Vart ska du gå? Ut av Kerstin Thorvall, Bonniers, 1969
Boken är skriven för drygt 40 år sedan men känns ändå aktuell. Kjell är 14 år, snart 15, och då är det moped som gäller. Alla har moppe och alla röker, det är den stora skillnaden och så alla namnen förstås. Ingen 14 åring heter väl Kjell, Sven, Lena eller Doris nu för tiden…
Men för fjortonårige Kjelle är livet jobbigt:
- Morsan oroar sig hela tiden, för allt. Och bryr sig. Och snokar i hans rum. Och skämmer bort småbrorsan Stefan. Och inser att maken har en affär.
- Skolan är jobbig och bäste kompisen Svenne blir sammhällsmedveten och börjar läsa böcker om socialism och marxism. Svenne tar med Kjelle på utställningar och Kafé Marx, jobbigt.
- Tjejerna är jobbiga, vem skall man gilla? Doris som han får ligga med och som gillar Kjelle? Lena som han kan prata med som jämställd, fast hon är äldre, kanske 17-18, och aldrig har en chans på?
Kjelle själv är en vanlig tonåring, trött, ömsint, lite hemlig som vet att röka och supa är farligt och har inte heller så mycket till över för sånt, fast han har provat båda. Han har kondomer hemma, utifall att… Men mest är han missförstådd, tycker han själv, och känner ofta för att rymma hemmifrån, samtidigt som han har svårt att uttrycka sig i jobbiga situationer.
Boken är förvånansvärt lättläst och det enda jag hakar upp mig på är ordet pojken. Pojken ersätter namnet Kjell då berättaren har ordet i boken. Ex: ”Ovänskapen mellan pojken och Limpan är gammal och gedigen. Den började för några år sedan när pojken hade längst hår i klassen.” Det känns kliniskt och avståndstagande med ”pojken” och jag har inte sett den skrivelsen i någon annan bok.
Svag 3:a / Maria
Hobbybibliotekarien 