Författararkiv: Maria Einarsson

Vikingablot av Catharina Ingelman-Sundberg, Månpocket, 2017

En storslagen historisk roman om Birka, står att läsa på framsidan men jag kan inte hålla med om det, populistisk och lättsam roman om Birka är mera rätt, tycker jag. Året är 830 och Erik är på väg hem efter en mycket lyckad resa som varade i tre år istället för det utlovade ett. Jorun har visserligen inte slutat hoppas men det har hennes far, som ser till att hon gifter sig med Eriks bror Harald. Eriks skepp är tungt lastat då han skall på sista rutten mot Birka. Han gör dock det dåliga valet att ta med Ansgar med följe och två kistor ombord. Munken Ansgar skall kristna folket och erbjuda dem en Gud istället för flera. Erik förstår inte vitsen med det. Båten rammas, allt går förlorat och de räddas iland och tvingas gå sista sträckan till Birka. På vägen dit träffat de unga Estrid som erbjuder dem härbärge.

Och så vidare. Jorun och Erik älskar varandra, Ansgar älskar Gud men visst är Estrid skön, Harald älskar inte Jorun men hatar sin bror, Estrids föräldrar har gått på Ansgars lära och förkastar Estrid då hon visar sig vara gravid. Erik tycker om Estrid och låter henne bo hos honom och så vidare. Boken spänner om två år och vi får ta del av vikingavåld, kärlek och svek, lurendrejeri och mord.

Lättsam läsning som skulle kunna vara en bra upptakt till historielektioner på skolan på högstadiet. Verklig eller ej, så kan det ha gått till, eller inte men författaren målar upp bra bilder och fina/fula människor beskrivs på ett trovärdigt sätt. Tufft för många kvinnor som blev lämnad hemma med barn då mannen drog på Vikingafärd under oviss tid. Här kan man också läsa Dick Harrisons bok Gud Vill det! Om hur vi svenskar dödade och krigade för att kristna folk, allt i Guds namn. Inte lika lättläst dock. Eller varför inte ge sig på Frans G Bengtssons Röde Orm

3:a // Maria E

Morrigan Crows magiska förbannelse av Jessica Townsend, Semic, 2018

Detta är första boken i serien om Nevermoor och jag lockades för att recensenten Steven Ekholm skrev att detta är en bok för de som saknar Harry Potter och jag tillhör dem och högg till direkt. Morrigan är född med en förbannelse vilande över henne. Allt dåligt som händer är hennes fel och hennes liv kommer att ta slut på hennes 11-årsdag, det vet alla, fast ingen i Morrigans familj verkar bry sig att hon skall dö. Alla andra barn skall vara med på Budgivningsdagen där olika personer lägger bud på barn som de vill utbilda i sitt skrå, typ. Morrigans pappa, kansler Crow, tar med Morrigan dit, för att bli mer populär, men plötsligt får Morrigan bud på sig…fast hon skall dö…märkligt. Det är Jupiter North från Wundersamfundet som lägger bud. Jupiter tar med henne från en säker död och skall vara hennes mecenat genom intagningsproven, frågan är om Morrigan kan lita på honom.

I Nevermoor finns ett fantastiskt hotell och ingen dag är hotellet sig likt. Det finns också en kille, Hawthorne, jättekatten Fenestra och många andra barn som också vill in i Wundersamfundet. Absolut kan man hitta likheter med Harry Potter och hans värld, men det gör inget. Jag har läst om många olika världar med inspiration från Tolkiens värld och Jules Verne mf.

Det som är bra, tycker jag, är att det inte finns någon begränsande karta. Vissa världar har en karta och då undrar jag ofta vad finns vid sidan om. Det är drygt 20 år sedan första Harry Potter-boken kom ut och jag tror att detta försök till att fylla hans fantasy-hål fungerar. Det är nästan en ny generation som skall läsa om Nevermoor och att jämföra med Harry Potter är lönlöst. Denna bok står själv och jag ser framemot del 2.

