Mörker, stanna hos mig

Mörker, stanna hos mig av Ann-Marie Ljungberg, Alfabeta 2009

Tidigt 40-tal och ww2 pågår för fullt och några tycker att kommunisterna är de dummaste för tillfället och de skall inte få sprida sin propaganda till folket genom tidningen Norrskensflamman. Det måste upphöra. Men hur? Vi får  följa Paul Wilhelmsson, journalist vid Norrbottens-Kuriren och några andra högt uppsatta tjänstemän, militärer och etablerade i Luleå när de smider sina planer mot kommunismens  propaganda. De tänker:  Kanske kan vi få försvaret att rekvirera tryckpressarna för att trycka fälttidningar istället…nä, då trycker de bra tidningen någon annanstans. De tänker vidare: Spränga skiten då? Jo, det var det bästa att göra. Hjulen rullar snabbare…Några ingenjörer värvas och attentatet blir fullbordat. Dessvärre omkommer 5 st personer då pressarna på Norrskensflamman och huset åker i luften tidigt på morgonen den 2 mars 1940.

Ljungberg beskriver ett politiskt klimat i Norrbotten som känns äkta med en doft av alkoholstinna herrar och vadmal. Den kalla färden, på motorcykel, mellan Kemi och Boden i februari ger mig en frostig känsla och då mc-förare Andersson jagar värme i fänrik Rask på en rastplats utmed vägen blir jag glad, tänk att sådana människor finns.  

På 40-talet var det inte valet mellan Aftonbladet eller Expressen som gällde. Norrbottens-Kuriren och Norrländskan var de tidningar man tog ställning till. Och det var verkligen att ta ställning, det var viktiga val och viktigast var att inte välja Norrskensflamman. Boken blandar rättegången och den korta tiden före sprängningen på ett smakfull tätt.  Men jag saknar lite bilden från ”andra sidan”. Ja, hur var det att vara kommunist i Luleå på den tiden? Var det att ständigt vara rädd för sitt liv och hela tiden tänka på vad man sa och till vem.  I början fanns det ett persongalleri som beskrev personerna i boken och här saknar jag ett likadant över de som dog i attentatet. Kunde vara lika förfalskat det, alltså påhittat som det första där man kunnat ta del av vilka som omkom i attentatet.

3: a / Maria E