Hobbybibliotekarien

Flaskpost från P av Jussi Adler-Olsen, Bra Böcker, 2011

Hu jeda vilken bok. Hur kan så mycket ont komma ur tron på Gud? Flaskpost från P gör ingen bra frikyrkoreklam direkt, snarare tvärt om.

Allt börjar med en upphittad, men bortglömd, flaskpost och en osviklig vilja att tyda dess, sedan länge blekta, innehåll. Inledningsvis syns endast ordet HJÄLP. Sakta men säkert nystar kriminalinspektör Carl Mørck och hans två medhjälpare upp detta och inser att detta, tretton år gamla, meddelande kan kanske hjälpa två nödställda barn idag.

Mardrömmen är ett faktum och har varit det länge och för många. Vi får följa en man som tar sig många skepnader dels under hans tid som barn i en ytterst religiös familj, dels som familjefar med sambo och barn, dels som skoningslös mördare. I den sista rollen är han hämndlysten mot inskränkta godtrogna religiösa likasinnade som hans mor, far och styvfar och planerar samt infiltrerar för att straffa…vem? Parallellt med detta följer vi kriminalinspektör Carl Mørck, Assad och Rose/Yrsa på ”Cold Case” avdelningen i jakten på en kidnappare. Största frågan är varför ingen anmält barnen som saknade och ännu inte vill prata om det, saknas de ännu? Stundtals får man en pulshöjning och liksom inom sig ropar ”ja men skynda då för f-n”

Detta är tredje boken om/med Carl Mørck, men den första översatt till svenska. Man kan förstå avhandlingen att saker hänt i de två förra i och med att Carl har sin fd partner Hardy boende hemma hos sig av någon anledning, lojalitet? Carl själv är till sättet ganska lik Leif GW Perssons Evert Bäckström, lagom blandning av fördomsfull skithög och kärleksfull kollega.  Jag tycker detta var en bra bok fast otäck, vad vet man om sina grannar, egentligen?

4:a   /Maria

Vart ska du gå? Ut  av Kerstin Thorvall, Bonniers, 1969

Boken är skriven för drygt 40 år sedan men känns ändå aktuell. Kjell är 14 år, snart 15, och då är det moped som gäller. Alla har moppe och alla röker, det är den stora skillnaden och så alla namnen förstås. Ingen 14 åring heter väl Kjell, Sven, Lena eller Doris nu för tiden…

Men för fjortonårige Kjelle är livet jobbigt:

• Morsan oroar sig hela tiden, för allt. Och bryr sig. Och snokar i hans rum. Och skämmer bort småbrorsan Stefan. Och inser att maken har en affär.
• Skolan är jobbig och bäste kompisen Svenne blir sammhällsmedveten och börjar läsa böcker om socialism och marxism. Svenne tar med Kjelle på utställningar och Kafé Marx, jobbigt.
• Tjejerna är jobbiga, vem skall man gilla? Doris som han får ligga med och som gillar Kjelle? Lena som han kan prata med som jämställd, fast hon är äldre, kanske 17-18, och aldrig har en chans på?

Kjelle själv är en vanlig tonåring, trött, ömsint, lite hemlig som vet att röka och supa är farligt och har inte heller så mycket till över för sånt, fast han har provat båda. Han har kondomer hemma, utifall att… Men mest är han missförstådd, tycker han själv, och känner ofta för att rymma hemmifrån, samtidigt som han har svårt att uttrycka sig i jobbiga situationer.

Boken är förvånansvärt lättläst och det enda jag hakar upp mig på är ordet pojken. Pojken ersätter namnet Kjell då berättaren har ordet i boken. Ex: ”Ovänskapen mellan pojken och Limpan är gammal och gedigen. Den började för några år sedan när pojken hade längst hår i klassen.” Det känns kliniskt och avståndstagande med ”pojken” och jag har inte sett den skrivelsen i någon annan bok.