Klar 3:a // Maria E

Berget offrar av Madeleine Bäck, Natur & Kultur, 2018

Tredje delen och nu känner man genast att någonting är på gång. Vi möter åter Gunhild, hennes sonson Krister och hennes son Gustav som nu verkar acceptera vad han har och kan. Tillsammans med sin son Krister häver de en hjärtinfarkt. Men fortfarande kan far-son förhållandet bli bättre. Beata känner att någon/något kallar på henne och stenen ligger fortfarande kvar hos henne, fast hon sagt att hon slängt den i Östersjön.

Channakk tänker Krister, ja, kanske, ja…och visst är det så, den första på 150 år. Han lär sig väktarrollen. Både Krister och pappan läser den gamla dagboken om bergsmännen.

Jenny har gjort sitt bästa i att gömma sig från Harta och hans gäng, men så en dag dyker Robin upp. En kille från det ”förflutna” som faktiskt vill hjälpa henne. Harta är inte den enda som vill åt henne, Gunhild söker henne också, men av helt andra skäl. Men Jenny förstår att hon och Beata kan skipa ”rättvisa” och de sätter igång.

Bäck är underbart bra på att beskriva miljöer och känslor utan att jag känner att hon lägger orden i min mun. Bara hur de pratar gör att man förstår vilken generation eller grupp de tillhör. Bra sistadel, men inte lika överraskande som de två första.

Och heter det verkligen ”har inte nänts säga att…” ? Heter det inte ”nämnts säga”? Jag bara undrar, enda hanguppet jag hittade på sid 144. Efter lite letande kan det faktiskt heta både ock.

4:a // Maria E

Läs även: Vattnet drar och Jorden vaknar

Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson, Natur & Kultur, 2018

Årets Alma-pristagare 2018 och mycket upphaussad, men jag vet inte riktigt om jag tycker det är bra. Läsålder 12-15 år, står det på hyllan, men jag vet inte om det heller är bra. Varför är boken skriven på frivers? Det gör den jobbig att läsa. Det ser ut som diktformat men är inte dikter och när jag känner att jag aldrig hittar flytet i läsningen så blir jag en ordmärkare i stället.

Menar man verkligen farmor på sid 31?

Men en del är bra beskrivet och tänkt. Woodson skildrar sin uppväxt i South Carolina och i New York och hur det var att växa upp som svart flicka i USA på 1960- och 1970-talet. Ömsint och starkt leder varje rad in i barnets sökande efter tillhörighet och en plats i världen.
För visst är människan mer benägen att ta sig dit man vill nu, än att bara nöja sig där man är. Mamman och mormor försöker lära barnen att prata fint, inte säga ain´t, och vara duktiga Vittnen (Jehovas). För mormodern är detta viktigt men för mamman är det lite si och så med, men det är en viss trygghet för Jacqueline, även om hon inte förstår allt. Och biblioteket där hon för första gången läser en bilderbok med en brun pojke i boken Men också oförståendet av att inte få ha afro, då så många andra har det.

Jobbigt att läsa frivers (skulle nog tjänat på romanformat) Lyssnade på Woodson på Bokmässan i år. ..

Läs även: Fågeln i mig flyger vart den vill– ”Vit flicka drömmer”

3:a // Maria E

Höstregn av Lars Wilderäng, Massolit förlag, 2018

Nu är det sista delen och jag undrar om han har kortat av allt så mycket att det bara blev två böcker, istället för tre. Bra. Vi knyter  åter upp kontakterna med Johanna stridsvagnskompanichef, Christian bodyguard, Pojtr sabotören, Jonas Johannas ex. mf och nu är Sverige i krig och kärnvapenladdningar briserar i luftrummet över Stockholms utkanter. Boken börjar 3 november 14:10 och den dagen slutar efter 150 sidor. Då har man hunnit konstatera att det inte finns skyddsrum för alla och de som finns är inte iordningställda fullt ut. Får via TV veta att ryssarna inte vill Sverige och svenskarna något illa… Man skickar 191:a och ena Archerbataljonen till Finland. Kl 1540 kommer man på att de måste organisera en ordentlig ledningsgrupp och omgruppera till en säkrare anläggning och strax efter 22 deklareras att vapenvila gäller efter midnatt.

