Berget offrar av Madeleine Bäck, Natur & Kultur, 2018
Tredje delen och nu känner man genast att någonting är på gång. Vi möter åter Gunhild, hennes sonson Krister och hennes son Gustav som nu verkar acceptera vad han har och kan. Tillsammans med sin son Krister häver de en hjärtinfarkt. Men fortfarande kan far-son förhållandet bli bättre. Beata känner att någon/något kallar på henne och stenen ligger fortfarande kvar hos henne, fast hon sagt att hon slängt den i Östersjön.
Channakk tänker Krister, ja, kanske, ja…och visst är det så, den första på 150 år. Han lär sig väktarrollen. Både Krister och pappan läser den gamla dagboken om bergsmännen.
Jenny har gjort sitt bästa i att gömma sig från Harta och hans gäng, men så en dag dyker Robin upp. En kille från det ”förflutna” som faktiskt vill hjälpa henne. Harta är inte den enda som vill åt henne, Gunhild söker henne också, men av helt andra skäl. Men Jenny förstår att hon och Beata kan skipa ”rättvisa” och de sätter igång.
Bäck är underbart bra på att beskriva miljöer och känslor utan att jag känner att hon lägger orden i min mun. Bara hur de pratar gör att man förstår vilken generation eller grupp de tillhör. Bra sistadel, men inte lika överraskande som de två första.
Och heter det verkligen ”har inte nänts säga att…” ? Heter det inte ”nämnts säga”? Jag bara undrar, enda hanguppet jag hittade på sid 144. Efter lite letande kan det faktiskt heta både ock.
4:a // Maria E
Läs även: Vattnet drar och Jorden vaknar
Ping: De seende- skräck vid Valborg och Allhelgona | Hobbybibliotekarien