Svag 3:a  / Maria

Respekt– En sexbok för killar av Inti Chavez Perez, Alfabeta, 2010

Äntligen!- Denna bok saknas nog i de flesta tonårskillars bokhylla, ändå är den superviktig. Varför? Jo, många tjejer läser kärleksromaner och med det menar jag allt ifrån ”hålla handen”-böcker till ”Grottbjörnens folk”-böcker och kan då ta del av kärlek och sex på olika sätt, oftast på ett romantisk sätt. Många killar läser” Sune och Bert”- böckerna men går inte över till kärleksböcker på samma sätt som tjejer utan fortsätter med ex fantasy och visst finns det kärlek i dessa böcker men inte alls på samma sätt och då går killarna miste om kärleksbitarna och romantiken.

I boken Respekt tar Perez upp detta. Hur skildras sex och kärlek för killar och hur är det egentligen? Hur funkar tjejer, hur visar man respekt och hur är det första gången? Men han tar också upp frågor om utvecklingen av den egna kroppen, är man bög eller strejt och porr.

När jag läser denna bok blir jag glad och samtidigt ledsen. Varför måste man köpa en sådan viktig bok. Den borde delas ut till alla killar på deras 15 –års dag eller då de går i åk 9. Många våldtäkter och andra våldsbrott mot kvinnor skulle då kunna utebli om killarna tog sig tid att läsa boken.

Jag kommer att ge denna bok till min son på hans 14-års dag. Jag hoppas och tror att han kommer att läsa den även om han säger att han inte gör det, för det är en bra och viktig bok.

Perez är som en schysst storebror, står det på baksidan, då jag själv inte haft någon storebror  kan jag inte jämföra men vissa saker pratat man ju inte med föräldrarna om…och då är det bra att ha denna schyssta storebror till hands. Perez har jobbat som sexualupplysare i flera år och har pratat om sex och kärlek med killar i skolor och på ungdomsgårdar i hela Sverige.

Klar 5:a en bok för alla 15-åringar och jag tycker nog att tjejer kan läsa den tillsammans med killar. Kanske på biologi på skolan.

/ Maria

 Spill av Sigrid Combüchen, Norstedts, 2010

En damroman står det på framsidan. Vad är det? Boken har 450 sidor och efter 200 var jag fortfarande frågande…Men jag läser vidare och på något sätt tar jag ställning i boken, för och emot. För Hedda , mot författaren och för Hedwig, underligt va?

Den gamla Hedwig Langmark kontaktar författaren angående en beskrivning av ett kort hon gjort i en tidigare bok och brevväxling, senare mail, börjar. Hedwig invaggas i tron att författaren bor i hennes ”gamla hus” och ber henne beskriva hur huset och omgivningarna ser ut nu. Sigrid vill hellre ta del av Hedwigs berättelser från 30-talet och hur livet var då. Vi får genom författarens brevväxling och egna eftersök lära känna Hedda (Hedwig som ung) och hennes umgänge.  Hedda har tre bröder där även Hedda tilläts ta studenten, men sen då…allt till spillo? Nä, jag tycker inte det och i kombination med den ”gamla” Hedwigs brev förstår vi att hon haft det bra, allt blev kanske inte som tänkt, men det blev på ett annat sätt i stället så spillt var inte hennes liv, långt ifrån.

Jag gillar unga Hedda som, sant eller inte, visar sin sexualitet och överlåter inte det till mannen, ensam.  Hon njuter av det och skaffar till och med ett pessar, fast hon inte är gift. Detta gick nog bara att göra i huvudstaden på den tiden, kan jag tänka, då alla kände alla på landsbygden på gott och ont.

Jag gillar gamla Hedwig som levt i nuet hela tiden. Ältar inte det som varit men förnekat inte heller.

Jag gillar inte författaren som ljuger för Hedwig för att på så sätt få henne att berätta mer om sig själv och livet på 30-talet. Ljuger om att hon bor i Hedwigs gamla hus och sen inte vill träffa Hedwig då hon på ålderns höst, efter över 10 års brevväxling, kommer till Sverige. På den allra sista sida (sid 450) kommer så dödsstöten i form av efterord och gör mig nästan förbannad. Jaha, varför läste jag denna bok då? Påminner starkt om känslan jag hade då jag läst sista raderna i Peter Englund och Kristian Petris bok Jag skall dundra. Lurad liksom…

Slutligen vill jag bara ge beröm till Sigrid Combüchen som skrivit en braroman men som  inte nödvändigtvis är en damroman.

