Leo Trotz och Tidsbrunnen av Klas Göran Bergendahl, B Wahlströms förlag
Nu har jag läst en ”gammal” bok från 1990-talet 🙂
Stereotyperna finns där: Leo är en typisk kille i 12 års åldern, okoncentrerad och ointresserad i skolan och magistern är löjlig och överdriven.
Form och stil men framförallt språket är, kan jag tycka, lite väl riktat till killar. Ex: ” Han la en kabel. Han la två.”…” Han var färdig, han torkade sig och skulle just spola ned de två bruna kablarna som var resultatet av sittningen och som simmade dystra och osmakliga i toalettskålens vatten.”
Ett annat ex: ” Vackert Luther, det där är schyssta puckar!” och ett sista ex: ” Så det blev knalltransport till sjukan i pling-plongtaxi”
Jag har aldrig läst en ungdomsbok med det språkbruket förut och över lag retar det mig. Men målgruppen är ju killar som var 12 år 1990.
Tidsresan till 31 oktober 1517 upplever jag lite tunn och jag känner inte riktigt att boken andas 1500-tals atmosfär, trovärdigheten hinner aldrig byggas upp. Men Leo får en inblick på stund och ställe av vad magistern skulle förmedla i skolan och det har han nytta av då han kommer tillbaka. Att man sedan nästan 500 år senare hittar hans kläder och en fem-krona i en utgrävning gör att den känns lite löjlig…men, igen, den riktar sig till 12 åringar på 90-talet .
Svag 2:a, jag slutade inte läsa i alla fall / Maria E
Hobbybibliotekarien 