Koka björn

Koka björn av Mikael Niemi, Piratförlaget, 2017

Detta var inte vad jag väntat mig. Mycket bättre! Laestadianismen, Kengis bruk, lappar, tornedalingar, alkohol och mord. Ja, detta är verkligen en deckare som vi får följa genom samepojken Jussis ögon, och de har sannerligen sett mycket. Jussi hittas av pastorn en dag och får smaka på smör, följer med till pastorn och hans familj och är sedan som en son för Lars-Levi. En vallpiga försvinner och hittas död i en myr, slagbjörnen får skulden. En annan kvinna försvinner efter en dans men hittas senare svårt skräckslagen och traumatiserad, hon antas sedan tagit sitt liv då hon hittas hängd. Men pastorn ser annat och tillsammans med Jussi noterar de vad som verkligen verkar ha skett och inte är det någon slagbjörn. Jussis stora kärlek heter Maria, men han vågar knappast se på henne men försöker då och då smyga fram för att få en glimt. Detta smygande försök misstolkas av ”de riktiga” männen i trakten och Jussi misshandlas svårt, inte bara en gång utan två och det är ett under att han överlevde.

Jag skulle kunna skriva en roman om mina känslor efter denna bok för det är många som kommer upp och jag förstår verkligen den negativa synen på alkohol som både Jussi och pastorn har. Jussi i synnerhet som redan vid så unga år som 9-10, flyr sina försupna föräldrar, och tvingas lämna sin lillasyster kvar, för att överleva. Han glömmer henne inte utan uppsöker henne så ofta han orkar. Pastorn själv ger ett mycket sympatiskt intryck och han verkar omtyckt, inte av alla, då han inte gillar supandet bland männen, och vad det leder till. Pastorn lär folket läsa och skriva och även om det inte alltid kan stava rätt blir det bra, för de lär sig utantill, sånt de alltid gjort, renmärken, många släktled, fiskesjöar, betesmarker, mm.

När Jussi lär sig skriva och läsa, kan han skriva om systern Anne Maaret och då finns hon också. Är det skrivet på papper finns man. Som daglönare vid slåttern får Jussi smaka på piimää, kärnmjölk, som är ungefär som filmjölk, och undrar först hur man kan dricka något så äckligt, men sen upplever det underbart. Till älven kan Jussi tala, inte bara prata, utan tala och älven får höra många sanningar som: ”Den största synden en människa kan göra är att inte älska sina barn. Att föda fram barn och sedan göra dem illa” Jussi får också smaka potatis med smör då pastorn har fått med sig potatis från Uppsala.

Mordutredningen då, jo den leder fram till att det inte är björnen, och här stöter pastorn på patrull då han försöker förklara sina teorier för länsman och fjärdingsmannen men avfärdas bryskt. Pastorn framför sina teorier i handelsboden då flera bybor är närvarande inklusive nyss nämnda och det får olyckliga konsekvenser… men trots detta framställs pastorn som en snäll och omtänksam man.

Jag gillade denna bok och jag gillar Laestadius, som han framställs här, säkert finns det två sidor på myntet. Om man frågar Kengisbornas syn på saken, kommer annat fram, liksom män i synnerhet. Redan på 1850-talet var det stora bråk mellan folken i norr och alla misstrodde varandra och alkoholen spädde på allt.

Klar 4:a // Maria E