Stark 3:a

Så här på internationella kvinnodagen och tillika fettisdag vill jag visa upp en riktig godbit:  Små flickor och stora av Carin och Stina Wirsén, Bonnier Carlsen, 2004

Detta är inte vad man kan tro, en bilderbok för barn i åldrarna 3-6 år, Långt ifrån.  Texten i boken är till en början på skrivstil och kanske medvetet vuxet. Barnet ser en helt annan berättelse i bilderna.

Boken börjar med att den lilla flickan (dottern), glad och trallande, får veta att klädvalet hon gjort var fel och blir av den stora flickan (mamman) påklädd en helt annan, en mycket bättre klänning… Inga val dottern gör, är rätt val, det borde hon väl förstå?

Återigen en bok där barn och deras val inte respekteras av den vuxne ochdär de  hela tiden osynliggörs.

Den vuxna (mamman) i boken lär man aldrig känna och hon tecknas heller inte fullt ut, kanske för att det är så dottern ser henne. Dottern har heller inget namn i boken, men detta känns underordnat och saknar betydelse.

 Till sist får dottern nog( tack o lov)…bokens text ändrar sig också och blir lättare att läsa, så att även vuxna skall förstå. 

Hur ofta kränker vi vuxna ett barns vilja och önskningar, och tycker att barnen skall se på saken med den vuxnes värderingar?

 Carin Wirsén står för texten och Stina Wirsén för illustrationerna i denna, som jag tycker, lite ovanliga bilderbok.

Samspelet mellan dem är fantastiskt och det här är en bok som är så genomtänkt och läcker i illustration och form att man bara måste ta upp den och titta i den och då går det inte att sluta läsa …

Jag tycker nog att detta mer är en bok för stora flickor än för små. En sagobok för föräldrar som inte får glömma sina barn och som måste lära sig att se dem.

Lyckligt slut… jorå, de ritar en saga tillsammans och kramas för, trots allt, så älskar de varandra.

Klar 4:a / Maria

Mörker, stanna hos mig av Ann-Marie Ljungberg, Alfabeta 2009

Tidigt 40-tal och ww2 pågår för fullt och några tycker att kommunisterna är de dummaste för tillfället och de skall inte få sprida sin propaganda till folket genom tidningen Norrskensflamman. Det måste upphöra. Men hur? Vi får  följa Paul Wilhelmsson, journalist vid Norrbottens-Kuriren och några andra högt uppsatta tjänstemän, militärer och etablerade i Luleå när de smider sina planer mot kommunismens  propaganda. De tänker:  Kanske kan vi få försvaret att rekvirera tryckpressarna för att trycka fälttidningar istället…nä, då trycker de bra tidningen någon annanstans. De tänker vidare: Spränga skiten då? Jo, det var det bästa att göra. Hjulen rullar snabbare…Några ingenjörer värvas och attentatet blir fullbordat. Dessvärre omkommer 5 st personer då pressarna på Norrskensflamman och huset åker i luften tidigt på morgonen den 2 mars 1940.

Ljungberg beskriver ett politiskt klimat i Norrbotten som känns äkta med en doft av alkoholstinna herrar och vadmal. Den kalla färden, på motorcykel, mellan Kemi och Boden i februari ger mig en frostig känsla och då mc-förare Andersson jagar värme i fänrik Rask på en rastplats utmed vägen blir jag glad, tänk att sådana människor finns.  

På 40-talet var det inte valet mellan Aftonbladet eller Expressen som gällde. Norrbottens-Kuriren och Norrländskan var de tidningar man tog ställning till. Och det var verkligen att ta ställning, det var viktiga val och viktigast var att inte välja Norrskensflamman. Boken blandar rättegången och den korta tiden före sprängningen på ett smakfull tätt.  Men jag saknar lite bilden från ”andra sidan”. Ja, hur var det att vara kommunist i Luleå på den tiden? Var det att ständigt vara rädd för sitt liv och hela tiden tänka på vad man sa och till vem.  I början fanns det ett persongalleri som beskrev personerna i boken och här saknar jag ett likadant över de som dog i attentatet. Kunde vara lika förfalskat det, alltså påhittat som det första där man kunnat ta del av vilka som omkom i attentatet.