Länsstyrelsen är samlad men lider brist på samband (FTN sambandet fungerar) och de verkar trots allt ha en god bild av läget redan den 4 november kl 12:34. Vi stöter på preppers och Christian, som känner sig lurad, tar på sig ett självmordsuppdrag bakom fiendens linjer. Johannas kompani hamnar i svår strid.

Ny person här är Misja, en krigsovän i Moskva som vill få slut på allt elände. Stephen i USA är däremot redo att slå till omedelbart.

Vapenvilan bryts då och då och operation Höstregn planeras och inleds på sid 261. Tanken är att likvidera den ryska Generalstaben och den ryske presidenten. Vi skickar in svensk styrka som skall anfalla Ryssland via Azerbajdzjan.

Boken slutar 2 januari och jag tycker allt går jävligt fort…Och det är synd att Wilderäng är så bra på att beskriva saker, märken, vapen och teknik så man kan tro att han får betalt för att skriva Fjällräven, G shock mf. Dessvärre är han sämre på att personifieringen. Där blir det kallt och strikt och tråkigt och de når aldrig mig. Jag gillar heller inte hans språk, och speciellt inte när han skriver ord som faktiskt inte behövs, men han kanske vill visa att han kan nya ord.

Kader av akolyter? Menar han lägre hjälppräster eller menar han akoluter som är medhjälpare/noviser?

Svenske gopniken? Typ uteliggare, eller? Lite svårt att hitta synonym till detta.

Slevade i sig maten ur hans kåsa…borde vara ur sin kåsa, om han inte äter från någon annans? Humorkuben får man anta är HKV.

Tja, 2:a // Maria E

Grymheten av Scott Bergstrom, B Wahlström, 2018

Sjukt spännande bok som jag gissar kommer att bli film, för det är som att läsa filmscener. Att jag ser filmen då jag läser boken är kanske ett tecken på att beskrivningarna är bra, och det är de. Men det är inte superdetaljerat och utstuderande beskrivet, utan sparsmakat och snyggt. Gwendolyn, jaget i boken, är dotter till en diplomat som försvinner. Tidigare har hennes mamma dödats så nu är hon plötsligt själv. På skolan är det pest och pina då hon inte riktigt passar in. FBI ger upp hoppet om att hitta pappan och med anledning av alla konstiga frågor hon får, börjar hon undra vem pappan är egentligen och vad jobbade han egentligen med, för diplomat var han knappast. Med hjälp av en klasskompis löser hon en gömd kod och sökandet tar fart, Paris- Berlin-Prag.

Tempot är snabbt och vi kastas in i vapensmuggling, trafficking och vem kan man lita på och vad måste man göra för att få förtroende, hur grym måste Gwendolyn bli? Grym!

Jag gillade boken mycket och det var svårt att släppa den. Gwendolyns pappa har riktiga vänner som hjälper henne att bli redo, så redo hon kan bli på den korta tid hon har innan hon drar till Paris. Kanske lite too much ibland men storyn är trovärdig. En stackars engelsman blir collateral dammage och hjälper man verkligen de prostituerade om man dödar hallicken? Mycket våld och otäckheter avlöser varandra men också här är detaljerna snyggt och sparsamt beskrivna.

Två saker jag störde mig på, ett är ordet djävular som används två gånger. Heter det inte djävul i singular och djävlar i plural? Det andra är när Gwendolyn tänder ljuset i badrummet. Eller slår hon på lyset? Ljuset har en veke men tänder man lyset blir det ljust i badrummet. Småsaker, ja, jag vet men boken är så himla bra översatt, av Carina Jansson i övrigt, så detta stör.

