Brun flicka drömmer

 

Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson, Natur & Kultur, 2018

Årets Alma-pristagare 2018 och mycket upphaussad, men jag vet inte riktigt om jag tycker det är bra. Läsålder 12-15 år, står det på hyllan, men jag vet inte om det heller är bra. Varför är boken skriven på frivers? Det gör den jobbig att läsa. Det ser ut som diktformat men är inte dikter och när jag känner att jag aldrig hittar flytet i läsningen så blir jag en ordmärkare i stället.

Menar man verkligen farmor på sid 31?

Men en del är bra beskrivet och tänkt. Woodson skildrar sin uppväxt i South Carolina och i New York och hur det var att växa upp som svart flicka i USA på 1960- och 1970-talet. Ömsint och starkt leder varje rad in i barnets sökande efter tillhörighet och en plats i världen.
För visst är människan mer benägen att ta sig dit man vill nu, än att bara nöja sig där man är. Mamman och mormor försöker lära barnen att prata fint, inte säga ain´t, och vara duktiga Vittnen (Jehovas). För mormodern är detta viktigt men för mamman är det lite si och så med, men det är en viss trygghet för Jacqueline, även om hon inte förstår allt. Och biblioteket där hon för första gången läser en bilderbok med en brun pojke i boken Men också oförståendet av att inte få ha afro, då så många andra har det.

Jobbigt att läsa frivers (skulle nog tjänat på romanformat) Lyssnade på Woodson på Bokmässan i år. ..

Läs även: Fågeln i mig flyger vart den vill– ”Vit flicka drömmer”

3:a // Maria E

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s