3: a / Maria E

Bakom ridån av Peter Abrahams, Bonnier Carlsen, 2006

Andra boken om Echo Falls, den första heter Spela död och tredje boken heter I mörka skogen,

Ännu ett mysterium från Echo Falls med Ingrid Levin-Hill i huvudrollen. Ingrid är 13 år och älskar att spela teater. Nu över de Trollkarlen från Oz och Ingrid skall spela Dorothy. Få sin fritid spelar hon fotboll för att hon tycker att det är kul, inte för att vinna som hennes pappa verkar tycka att man skall. Brorsan Ty spelar amerikansk fotboll men är inte tillräckligt stor och stark för detta men då finn det typer som säljer piller och när Ingrid ser att Ty har fullt med finnar på ryggen blir hon misstänksam.  Ingrid är vaken och många små detaljer fastnat hos henne och helt plötsligt en morgon blir hon kidnappad…varför kan man fråga sig. Ingrid lyckas emellertid att fly men har svårt att förklara vad som hänt då ingen riktigt tror på henne.

Ingrid är den stora behållningen i boken, hennes tankar i livet är roliga att ta del av och hon har en förmåga att trassla in sig. Vad skulle hennes idol Sherlock Holmes göra i denna situation är en fråg hon ofta ställer och med framgång strukturerar hon ledtrådar. Vem skall man berätta allt för? Mamma, nä, pappa, nä. Farfar, ja. Farfar är också en stjärna…

Klar 4a -lättsam och trevlig bok med spänning från ca 10 år

Boktjuven av Markus Zusak, B Wahlströms förlag 2008.

”När döden berättar en historia måste du lyssna” så står det på framsidan av boken och det lockade mig lite.

Historien utspelar sig i Tyskland under ww2 och döden är ständigt närvarande. När boken börjar är Huvudpersonen, Liesel, bara nio år och blir fosterhems placerad för att överleva. Föräldrarna har förts till koncentrationsläger och lillebror är död. På väg från lillebrors begravning stjäl hon sin första bok, eller hittar och behåller, kanske är mer rätt. I sin nya familj, sin nya skola och i sitt nya kvarter är allt inte så lätt. Men hennes ”pappa”, Hans Hubermann, hjälper henne med oändligt tålamod och kärlek vilket hennes ”mamma”,Rosa, också gjorde på sitt sätt. Liesel lär sig läsa och skriva i källaren och bakom mörka gardiner. Bokbålen brinner men en bok undkommer… Varken Hans eller Rosa Hubermann är sanna Nazister och de hjälper också en god väns son Max undan förföljelse en tid, med alla risker och tystnad det innebär.  Liesels bäste vän Rudy, några hus längre upp på gatan är hennes följeslagare genom boken på gott och ont, men hon hann aldrig säga hur mycket hon älskade honom innan det var för sent…

Orden, Liesel älskar och hatar dem, när hon väl lärt känna dem. Människor dör på grund av ord, människor överlever tack vare ord och det var just de ännu oskrivna orden som gjorde att Liesel överlevde då hennes gata utplånades i ett bombanfall som inte föregåtts av sirener. Men böcker är dyra och svåra att få tag på om man inte vet var de finns, och det vet boktjuven.

Naturligtvis slutar det inte lyckligt, eller det kanske det gör vid närmare eftertanke, jag fick ju ta del av historien men att man hittar boken bland barn/ungdomsböcker gör mig lite förvånad. Visst är det ett barn i huvudrollen men that´s it. Boken är för alla och lite likt Anne Franks dagbok gömmer den små pärlor, tankar aldrig sagda, känslor aldrig uttalade men också vanmakten av att inget kunna göra utan bara stå och se på.

Hela boken utspelar sig som film inom mig medan jag läser och allt är svart/vitt. Inga färger tränger igenom bokens pärmar och fast borgmästarinnans gula klänning beskrivs i detalj ser jag den ändå bara i svart/vitt.

