Ängeln utan vingar av Maud Mangold, rabén&sjögren, 2016
Första boken i serien Skuggspelet och jag slås direkt av hur lika det är Glaspärleresan, 1999, av samma författare. Men nu är det två tjejer som skall hitta pojken Gabriel, ängeln utan vingar. Tea som sedan två år alltid varit tillsammans med Gabriel på skola och fritid, lämnas själv då Gabriel en dag plötsligt försvinner. Ett meddelande till fosterföräldrarna är att hans mamma vill ha honom tillbaka. Men kan det vara så? Så dyker flickan Hilja upp och noterar att Tea är ledsen och ber henne följa med henne och plötsligt är de i Landet på andra sidan ( typ som Landet Innanför)ett land som hotas av den grå dimman. I det landet finns Lyktskogen, Fjärilsdalen, pepparkakshäxan, Åsktornet, Dimmornas dal mf och givetvis olika typer av folk och fä.
Lite för lika, tycker jag, men jag reflekterade över att jag nog hellre läser böcker där någon är ”jag”. Här finns den allvetande författaren som bara berättar och jag sakna jag-perspektivet. Jag gillar däremot att man inte gjort Tea till ett menlöst våp utan hon kan ta i och är stark utan att vara stöddig när hon försöker begripa vart hon har hamnat och vart de är på väg och ingen mobiltäckning finns.
3:a // Maria E
Hobbybibliotekarien 