Vid närmare eftertanke blir det nog ingen film, inte i Hollywood i alla fall, för det är inget Hollywoodslut i boken och måste man göra om det kommer det nog att kännas konstigt. Fortsättning…ja, det vekar så. Hon har ju stött sig med många rika män som inte fick det de ville ha.

Rekommenderas från 16 år

Klar 4:a // Maria E

Midsommarmorden av Magnus Nordin, Bonnier Carlsen, 2018

Å, vad jag gillar Nordins böcker! Spänning för de lite äldre.

När Ossian skall göra sitt gymnasiearbete så tar han tillfället i akt och kombinerar sitt intresse av olösta mordgåtor och seriemördare med film. Och vad är bättre än de 25-år gamla morden vid sjön Glimten, där två ungdomar mördades, en skadades svårt och den fjärde undkom genom att inte tälta just den kvällen. Det bästa är att det hände där Ossian bor och vid sjön där han ofta badar.

Ungdomarna som dödades gick också på gymnasiet och tillsammans med sina vänner börjar Ossian skriva manus och gör en rekonstruktion över händelseförloppet och sedan börjar filmandet. Men när de börjar filma så märker de att det inte kan ha gått till så som det står i utredningen och nu börjar de gräva i historien.

Det är det många som inte gillar och det enda som är säkert är ”de döda ljuger inte”.  X vill styra handlingen men Ossian gillar inte spelreglerna och omedvetet dras flickvännen med.

Jättespännande bok som var svår att lägga ifrån sig. Språket är situationen trogen och även mobiltelefonibitarna fungerar. Ung kärlek och svartsjuka beskrivs bra då Ossian regisserar Emina och Abbe att kyssas och det gör de, lite för bra och innerligt, enligt Ossian.

Klar 4:a // Maria E

Draugen (del 10 i serien PAX) av Åsa Larsson och Ingela Korsell med illustrationer av Henrik Johnsson, Bonnier Carlsen, 2018

Avslutande delen. Och jag är fylld av förväntan; skall detta bli en bok med ett sött och gulligt slut eller kommer världen att gå under? Det finns nästan inget mellanting. För Alrik och Viggo har världen redan gått under och de skall få flytta från Mariefred och Anders och Layla, redan på söndag. Dessutom skall de inte heller få bo ihop längre för Alrik skall till ett ungdomsvårdshem. Total katastrof alltså, och det efter de blivit filmade då de gjort inbrott i skolan för att rädda Iris.

Det Iris avslöjat räcker inte och MagganMigrän och hennes bror smider planer på hur de skall kunna få tag på mer fakta. Viggo kommer dock på en lösning och tillsammans löser de koden och förstår vad som finns i källaren under biblioteket. Draugen. Hur den skall lockas fram och dödas blir det farligaste de gjort.

Det är sista boken och nu går det undan. Ny tråd kommer fram och det är Iris lillasyster och familj. Alrik och Viggo vet inte hur framtiden skall bli, men de lovar att ringa varandra ofta. Alrik blir dystrare än någonsin och Viggo blir mer än vanligt sprallig, men inget hjälper mot det onda i hjärtat. Och när Alrik tappar greppet om Viggo finns inget som kan trösta honom.

Språket är oklanderligt och helt suveränt och vid ett tillfälle förundras jag över likheten mot Harry Potter fast ändå så olika. Även här har man använt häxkonster på förbjudna tider och det är ett brott.  Smärtan i de båda bröderna som får olika utspel är mycket bra beskrivet och att Alrik tar ett beslut som få barn borde få ta, är ett viktigt steg för honom. Här har författarna på ett mycket bra sätt återkopplat till tidigare böcker på ett sätt jag inte minns i de andra. Jag saknar något avslut på de killar som är så dumma hela tiden, vad är deras problem? Men det är ju en helt annan historia, egentligen. En bok som har många bottnar och borde läsas högt på alla skolor.