Jag ger boken en stark 4:a

 Leo Trotz och Tidsbrunnen  av Klas Göran Bergendahl, B Wahlströms förlag

Nu har jag läst en ”gammal” bok från 1990-talet 🙂 

Stereotyperna finns där:  Leo är en typisk kille i 12 års åldern, okoncentrerad och ointresserad i skolan och magistern är löjlig och överdriven.

Form och stil men framförallt språket är, kan jag tycka, lite väl riktat till killar. Ex: ” Han la en kabel. Han la två.”…” Han var färdig, han torkade sig och skulle just spola ned de två bruna kablarna som var resultatet av sittningen och som simmade dystra och osmakliga i toalettskålens vatten.”

Ett annat ex: ” Vackert Luther, det där är schyssta puckar!” och ett sista ex: ” Så det blev knalltransport till sjukan i pling-plongtaxi”

Jag har aldrig läst en ungdomsbok med det språkbruket förut och  över lag retar det mig. Men målgruppen är ju killar som var 12 år 1990.

Tidsresan till 31 oktober 1517 upplever jag lite tunn och jag känner inte riktigt att boken andas 1500-tals atmosfär, trovärdigheten hinner aldrig byggas upp. Men Leo får en inblick på stund och ställe av vad magistern skulle förmedla i skolan och det har han nytta av då han kommer tillbaka. Att man sedan nästan 500 år senare hittar hans kläder och en fem-krona i en utgrävning gör att den känns lite löjlig…men, igen, den riktar sig till 12 åringar på 90-talet .

 Svag 2:a, jag slutade inte läsa i alla fall / Maria E

Slumpen är ingen tillfällighet av Jan Cederquist, Bokförlaget Langenskiöld, 2006

Det här skulle kunna vara en av berättelserna, fast det är det inte:

Det var januari och svinkallt. Jag var kaninvakt då våra vänner var på semester, kaninen är en s.k. ute-kanin som är ute dygnet runt. Från att ha varit minus 15 grader blir det plötsligt töväder och all snö rasar från taket under kvällen/ natten.

På morgonen, strax före sju, när skall jag gå och hejja på kaninen och ge den lite mat så sitter den i en liten grop och tittar på mig. Jag inser då att kaninen har fått all snö från taket in i buren, ser också att det sitter en lapp inklämd i dörren med följande text, ungefär: ”Hej, jag hittade kaninen på stora vägen och märkte att det inte var en hare så jag fångade den och gissade att den kom härifrån. Troligtvis har den rymt då snön kom ner från taket. Hälsningar Kristoffer H.”

Efter en halvtimmes skottande hade så kaninen några kvadratmeter att hoppa runt på och ny halm i buren. Räddningen för kaninen var den ”grotta” som fanns under själva buren.

Hur kunde Kristoffer fånga kaninen? Vem var denne Kristoffer?

Det visade sig vid lite eftersök att det var en 18-årig kille några hus bort som väntat på bussen, kvällen innan, då han såg kaninen. Han har själv haft kanin i 10 år så han visste hur man fångar kaniner så han tyckte inte att det var någon konst alls.

Jag tycker att han är en hjälte. Vem som helst annars, typ jag, hade förmodligen jagat kaninen till skogs eller en räv hade kunnat ta den eller någon hade kunnat kasta en snöboll på den och så hade den varit puts väck.

Slump? – Familjen bortrest, tö och snöras från taket, kaninen som räddar sig och sedan rymmer samtidigt som en kille som haft kanin länge, får syn på denna kanin, identifierar den som tam, fångar den och gräver ner den i sin hage. Helt otroligt att detta har skett samtidigt av en slump? Skulle inte tro det.

Slumpen är ingen tillfällighet, för detta är beviset och den semestrande familjen hade en kanin att komma hem till.

Boken är fylld av liknande berättelser och ger hjärnan lite att arbeta med. Vad gör att vi väljer olika, gör olika val eller att vi väljer överhuvudtaget? Det går ju liksom inte att få ett val ogjort och börja på ruta ett. För det kunskaper vi tog till oss gör att vi inte väljer lika eller väljer lika igen. Tänkvärd och rolig bok med många korta kapitel.

4:a / Maria