Flykten till vulkanön av Michael Wiander, Visto förlag 2018
Att skriva bok två i en serie, kan vara livsfarligt för man vet att läsarna har höga förväntningar. Detta är del två och jag hade höga förväntningar. Jag deltog också på boksläppet den 25 augusti på Vetenskapens hus i Stockholm, ett mycket bra koncept.
Boken då? Dryga 680 sidor går förvånansvärt fort att läsa och tempot är högt och börjar i ”Valen 1” där Dexter, Tomas och Max befinner sig. Allt går inte som tänkt men med morfars alla fantastiska uppfinningar på U-båten så lär de sig efter hand. Hela tiden finns fakta insprängt på ett sätt som jag gillar. Och det bästa är att Wiander lämnar inga lösa trådar…exempel vad som hände med den kära blåvalen eller fåglarna rödfody. Hur väver man in fossila bränslen, fake news och krig i en barnbok, där Dexter, Tomas och Max skall rädda världen, Kostroff vill massproducera osynlighetsbälten och sedan flytta världen till en bättre plats och Morfar bara tjatar på att Dexter skall komma hem? Wiander lyckas med det.
Halvvägs finns en sammanfattning och det är nog en bra sak för de som inte läser boken så fort, för det är mycket som händer samtidigt. Viktigt i boken är att hålla vad man lovat vilket är en av orsakerna till att Dexter och hans vänner sitter just i Valen, morfar höll inte vad han lovat. Nu har Dexter lovat Tomas att få träffa sina föräldrar i Gabon men först ska han bara… men lugn, de kommer till Gabon och här kunde kanske faktakollen varit lite bättre i en bok med toppenspråk och där bara ett stavfel (som jag kunde hitta på sid 560) har slunkit med. Bara för att en schimpans kan bli 50 år betyder inte att nio generationer är 9×50år. En schimpans blir könsmogen, i snitt, vid tio års ålder och det innebär att det kan finnas fem generationer på 50 år…så tanden kanske bara är 100 år gammal.
Men det är en bisak i boken, egentligen där jag tycker att budskapet om att man borde göra skolan roligare och att det borde gå att lära sig saker på roliga sätt, tydligt går fram. Samt hur viktigt det är att stå för det man gjort och hålla vad man lovat. Fantasin och uppfinningsrikedomen är helt underbar, goda hjältar finns på riktigt och hur svårt det kan vara att gilla någon man inte förstår. En underbar scen är när Tomas flyger in i den döda vulkanen med en bedövningspistol i varje hand och fot och söver ner alla svarthattar…yeah!!
Bra jobbat Wiander, men inte lika överraskande som den första boken.
4:a // Maria E
Hobbybibliotekarien 