Slutet gott allting gott…eller? 4:a // Maria E

Tidigare böcker i serien:

Nidstången, Grimmen, Mylingen, Bjäran, Gasten, Näcken, Pestan, Vitormen och Maran

Din tur, Adrian av Kristin Lindström och Helena Öberg, Mirando Bok, 2015

En bilderbok/seriebok i tre kapitel om Adrian som är 10-år.

1. Innan jag mötte Hejdi: Adrian har mycket spring i benen, på fritiden, men kan inte förstå varför bokstäverna hoppar runt då han skall läsa. (Som åskådare ser vi att det är ganska livat och rörigt i klassen). Värst är det då läraren säger: Din tur, Adrian, då känns det som om tiden stannar. Retad blir han på skolan och varje dag är jobbig. Pappa jobbar tidigt och mamma sent så de ser inte det jobbiga.
2. Hejdi: En dag på väg hem från affären träffar han en stor hund, som gör honom sällskap. Med hunden vid sin sida blir han lugn och kan läsa. Mycket färg i bilderna, han mår bra.
3. Läsaren: Hejdis ägare dyker plötsligt upp och nu blir allt grått och tråkigt. Tills de träffas igen och den gamla damen berättar att hon är nästan blind…då erbjuder sig Adrian att läsa för henne.

En fin bok om hur lätt det är att falla ”mellan stolarna” trots lärarens ansträngningar och föräldrarnas välvilja. Bilder och färger verkar hänga ihop med känslan i Adrian.

3:a // Maria E

Flykten till vulkanön av Michael Wiander, Visto förlag 2018

Att skriva bok två i en serie, kan vara livsfarligt för man vet att läsarna har höga förväntningar. Detta är del två och jag hade höga förväntningar. Jag deltog också på boksläppet den 25 augusti på Vetenskapens hus i Stockholm, ett mycket bra koncept.

Boken då? Dryga 680 sidor går förvånansvärt fort att läsa och tempot är högt och börjar i ”Valen 1” där Dexter, Tomas och Max befinner sig. Allt går inte som tänkt men med morfars alla fantastiska uppfinningar på U-båten så lär de sig efter hand. Hela tiden finns fakta insprängt på ett sätt som jag gillar. Och det bästa är att Wiander lämnar inga lösa trådar…exempel vad som hände med den kära blåvalen eller fåglarna rödfody. Hur väver man in fossila bränslen, fake news och krig i en barnbok, där Dexter, Tomas och Max skall rädda världen, Kostroff vill massproducera osynlighetsbälten och sedan flytta världen till en bättre plats och Morfar bara tjatar på att Dexter skall komma hem? Wiander lyckas med det.

Halvvägs finns en sammanfattning och det är nog en bra sak för de som inte läser boken så fort, för det är mycket som händer samtidigt. Viktigt i boken är att hålla vad man lovat vilket är en av orsakerna till att Dexter och hans vänner sitter just i Valen, morfar höll inte vad han lovat. Nu har Dexter lovat Tomas att få träffa sina föräldrar i Gabon men först ska han bara… men lugn, de kommer till Gabon och här kunde kanske faktakollen varit lite bättre i en bok med toppenspråk och där bara ett stavfel (som jag kunde hitta på sid 560) har slunkit med. Bara för att en schimpans kan bli 50 år betyder inte att nio generationer är 9×50år. En schimpans blir könsmogen, i snitt, vid tio års ålder och det innebär att det kan finnas fem generationer på 50 år…så tanden kanske bara är 100 år gammal.

Men det är en bisak i boken, egentligen där jag tycker att budskapet om att man borde göra skolan roligare och att det borde gå att lära sig saker på roliga sätt, tydligt går fram. Samt hur viktigt det är att stå för det man gjort och hålla vad man lovat. Fantasin och uppfinningsrikedomen är helt underbar, goda hjältar finns på riktigt och hur svårt det kan vara att gilla någon man inte förstår. En underbar scen är när Tomas flyger in i den döda vulkanen med en bedövningspistol i varje hand och fot och söver ner alla svarthattar…yeah!!

Bra jobbat Wiander, men inte lika överraskande som den första boken.

4:a // Maria E