo, det måste bero på att de är inne då barnen är ute…vill inte tro att det är så i verkligheten.
3:a // Maria E
Hobbybibliotekarien 